Hej och hallå!

Wow, nu saknar jag att blogga på riktigt. Eller det har jag gjort ett bra tag men det har bara inte blivit av. ”Jag har inte haft tid” alltså egentligen har jag visst haft det, när Milly vilar på förmiddagen en timme, eller timmen när hon vilar middag, eller på kvällen efter 20 när hon sover. Grejen är att när DEN tiden finns där då har jag ingen lust, eller ens ork att engagera mig.

Hur det kommer sig att jag har det nu? Har jag så mycket tid över? Nej tvärtom, såhär lite tid jag har över nu har jag aldrig haft. MEN HUR FAN KAN JAG DÅ BLOGGA NU DÅÅ, HAR JAG VUNNIT TIMMAR PÅ POSTKODLOTTERIET ISTÄLLET FÖR PENGAR? Jo för att just nu sitter jag i skolan och tar ett break. Vi har precis haft lektion och nu tänkte jag sitta här i ett par timmar och plugga, hade jag varit hemma och tagit ett break där så hade jag förmodligen gjort allt annat istället för att sätta mig ner och faktiskt skriva ett inlägg. Jag tror att det är ytterligare en fördel med att jag börjat plugga, nämligen att jag kan ta en paus och då blir det verkligen en paus. Det resulterar inte till att jag börjar plocka undan överallt, diska eller fastna vid telefonen. Tänk den synen, att jag hade börjat gå och plocka undan och städa här i skolan eller vandrar in till lärarrummet och börjar diska liksom. Vad gäller att fastna vid telefonen så är det ju det jag gör just nu MEN jag känner inte den stressen om att jag borde göra en massa annat, eller att jag måste känna efter ifall jag behöver gå på toaletten i lugn och ro innan Milly vaknar. Det borde jag kanske utnyttja här, gå på toaletten varje kvart och ifall någon frågar varför så ska jag svara som i en skräckfilm ”because I can…. moah-ha-haaaaa”..

Jag pluggar engelska 6 och matte 2 vilket är mina värsta ämnen. Alltså, hade de inte varit för att jag har svårt för glosor och hörförståelser så hade engelskan varit avklarad redan i gymnasiet, jag klarade ju engelska A men inte engelska B (som motsvarar engelska 6). Matte 2 läste jag inte ens på gymnasiet, och att jag har så svårt för just det ämnet är inget konstigt med tanke på mina extrema svårigheter av koncentrationen. Sitter jag och ska räkna ekvationer så börjar jag tänka på annat helt plötsligt ”om 2X ska multipliceras med 1Y, okej detta kan jag!” men precis när jag ska börja skriva upp det och räkna så kommer nästa tankar DIREKT ”man tar 2 och multipliceras med vad är det som ligger på bordet? Juste det pappret skulle jag ju fylla i, hmmm 2X ska multipliceras med 1Y men vadå 2X? Hur fan ska de bli ett Y?!” och så läser jag igen, och så upprepas det så.

Eller som häromdagen när jag skulle rosta en macka.. hade de inte varit för att jag hittade den mackan i brödrosten idag så hade den kunnat ligga där i flera veckor. När jag häromdagen skulle räkna matte så blev jag hungrig och skulle rosta en macka. Under tiden den rostades så gick jag in till bordet igen och skulle fylla i min kalender med vilka uppgifter jag skulle få klara den kommande veckan. När jag fyller i den så sneglar jag mot matteboken, hör mackan ploppa upp från brödrosten, reser mig upp men sneglar fortfarande på matteboken. Jag ser till min förvåning att jag kunde lösa uppgiften, drar ut stolen igen och så sätter jag mig och börjar räkna matte. Hade det inte varit för att jag såg den ensamma stackars iskalla hårda lilla rostade mackan idag så hade den fortfarande varit bortglömd alltså.. Nu fick den en värdig begravning i soporna iallafall. För det är väl ingen av er som trodde att jag skulle skriva att jag åt upp den idag istället? Hallå hur sjuk tror ni att jag är liksom (säger hon som hade funderingar på att dra till toaletten varje kvart ”because I can moah-ha-haaaa”).

Det är ett klokt beslut att vara här i skolan och plugga istället för att göra det hemma. I tisdags satt jag faktiskt här från 10.30-20.30, alltså i 10 timmar, och satan i gatan vad min fokus var på topp! När jag sedan skulle dra hem så insåg jag att jag inte hade ätit något under hela dagen, då snackar vi verkligen om att jag var fokuserad och helt inne i pluggandet va? Tänk på gymnasiet, då stannade jag inte längre än att läraren knappt hann säga hejdå (om jag ens stannade tills dess, eller ens var på lektionen). Efter gymnasiet så har jag läst upp en hel del ämnen men skjutit fram just engelskan och matten, för eftersom jag hade problem med matte A och precis klarade att bli godkänd i gymnasiet, hur i allsin dar skulle jag då klara ännu svårare matte liksom..

