F som i fredag. Och fail.

3 fails idag:

Jag har cellförändringar och skulle på ett nytt cellprov idag. Jag skulle vara där den 18e klockan 10.00 liksom. Klockan 10.32 frågade jag ifall jag ens hade kommit rätt klockslag och det hade jag inte utan det var klockan 10.20. Men att det var den 18e hade jag helt rätt i! Förutom att det var den 18e FEBRUARI och inte januari..

Här satt jag ovetandes om att jag var en månad för tidig.. Som om det inte redan är lite halvt nervöst och hemskt när man sitter och väntar i ett väntrum på att få gå in till gynekologen och slänga fram fiffi i en sjukt obekväm ställning inför en främling som dessutom har en jävla lampa  Nu ska jag genomlida det IGEN?!

783EA733-F69D-485A-8958-6A21793AE684

Igår var jag ute och samlade pinnar för att jag fick upp en idé i huvudet som jag skulle fixa inför dopet, dekoration att ha på borden. Kolla vad jag gick all in, det är verkligen jag och pinnarna liksom. 

A0C97929-7808-4BBF-AFC1-591C02FDC991

Såå stolt osv.

6D851A86-2C03-479C-A4AE-EAD14A887117MEEEEN vad hände? Jovars, idag skulle jag fixa det. Det blev ju fint… Eller inte. Det blev skitfult. Riktigt jävla fult och åkte i soporna istället. De är 45 cm höga och som sagt skitfula.

06E24688-F007-41BE-8C54-259B02D71949I eftermiddags var jag hemma hos Emma och så skulle jag värma mat till Milly och sedan mata henne men eftersom jag inte hade satt upp mitt hår och Milly inte hade blivit så mätt av att äta mitt hår så frågade jag Emma efter en toffs men då hon typ aldrig använder det så hittade vi ingen, så vi gjorde det bästa av situationen. Jag gjorde en sjukt snygg fläta och satte fast en klämma (vet inte vad de heter? Såna plastklämmor man har i köket till påsar osv). Det var väldigt smart, men mindre smart att jag glömde bort att jag hade den och gick runt med den även utomhus. Tur att jag säkert såg stolt ut :-)

AAEEF514-52C5-414C-A22E-0E0D69520FFE

Meeeen, det är ju fredag liksom, så vad gör det? Milly ser ju rätt nöjd ut iallafall :-)

6C275AD2-C460-4549-B53C-5B1C3113D6AF

blogstats trackingpixel

Krävande barn = kärt barn

Nu har Milly hunnit bli 3 månader och 1 vecka gammal. Jag har ju ingenting att jämföra med eftersom hon är mitt första barn och jag vet att alla barn är olika såklart, men min kära lilla bebis är otroligt krävande. Innan hon kom till världen så visste jag att bebisar var krävande och att det är väldigt många uppoffringar så egentligen är det ingen chock då jag var beredd på det värsta.. Milly är absolut inte den värsta, hon är verkligen världens bästa bebis men ändå så känner jag att det hade varit rätt skönt om hon kunde chilla NÅGON dag när jag är ensam hemma med henne.. Iallafall någon timme.
Jag är ju ensam med henne 5 dagar i veckan mellan 08-18.30 och det är rätt långa dagar men som sagt så visste jag ju det redan innan, jag menar det kom ju inte som en chock att ett dygn fortfarande har 24 timmar eller så. Det som är lite jobbigt är hon inte vilar alls på dagarna eftersom hon HATAR att vara stilla och så har det i princip varit sen hon var ett par veckor gammal. Hon gillar att ligga i vagnen, sålänge man kör den så att den guppar. Hon gillar att sitta i sin babysitter, sålänge man sitter med foten eller med handen och guppar babysittern. Hon gillar att vara i famnen, sålänge man går runt med henne och gungar henne eller så att hon får titta på saker. Gör man inte detta eller glömmer att vara i rörelse i några minuter så blir man påmind genom ett gallskrik och jag skulle vilja påstå att det skriket är i klass med att ha tjugo väckarklockor som ringer helt i otakt kl 06 en måndagsmorgon efter att man har sovit typ i tre timmar. Skillnaden är bara att alarmen kan man faktiskt stänga av, men likheten är att man måste upp och röra på sig haha.

Att Milly skulle vila under dagarna är just nu det största skämtet jag någonsin hört, iallafall när jag är hemma med henne för då ska hon vara med mig hela tiden. I rörelse. Är Johannes hemma eller ifall hon är på besök hos någon annan så har hon kunnat vila ibland i flera timmar.. Detta har varit påfrestande för mig och jag har känt mig värdelös eftersom hon varit helt tvärtom med mig. Men NU, NU har hon börjat vara exakt likadan när hon är med andra (iallafall de senaste två veckorna). Jag kan inte neka till att jag njuter lite av det för då känns det typ som ett bevis på att hon minsann har den sidan också, för det är faktiskt så att jag tänkt att ingen trott på mig när jag förklarat hur hon varit när jag varit ensam med henne.. Jag vet ju att mina nära och kära inte tror att jag ljuger men ni vet ju själva hur irriterande det är när man vill visa något men så går det självklart inte liksom.
Jag har ju min bärsele som jag verkligen tycker om men det finns två problem med den och det är att för det första så måste jag 8 av 10 ggr gå omkring, dansa rundor eller på annat sätt röra på mig och det andra problemet är att den sitter så att det skaver mot mitt snitt.
Med andra ord så kan jag glömma att göra något på dagarna förutom att studsa omkring eller guppa som en idiot. Att äta eller gå på toaletten har varit BIG NO. Visst så kan jag lägga henne eller låta henne sitta i sin babysitter när jag måste kissa även fast hon skriker (det är ju bara min urinblåsa som blir sönderstressad, stackars den, den kommer gå in i väggen, tänk er den synen..) men att äta gåendes eller med en bebis som skriker känns inte som det ultimata.

