Vecka 37!

Untitled-1Detta känns sååå konstigt, men efter detta inlägget så har jag bara 2 inlägg kvar att skriva här (gravidvecka-inlägg alltså, inte resterande inlägg för så enkelt slipper ni inte mig..) för den onsdagen jag egentligen skulle skrivit tredje och sista inlägget så är jag på BB med vår dotter så jag får se ifall jag skriver sista utvärderingen någon dag innan dess eftersom jag den onsdagen på BB kommer att ha lämnat gravidvecka 39 :) låter detta rörigt? Well, ni får ursäkta men min hjärna är väldigt rörig just nu. Jag ligger i feber här hemma och har inte varit mig själv på ett par dagar..

Förra veckan skrev jag gravidvecka-inlägget på fredagen istället för onsdagen, och idag är det torsdag. Jag är lite dålig på att hålla på onsdagarna  men jag känner att i vilket fall som så är det kul att kunna kolla tillbaka på min graviditet och då gör det inget om jag inte följt dagarna till punkt och pricka (det heter väl så?).

Nu är vecka 36 över och jag är inne i vecka 37 vilket känns helt galet. Om några dagar räknar bebisen som ”färdigbakad”, men vafan hon var ju nyss 5 cm lång? Och jag minns verkligen när jag tog fram ett litet sesamfrö här hemma och visade för Johannes och sa ”kolla såhär liten är hon nu!” (vi visste från början att det var en flicka) och nu är hon så gott som en färdig bebis? Jag känner hur jag börjar få seperationsångest från graviditeten, visserligen längtar jag ju efter vår dotter och att få lära känna henne men jag har så svårt för avslut och tänk vilken resa denna graviditeten varit! Jag har i princip varit gravid hela 2018 (hade ägglossning 25e januari), men i vilket fall som så börjar graviditeten glida mot sitt slut men det betyder att det är en helt ny början på något annat, nämligen början på ett nytt kapitel som kommer att vara det största kapitlet i mitt liv! Att skapa en egen liten familj.

Hur var vecka 36? Min barnmorska ringde mig, tydligen var min urinvägsinfektion så kraftig att antibiotikan inte tog bort all infektion, så om en vecka ska jag återigen göra ett nytt test och då blir det antagligen en ny antibiotika-kur). Hormonerna blev mer stabila, kroppen har inte gjort speciellt ont men det har varit påfrestande att ha varit sjuk så det kanske är därför som jag inte känt av graviditeten mer än att jag blir så andfådd av saker (blandning av feber och att vara höggravid är inget kul alls men det är ju feber aldrig iförsig). Det känns fantastiskt ändå hur kroppen ändrat riktning nu när jag varit/är sjuk för den fokuserar på det sjuka och tar det lugnt med andra symtom eller så är det bara jag som inbillar mig? Imed jag har vilat så mycket nu så har sammandragningarna och förvärkarna minskat extremt mycket.

Jag har inga läckande bröst, halsbränna väldigt sällan, hormonerna känns okej, ryggen gör inte lika ont, inte sammandragningar eller förvärkar, inte sugen på något speciellt utan jag känner mest bara ökad hunger vilket gör att jag äter det jag kommer åt haha.. jag sover som en stock, drömmer väldigt skumma drömmar (drömde igår att min kompis pojkvän skulle bli prostituerad på en ungdomsmottagning i Norrland? Vi bor i Skåne men tvekar på att någon mottagning i landet hade accepterat det haha?) Men som jag sagt innan så ska man egentligen aldrig skriva sånthär för då brukar allting förändras till det negativa men det är ju en utvärdering av veckan så då ska jag ju vara ärlig :)

Idag är det bara 20 dagar kvar, och tänk nästa gång jag skriver? Då är det fucking 14 dagar kvar?!?! Jösses. Jag vet att de flesta upplever sista månaden som långsam och den klassiska meningen som jag fått höra av många är att den sista månaden är som att uppleva alla månaderna igen för att tiden går så långsamt men jag tycker verkligen tvärtom. Jag njuter varje dag, försöker iallafall :)

Bebis denna veckan: B6E1AA82-D9DB-4C25-8098-12792DE871A8

Jag denna veckan: (datumet stämmer inte för hon ska ju ”plockas ut” den 10e, varav därför det är 20 dagar kvar)

E8179E03-AEA7-43AB-8F5A-486D221FA5A2

Såhär har mitt febriga liv sett ut senaste dagarna förutom när jag varit ute med Zelma. EDB687CA-5CC6-46DD-8ECD-401BCF37C229Jag beställde hem hallonbladste för någon vecka sen, för jag har hört att det ska hjälpa kroppen att återhämta sig bättre och snabbare efter förlossningen, men jag måste bli bättre på att dricka det för det kaaaan ju vara en fördel. Antar att det inte hjälper att stirra på paketet eller tänka på det :) 44D42659-18D9-438E-A75A-9533A5B88120

blogstats trackingpixel

Vecka 36!

Untitled-1Visserligen var det i onsdags som jag gick in i en ny vecka men bättre sent än aldrig 😉 Nu är jag alltså i vecka 36, så hur var då vecka 35? 

Förra veckan så skrev jag ju att mina hormoner började rubbas helt och hållet, att jag började känna mig deprimerad. Denna veckan har varit nästan tvärtom, 30% har varit psykiskt påfrestande men de resterande 70% har jag mått väldigt bra psykiskt. Man vet aldrig hur det blir sen så därför försöker jag suga upp så mycket av den positiva energin som det bara går.