Men nu är jag här och ska fixa dessa betygen denna terminen. Jag har försökt att plugga de på distans, för att vara mer specifik har jag provat det två gånger med ca 2 års mellanrum men det har slutat med att jag slitit sönder matteboken av frustration. Denna gången tänkte jag att det är ju inte så ekonomiskt att köpa nya böcker hela tiden så jag sa till mig själv att jag testar att söka in för att få hjälp fysiskt av lärare och inte bara via en dator. Jag svarade mig själv att det var en bra idé men att det får minsann vara sista gången jag köper nya studieböcker för dessa två kurserna..

Jag hoppas verkligen att jag kommer greja detta, en kurs är 25% och eftersom jag läser två kurser så blir det ju 40%. Okej jag skämta, så kass är jag inte på matte, jag vet att det blir 60%.. hehe, sjukt rolig jag är osv. Lika rolig som alltid. 25% motsvarar 10 timmars pluggande i veckan utöver lektioner, alltså blir det 20 timmars pluggande för mig utöver lektionerna. Lektioner har jag 4 gånger i veckan, drygt 2 timmar per gång, så just nu är det full rulle från tidig morgon till sen kväll/natt men jag vet att det kommer vara värt det sålänge jag blir godkänd. Det jag är mest glad över är att jag fortfarande tillbringar dagarna med Milly förutom hela tisdagar och halva torsdagar för då är hon med sin pappa. Jag vill inte att mitt pluggande ska förstöra min och hennes tid tillsammans nu de sista 4 månaderna som föräldraledig, så därför pluggar jag inte när hon är vaken under dagarna när jag är ensam med henne. Det hade ändå inte fungerat även om jag hade velat tror jag, för hon kryper efter mig och klättrar på mig och ropar ”mamma! maaammaaaa” eller ibland som om man snabbspolar henne ”mammamammamammamammaaaaa!”

Nej nu ska jag ta tag i detta och fortsätta med uppgifterna, senare ska jag till sjukhuset och träffa en läkare. 866E695F-D4A6-40A9-86CC-F95D1D627913

7B5E5366-A20A-47B4-9E9E-95AEA4DB278F

blogstats trackingpixel

När hejdå blir på riktigt

Anteckningar 22 juni:

Idag var jag i Köpenhamn tillsammans med Linnea. Min kära Stockholmskusin som flyttat ner till Skåne!! Ingen är gladare än mig över det, det kan jag lova haha.. Hon har en bebis på 13 månader så han är alltså 5 månader äldre än Milly och jag ser verkligen framemot alla kommande stunder vi kommer dela tillsammans.

Iallafall.. idag åkte jag och Linnea till Köpenhamn ensamma utan våra bebisar, för vi skulle hälsa på en närstående på sjukhuset där, som aldrig mer kommer att komma hem, cancer ni vet. Den sjukdomen som tar var och varannan människa ifrån oss. Det var en väldigt jobbig och känslosam men fin stund att vara där tillsammans och bara prata minnen, gråta, kramas, skratta osv. Jag bröt ihop mitt under vistelsen, från ingenstans. Jag gick ut från rummet och Linnea kom efter, sedan gick vi in igen efter en stund. Hon, vår älskade Birgit, ville att vi skulle kramas men när vi gjorde det så brast det för mig igen och även för henne. Så där kramades och grät vi båda två i armarna på varandra, i vetskapen om att det var sista gången vi sågs. Jag bär med mig orden ”vi får vara tacksamma att vi sågs i detta livet och hur många år vi haft tillsammans”.

Innan vi tog en buss till sjukhuset så försökte vi ha en trevlig stund tillsammans, jag och Linnea, så vi köpte lunch och gick till en park där vi satte oss och åt, pratade som två pratkvarnar, plus försökte förbereda oss på själva anledningen till varför vi faktiskt hade åkt till Danmark..

3D81D079-AECA-4253-BBB5-653406F3FADF

D16344EC-0C95-41A9-90F0-0ADAA20513FF

91BEA743-1621-455C-8C67-40D0B81897B47A54AD9B-68DF-4855-AB96-1324674CD653

Det är verkligen svårt att välja rätt ord i vissa lägen, och egentligen borde det kanske har varit ett sådant läge igår men allting bara kom helt naturligt. Jag frågade Birgit ifall rädslan fanns inför vad som skulle ske (alltså att somna in) och när vi fick svaret att det absolut inte fanns någon rädsla utan endast ett lugn så kändes det bra i hjärtat. Det är såklart en fruktansvärd situation men just att veta att det som sagt inte finns någon rädsla eller skräck, det känns som att det är det viktigaste av allt. Jag känner såklart sorg och att det gör ont i mig för det är aldrig kul att förlora någon man älskar, men som Birgit sa så ska vi ändå vara tacksamma för alla åren vi fått tillsammans. Att vi får tänka tillbaka på alla minnen, även fast det är just det som gör ont.

Efter vi hade varit där så kändes det så konstigt påvägen hem och det gör det fortfarande. Att säga hejdå till någon gör vi nästan dagligen. När vi ska till jobbet, skolan, när vi hälsat på någon, när vi pratat i telefon, osv. Men att säga hejdå PÅ RIKTIGT och att inte ens kunna avsluta med ”vi ses” det ger ordet hejdå en helt annan innebörd. Hon var ändå hyfsat pigg och det känns ändå som att vi kanske kommer kunna åka och hälsa på en gång till. Det kanske inte ens behövde vara sista gången?