Vissa dagar har faktiskt blivit mer okej nu senaste två veckorna, hon har kunnat vila någon enstaka gång i 40 minuter och ibland 10 minuter hit och dit vilket är väldigt betydelsefullt. Och tro mig, jag har försökt att få henne att vila på alla möjliga sätt men det är lönlöst. Att gå ut en sväng och ha henne i vagnen har man ju hört funkar för ”alla andras bebisar” men nepp, inte för fröken Milly inte, inte om man inte går på guppiga ställen. Det är bara så himla skumt hur tusan hon kan se ut att sova så fruktansvärt gott i vagnen, men så råkar jag stanna i MAX 2-3 minuter och då slår hon upp ögonen och stirrar på mig med blicken ”du får 10 sekunder på dig att sätta mig i rörelse annars skriker jag” och jag kan nästan ana att jag ser två små djävulshorn innanför hennes mössa ibland…

Skämt och sido, jag antar att hon är en väldigt bestämd dam. Vissa säger att hon blivit bortskämd med att vara i rörelse, andra har sagt att det inte alls är så med nyfödda bebisar utan att det helt enkelt är att hon kräver mycket. Det jag däremot tycker är kul är att hon är ju ”med” typ hela tiden med blicken, hon ”pratar” mer och mer, hennes nacke behöver man inte längre stötta och så kan man ändå ha vissa små stunder med henne som jag uppskattar såå mycket. Vi brukar vara i hennes babygym (eller ja hon ligger där, jag sitter antingen bredvid och hejar på henne och försöker få henne att träna nacken, vända på sig, greppa saker osv, eller så står jag ovanför henne och sjunger och dansar haha) och oftast när hon ligger på sitt skötbord så är hon lyckligare än lyckligast pga hennes älskade kompisar som hänger ovanför henne. Hon ler så mycket åt dem att jag ibland tror att hon ska svälja hela skötbordet :) Så vad gäller hennes utveckling så är det roliga steg framåt vilket gör att man kan underhålla henne på lite andra sätt, för bara ett par veckor sen så kände man sig lite dum när man gick runt med henne och skulle visa saker, ”titta Milly! En blomma!” och så kunde hon inte ens se mer än på typ 10 cm avstånd och kunde inte fästa blicken. Som sagt så kan jag fetglömma att gå iväg och göra någonting annat ifall jag inte har henne med mig i famnen så att diska och plocka undan har jag blivit rätt duktig på att göra med en näve eller att göra på några minuter om hon faktiskt kan roa sig själv en kort stund. Hon gillar att titta på Babblarna, om man som sagt guppar henne samtidigt i hennes babysitter, och häromdagen kunde jag tillochmed lämna henne där en stund för att gå iväg och ringa ett samtal – SCOOOORE! 

Först var vi oroliga att hennes magproblem var tillbaka igen och att det var därför hon höll/håller på såhär men nej, för även om hon vet vad hon vill så är hon rätt så genomskinlig också. Why? Jodå, för att ibland får hon syn på något och blir distraherad och koncentrerad och då glömmer hon bort att hon är still. En stund senare så är det som att hon kommer på att ”heeeeey vänta nu lite………” och så hör man det första lilla ljudet som betyder ”ge mig uppmärksamhet, det är synd om mig” (det är rätt kul ändå att man lärt sig tyda de flesta av hennes ljud nu).
Förresten, om ni bara visste hur jäkla nöjd den ungen ser ut efter en stund när hon blir guppad eller underhållen, hon ser ut att äga världen och jag skojar inte. Jag vet inte om jag har någon bild på det men ska se om jag hittar!

Hursomhelst så försöker jag ändå att göra som ALLA med barn har sagt: ta vara på denna tiden för den går så snabbt och sedan kommer du att längta tillbaka :) Såklart älskar jag Milly, men bara för det så betyder det inte att jag inte får ”klaga”. Hon har ljusa stunder med såklart och när hon ler så glömmer liksom bort det mesta. Och som sagt så är det kanske 20% av tiden med henne som är lugn (alltså att det räcker med att umgås med henne, prata och leka) resten är att hålla igång, men det kunde ju varit värre tex att hon hade varit så var eviga vakna stund eller hela nätterna :)02242F3E-6349-4328-A306-2FC886741CCC

830F5357-F4D2-474F-8D8E-92ED5A0C2B98

4C74C061-0AFB-41BC-8243-BC005790F31E

1CC67089-C973-4A9D-A225-A87E8E3CF399

04228266-7116-4045-B379-7B034A44DA43

Ps. Jag har försökt att hitta en bild på när hon blir sådär nöjd och ser ut som att hon är världens Ers Majestät men sen kom jag på att det inte är konstigt att jag inte har någon sådan bild eftersom det är när jag är i rörelse som hon blir så haha. Men denna bilden är från bilen när hon blev galen för att bilen stod stilla, när bilen sen började köra så såg hon såhär nöjd ut (känner att jag verkligen måste försöka att få med det på bild så det ska bli ett uppdrag) 

66AA303C-BB55-4845-8B78-4BC1B23EC634

blogstats trackingpixel

Förberedelser inför dopet!