Det har börjat bli lite tungt imellanåt i kroppen, speciellt när jag ska komma upp efter att ha suttit eller legat ner. Jag rakade benen och klippte och målade tånaglarna häromkvällen utan problem men när jag ibland ska ta på skorna eller strumporna så får jag lite dov mensvärk efteråt så vi får väl se hur de sista 3.5 veckorna kommer att bli. Jag är glad att jag klarar så mycket som jag gör och att jag inte är så himla begränsad, tex dessa jävla trapporna jag tjatat om (alltså att jag bor på tredje våningen utan hiss) är inte speciellt jobbiga längre. Jag går ju upp och ner minst 10 gånger varje dag då jag går ut med hunden, och nu när hon mått dåligt har jag ju burit henne också (då känns det jävligt tungt även fast hon inte väger många kilo..). Det som jag blir begränsad av är ju hur mycket och hur snabbt jag kan gå. När jag inte är gravid går jag in till stan på 10 minuter, nu tar det nästan den dubbla tiden imed att jag måste gå så sakta och ibland stanna haha.. Oftast är det pga sammandragningarna så det blir ju bättre efter en stund igen. 

Påtal om sammandragningar, förra veckan fick jag ju veta att jag hade urinvägsinfektion och fick gå på en antibiotikakur. Jag har gjort ett nytt test och väntar på svar, hoppas att infektionen är borta! Dock så kommer jag att få ha ett dropp med antibiotika under min förlossning (kejsarsnittet) pga jag haft en kraftig urinvägsinfektion, jag vet inte varför men det känns ju skönt att de verkar ha koll på läget? Skitsamma, de får stoppa in vad de vill i mig (det lät ju något……. haha) sålänge jag och bebis kommer att må bra. Egentligen är jag en sådan person som vill ha kontrollen, och jag litar inte speciellt mycket på sjukvården men när det gäller en förlossning så känner jag att jag inte har något annat val än att lägga mitt och mitt barns liv i deras händer och hoppas på det bästa. Vad finns det för val liksom?

I måndags var jag och Johannes på en föräldrautbildning vilket kändes jättebra att min barnmorska kunde ordna så att det bara var hon, jag och Johannes där. Vi gick igenom rutiner, BB, saker att tänka på med en bebis som kanske inte är så självklara, lite knep osv. Vi fick med oss en massa papper hem om det vi hade gått igenom så det kändes toppenbra! Det är nu den senaste veckan som Johannes verkligen har börjat inse att vilken dag som helst så kan vårt barn komma.. han sa själv att han har ju vetat om det, men nu har han verkligen börjar förstå det också.

Det måste verkligen vara helt annorlunda som partner och bara vara ”bredvid” liksom, vi som är gravida blir ju påminda hela tiden och precis allt kretsar kring barnet i magen iallafall nu sista tiden känns det som. Vi är ju mer förbereda och medvetna och det är ju inte konstigt eftersom det är inuti vår kropp som allt händer. För partnern är det ju det mentala samt att finnas med under hela resan som ett stöd..

Igår tex så var Johannes inne på toaletten när jag duschade för han skulle leta efter något efter han hade duschat. Efter en stund så fick jag riktigt extrem mensvärk och ni vet hur mycket man kan störa sig på minsta lilla sak då, så att höra honom prata och lyssna på musik och ens veta att han var därinne gjorde det värre, så fick jag be honom att skynda sig ut ”Johannes du måste ut. Nu. För jag har så satans ont att jag kommer att bli otrevlig och det vill jag inte”. Jag försöker verkligen så ofta som jag kan att varna honom när jag får ont för att det känns så elakt att från ingenstans börja halvt skrika och vara otrevlig när han inte gjort något.. Sen att alla människor, därav även han och jag, ibland kan bli otrevliga ändå utan att ha ont det är ju mänskligt men då förtjänar den andra personen kanske det, haha, för visst kan man få utbrott ändå liksom (och då kommer det inte alltid en varning först, man är ju bara människa) (förresten smärtan var antagligen bara en förvärk).

Man kan omöjligt förstå varandra i alla lägen och till 100% för det vore bara creepy och konstigt. Ibland kanske jag har ont någonstans, tex om det börjar göra ordentligt ont i svanken och jag ber honom att trycka med handen där för att det hjälper. Då kan han svara ”ja, sen, jag ska bara läsa klart” och då kan det bli att jag höjer rösten ”jag kan väl förfan inte pausa min smärta för att du ska läsa?!?!” Då tycker jag att han är riktigt dum i huvudet, jag bär hans barn, har ont, och han ska fucking sitta och läsa? Bara det att jag kanske missade detaljen att säga att jag faktiskt hade ont också, för honom lät det kanske som att jag bara ville ha lite massage haha.. 

Idag har jag haft ett konstigt tryck ner mot min urinblåsa, det garn känts som att den ska åka ut på riktigt alltså. Speciellt när jag står upp eller går. När jag var hos min barnmorska i veckan (var ju där två gånger denna veckan imed föräldrautbildningen en gång) så gjorde hon ett ultraljud för att se vart bebisens huvudet var och sedan klämde hon och kände (AJ SOM FAN NÄR HON FICK TAG I HUVUDET OCH SKULLE RÖRA RUNT) för att hon skulle se hur bebisen låg. Nu ligger hon med huvudet nedåt och är fixerad. Anledningen till varför barnmorskan skulle ”röra runt” huvudet var för att se om bebisens huvud var ruckbart (rörligt) eller inte, hennes var i princip inte ruckbart längre vilket betyder att hon kommer att ligga kvar i den positionen med huvudet. Resten av kroppen är däremot livad kan jag säga.. och det som känns konstigt vid urinblåsan är alltså för att livmodern och hennes huvud trycks neråt mitt bäcken ännu mer. Nu är det 25 dagar kvar bara och tiden går snabbare än nånsin!

Bebisen denna veckan: 4F02C453-7497-4A58-89F2-F409B1025808

Jag denna veckan: (dock fixade jag bilden igår så det är alltså 25 dagar kvar idag)62923A1E-7000-4F63-8C35-65F2ACFFCE4C

79167224-7032-449E-A2F5-D7647229E936

blogstats trackingpixel

Tar vara på tiden!

Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sedan angående att jag blivit så himla introvert nu senaste tiden i graviditeten, att jag helst bara vill låsa in mig och inte träffa någon alls. Vissa dagar är det fortfarande så, men senaste veckan har det funnits glimtar av det motsatta vilket jag passat på att ta vara på. Jag och Johannes åt lunch med hans pappa och hans pappas fru, jag träffade min mamma och syster, jag har pratat i telefon dagligen och iförgår mötte jag upp tre av mina tjejer inne i stan för att äta brunch med dem. Idag kommer även Simone (skalis) hit och ska sova här tills imorgon, på måndag ska jag möta upp tjejerna igen men för att se på bio. Det känns superbra att det har gått så bra och känts så bra att umgås med folk i princip dagligen denna veckan. För många är det ju kanske inget konstigt alls men ni som läste mitt lite mer personliga inlägg förstår vad jag pratar om..

Nackdelen är ju när jag får perioder/dagar då jag absolut inte vill prata i telefon eller ens tänka tanken på att träffa någon är ju att det blir lite snurrigt för människorna omkring mig när jag pendlar så mycket fram och tillbaka, men de som står mig nära vet jag förstår och inte dömer. Jag är iallafall väldigt glad över att denna veckan har varit så pass uppåt som den varit, man vet aldrig hur morgondagen blir eller hur nästa vecka blir så därför är det lika bra att njuta fullt ut.

Som sagt, iförgår träffades jag, Emma, Simone och Petra för att äta brunch. Jag älskar ju creme cheese-bageln på Espresso House och deras over-night-oat. Denna gången blev det med en is-chailatte till annars brukar jag köra på endast islatte/iskaffe utan någon annan smaksättning (vilket är konstigt då jag hatar smaken av varmt kaffe, men ISKALLT går bra). Jag ska börja göra dendär gröten här hemma så att jag kan överleva första tiden som mamma då jag inte kommer att hänga på Espresso House lika ofta som nu :) Hursomhelst så var det väldigt trevligt och kul att alla kunde ses, vi pratade om allt möjligt, skrattade och njöt av vår brunch haha. Jag älskar verkligen att passa på att göra sånahär saker nu innan bebisen kommer, även fast det såklart inte betyder att man sitter i fängelse bara för att man har en bebis men just denna egentiden som är så självklar just nu den gillar jag att ta vara på :)

Bästa tipset om man har dålig syn men inte har varken linser eller glasögon på sig: fota menyn och sen stå och läsa på telefonen. Jag vet. Sjukt smart.E88CEAAB-571B-4244-AB3B-B3A4E2ED10D764E9C2F4-0357-4B84-9F0C-805020F76B0CD5D9A224-EEC3-4470-9231-1028427A125B

blogstats trackingpixel

Sjuk vovve, sjuk fågel och sjuk-i-huvudet-god mat & sällskap

Jag tänkte att vi skulle kika på vad jag gjort i veckan! I måndags var jag och Johannes på föräldrautbildning, vi kunde inte gå på den sist så min barnmorska höll i en egen liten utbildning för bara oss två. Det finns en del man inte hade en aning om så det var skönt att gå igenom det och så fick vi en massa papper med oss hem med informationen vi hade gått igenom tillsammans.

Annars då? Jag har fortfarande Zelma här, egentligen ska hon tillbaka till min pappa på måndag men hallå… jag känner ju att det finns tusentals anledningar till att hon kan få stanna här lite extra, jag är ju ensam så mycket om dagarna så hennes sällskap är väldigt värdefullt. Dock har hon varit sjuk denna veckan så det känns som att jag haft en bebis och tagit hand om dygnet runt (även på nätterna), fan vad man känner sig hjälplös, jag önskar sååå att hon kunde prata och berätta hur hon mådde. Hade hon gjort det så hade jag nog fått en hjärtattack förresten, tänk vad chockad man hade blivit om ens husdjur började prata..

Hon är betydligt piggare iallafall! Och att ta selfies med en hund som är på gos-och-bus-humör är inte det lättaste.

71CDCFCE-9261-492F-AB60-DFA3E6C1677BEE9C4D8E-58BF-4B3C-8D49-FBA8A36CAD924134A4D9-CFB6-4C06-BFAE-D21D86701905

Så vi begav oss ut för att kasta boll istället. Jag kan inte låta bli att tänka på det som jag en gång läste, att tänk ifall det är hunden som tror att den leker med oss? Att det är VI människor som vill leka enligt dem? Att de är hundarna som rastar oss.. haha.CD6F2199-33C3-4E35-973E-76803E16FE09Jag och Johannes hade en tacos-kväll och kollade klart säsong 3 av American Horror Story. Alltså fyfan vilken tråkig och dålig säsong? Vi övervägde flera gånger att byta till säsong 4 istället och hoppa över skiten, men ni vet hur det är… ”det kan ju bli bättre”… Jaja, maten och sällskapet var bra iallafall. Man kan inte få allt! D0A11019-18DB-45AF-BA33-BCF5BEEB4327I veckan träffade jag även mamma och min syster. Vi stack och åt och jag åt min favoritsallad. En sån himla mysig dag, det är inte ofta man får ihop det så att alla 3 kan ses. ED285C23-7287-43EF-9A1D-30C4A6D64A3AMamma myste även med en livad bebis i magen (lät som om mamma också var inne i min mage… haha)DE07F91B-AAFE-4111-952C-1014E3731273

Jag har även varit i stan med där Skalis visade en skadad fågel. Efter några samtal till djursjukhus så fixade det sig tillslut. Fina lilla fågel som inte kunde flyga. B591F8EB-0FAA-473E-BA59-1F2ED1DF6F341DCE3F6D-4189-4B31-BF00-A819882BEE4EÄnnu är inte veckan slut, men än sålänge har den varit väldigt bra! Utöver detta har jag varit hos barnmorskan igen och lite annat :)

blogstats trackingpixel

Jag slog i huvudet och blev någon annan..