4748BA84-8FDB-4D73-A940-94D4CAA6705C

6EBF00B7-898D-49F5-B66F-5536AE53DE0D

Uppdatering 25 juni:

Idag fick jag samtalet att Birgit gått bort. Linnea ringde mig och det första jag frågade var ”är det vad jag tror att det är?” varpå hon svarade ja. Jag känner mig bara helt tom på känslor och ord. Samtidigt som jag känner en enorm saknad så känner jag ett lugn, ett lugn för att det gick så snabbt ändå. Hon sa ju att hon bara låg och väntade på att somna in, och jag är verkligen tacksam över att vi hann komma dit på besök, vi hann kramas, säga att vi älskade varandra. Vi hann prata minnen, vi hann gråta och vi hann skratta. Det enda jag ångrar, eller rättare sagt hade gjort annorlunda ifall jag hade spolat tillbaka tiden, det hade varit att inte möta Birgits blick precis när vi lämnade rummet för jag ser bara den blicken framför mig, vår sista ögonkontakt. Den var så mäktig och sa så mycket men med ord jag inte kan förklara. Ledsamhet, någon form av rädsla, ett skrik, en blick som sa att det var verkligen sista gången vi sågs, hon såg svag ut inombords och det speglade sig i den ögonkontakten för första gången. Linnea tittade aldrig bak och jag ångrar att jag gjorde det men det går inte att göra ogjort och jag försöker att ersätta den blicken med nånting annat från det besöket. Jag kan fortfarande känna när vi höll varandras hand, hur varm handen var när den greppade min. Jag kan känna kramarna.

Idag/ikväll ska jag hem till Linnea och det kommer att vara bara hon och jag tillsammans med våra bebisar. Det känns otroligt bra att vi har varandra, för även fast jag såklart inte önskar att Linnea känner sig ledsen, så är jag som sagt tacksam över att ha någon som går igenom exakt samma sak, det sägs ju att delad sorg är halv sorg och delad glädje är dubbel glädje. Vi kommer att känna glädje igen genom att fortsätta att ha henne i våra tankar och hjärtan, kunna glädjas åt vårt liv med henne. Men just nu är det okej att sörja, det är okej att inte känna dendär glädjen. Allting tar sin tid ❤️

0A7E3AC1-02C1-4FD3-96DF-D0D18AD8BF6F

blogstats trackingpixel

Alltid likadant?

När jag inte ska shoppa så hittar jag hur mycket som helst, men när jag väl ska shoppa så hittar jag ingenting”.

Någon annan som använt den meningen ett par gånger i sitt liv?

Idag var inget undantag.. Jag har inte shoppat kläder till mig själv på hur länge som helst förutom någon tröja hit och dit (förra helgen köpte jag två tröjor i Malmö, det var nog varit de enda?) när jag var gravid shoppade jag långklänningar och allt möjligt men typ tröjor, brallor osv? I really don’t remember! Såååå jag och Skalis stack till ett shoppingcenter för att handla (jag hade presentkort där dessutom). Tror ni att jag hittade något? Svar nej. Köpte jag något? Ja tre par trosor, WOOW! Jag minns dock från tidigare år att just nu vid denna tidpunkt är det rätt svårt att köpa kläder för man vet inte om man ska köpa ”vanliga” kläder eller sommarkläder osv? Eller så är det bara jag som är tappat bakom flötet och tydligen inte gillar några kläder. Who knows? 

Håret var ju fint iallafall :-)
3C5D298C-9C46-4951-BE5B-2BBA0780A44C

Och jag hade kul sällskap när jag gjorde mig i ordning innan vi stack

A219F0AC-8AB1-4F76-8CF8-05C4065B9847

Eftersom Johannes jobbar rätt nära där vi var så mötte vi upp honom för lunch! 6A7E94D3-6EDD-4003-BB03-BF5E23EF8B01

Alltsååå hur långa och snabba armar?!! Hon betedde sig som en grottmänniska som inte fått mat på hur länge som helst. 2E3A3181-1543-4F87-AF72-3C69E6F95C66Vi hade iallafall en trevlig dag och det är ju det som räknas faktiskt :-) F6204688-BCCC-4491-890D-EBC8520881BB

blogstats trackingpixel

Dansade till fingret blödde

I helgen tog jag och Emma in på hotell i Malmö lördag-söndag. Vi ville nämligen fira våra födelsedagar lite i efterskott genom att hänga på hotellet, gå runt i stan och sen festa loss och dansa tills fötterna blödde.

Nog för att jag blödde men det var inte från fötterna, det var från mitt finger för att jag min dumme jävel fick för mig på nattklubben att ta två små skärvor från en spegel som var totalt sönder…… ”Vi har det som ett minne” sa jag. Well, jag lade ner de små skärvorna i väskan och sen märkte jag att det bokstavligt talat rann blod från mitt finger. Emma fixade plåster av en som jobbade i baren och sen var det bra med det.