Om det är något jag verkligen älskar att göra så är det att pyssla, förbereda och planera inför att något kul ska hända. På söndag så ska vi ha dop för Milly, dopet kommer att ske i kyrkan och efteråt så ska vi alla samlas i ett församlingshem och äta smörgåstårta och en massa kakor efteråt. Jag har inte varit på överdrivet många dop och vet verkligen inte hur folk brukar förbereda eller hur mycket som ska fixas osv. Iförsig så tror jag inte att det finns någon ”mall” över hur lite/mycket man ska pynta, äta eller fixa, så därför har jag gjort precis så som jag känner för :)

När vi hade ett möte med prästen så gick vi igenom programmet inför dopet. Jag hade redan kollat upp de psalmer jag tycker om och vi sa även till prästen att Johannes syster kommer att sjunga en jättefin sång, han antecknade detta och så frågade jag även ifall vi kunde få ha den gamla versionen av ”Fader vår” vilket han blev väldigt glad över. Han delade samma åsikt som mig om att den nya versionen inte klingar eller ens låter bra. Ärligt talat så förstår jag inte grejen med att ändra den? Jag växte upp med den gamla versionen iallafall men jag vet en del kompisar som fått lära sig den nya. Jag känner även att min släkt inte kan den nya versionen heller och som sagt så känns det inte bra. Därför är jag glad över att vi fick ta den gamla istället!

På en del dop som jag varit på så har man fått ett dop-program så jag frågade prästen om det och han sa att man fick ordna det själv. Jag tog det på orden, för att istället för att beställa så gjorde jag korten själv. Eftersom vi blir nästan exakt 50 pers så tog det sin lilla tid men resultatet blev bra. Dessutom är det alltid roligare att få något som är gjort för hand då det blir mer personligt, och även fast man inte behöver ha såna kort så håller jag med prästen om att det är kul att ha som ett minne då det brukar vara väldigt uppskattat. 738E8A3A-2281-4BC0-A9C0-256ACB39533C

Som sagt så ska vi äta smörgåstårta (eller ja vi ska iallafall bjuda på det, sen om någon väljer att äta eller ej det struntar jag i.. då blir det mer till oss andra) (ok jag lät inte speciellt gästvänlig haha..) och efter det så blir det kaffe och kakor. Men ni som känner mig, ni vet ju att jag inte ”nöjer mig” med att köpa några kakor för jag bara måååste fixa det också. Jag avskyr att baka för det mesta men nu är det ju till ett dop och så ska det dessutom vara ett tema så då tycker jag att det är roligt :) Vi har valt att ha rosa tema (med lite vitt och silvrigt också), och ja då måste jag ju gå all in. Jag har köpt rosa och silvriga fat, serpentiner, ballonger och servetter.
Nu har jag inte bakat allting ännu så jag kommer att fota mer sen men jag har bl.a gjort dessa oreo cake pops doppade i vit choklad. EA2236AC-1D45-4B38-A056-CD31E6152210

Jag har några uppdrag kvar, men saker tar ju lite extra lång tid när man har en bebis hemma som kräver VÄLDIGT mycket just nu men såfort tiden finns så händer det grejer, jag menar.. Hur ofta anordnar man dop liksom? Vänta bara till Millys framtida kalas haha. Morsan kommer gå loco.. FF70C379-B90C-48AC-8F2A-10D197B23933

blogstats trackingpixel

Tredje advent!

 I söndags var jag och Emma hemma hos Skalis på adventsmys! Det känns som om det bara var en vecka sedan vi alla var hemma hos Petra och hade första advents-mys? Men nej det var det minsann inte, jag säger som en dam jag pratade med en gång sa ”tiden går och vi med den”, samma dam sa även vid ett annat tillfälle ”det verkliga sättet att spilla tid är att räkna timmarna”, så egentligen ska man inte ens påstå att tiden går varken snabbt eller långsamt :-) Det är bara att gilla läget helt enkelt.

I söndags gjorde vi pepparkakshus, lyssnade på julmusik och pratade så mycket att tiden sprang iväg (haha okej detdär med tiden skrev jag med flit nu bara för det!) När vi kom hem till henne så hade hon både gjort det mysigt och bakat, fan det är synd att det inte är advent lite oftare.. Men iförsig, man behöver ju inte ha advent för att ses tillsammans såklart. Och vem har sagt att man inte kan göra pepparkakshus typ på min födelsedag? Som jag sagt tidigare så finns det inte en polis till allt inte, så jag får hoppas att pepparkakshus-polisen inte haffar mig :-)

8B2D9CC2-D572-47B0-A82C-5A997C35DDAA

Skalis hus blev såå fint och jag hade väldigt gärna flyttat in där men Emma står på kö så hon får väl gå på visning först.

4C30E4AB-9CCB-4A75-B1DB-CA4E03E5F133

.. till skillnad från mitt hus. Lite kontraster på våra hus men smaken är som baken har jag hört. Påtal om det, är det verkligen bara jag som äter pepparkakshuset efter jul? Jag brukar nämligen bli idiotförklarad när jag berättar det, eller samma blickar som när man ser ett ruttet bananskal på golvet (rynkar på näsan och tittar med en äcklad blick.. eller är det BARA JAG som gör det också?)

D2EAD908-D941-495F-8E36-E5D5781A12F8Jag fascineras av all julbelysning och se vad fint hon hade hemma hos sig?! Jag tar tillbaka det jag sa om att flytta in i hennes pepparkakshus, jag gör hellre som Piff och Puff och flyttar in i julgranen vettja!

DFDF6987-1C36-4F89-9633-E9A43E27E833C209734C-7845-491B-B711-1B2D2D5805F7

blogstats trackingpixel

Tipp, tipp, taaaaapp!

Julen har alltid varit min favorithögtid som sagt, och när man längtar efter något man tycker om så vet vi ju alla den tråkiga sanningen – DÅ GÅR TIDEN FÖR SNABBT! Varför kan inte tiden under julen (eller helst hela december) gå lika långsamt som personen som står före en i kön på Ica? Vi alla vet ju vilken jäkla tid det kan ta, speciellt när man har bråttom..