… ja det måste ha varit så? För just nu känner jag inte igen mig själv på vissa plan, och det ena planet som jag inte känner igen mig på är att jag börjat baka. Varför är det så konstigt? Baka kan väl alla? Ja jo KAN kan man ju, men ha lust? Jag har aldrig gillat att baka, och enda gångerna jag har bakat så har det varit kladdkaka, chokladbollar eller något annat som varit busenkelt. Förra julen bakade jag mycket lussekatter och en gång bakade jag donuts med min syster, plus en och en annan cupcake någon gång, scones och någon gång bakade jag bröd. Men att jag ens minns dessa tillfällena är väl ändå ett bevis på att jag sällan bakar i ”normala” fall? Jag tror egentligen att det beror på kaoset efteråt med all disk, för bara tanken ger mig någon slags längtan efter en kakfabrik som sköter sig själv (eller gå och köpa färdiga kakor som andra normala folk, varför ska jag överdriva med en hel kakfabrik?).

Hör och häpna! Senaste dagarna har jag bakat som om det inte fanns någon morgondag (vilket det funnits och tur är väl det). Jag har frågat Johannes vad han är sugen på och han är lika chockad som jag för det är ju himmelriket att komma hem till nybakat.. Jag känner som så att även om jag så ska rensa alla ingredienser till bakning på alla hyllorna i affärerna, baka sönder kaveln eller svimma av att äta deg (finns inget godare just nu) så ska jag minsann passa på att baka när det suget väl kommer för helt plötsligt försvinner det lika snabbt som Gunde Svan på skidor :) (egentligen har jag kommit på att det mest är degen jag vill komma åt, för jag har fått cravings på det).

Detta är min mammas underbara recept på frallor, de blev supergoda men när man vet hur originalet smakar så är det svårt att klå.. 04269BC7-B47C-42F5-8944-B4BD37EC1896Johannes satt och spelade och bad sina kompisar om råd på vad jag skulle baka (tänk vilken kontrast, heeeelt inne i ett spel och få den frågan? hans kompisar måste tyckt att det var ett konstigt avbrott) och det blev förslaget: kladdkakemuffins! Dock failade jag och det blev istället saftiga chokladmuffins, men jag ville ju inte vara den som är den, det gäller ju att impa på hans kompisar.. så jag gjorde om den enligt ett annat recept och de blev verkligen sådär kladdiga i mitten och lite krispiga på kanten. Så vi kan ju låtsas att det var meningen att jag skulle göra vanliga muffins också.. jag menar, så var det ju.

04260462-3FBD-4C02-AEB5-8D7AE4813A14

Det var valvaka i söndags, och av någon okänd anledning så förknippade min hjärna det med att det var lussevaka så varje gång jag hörde ordet ”valvaka” så blev jag sugen på lussekatter. Och vad gör man då? Jo, bakar lussekaaaatz såklart. (ok detta hade inte varit ett ”såklart” i vanliga fall, jag hade hellre suttit och dreglat än att börja baka).

9C343AF5-E044-4AC4-96A3-9784118D51E8

Igår ville jag göra kanelbullar (okej, i ärlighetens namn så var det väl mest degen jag ville åt men jag passade på att göra kanelbullar också) de blev lite väl stora och tjocka för att bordet inte räckte till när jag kavlade ut degen, haha. Men vadå jag är nybörjare, det är inte som att jag har så stora skills på bakbord…..

38496C46-391A-462A-BFC2-AE710442080E

/ Ska plugga på att mäta ut bord innan jag kavlar.

blogstats trackingpixel

Vecka 35!

Untitled-1WOHOOO IGÅR GICK JAG IN I VECKA 35!!!!! Jag är lyckligare än nånsin!!!!

….

……

… önskar jag att jag kunde säga. Eller ja, att jag gick in i vecka 35 är ju sant iallafall. 

Förra veckan skrev jag ju att jag mått ganska bra hittills både fysiskt och psykiskt (alltså nu i andra och tredje trimestern), och jag är väldigt tacksam att jag gjort det fram tills förra veckan för nu börjar det bli betydligt sämre. Inte kroppsligt direkt, utan mer psykiskt. Hormonerna leker mer rövare än vad Ronja Rövardotters pappa gör kan jag säga. Ena stunden så är jag pepp och glad för att i andra stunden inte vilja något alls utan bara vilja blunda och inte behöva vakna förrän allting känns bättre. Jag har ju hela tiden vetat om att tredje trimestern inte brukar vara en dans på röda rosor utan även kan likna första trimestern angående hormonerna, jag är ju mer proppfull av hormoner än nånsin just nu, så det kommer ju inte som en överraskning att jag nu inte mår så bra speciellt ofta. Jag skulle vilja påstå att jag mår 70% dåligt och 30% bra, men när de 30% väl yttrar sig så tar jag vara på det, men de andra 70% gör att jag känner mig så sjukt nere och deprimerad. Det som gör det lättare är ju att jag vet att bättre tider väntar, snart har jag ju en bebis här istället. Det som peppade mig under första trimestern (det är alltså fram till&med vecka 13) var att andra trimestern visste jag att den tydligen brukade vara bättre och därför stod jag ut (okej vad hade jag för val liksom..), men nu är iallafall som sagt tröttheten och ett ostabilt mående tillbaka. 

Jag har tänkt på en sak och det är att det finns ju de människor som sällan mår dåligt (nu pratar jag om de som inte är gravida) utan hela livet är liksom lugnt och mestadels toppen och mestadels utan motgångar, det måste vara väldigt jobbigt när de väl blir gravida? Sådan sjuk omställning liksom.. ja det är ju en omställning för alla givetvis men förstå mig rätt. Jag minns att jag såg ett program för ett tag sedan om just detta och att vissa blev helt ”galna” (man kan inte hjälpa hur hormoner påverkar en) och kastade ett mjölkpaket i huvudet på sin man i affären när han tyckte att det var onödigt att köpa flera olika sorter. Hon var en sådan kvinna som aldrig hade höjt rösten åt sin man innan utan hon var en lugn person 24 timmar om dygnet liksom. Googlar man så finns det även väldigt sjuka saker som gravida kvinnor gjort i en graviditet, så att hormoner inte påverkar en så mycket är verkligen skitsnack (blir galen när jag hör hur vissa män tror att kvinnor blir ”psyko” utan orsaker?!!!!!) Men det är tyvärr inte heller ovanligt att förhållanden tar slut när kvinnan är gravid pga mannen inte känner igen henne eller klarar av förändringen. Min åsikt kring detta ska jag inte spinna vidare på för jag märker hur jag redan börjar trycka hårdare och mer aggressivt på tangenterna.