Men nu saktar vi ner farten och börjar om från början! När vi kom till Malmö så köpte vi några energi-shots som vi aldrig hade sett eller smakat, ”effekten kommer snabbt, varar i flera timmar”. Ingen aning om de fungerade, och jag tyckte det smakade långt ifrån gott men Emma gillade det. Våra smaklökar hade aldrig kommit överens med varandra ifall de vore personer. 

489FF79E-08FD-46F5-BF3B-1ADEF61AD2F3

Vi checkade in på ett ljusrosa/lila rum! Supermysigt. Det fanns även ett rosa toalettlock, hur ballt?! 
5E56C499-A4D3-4B90-971F-319A0277833FSedan gick vi ut för att leta efter en mataffär som sålde drinkmixen ”San Fransisco” eftersom vi glömde köpa den här hemma. Först råkade vi hamna i lite olika butiker, jag hittade två supersnygga tröjor och sen sprang jag på denna klänningen…. Som om jag ens kunde motstå den? Den kommer passa mig utmärkt i sommar.. hehe. 

15B09002-DDD6-436B-B394-B6563ABD7585

4D83579D-D045-4326-A9D9-20E9B7115246

Sammanlagt gick vi 5 km, runt om till olika affärer men nej ingen jäkla SAN Fransisco så långt ögat kunde nå…… dessutom upptäckte vi att den närmsta mataffären som vi hade gått till den låg utanför hotellet till vänster, ca 300 meter bort. Det såg vi såklart inte, så vi gick ju bara en liten omväg som tog en kvart. Jaja, det var skönt väder iallafall! När vi kom tillbaka så köpte vi med oss mat till hotellet (eller ja det var ju till oss och inte till hotellet men ni hajar).204566AB-8250-4C34-95D8-F3EBB20C0035Vi åt, snackade, lyssnade på musik, blandade drinkar och började fixa oss. Som vanligt ville mitt hår inte samarbeta alls.

D5989550-9AB3-4B03-B408-FE05B50840F8

.. man kanske tror att jag var sur på bilden men ICKE, kanske lite halvsur på håret men hallå vi hade ju goda drinkar som väntade. Vi gjorde en egen variant av San Fransisco, och så drack vi Mojitos och cider.

AA98D0A0-D549-42B4-999A-E7F2849ED228Sen drog vi ut till ”vårt ställe” och hade en sjukt rolig och lyckad kväll/natt. Vad den blåa bilden föreställer eller ens varför den togs är ett mysterium. Vi tog en del bilder men hade ni sett dem så hade ni smällt av och det vill vi ju inte. Förresten… DE SPELADE ”BABYSHARK” PÅ ENA DANSGOLVET!!!? Man såg ju verkligen vilka av alla människor som hade barn/umgicks mycket med barn och verkligen sjöng med haha!

59ECAFEB-EA8C-4C0D-96D4-F523CE212A2C

Vi dansade till lite efter 04-snåret, sen köpte vi med oss MAX och käkade det i hotellsängen. Vi satte igång tv:n och där visades något jag aaaaaldrig tidigare hade sett………

F1071261-1F85-4E36-80D1-E5584DA168B0

5F542CFA-E9DC-49B2-9336-CAF8E6C403B6

Vi somnade vid 06.20 och sen kickade vi igång dagen kl 10 med hotellfrukost (även det i sängen haha).

749A3D3D-F9D8-478D-847D-FDB029EB69E2

38C7B5A3-312C-4645-A10F-8048CB8AB588

Sedan tackade vi Malmö för denna gången, stack till tåget och åkte hem!

AB765863-A207-41DD-8730-3E5FF5C69A60

blogstats trackingpixel

Mysig fredagsmorgon och en brakskit

Efter den senaste dramatiska veckan så kändes denna morgonen bara sååå mysig. När Johannes hade kört till jobbet så sa Milly att hon var sugen på scones men att hon ville sova en stund till, så mellan 08-09 så sov vi en stund, jag fick ju ”offra” mig och sova en stund till liksom, sympati-sova. När vi vaknade igen så tänkte jag att ”Man är ju inte den som är den och så bakade jag scones. Llite kul ändå att hon var sugen på det trots att hon aldrig hade smakat det men hon tyckte det var väldigt gott iallafall.

Att hennes aptit är tillbaka är det ingen tvekan om. Imorse åt hon både små små bitar av scones, några skedar lättgröt och ett par majskrokar. Vi tände ljus och satt och pratade om allt som sker i världen. Bara hon och jag. Sedan avslutade hon det med världens brakskit så jag antar att frukosten var över :)

E72068DC-44AD-4915-8D41-00EA4391790F

0463FCE1-1656-4072-A553-AA7AE0FF875A

86B06EA4-DCE6-4A6F-8BFA-32482D8B7EB6

blogstats trackingpixel

Vi blev inlagda på sjukhuset

I mitt senaste inlägg så skrev jag ju från akuten när vi var där men när vi åkte hem och trodde att allting var iallafall hyfsat frid och fröjd så visade det sig att allting bara hade börjat.. Hon fick diarré (under torsdagen och fram till söndagen så bytte vi blöjor allt mellan 15-20 gånger PER DAG). Stackaren fick inte behålla någon mat eller vätska alls och som plus på allt detta så fortsatte hon även kräka. Vi försökte att få i henne vätskeersättning men hon vägrade vilket gjorde att vi fick använda en sådan plast-spruta för att spruta in det i hennes mun och det var ju långt ifrån kul varken för henne eller för oss.