Nåväl! Julstämningen har väl infunnit sig lite iallafall och det blev ännu mer denna veckan som varit! I tisdags var jag och tittade på när min yngsta lillasyster hade julshow med sin skola och med Sonja Aldén som gästartist. De var en riktigt bra show och eftersom min syster bara går första året på gymnasiet så betyder det att det kommer att komma två julshower till (ifall hon inte går om någon klass eller två, jag föreslog det men det verkade inte vara så populärt att gå om gymnasiet för att JAG vill se fler julshower med min syster). Påtal om det, hur i h*lvete kan hon gå i GYMNASIET när jag NYSS VÄRMDE VÄLLING TILL HENNE?! Det skiljer 10 år mellan oss och enligt mina beräkningar och känslor så är det bara 5 år sen jag började gymnasiet? Men för all del, tänk inte på mina känslor eller beräkningar nej.

Vart var jag nu? Juste, julshowen! Som sagt var Sonja Aldén också med och jag älskar hennes julalbum så att få höra blandannat Holy night/stilla natt med henne live det höjde min julkänsla till rymden (okej där överdrev jag, men den höjde iallafall julkänslan till höjden av min julgran).

133EA9EC-DDAC-4F9E-9893-90BECA400B1F

Igår var det ju även lucia! Jag och Emma åkte till min mamma och på Ica där så kommer det ett luciatåg varje år så vi passade på att titta på det. Inte varje dag man handlar toapapper och lyssnar på lucia i samma veva :) 
BC87FD3A-A419-4F8B-9D9D-00C9CDDF1384

4F8CCD9E-9342-4F4C-9776-F54C8138CB1C Den här lilla tärnan sov hela resan till mamma och även under halva luciatåget. Jag har kommit på att vara bebis är som att vara jävligt full – man somnar på ett ställe och vaknar på ett annat men man har då ingen aning om hur man kommit dit?

DEC66B8F-B1B1-4000-8654-CAB99EE59C1DEfteråt åt vi lussekatter som också hör till! (Eller ja, lussekatter har jag ju ”råkat” baka oavsett om det varit jul eller inte men blir man sugen på lussekatter i september så why not? Sålänge inte lussekatts-polisen kommer så är det väl fritt fram antar jag?)

35194759-87DF-43D1-B599-A0E1E6A4A39F

blogstats trackingpixel

Första advent!

Igår var det ju första advent och eftersom jag älskar julen så vill jag ta tillvara på alla extra juliga stunder men för att göra det så behöver jag ju umgås med andra som känner samma sak, därför drog jag och två kompisar hem till Petra. Vi pratade ihjäl oss, skrattade, kollade skolkataloger (vi har alla gått i samma skola och i vissa årskurser gick vi i samma klass), bakade pepparkakor, kollade på gamla videoklipp och lyssnade på julmusik. Petra bestämde sig även för att bygga ihop sitt söndriga pepparkakshus och jag ger henne allt beröm för att hon inte fick utbrott och kastade det. Jag hade på riktigt möjligtvis försökt att laga skorstenen och sen kastat det, för med såna saker har jag ett tålamod som är lika stabilt som en gammal ljusstake jag gjorde i träslöjden (och det finns liksom en orsak till varför den aldrig användes hemma).. Jag gillar att pynta pepparkakshus och att sätta ihop det – sålänge det fastnar som det ska och inte går sönder :-)

Vi hade jättemysigt och vi ska försöka ses iallafall 2 gånger till innan jul om vi får ihop det. Alla har ju sitt eget liv och schema så för att det ska klaffa behövs lite planering bara.

Petra hade gjort det sååå mysigt hemma hos sig!

125EE4B3-05A2-441F-B0AE-78C35A9A018EBA6A86D3-E056-45C6-B821-723ED3D97778922316C9-990D-4988-A7F7-BB5B4E372980Vi började med att dricka glögg och äta lussekatter. Jag bara älskar att jag och Skalis hatar glögg men vi dricker det varje år för att det är juligt, haha. 

D5DF980C-4C6A-4E59-9AB0-9A99567D1AF2F8977B94-5CAE-470C-8136-02F5142DE4BCGamla skolkataloger, här gick vi i nian och jag minns verkligen hur vuxen man kände sig? Eller kanske inte vuxen, men iallafall tillräckligt stor för att tycka att man skulle få göra precis vad man ville och fick man inte det så gjorde man det ändå.

53518A14-7D5C-42D1-9963-4903F33FE726

Nu – 11 år senare

0012F4B8-E627-49BC-A807-2F08C8525D60När jag kom hem på kvällen blev det ännu mera mys, men då blev det med en tandlös liten människa som varken kan prata eller gå :-)

8154B5DB-8977-4ECA-91B9-88F69E5BF638

blogstats trackingpixel

9EDC7E6C-0BD4-4DB8-8436-A21F21FA224AIdag är det 1 december! Hur hände det liksom??

Julen närmar sig lika snabbt som min pappa kan äta en hamburgare, alltså väldigt fort 😄 I vanliga fall brukar jag börja julpynta i början på november (okej jag ska inte neka till att jag vissa år även har börjat i oktober och ett år i slutet av september……….) men denna gången så har jag knappt hunnit reagera att hösten ens kommit och är förbi så jag har inte riktigt förstått att det faktiskt snart är jul! Jag julpyntade lägenheten förra helgen men det känns på riktigt skitkonstigt att se en julgran här när min hjärna fortfarande är inställd på att det är augusti (nästan iallafall). 

En sak som jag tycker hör till julen är att ta fina julfoton. Om man har något att fota så att säga, det känns ju lite väl egenkärt att ta jul-selfies och skicka till folk haha.. När jag hade Zelma (min hund som numera bor hos pappa) så fick jag fota henne, hon tjatade som fan så jag kände att jag var tvungen att offra mig annars hade hon väl bajsat på min tandborste eller något, för det var ju inte aaaalls tvärtom (att jag tvingade henne att vara med på foton alltså, inte att jag tänkte bajsa på hennes tandborste). Detta året har jag ju min lilla bebis så det var inte svårt att hitta ett offer, det som däremot var lite svårare var att faktiskt få läge till att ta bilderna.. Ett spädbarn som dessutom inte klarar av att jag sätter ner henne för när hon vet att jag är i närheten så vill hon vara hos mig hela tiden. Man kan jämföra det med att baka pepparkakor utan en kavel – det går, med lite tålamod och kreativitet.. Förresten så måste jag skryta om hur snabbt jag kunde fota, jag hade inte många sekunder på mig eftersom hon inte tyckte att det var lika kul som jag tyckte, jag hade verkligen passat att jobba som pressfotograf utan tvekan!