När jag inte är gravid så har jag perioder, korta som långa, att jag mår upp och ner så egentligen känns inte detta främmande under graviditeten men under andra trimestern så har jag blivit lite bortskämd och verkligen mått toppen, bättre än på hur många år som helst. Himla synd att man inte kunde vara i den fasen resten av livet 😉

Kroppen då? Ja den växer ju på ”som den ska” antar jag, jag går ut varje dag eftersom jag fortfarande har kidnappat (hundnappat) pappas hund, jag kan böja mig ner efter saker, sätta mig på golvet, ta på skorna (bett om hjälp en gång, samma som med att raka benen det KAN jag göra själv men det blir ett helt träningspass och det ger mig sammandragningar..), lyfta upp hunden, springa upp och ner för trapporna (tredje våningen..). Ok nu låter det som att jag gör allt detta för att prova hur mycket jag klarar av, typ utmanar mig själv haha, men nej så är inte fallet. Då hade jag avlidit för ibland blir jag så andfådd bara genom att sätta mig ner på huk och ska komma upp igen (det är alltså att komma upp igen som är lite mer problematiskt, ner kommer man ju alltid..)

Jag vågar knappt säga detta för jag kan nästan svära till 100% att det kommer bita tillbaka på mig inom en snar tid framöver, men jag har inte lagt på mig mycket vätska i händer och fötter. På nätterna när jag går upp och kissar så har jag senaste nätterna känt hur det sticker i ena handen och det förmodar jag är vätska, men för övrigt så märker jag inget vilket jag än sålänge är tacksam över.

Sammandragningarna och förvärkarna (som jag är ganska säker på att det är) kommer mer och mer. Jag nämnde det för min barnmorska och även att jag kissar väldigt ofta (det trodde jag var normalt?) men att blåsan aldrig töms (det trodde jag också var normalt eftersom jag har hört att bebisen kan ligga mot blåsan och därmed hindra den från att tömmas helt?) men vi tog iallafall en odling på mitt urin och igår fick jag svaret att jag har en kraftig urinvägsinfektion så nu går jag på antibiotika (höll på att skriva antidepressiva) (okej min urinblåsa hade nog behövt det också) och jag kan alltså ha haft detta länge, är glad att jag får behandling nu innan det hann gå ännu längre iallafall. 

Senaste veckan har flickan i min mage varit så livlig därinne att jag fått en chock av att se på min egen mage (ni som följer mig på snapchat och instagram har sett mystory), helt galet när allt möjligt sticker ut och rör sig innanför skinnet? Igår var hon dock inte alls lika livlig så jag var lite orolig, men efter att ha lyssnat på hjärtslagen så kändes det bättre. Jag känner att hon hickar och när jag pratar med henne samtidigt som jag buffar på henne så ”svarar hon” mig. Det finns även en rocklåt som jag brukar sätta igång nära magen och 9/10 gånger så börjar hon röra sig inom loppet av 10 sekunder (jag lyssnar alltså bara på den låten för den sakens skull haha..)

Däremot har jag haft ”mensvärk”, mer ont i nedre delen av ryggen, det känns som att nånting trycker neråt och det kan lite milt blixtra till mellan benen så jag TROR att hon börjat fixera sig på riktigt nu. Hon har ju legat med huvudet neråt i ett par veckor men nu känner jag även att hennes rygg ligger mer ”rakt” upp och ner, alltså att hon står på huvudet. Kanske är det därför jag känner lite mindre rörelser? För när huvudet börjar fixeras så blir det ju svårare för huvudet att röra sig? Jag har ingen aning men sålänge jag kan få kontakt med henne och dessutom hör hjärtslagen så borde det ju inte vara någon fara.

Idag är det 34 dagar kvar tills hon absolut senast är här, och här har vi bebis denna veckan:  12552D60-FF86-4122-83D1-34152D852090Jag denna veckan: 83E5AEC2-AAC6-4190-9DFE-C955E257705C

Vi sover med hennes snutte varje natt så att den ska lukta oss sen (gamla fisar och svett alltså) (hehe). Nej men kroppslukt ger ju en trygghet för bebisen då hon känner igen oss. Processed with VSCO with a5 preset

Jag fortsätter att fylla i min gravid-bok och tanken slog mig nu att tänk att jag inte har en aning om när den sista gången är kommen som jag faktiskt kan skriva i den? 8E61BE50-3FC4-4282-BA87-F2A4E3F8A3FD

blogstats trackingpixel

Allt eller inget

Det som är spännande med att inte veta hur ens energi är dag för dag är att man aldrig vet hur dagarna blir. Jag går ju som sagt bara hemma nu och väntar på att tiden ska gå så att bebisen kommer och vissa dagar orkar jag knappt ens stiga ur sängen förutom när jag ska gå ut med Zelma, men andra dagar… ja då jävlar. Då är jag som en katt som fått senap i röven. Häromdagen var en sådan dag:

Jag plockar undan lite i lägenheten så det ser lite mer städat ut”, sagt och gjort. Jag storstädade hela lägenheten, tvättade golv, dammtorkade, låg på alla fyra och danmsög alla listerna längs väggarna, dammsög alla små hörn överallt, skurade och skrubbade toaletten, skrubbade skåpsluckor i köket osv. Dessutom hade jag ett vakande öga över mig..