På lördagen kände jag att det inte alls kändes bra så efter ett samtal med 1177 så åkte vi in till akuten igen och blev därmed inlagda. Vi skulle ge henne 5 ml vätskeersättning en gång i minuten i 20 minuter (och varje gång gjorde hon motstånd som fan och började skrika), efter det skulle vi ge 10 ml vätskeersättning var femte minut men då sa hennes kropp ifrån och hon spydde en fontän över mig och henne. Hon fick då medicin mot illamående och när den medicinen började värka då blev allting ett rent helvete. Hennes hunger kom ju maxat då eftersom illamåendet försvann och utan att jag ens överdriver en enda minut så gallskrek ungen i 40 minuter av hunger, det gick inte att lugna henne överhuvudtaget och läkarna sa att vi absolut inte fick ge henne någon mat. Efter de 40 minutrarna så fick hon medicin som skulle hjälpa mot diarrén och efter det så deckade hon. Då kom läkarna in och sa att vi skulle börja ge 5 ml vätskeersättning igen en gång i minuten i 20 minuter och när vi gjorde det så fick Milly panik över att hon inte fick ännu mer av den, hon var ju vrålhungrig. Alltså hennes blick till mig var i princip ”varför hjälper du mig inte mamma, jag är hungrig, vad är fel” och det värkte ordentligt i mitt hjärta att inte få mata min egen bebis.. ville bara ta henne och springa därifrån som om det var någon slags instinkt. Vi fortsatte att ge henne 5 ml en gång i minuten vilket alltså betydde att vi en gång i minuten väckte henne för att ge henne så lite vätska, som en riktig aptitretare. Tänk dessutom att vara så trött att du somnar men en gång i minuten så vaknar du..

12DFE862-5981-4CCA-B46C-95774FBD9B7B

Efter de 20 minutrarna så kom läkaren in igen och sa att vi skulle ge Milly 10 ml var femte minut och när jag frågade hur länge vi skulle göra det och hon svarade ”två timmar” så kände jag bara att nej, FÖR HELVETE TITTA PÅ HENNE?! Så jag sa till att Milly har varit vaken sen kl 07 (klockan var då ca 16) och hon är dödstrött och dessutom vrålhungrig efter att inte ha ätit ett skvatt på hela dagen, så att väcka henne var femte minut i två timmar fanns inte på kartan. Jag sa till läkaren att Milly behöver en paus så att hon kunde få sova och det fick hon. Det kom in en helt underbar sköterska som blev helt kär i Milly så hon gick runt och vaggade henne tills hon slocknade helt, sen sa hon att hon ville avsluta sitt jobbpass för dagen och vara med Milly istället haha.. När vi sedan skulle byta avdelning så kramade jag om henne och sa att hon var helt underbar och kändes ämnad för det jobbet. Att hon verkligen befann sig på rätt plats. Jag tycker det är viktigt att berömma människor som är bra och inte enbart hacka när det är någon som är dålig. Hon pratade så mycket med oss och hennes utstrålning skrek verkligen trygghet, kärlek och omtanke! 

Nåväl, eftersom Milly på riktigt led av dendär förbaskade vätskeersättningen (jag vet att den är för en bra grej men jag avskydde den, helt seriöst!) och att hon inte fick behålla nånting utan det kom ut igen så bestämde de att lägga in henne över natten och koppla på dropp på henne. När de gjorde det så höll Johannes henne för just sånt med nålar tycker jag är obehagligt och när det då dessutom gäller mitt barn så.. ja, nej usch, jag bad om att få lämna rummet en stund men allting gick bra.

Vi blev förflyttade och lades in på barnavdelningen och eftersom bara en förälder fick stanna så bestämde vi att Johannes stannade kvar och jag åkte hem. Det skedde saker där på kvällen angående blodprov som jag tackar gudarna för att jag inte var kvar där när det hände för jag hade inte klarat av det och jag hade nog skällt ut en sköterska där.  Hursomhelst, jag åkte tillbaka till dem morgonen efter och jag trodde jag skulle mötas av ett nervvrak till Johannes men nejdå han hade sovit som en kung och Milly som en prinsessa, haha. Själv städade jag lägenheten och fixade massa tvätt fram tills på natten pga jag var så orolig i hela kroppen. Dock blev jag väldigt glad av att de hade sovit bra eftersom det verkligen hade varit sån kaos. Vi skrevs ut lite senare och de sa att det var någon form av magsjuka.