MEEEEEN.. skam den som ger sig! Här är ett litet kollage med några av alla foton från igår, jag lovar att det garanterat finns minst dubbelt så många till men jag samlade några iallafall :-)

Är det bara jag som tycker att det på vissa bilder ser ut som att tomtemor fått liiite väl mycket av det goda att dricka? Vad är det i dagens mjölkersättning egentligen nu för tiden..? 
0748CDD6-7F74-40B8-A633-E5B083BC93BCSen organiserade jag om lite (men de ser likadant ut på bilderna haha..) Inte trodde jag någonsin att någon som ser påverkad ut skulle få mitt hjärta att smälta.

E3129722-1634-4457-9D1C-E7D1724B4708

Låt oss hålla en tyst minut för när hon nyste och ramlade rakt in i granen:

ED10A870-F829-43D8-90E0-85C2B394022D

Det gick ju rätt bra ändå, inga tårar eller skrik liksom, så då fick jag en annan idé.. Visst såg hon förväntansfull ut? Så atteee…26396E52-0FD2-45AD-9E4B-12F12B4E9B67

Den idéen var inte lika uppskattad för jag råkade ju vara en hel meter bort, men jag gjorde henne glad igen..

Jag kände slutligen att vi borde ha en mysig stund istället. Det resulterade i detta:682B0C7E-500E-4C23-8A7F-7886884B71D8Nu har jag sammanlagt 78 bilder att gå igenom, rensa, och slutligen redigera. Det blir ju en hel del julkort ifall jag ska använda alla bilderna…… då får bannemej Postnord mycket att göra! Jag har dock hört att dem är lika slarviga som jag kan vara när jag rensar min garderob, men vad vet jag? Kanske lika bra att skicka alla 78 kort trots allt :-)

blogstats trackingpixel

Min gamla blogg..

Hej!!

Nu har det gått flera veckor sedan jag uppdaterade min blogg, känns nästan som att det var så länge sedan att jag snart borde börja kolla efter en rullator, har hört att blocket har en hel del? 😉

Nej men bloggen har ekat tomt här ett par veckor och det finns en förklaring till det för livet har verkligen inte varit på min sida utan det har tyvärr varit fruktansvärt rent psykiskt.

Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg som handlar om min förra blogg, den var väldigt stor i Sverige på den tiden då bloggvärlden var som störst och jag är tacksam ändå att jag fick uppleva den tiden, jag drev den under ca… 5-6 år tror jag? Innan den stora bloggen så hade jag en mindre blogg och då var jag verkligen inte så gammal, då hade jag mest attityd och lekte kaxig, cool och provocerade haha! 

Som jag sagt några gånger tidigare så var inte tanken med denna bloggen att blogga för att fånga en massa läsare eller att blogga för att tjäna pengar eller för att bli sponsrad, för med erfarenheter så vet jag att jag endast vill skriva i denna när jag vill, kan och har lust. Jag hade ju en stor blogg för ett par år sen med tiotusentals läsare, jag tjänade pengar och fick sponsrade saker hela tiden. Tillslut kände jag verkligen ingen motivation till det, det började mer kännas som ett ”måste” och då är det svårt att publicera flera inlägg per dag. Det var ju inte bara till att skriva och lägga upp en vanlig bild utan det skulle ju gärna finnas något att skriva om och bilder där det faktiskt hände någonting.. Vilket i sin tur gjorde att jag var ”tvungen” till att göra grejer för att senare kunna blogga om det. Events, åka på grejer, göra saker, tycka saker osv. Jag reste väldigt mycket under en längre period och det älskade jag. Dels för att… ja vem gillar inte att resa liksom? Haha. Men även för att det var perfekt att fiska material till att blogga om. Dock var det väldigt tråkigt för min dåvarande kompis som jag gjorde alla resor med hon fick ju sitta och vänta en hel del när jag tog fram datorn och bloggade på kvällarna och jag fick panik om inte internet fungerade som det skulle, men för att hon skulle slippa ”lida” för mycket så brukade jag sortera och fixa med bilder på kvällarna när hon hade somnat eller på morgonen innan hon hade vaknat. Nackdelen var ju att på de flesta hotell så fungerar internet som bäst i lobbyn så det blev ju en del hängande där på kvällarna (jag snackar alltså inte om flera timmar men iallafall en timme varje kväll). Det var väldigt massa jobb kring att ha en blogg och det tog flera timmar varje dag, jag blev så frustrerad och provocerad varje gång jag hörde någon säga ”ja de är väl enkelt, de är ju bara att skriva lite och fota lite”. Svar: nej! Som sagt är ju innehållet det viktigaste och att folk verkligen vill läsa det man skriver om annars dör den ut och hur mycket pengar hade jag då tjänat på den? Till skillnad från andra jobb så kunde jag inte ta semester från mitt jobb för om jag inte jobbade så fick jag inga pengar. Tillslut insåg jag att jag inte kunde förändra andra människor om de redan bestämt sig för vad de tyckte, jag kunde försöka förklara men vissa människor är stängda för saker de redan har en åsikt om så jag lät dem tro det. 7D4D7DD4-9304-45FB-84F6-128591CFF919

Sen var det såklart kul också att blogga! Jag älskade ju (och gör fortfarande) både att skriva och att fotografera plus att jag är väldigt kreativ som person med många idéer. Hade det inte varit kul så hade jag ju inte fortsatt så länge som jag gjorde. Ibland var det bra att jag ”tvingade” mig själv till att göra grejer för att ha något att blogga om för ifall jag mådde sämre en period så tvingade jag ju mig ut ändå (jag tillät ju mig såklart att vara hemma och må dåligt också men ofta mår man bra av att komma ut och inte gräva ner sig för mycket). 