Vad händer här?”74D8EDC3-13D0-42B0-8BE1-A2F4BB2EB332Har hon fått fnatt?? Hon har ju skrubbat rent hela köket?”69EA445A-4E11-4290-A9F6-D61698374E21Skojar du?” F35E56FF-C1BE-4BD2-8752-2CD9E9EBDBD5*synar alla golv*tjaaaa det ser ju bra ut!”06CBEED8-345A-4AF1-9E95-19FF9DA12E152EF38818-0BCE-4CD9-A0A5-5A8A62921A45Sedan försvann energin. Eller inte. Jag rensade ut hela vårt lilla ”rum” som är som en stor garderob, kastade grejer och organiserade.
40EBF6C7-2587-4C62-8E72-1AF58881B2FF … och sedan fortsatte jag med min låda i hallen där jag har alla viktiga papper. 5A55C969-4DD2-46E5-9150-A1C53F8ED8BDSedan kom Johannes hem och då fick jag för mig att jag ville baka (?!) jag hatar egentligen att baka men gott blev det.D340722F-E3EB-4434-B508-0B94800EB1D5

Hur jag mådde dagen efter? Och dagen efter det? Well, ingen energi och kände mig som en utslagen säl, men med en förbaskat ren lägenhet.

För er om inte kan släppa hur man ser ut om man är som en katt som fått senap i röven: YouTube Preview Image

blogstats trackingpixel

Welcome to the zoo!

Låt oss kika på vad jag haft för mig senaste veckan. Jag måste ju varit en väldigt busy kvinna eftersom jag inte bloggat då va:

En morgon vaknade jag och skulle gå på toaletten. När jag var halvvägs framme så såg jag hur Zelma sprang så snabbt så att hon nästan snubblade på sig själv, det var först lite som en tecknad gubbe som springer på samma ställe innan han tar sats, exakt så gjorde hon. Sedan flög hon samtligt över mig och in i sovrummet (trodde jag, det var inte en flygande hund utan en flygande fågel med Zelma efter sig..) RAKT IN PÅ GARDINSTÅNGEN I SOVRUMMET. Johannes sov ännu så han vaknade av att jag skrek, fick skrattanfall och inte kunde andas samtidigt som jag fäktade med armarna ”EN FÅÅÅÅÅÅGEL!!” (blandat med hysteri av skratt). Snacka om fint uppvaknande för övrigt. Jag var ju påväg in till toaletten och är man det så brukar det ju betyda att man måste kissa, ellerhur? Jag kan ju säga som så att jag behövde ju inte kissa mindre efter den händelsen så jag skyndade mig in på toaletten samtidigt som jag hör ”MALIN TA BOOOORT DEN!!!” och nej det var inte Zelma som ropade.. Jag satt därinne och kunde inte sluta skratta (effektivt sätt att tömma urinblåsan på kan jag tipsa om förresten, att skratta så att det liksom skumpar). Jag gick ut därifrån och då sprang Johannes in där och bad mig ta bort fågeln, Zelma var heeeeeeelt speedad så jag fick be honom ta in henne på toaletten också. Där stod jag med en fågel i sovrummet, och han satt på toaletten med Zelma som hade en svans som snurrade mer än en hellikopter.. min första tanke var att hämta en flugsmällare men sen kom jag på att det var en fågel och inget annat (dessutom har vi ingen flugsmällare..). Stackars fågeln var LIVRÄDD så jag försökte mata den med bröd genom att klättra upp med ena foten i sängen och med andra foten i fönsterkarmen. E7AE4EA9-DE17-42D0-A205-9E1BC8F6A104Om den åt? Nej. Hur den tackade mig? Den sket ner hela min gardin. ”DEN BAJSAR PÅ GARDINEN!!!” hojtade jag och jag hörde Johannes på toaletten ”aaaehhhhhhh du skojar” som om det var jordens undergång. Sen tog jag handen mot den ganska snabbt för att den skulle bli rädd och flyga iväg. Det gjorde den. Men inte speciellt långt, nejdå den satte sig i tv-rummet.54CD86FF-C555-48BF-9972-C98C10F93A03Jag viftade lite igen med näven och då hoppade den ner till soffan och öppnade munnen vilket jag kände igen från gardinstången i sovrummet. ”DEN KOMMER BAJSA PÅ SOFFAN!!!!!!!” ropade jag. Som om det skulle hjälpa, men det gjorde det för nästa gång jag viftade flög den vidare… ut..8D622268-5F35-43CC-9219-1BB8FD9BE458… ut till hatthyllan. 85CEF29F-86B2-4B60-905A-5D1DBFCC2646Jag började tycka ännu mer synd om den så jag viftade igen och då flög den in i rutan (inte hårt) två gånger och sedan hittade den ut på riktigt. Slutet gott, allting gott. Dagen fortsatte med att jag och mamma åkte till Väla! 
2154183D-47A3-470C-A163-076C18BCA14FDet blev lite bebiskläder (hade kollat igenom vad vi behövde mer av, tack igen mamma!❤️), och alltså.. kolla jackan?!! *emoji med hjärtögon* vi har en likadan fast i overall med som vi köpt i storlek 62 & en som vi fått ärva i storlek 50. Dagen efter fick bebis 3 bodys av Emma och jag är så glad och tacksam för allting. DB193338-30B5-4F4A-AD98-57B7F49B5EFDPå kvällen mötte jag upp Johannes och så drog vi in till stan för att fira min bror som fyllde 20. Vi käkade mat tillsammans, pappa, farmor och min lillasyster var också med.BA3789EB-5FB7-453F-9E0A-775F15FC594CJag hade fruktansvärt ont i mina ljumskar.. jag brukar vara bra på att dölja smärta men alltså jag hade detta ansiktsuttrycket så pass länge att jag var rädd för att ansiktet skulle fastna så. E0DDA173-EED0-4140-B3EC-A24AAAFDBD82Sedan drog alla hem en liten stund, jag bytte om till mer bekväma kläder och sedan möttes alla upp igen och så kollade vi på bio (inte farmor och det var kanske tur det för vi såg The Meg, den hajfilmen)EF1C861C-6788-46ED-BE85-D401A20AD38ADagen efter skulle jag bära in en växt (av plast dessutom) från balkongen, och såg då att det var några som var på besök. Minns ni för ett tag sedan att det var på nyheterna om nyckelpigor? Att folk undrade vart de hade tagit vägen och att det berodde på klimatet? No no no. Here you have svaret: 1BBF8F1C-B522-4C7D-8B93-146CE86AA0BD