20AD0E3B-18E4-4300-870C-8A3A456A2E1F

Det höll i sig fram tills i tisdags/onsdags ungefär och vi försökte verkligen med vätskeersättningen flera gånger i timmen när hon var vaken, och en medicin hon skulle ta 3 gånger dagligen men herregud vilket motstånd hon gjorde… det var som att plåga henne. Hon fick äta sin ersättning men bara små portioner så hon var hungrig konstant. Tillslut började hon skrika bara hon såg att vi kom med sprutan och vid ett par tillfälle ville hon inte ens äta ur sin flaska. Påtal om motstånd så sa flera stycken på sjukhuset att Milly är en väldigt stark bebis, där vi lades in över natten så hade de sagt att de inte varit med om någon som varit så stark som hon var i sitt skick. Dessutom så virade de förband runt nålen där slangen satt i på handen och så sa de att ”nu sitter den ordentligt så nu kan hon inte dra bort något hur mycket hon än försöker”. Jovisst, sagt och gjort va.. Hon försökte äta på slangen, rycka av den osv och på något konstigt vis så lyckades hon dra upp en del av förbandet, vi vaktade henne men eftersom hon är så sjukt snabb och envis så lyckades hon ändå. Tur som fan att hon inte drog av hela nålen från handen..

Slutet gott, allting gott. Hon mår bra nu även fast hon är lite medtagen. Vi har slutat med medicinen mot diarré och även med vätskeersättningen, och även fast man vet att det är för en bra grej så kändes det förjävligt rent ut sagt att behöva tvinga henne till någonting. Det som gjorde mest ont i mig var att hon inte förstod någonting alls av vad som hände eller varför. Vi har flyttat in spjälsängen till vårt sovrum för tillfället för vi trodde att det kanske skulle hjälpa henne att sova bättre men nej, hon vaknar flera gånger varje natt och skriker. Visserligen var det så ett par nätter innan hon blev sjuk också så jag antar att det är en fas. Dock får hon fortsätta sova inne hos oss då det underlättar att slippa gå till hennes rum flera gånger varje natt. Hennes aptit är tillbaka så nu är det bara sömnen som helst ska bli lika bra som förut, vi får väl se :-) 

B2A476AD-0506-4A54-81AE-10FFF4828F84

20896614-28BA-4CA1-AE73-48F4043C601D

blogstats trackingpixel

På barn-akuten

Denna dagen har inte varit den bästa av alla dagar, just nu är klockan 03.37 och vi sitter i ett rum på barnakuten och här har vi varit sen klockan 23.

Men låt oss kika på dagen då, som faktiskt haft ett par bra saker ändå även fast det mest har varit dåliga:

Först gjorde jag ett nytt recept på bananpannkakor, det blev en blandning av amerikanska pannkakor och bananpannkakor.

4865A584-BAEA-47EF-9F39-BB2B5E20BD5D

Jag hade världens bästa sällskap och hjälpreda i köket.

0B78B60A-22A4-4B09-BABC-355E63C7008A

Emma kom över och käkade med oss, vi åt jordgubbar och sirap till våra pannkakisar.

B320B7BA-4D55-4F74-8587-80C495743C96

Milly fick också jordgubbar.

FD4AA5F0-1F43-4F07-A0AC-612B28373E37

Efteråt skulle vi leka en stund innan vi skulle gå in till stan och det slutade med att Milly ramlade med ansiktet rakt ner på en leksak, och när jag skulle ta upp henne till mig så svingade hon sig åt andra hållet och ramlade och slog i bakhuvudet också. Jag kollade symtom för hjärnskakning men ingenting av symtomen stämde in överhuvudtaget. Barns huvud är väldigt tåliga och därför får de sällan skador i huvudet av att de faller. Dock så bestämde jag mig för att ha henne under extra uppsyn såklart.

8C298D6F-4812-4D85-8B37-00D3F3007A49

Vi skulle följa med Emma på ett ärende och vi sprang dit men kom försent, det löste sig dock ändå och när vi hade sagt hejdå till henne så gick vi för att möta min kusin Sandra och klappa på hennes mage där Millys nästkusin ligger, och så vi fikade vi (espressohouse har fanimej goda cheesecakes) och pratade en massa.

25C348BE-5DA7-4EC3-880A-6F421BA4E583

När vi kom hem så höll Johannes på med maten och precis när vi hade ätit och Milly satt och skulle äta så började hon spy. En fontän typ. Jag blev orolig att det var pga hennes huvud hade tagit skada men ibland så kräker bebisar och hon hade ätit ganska mycket ersättning innan dess. Vi lade henne vid 21 och när hon nästan precis hade somnat så började hon spy igen, lika mycket, och efter en stund kom en mindre spya. Jag ringde 1177 som sa åt oss att åka in till akuten och det gjorde vi direkt såklart, och när vi lade Milly i vår säng för att byta om på henne så spydde hon igen.. Jag vill inte ens tänka på hur vår säng kommer att stinka.