Det var kul att få saker sponsrade (vem hade inte tyckt att det var kul att få saker hemskickade flera gånger i veckan liksom?) och jag gav bort en hel del till tex vänner vilket i sin tur gjorde dem glada. Jag hade samarbete med alla möjliga företag, allt från kläder, löshår, hotell, läppförstoringar, de köpte reklam i mina inlägg, ziperall (Sveriges motsvarighet av onepiece ifall någon minns vad det var?) varav jag blev ambassadör för dem och flög upp till Stockholm för att fira alltihop i det företaget med grundaren och andra som jobbade för dem, kan ju säga som så att det kändes rätt udda att sitta med en ziperall och dricka champagne på en nattklubb mitt inne i Stockholm som sedan öppnade för allmänheten och folk kom in med festkläder, (men det hade nog känts konstigt på vilken klubb som helst haha!)3171448B-3660-46CA-9E9E-BB7464C90416DAB85441-3D9D-4B6E-BA52-1A8952F0B82A490763E2-8181-4925-BEEA-87A78FC2B904

Att jag tjänade pengar på att göra något jag brann för var också helt underbart, och även fast jag hade en såkallad manager och hade ett kontrakt på en portal så kände jag ändå att jag själv styrde över min blogg vilket var otroligt skönt att jag fick vara min egen chef.

Det som var roligast var nog ändå att träffa så mycket bloggläsare var jag än var (det låter kanske överdrivet men jag lovar att det var så) de kom fram på stan, på tåget, i affärer, på uteställen och i olika städer som jag var i. Oftast tog vi bilder ihop och det låter ofattbart just nu när jag ens skriver allt detta men jag har även fått skriva en hel del autografer. Detta var ju verkligen under ”bloggarnas tid” och jag tror att det kan jämföras med dagens youtubers. Skvallerbloggar skrev om mig, jag var med i tidningen ett par gånger och jag hade en mobiltelefon med kontantkort som de kunde ringa mig på (vilket inte fungerade i längden kan jag tillägga, jag blev bokstavligt talat nedringd och för den som inte tror mig så kan jag hänvisa till ett av mina ex och även hans kusin för hon fick lite utav en chock när vi var på kalas en gång och min telefon aldrig slutade ringa). Bloggläsare skickade fina brev/teckningar och jag har kvar en hel av allt detta. E4237E38-6DD9-4989-BF90-AE1FFEE09853

6A720A0A-50E9-45F8-8D5F-6A14A6807C7AFör er som undrar och inte alls har en aning om vad jag ens bloggade om så var det allt mellan himmel och jord men eftersom jag alltid brytt mig om andra och även velat hjälpa andra så hade jag ”krossa idealen” vilket var att läsarna kunde skicka mail till mig och skriva och skicka bilder på vad de var stolta över eller mådde dåligt över på sig själva och så ville jag hjälpa dem att må bättre. Jag publicerade alltså deras bilder och deras texter i blogginlägg och skrev en text som svar, peppade dem osv. För tyvärr var det mestadels tjejer som mådde dåligt över något på sig själva som skickade in, och än idag flera år senare så hör vissa av sig och berättar att jag verkligen förändrade deras liv. Det är inte många eller speciellt ofta någon skriver nu, men när det väl kommer ett meddelande lite då och då så blir jag så varm i kroppen både över att de mår bättre nu men även för att jag verkligen gjorde detta med hela mitt hjärta och jag höll på med detta väldigt länge. 

En annan grej var att jag även skrev om min vardag, men inte på ett stelt sätt tex ”idag såg jag en kommentar som gjorde mig så chockerad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till” utan istället kunde jag skriva ”jag såg en kommentar idag, jag blev så chockad att jag höll på att sätta kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade. Då är det illa..” Nu var ju detta bara ett exempel och kanske inget bra sådant men jag skrev på sättet som jag var, och fortfarande är. Jag kan vara lite oseriös och dra till med vissa roliga kommentarer med glimten i ögat och ta ganska lätt på saker och ting och jag ville ju vara mig själv, en sådan lättsam och skämtsam person som inte alltid är så seriös utan har lätt att bjuda på sig själv. Jag ville liksom att det skulle framgå hur jag faktiskt var och inte låtsas vara någon annan.. seriös i stunder jag behövde vara det, och lite ironisk, galen och skämtsam i typ alla andra stunder.844D9C05-C5B4-4AED-82BD-AA967D2B148FKolla vad liten, rund och söt jag var o ansiktet när jag började blogga!DD03115F-FC3A-459D-BC2D-88D7EC0B4B395-6 år senare:4C8EDFCF-5BB3-4BF8-9D51-5320EE1C4353

Men (alltid dedär ”men”) jag hade ju en seriös sida också. Tex som med ”krossa idealen” eller om jag ville bli mer personlig och skriva lite mer om djupare saker såklart, för som sagt så ville jag vara mig själv och jag hade även den seriösa och lite mer allvarliga sidan såklart, och ibland kunde jag få en skarpare attityd vilket var på både gott och ont då jag ibland skrev saker jag såhär i efterhand kanske borde tänkt på en extra gång innan jag tryckte på ”publicera” (för även fast jag raderade det dagen efter så hade ju skvallerbloggarna redan printat och publicerat). Jag visade mycket känslor vilket jag tror att folk uppskattade. Vare sig det kunde vara roliga historier eller vitsar som var min humor, eller hur jag faktiskt tog åt mig utav vissa kommentarer och mådde dåligt av de. För visst fanns den baksidan också, jag fick en väldigt massa elaka kommentarer om att jag var så fet att jag borde ta livet av mig för då hade jag gjort alla en tjänst, folk ville våldta min trut så att jag kunde lära mig att hålla käften, jag var den fulaste de sett och att jag borde skämmas över min spegelbild, de skulle kolla upp min adress för att hemsöka mig, jag var missbildad osv osv. Efter en tid lärde jag mig att fokusera på de positiva kommentarerna som faktiskt GAV mig något men ni vet ju själva hur det är, det är så enkelt att fastna på det negativa men efter ett tag så rörde det inte mig i ryggen längre för jag visste ju att sådana kommentarer oftast handlar om avundsjuka för helt seriöst, om man verkligen tycker att någon är skamligt ful då brukar man inte säga det.. 