Jag tyckte synd om dem så jag klippte av bladet och lade ut det. Hittade en till i krukan sedan och tänkte att den saknade sina kompisar så jag ville återförena dem. Nånting säger mig att de inte gillade varandra. Alls.6688791A-EC77-4310-95BA-08A8C4F76370En dag senare var jag på bio igen med en kompis, vi såg The Slenderman, mycket bra skräckfilm. Jag blir sällan helt inne i filmer och speciellt inte på bio men det blev jag denna gången. Så inne i den att jag ropade ”NEJ DU FICK INTE TA AV DEN!” när en av rollerna tog av sin ögonbindeln efter stränga order om att inte göra det. F9264482-BAB2-4E7D-BA67-9BE663B1282B

Förutom detta så har jag storstädat, vilat, fått en överraskning som var min babyshower, umgåtts med denna filuren som jag ska ha i två veckor till: (börjar likna ett zoo här hemma med fågel, nyckelpigor, hund och dammråttor..)

4020B192-90A6-4F67-9D4C-FB07B3989076.. druckit massa iskaffe!! Jag älskar det. Varmt kaffe slutade jag att tycka om för snart två år sen men att ha lite kallt kaffe och MYCKET vanilj-soyamjölk eller mandelmjölk (helst blandat) och massa isbitar, det får mig att inse hur mycket hopp det finns om livet ändå.5F62DBB4-989B-4F09-82E2-A96CBD690D61Ätit brunch på Espresso House med en kompis (mat är det jag lägger pengar på mest just nu men jag passar på att unna mig det helt allvarligt) (såklart det är allvarligt, det är det alltid när det gäller mat).CD275DAF-1997-4CF3-A7F1-B81E16515473

blogstats trackingpixel

”Herregud!!!”

3705CF5F-C93E-4CB0-9705-9E78C90E2D9F

Jag trodde att jag skulle hem till min mamma och att vi skulle laga mat tillsammans under tiden som Johannes och min låtsaspappa (han kallas Keno) skulle hjälpa min syster att flytta, och sedan skulle vi alla äta tillsammans. De hade hyrt ett släp och mamma ringde mig kvällen innan och berättade att hon hade köpt hem all mat och att hon kunde köra och hämta mig dagen efter så att jag slapp ta tåget eftersom jag är hundvakt och Zelma skulle följa med.

Johannes sa hejdå och att vi ses senare (han skulle först jobba en sväng innan han skulle möta upp Keno). Mamma smsade och skrev att Keno kom och hämtade mig istället eftersom han ändå skulle ha bilen sen.

Jag var sjukt uttråkad under tiden så jag snapade till Emma och Skalis, frågade vad de gjorde. Emma var påväg till sin mormor och Skalis var hemma och kollade på serie (orange is the new black för att vara mer exakt). Jag sminkade mig lite, upptäckte att jag egentligen hade behövt duscha håret men tänkte att äsch de är ju bara familjen.. Långklänningen åkte på (det känns som mjukiskläder för mig, sjukt skönt att ha på sig) och sen var jag klar. 

Keno kom och hämtade mig, jag blev illamående i bilen (blir ju det lättare nu när jag är gravid) och blev sjukt trött. Han sa att jag kunde ju vila lite när jag kom hem till dem innan jag och mamma skulle börja med maten och det tyckte jag var en bra idé! Jag fick lotter av honom och blev superduperglad (jag blir glad av allt jag får och får lite dåligt samvete när någon ger mig något för att jag blir så tacksam).

Jag och Zelma gick av bilen, Keno sa hejdå och att vi ses sen. (Förresten så var sätena och allting fällda i bilen, de skulle ju som sagt hjälpa min syster att flytta….).

När jag kom in så var min första tanke hur fin min mamma var men det brukar hon ju vara men då var hon lite extra fin, fast eftersom vi skulle ha middag så var det ju inget konstigt egentligen. Vi gick in till vardagsrummet och då såg jag att det var dukat med rosa servetter men eftersom hon gick före mig så hann jag inte se så mycket av det, och återigen.. mamma brukar göra det lite extra fint när vi kommer dit ibland för det är sån hon är 😊

MEN… härifrån har jag lite minnesluckor. För när jag tar första steget in i vardagsrummet så ser jag att där står två bord med MASSA rosa grejer (det var de första jag lade märke till) och mamma ropade ”SURPRISE!!” och när jag vänder mig om så står mina nära och kära där!! Mina närmsta vänner, moster, kusiner, mormor och min morbrors fru. Som sagt har jag minnesluckor härifrån men jag minns iallafall att jag brast ut i ett ”ÅH HERREGUD” och sedan började jag gråta och kramade allihopa. Okej nu är mina ögon fyllda med tårar bara jag skriver detta haha.. De hade alltså ordnat en babyshower!!!

Hur verkligheten såg ut? För det första fanns det inget jävla släp som de hade hyrt, för min syster hade redan flyttat klart… Keno skulle hem till en kompis och Johannes skulle iväg på helt annat håll. Och som mamma sa ”det blir ingen middag, så att du vet” för där var alla möjliga godsaker som de hade bakat och ordnat med. Sätena i bilen var fällda för att de hade hämtat ett vitrinskåp tidigare och så hade de inte fällt upp de igen eftersom det var perfekt för att lura mig. Och att jag skulle lägga mig och vila var ju något jag glömde såfort jag hörde ”SURPRISE!”. 