Här på akuten så har alla prover sett bra ut. Milly har varit på ett strålande humör, skrattat, pratat och gett leende till alla läkare och sjuksköterskor hon träffat här. De misstänker att det är magsjuka som tillfälligt nog har kommit nu samma dag som fallet men här på sjukhuset har hon kräkt en fontän igen efter hon hade ätit och det gjorde att vi fick ett eget rum imed smittorisken. Innan hon spydde här så satt vi i väntrummet och skulle sitta där till 04.20. Säga vad man vill men den spyan var ändå bra för då fick vi ett eget rum och nu har Milly tillochmed sovit en stund. Jag är så trött att jag skulle kunna gråta (därför bloggar jag, för att inte somna) och Johannes går fram och tillbaka för att inte somna han heller. Läkaren var nyss härinne och sa att om en timme får vi se ifall det kanske blir som så att vi får stanna ett dygn imed att hon kräkte en gång till. Håller verkligen tummarna för att vi får komma hem, det var längesen jag längtade efter sängen såhär mycket. Tur att spyan hamnade på Johannes sida :-)

Såklart är det enda viktiga att Milly är okej. Hade man gått efter hennes energi så hade hon varit frisk som en jag vet inte vad. Vi skulle ge henne vätskeersättning i 20 minuter, 2 ml varje minut. Hon blev skogstokig för att hon inte fick större portioner för hon är vrålhungrig men får inte äta annat än vätskeersättning. Hon ville verkligen inte ligga på rygg när vi skulle ge henne det för direkt så snurrade hon över på magen igen. Hoppas verkligen att hon är okej, jag försöker hålla mig lugn och har lyckats med det hela dagen men nu börjar nerverna bli ostabila.

982B8401-9052-4DEC-80FB-5136AC95C084

blogstats trackingpixel

En dikt till någon jag aldrig kommer glömma ❤️

En dikt till någon jag aldrig kommer glömma ❤️

När jag såg dig första gången var i början på 2017’s vår. När jag förstod att du var min på riktigt så fällde jag en glädjetår, för du blev min trygghet efter att inte haft ett hem på ett helt år. Jag bodde hos olika vänner och ibland hos min mamma, orsaken till detta var att mitt förhållande tog slut och jag flyttade därifrån med detsamma.
Det blev jobbigt att ha alla mina saker på mammas vind och i min pappas garage, och mina kläder fanns lite överallt i olika bagage. När jag inte hittade vad jag sökte så fanns det ju en hel ställen att leta på, ja det säger ju sig själv att det tog på mitt psyke att ens leva så.
Det kändes bra när jag såg dig direkt, du såg rätt så sliten ut och långt ifrån perfekt. Jag såg dock dina potential, vilket gjorde lyckan helt brutal, och när jag efterhand hade alla mina saker samlade blev lättnaden total.Vi lärde känna varandra bättre och vi klickade vi två, tur var ju det eftersom vi skulle leva tillsammans väldigt nära inpå.

Du har sett mina brister och du har sett mitt bästa jag, och du har alltid stått kvar där både natt och dag. Du har aldrig dömt mig när jag har fått mina aggressiva utbrott, när jag tänker efter så är det mycket som du utstått.
När jag ändrat på dig så har du aldrig nånsin klagat, du har snarare sagt att det är bra att jag förnyat dig och dina brister har lagat.
Vi har även haft många bra stunder ihop, både när vi umgåtts med andra eller inte gjort ett knop.
Tänk alla hemlisar vi har, och jag kan lova dig att alla våra minnen kommer finnas kvar. För även fast jag lämnade dig för någon som passar mig bättre i nuet som jag lever i, så var det med dig som jag utvecklades och växte som person när det bara var vi.

Förlåt om jag delade med mig av mig själv utan att ens fråga dig om det var okej, och du ska veta att min tanke aldrig var att nånsin välja bort dig.
Jag vill verkligen tacka för allting som vi delat, jag har aldrig känt mig ensam för vi har ju haft varandra och gjort allting som vi velat.
Det gör lite ont att se dig så ofta eftersom vi bor ett hus ifrån varandra nu, när jag går förbi dig känner jag att någon tittar på mig och när jag tittar upp så är det alltid du. Vi ler emot varandra varje gång vi möts vid hörnet där vid dig, för hur det än ligger till så väcker du känslor inom mig.
Ibland så önskar jag lite att du befann dig ännu längre bort, för det känns i hjärtat när jag tittar på våra kort.
Även fast det svider att du träffat en ny tjej, så hoppas jag att du trivs bra med henne och att hon är snäll emot dig.
Att du föralltid kommer att vara speciell det är ingen hemlighet, inte heller att jag kommer fortsätta att älska dig i all evighet. Hejdå till dig, min älskade förra lägenhet.