En annan sak var om min vänstra hand, ni som känner mig vet ju att den ser lite annorlunda ut. Jag föddes utan fingrar på min vänstra hand och trots 6-7 operationer när jag var liten så ser den ju inte ut som en vanlig hand men jag har typ halva fingrar och min tumme är ”hel” så jag kan ju hålla i saker och jag tycker att min hand fungerar som vilken som.. iallafall, jag visste ju att detta bara var en tidsfråga innan någon skulle dra upp detta bland kommentarsfältet och jag hade så rätt. En dag ploppade det upp en kommentar från ”anonym” där det stod ”vad fint du döljer din cp-hand på alla dina bilder”. Först frös jag till is och hjärtat började banka hårt som fan, men sen tänkte jag att jag skulle göra det enda rätta och det var ju att polisanmäla men precis som jag misstänkte även då så skulle polisen lägga ner det fallet och det visade sig att jag återigen hade rätt. Jag tog tag i det själv och kollade IP-nummer och jag fick en chock när jag såg vem det var (så att jag satte kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade.. som sagt, haha). Det var en bästa kompis jag hade haft när jag var yngre, hon var ganska osmart för hon hade skrivit en kommentar i min blogg tidigare så när jag spårade IP-nummer så kom ju hennes kommentarer upp. Smart hon var va? 😉 jag tänker inte gå in mer på det men ja..A4B881C3-404A-424E-9781-5A2EC4104316

Efter detta så kände jag att jag kunde vara öppen om min hand, why not liksom? Även fast jag inte förstod grejen med en hand så var det ju ändå lika bra att ge den uppmärksamhet för personen som kommenterade trodde ju att jag skämdes vilket jag verkligen inte gjorde. Jag förstod bara inte varför jag skulle börja skriva om mina kroppsdelar men det gjorde jag iallafall. Jag började även skoja om detta och på min header så hade jag även texten ”miixx- hon utan fingrar men med massa glädje”. Detta ledde till att jag inspirerade andra ännu mer till att vara sig själva och att ingen ska behöva skämmas över något på sig själva. Så min förra kompis fick ut hennes mogna tankar som anonym samtidigt som mina andra bloggläsare mådde bättre, win-win! Här skrev jag att jag behövde en hjälpande hand eftersom min ena hand tydligen inte fungerade.. 4A6DF0CF-B08A-4B12-96D6-DA1DA7D9E2B4

Jag förstod nog aldrig själv hur stor min blogg faktiskt var eller hur mycket jag faktiskt inspirerade och hjälpte andra för jag var ju fortfarande… jag? Jag blev nominerad till en gala i Stockholm som ”årets nykomling i bloggvärlden”, jag vann inte men det kändes kul att få känns mig uppskattad över att en ha blivit nominerad, och att jag fick träffa andra bloggare eftersom det inte finns så många i Skåne.AA5C5A2E-E42F-4E42-A515-7510E2420F7C

Mina vänner runtomkring mig kan fortfarande dra upp detta ibland, hur många foton de fått ta när folk kommit fram, hur många gånger som saker tagit längre tid än planerat för att vi fått stanna överallt när bloggläsare stannat oss. För mig blev det ju en vardag men det blev det även för de som jag umgicks med väldigt ofta. Det som var jobbigt var en gång när min ena lillasyster var med och det kom fram några som hon gick i samma skola som, de började sedan att komma fram till henne i skolan och prata om mig vilket hon inte mådde bra av alls då hon var väldigt blyg på den tiden.

Jösses, nu när jag tänker tillbaka och ens skriver allt detta så känns det som att jag skriver om någon helt annan person från ett helt annat liv? Lilla jag från en sketen stad i Skåne liksom.. Det känns som att jag sitter och både överdriver och skryter över allt detta men jag antar att det är så för de flesta när man gjort något man är stolt över eller något som är utöver det ”vanliga”, man tycker att man skryter..

Sen det där med ”krossa idealen” tyckte vissa var dubbelmoral då jag själv ändrat på mitt utseende (bröst och läppar varav läppförstoringen försvann för flera år sen men jag står ju för att alla får göra som de vill sålänge man gör det för sin egen skull, att man ska försöka tycka om sig själv som man är men om man mår väldigt dåligt över något i flera år och inte kan släppa det så visst kan man ändra på något men huvudsaken är att man gör som MAN SJÄLV vill och inte för någon annans skull. Att pumpa mina läppar gjorde jag mest för att testa då jag visste att det skulle försvinna efter ett tag ändå).