75BD9E8C-082F-4FAB-8B8C-EA1C93F2A2287E5EFE82-BA71-4F3D-A593-51117DA9AF45

 

blogstats trackingpixel

Ibland undrar jag

I vår nya lägenhet så har vi badkar! Jag har aldrig varit ett riktigt fan av att bada i just badkar men jag har alltid intalat mig själv att jag tycker om det.. Jag menar, varenda gång jag haft badkar på ställen där jag bott så har jag tänkt ”ikväll ska jag tappa upp ett bad, tända ljus och bara njuta”. Och så kommer kvällen och gör som jag har tänkt.. men så ligger jag där och njuter i några minuter och sen blir jag uttråkad och bara… ”jaha och nu då?”. Jag har försökt att ligga och chilla och kolla serie samtidigt, ätit choklad, druckit något, haft ansiktsmask osv osv. Men ändå slutar det likadant: jag blir uttråkad, har vattnet så varmt att jag efter en stund känner mig helt svettig och lökig som i en bastu, eller så blir det ”för kallt” för snabbt. VARFÖR GILLAR JAG INTE ATT BADA BADKAR? Det liksom låter ju sjukt mysigt? Och grejen är att jag gåååång på gång gör samma sak, tänker att det är en bra idé och sen säger jag mig där och bara ”nae VEM FAN ÄR JAG ENS?” och varför accepterar jag helt enkelt inte att jag inte gillar badkar bara? Det är typ som med vin, jag gillar inte det men lik förbannat så SKA jag försöka tvinga mig till det för att ”det är sånt man borde tycka om”.

Men nu, nu har jag badat 3 gånger med Milly senaste veckan och det är faktiskt roligt. Jag blir inte uttråkad men ändå får min kropp njuta av vattnet :) Första gången så fattade Milly inte riktigt vad som hände, hon låg där och åt på sina fötter och de gjorde jag med (eller inte, men erkänn att det hade sett rätt kul ut), andra gången så var det mer livat och senaste gången var igår och det var också kul. Innan har hon ju bara badat i en balja så nu måste ju ett badkar kännas jävligt stort, typ som om jag skulle bada i medelhavet kanske? Jag ska lätt skriva upp ”äta på mina fötter i medelhavet” på min Bucketlist..

Ni vet när bebisar gör något och man håller andan för att man inte vet ifall det kommer att bli ett gallskrik eller inte? Ett sånt moment var det andra gången vi badade för då skulle hon smaka på sin leksak men de skvätte vatten i hela hennes ansikte så hon skakade till och blundade och halvt sipprade efter andan. Jag var beredd på ett skrik men istället kom ett leende och givetvis var jag tvungen att testa att själv skvätta vatten i hennes ansikte och det hände inget mer än att leendet kom. Hon fick dock ett utbrott på mig för att hon ingen fick suga på en schampooflaska.. 
3BA531CD-262A-4879-A9D3-311F2E6C1889099EAF78-8112-4733-8E8A-0EF3701D6078

blogstats trackingpixel

115FDE67-7519-4DEC-BBDF-E38E14297111

Jag försöker hitta något som Milly tycker är kul att göra mer än i fem minuter.. hennes babygym är ok tycker hon men eftersom där är kanter på så rullar hon över dem eftersom hon vill ha space och hon vänder sig/rullar snabbare än blixten. Jag vet att det finns myspölar, alltså något som bebisar kan ligga i, sitta, leka, rulla i osv men som har högre kanter så att de liksom stannar där i..

En myspöl kostar upp till 2800 kr beroende på hur stor, märke, färg osv och innan vi ens tänker tanken att köpa en sådan så ville jag prova ifall Milly hade tyckt om en sån. Jag gjorde en egen (en uppblåsbar pool, klädde in den i ett täcke och lade sedan in hela poolen i påslakan. Igår tyckte hon att det var helt okej en kortare stund och idag var den stunden ännu kortare. Kanske blev denna i minsta laget men jag känner ändå att nej, jag får söka vidare efter en annan lösning på att hitta något som Milly tycker är kul och vill roa sig med och som jag även kan få umgås och leka med henne i. Hon väger liksom 7.4 kilo nu så det känns inte jätteoptimalt att gå runt och bära på henne flera timmar varje dag.. hon tycker för det mesta om att sitta i sin babysitter och sprattla med hela kroppen samtidigt som hon tittar på youtube på Babyloonz men jag vill inte att hon ska sitta för mycket framför en tv-skärm..

Erkänn att hon ser rätt chill ut på bilderna? Hon låg i den och tittade på youtube en stund. Jag såg faktiskt att hon njöt en stund (ser fan mysigt ut!!) men sen kom hon på att ”ehhhh vänta nu, är jag stilla?!!!!”och så vände det snabbt haha.

11B84981-6B70-4599-BA0D-98D461624D63 5F0C26E7-987E-4DA1-B2F1-CEDF0EB724BB

Hon låg där inte speciellt länge förrän hon protesterade (och jo, det ligger en leksak framför henne, annars hade jag såklart fattat varför hon inte velat vara kvar)

D3440D36-C73E-487A-8592-8A8339896DE0

MEEEEEN skam den som ger sig va? Nu har jag en ny idé! Slutresultatet kommer nog i nästa inlägg ifall det blir godkänt av juryn som består av en person :) nämner inget namn.

BCE9C10A-35AF-4EDE-B296-6A423440AD3F

blogstats trackingpixel