Hursomhelst, denna bloggen som jag skriver på just nu den skaffade jag nu flera år efter att jag hade beslutat min gamla, för denna skaffade jag för att jag saknar att skriva och fotografera, att få skriva av mig, tex nu under graviditeten så var det guld värt att få skriva av sig här. Jag skriver vad jag vill och när jag vill helt enkelt 😊

Som sagt så har saker varit förjävliga senaste veckorna och jag tror att jag kommer att skriva av mig om detta för att jag är säker på att det kommer att hjälpa andra (återigen att hjälpa andra, men jag brinner ju för det som sagt) men även för att det kommer vara skönt för mig att få skriva av mig då jag alltid haft lättare för att förklara känslor i text än i tal.. vi får se hur det blir helt enkelt, ifall jag kommer att skriva om det eller inte. Tanken är iallafall att börja blogga mer nu för som sagt är det kul att dela med mig både av mina känslor, tankar, vardagen och även dela med mig av Milly 😊

Det är verkligen kul att titta tillbaka, man förändrades ju en hel del under de åren haha.. Typ som denna bilden, det känns verkligen som att jag förändrats sen dess? Vet inte varför men det är kanske något med håret? 07C683E2-9EB3-4B05-89EF-F21AFFC9E4ED

Några bloggläsare, täckte deras ansikte imed detta var några år sen. Jag hade inte velat att någon publicerade bilder på mig utan att fråga.. F928E74B-8CE4-4FEA-8B67-11356A4EC148

blogstats trackingpixel

Igår var dagen med stort D

Igår var den fruktade dagen kommen. Dagen med stort D! Det var läskigt, spännande och utmanande. Jag kände hur folket stod och hejade och framme vid målet kastade de guldmedaljer på oss!

.. Huh? 

Nej men redan innan Milly föddes så har jag tyckt det känts obehagligt att man ska gå in i en affär med henne. Tänk om hon börjar skrika och inte slutar? Jag vet ärligt talat inte varför jag varit rädd för det för att nu känner jag mest att bebisar skriker och det är ingen nyhet för varken oss eller för folket inne i affären. Jag tror lite att jag målat upp det som en större deal än vad det faktiskt är. Johannes däremot är likadan och det visste jag faktiskt inte, men imed att BVC och BB rekommenderade oss att ingen ta med en bebis in i en affär förrän den är iallafall ett par veckor gammal, och Johannes börjar jobba nästa vecka så kände vi att igår var dagen då vi skulle trotsa detta ”katastroftänkandet”.

Det blev även min första riktiga promenad sedan förlossningen och det kändes verkligen väldigt bra. Vi gick inte med någon turbo i röven (möjligtvis en söndrig turbo) men det blev iallafall 4 km och när vi gick tillbaka så passade vi på att gå inom två affärer, visserligen var vi inte därinne i mer än 10 minuter men ändå en bra start! Det var inte speciellt läskigt eftersom hon sov hela tiden, and so what ifall hon hade vaknat och börjat skrika? Det hade ju varken varit den första eller sista bebisen som folk hörde. (Ok när hon vaknade upp och kikade lite med ena ögat så bad jag upp till högre makter att hon skulle somna om och det gjorde hon). Dock känns det ju lite synd ändå att hon inte vaknade och började skrika för då hade vi ju varit i den situationen tillsammans. Wellwell, det var skönt att ha provat iallafall eftersom jag känt liten oro över att behöva gå till affären, gå på stan och sen så småningom åka tåg ensam med henne. I really want som meat on my legs som vi säger i Sverige. Det kommer nog ta några gånger innan jag känner mig helt bekväm med det så det är ju skönt att Emma (som jag bor 40 sekunder ifrån) brukar handla så att vi kan gå tillsammans.

Detta låter kanske som ett konstigt, omoget, sjukt eller allmänt efterblivet i-landsproblem men då är det ju förjävla skönt att det är löst nu iallafall 😊
AA096566-001C-4FF3-A039-DF235D65E360 49CB58C2-B96D-48D9-8B39-2AA246FAA8E1

blogstats trackingpixel

Första dagen ensamma

Idag var första gången som jag varit helt ensam med Milly en hel dag. Johannes börjar inte jobba förrän nästa torsdag men de frågade om han kunde hoppa in idag och det kändes ärligt talat ganska skönt med en mjukstart för jag tycker att det varit lite läskigt med tanken på att vara ensam nu när man varit två med henne. Inte för att jag tror att något ska hända, men ja jag tror ni förstår. Det mesta är läskigt/nervöst när man ska göra något för första gången :)

Milly har VARJE dag sovit på morgonen och förmiddagen men idag har hon varit vaken sen 08. Det var iförsig bara bra för då fick jag ju lite sällskap. Hon ville iallafall välja kläder själv idag och då blev det denna något för stora bodyn, sen snodde hon min telefon också:

0796B448-83E0-4671-BA9B-350CFDE1604ADet var alltså dessa två bilder som hon skickade:

2B6F5CE4-E229-4A20-A60C-192D6E1BB566AB08F631-EB3B-4E6E-9A7F-865615B1D86B Dagen har gått typ som när man ska åka en karusell, man är så nervös men så var det inte så läskigt som man trodde.. När hon blev lite kinkig så var det bara att ta från bärsjalen (jag kallar den för ”the life-mother” min svengelska för livmoder, för hon blir så harmonisk av den och jag tror att hon kopplar den med tiden i livmodern för det var ju med varmt och trångt..)
84AA1E4B-F783-4776-8376-D1F20436C336

Sen har hon hängt i min vänstra arm/famn halva dagen och sett till att jag städat undan ordentligt.. lika bra att göra det noggrant för man vet ju hur bebisars temperament kan vara..44AC825F-79D2-4143-A00A-3F0D71087723… och det kan ju råka vara så att jag tagit fram jul-kudden också.. men den smälter ju verkligen in så jag tror på riktigt inte att Johannes kommer att märka den.
DAAE6956-2634-4A29-9497-C64031F34D3EImorgon är han ledig igen men denna dagen gick ju galant. Jag och min lilla bebis är ett bra team det känner jag på mig. Och jag vet att det jag berättar för henne stannar mellan oss. Det hade ju inte varit kul om det hade gått riktigt dåligt idag, nu ska hon och jag liksom umgås i ett år när jag är mammaledig… :)

blogstats trackingpixel