Jag lyckades snyfta fram till Emma ”vafan du skulle ju till din mormor??” (som om hon ens nånsin hade planerat det? Nepp, det var ju såklart en lögn haha) och serien Skalis kollade på var nog himla bra va… 

Det visade sig att detta varit planerat sen i juli (?!!!) och att de hade haft en gruppchatt på Fb om detta. De har printat saker jag skrivit, typ när jag frågade skalis vad hon skulle göra i helgen osv. Petra hade även skickat en bild på skisser hon hade gjort hur de skulle dekorera ena bordet.. de hade bakat, fixat massa presenter och gjort såååå fint!!! Jag kommer aldrig kunna förstå att allt detta var gjort för mig, eller som jag sa ”allt detta pga ett enda ligg!” Haha… En annan sak som blivit ett internt skämt nu är att vi alla tappade räkningen på hur många gånger jag sa ”herregud”, Petra filmade en video när jag kom in i vardagsrummet och den filmen är två minuter lång och bara under de minutrarna säger jag det en hel del gånger och det fortsatte hela dagen! Men ja det var verkligen ett herre-gud-moment. Är ganska glad över att jag slängde på mig lite smink iallafall, nästa gång jag tvekar angående håret så ska jag bannemej tvätta det ändå.. haha.

Tänk vilka underbara människor som stått och bakat och åkt tåg/kört bil hem till min mamma, beställt och köpt dekorationer, köpt presenter till bebisen och verkligen planerat allting? Vad har jag gjort för att förtjäna dessa underbara människor liksom? 

De gav mig en välkomstdrink och slängde på mig en såndär (va heter det? sån man har runt halsen..?) där det stod ”Mummy to be”, vi pratade, fikade, fotade, kramades, alla fick gissa datum när de tror att bebisen kommer (bara för de är bestämt ett datum till det planerade kejsarsnittet så betyder ju inte det att hon vill stanna därinne tills dess) och så skrev de så fina hälsningar i en bok till mig och bebis. 

Jag kan aldrig tacka er som gjorde allt detta, men ni ska veta hur tacksam jag är och hur värdefullt detta var. Jag kommer att bära med mig det föralltid och en annan sak som jag älskar är tanken på att även min dotter kommer att få ha er i sitt liv. Tack tack tack ❤️

6700618E-FD31-420C-B1F8-23A2781143685E87FCEC-4E44-4FCD-8DCA-0ED87AA592D959BA99FC-6992-471F-B7EB-A9A16802EB46E4C43CC9-B2F3-4081-B21A-9541AB48C20A BA12D9A1-E7CB-4612-B64A-9FBBC9265C40 975FC5F9-95B4-42EC-94A8-8F3A437F6ACB 709B3A58-ECB5-4B82-9BB0-9D583B908B10 F9923E0F-EE3A-4D94-888B-618E8F102EAE DAF726A5-B08D-4A29-A7F1-0381E87A8E52 AA5F344E-7245-4CB5-8107-260BE4268CB6261AD7DB-1BF1-4C48-A00B-405A6C8CB946 875DEC8F-B133-4D89-9763-8AA48D09435F

Jag sparade all dekoration och pynt och satte upp här hemma så att jag kunde visa alla fina presenter också! Gick ju dock inte återskapa hur fint det var hemma hos mamma men iallafall.969DA3E5-6FCD-4679-AAE7-A5F3E155A1B3 Världens finaste babygym, jag hade så gärna velat ligga där själv, undra om man kan ersätta det vanliga gymmet med att gå dit istället? Haha. Och den mysiga mjuka rosa kaninen funderar jag på att behålla själv och sova med…. men ok det är elakt.41DC1A6E-72F9-42B8-8D01-1BBBB2EB9CBASer ni M:et som är gjord av blommor? Hur fin som helst och namnet som varit aktuellt till bebisen under alla månaderna börjar på M, skulle det visa sig att hon inte passar till det så börjar ju mitt eget namn på M så det passar perfekt vilket som.
E594DD27-2447-4645-AACB-C248320A64D8 Så söta små kläder, pyjamas, strumpor, varmare mössa och en snuttekaninD2F3EFF6-81A7-4E4B-BFBF-07EB87FB4A15 Ännu mer blommor, en fot&hand som man kan avgjuta i lera, klassiska godnattsagor (!!!), kort, brickor att fota bredvid bebisen (när bebisen gör något för första gången så finns där brickor tex ”idag log jag för första gången” osv), boken med alla hälsningarna.6E5C342A-BE62-4C75-B7E2-BC514E802CFESkalis hade gjort en blöjtårta men jag fattade inte att hon verkligen gjort den så jag blev helt överraskad och bara ”fan vad coolt!! Ofta de fanns att köpa med Skalman i??” Men det var ju en positiv sak iallafall (för er som inte vet så är hennes smeknamn Skalis ursprungligen från Skalman och varför det blev Skalman är en annan historia haha..)587709A5-8100-4889-A6D1-5D4E604CC5DAOch här är boken där alla skrev så fina hälsningar, det blev allt möjligt, både fina rim, hälsningar, klistermärken och ritat. Men de behåller jag för mig själv och de som kommer hit och hälsar på för den ska upp på byrån i vårt tv-rum :) Har dock bara kunnat läsa alla hälsningarna två gånger för mina tårar kommer såfort jag ens öppnar den..

52A4BB5C-4215-45E8-A79F-42B1508342B8Nu kan jag ju säga att ALLT är komplett och att det enda som fattas är bebis❤️

blogstats trackingpixel

Vecka 34!

Untitled-1I onsdags sprang jag in i vecka 34, och ja jag sprang för just nu nu springer verkligen dagarna förbi trots att jag ”bara går hemma”. Men som jag sagt innan, dagarna går snabbt men ändå känns det inte som att tiden blir kortare tills bebisen är här. Det känns liksom overkligt, och idag är det 40 dagar kvar till det planerade snittet och samtidigt som jag önskar att det var imorgon, så är jag tacksam över att jag har denna tiden att vila upp mig och att förbereda allting här hemma i den takt som känns bra. Allting är ju visserligen ordnat, mer eller mindre, men att storstäda och hålla rent här hemma är ju också viktigt då hon faktiskt kan komma närsomhelst. I veckan skrev jag även klart förlossningsbrevet så nu blev allting ännu mer verkligt. Jag själv var prick 50 dagar för tidigt född räknade jag och mamma ut häromdagen, 50 dagar?! Satan i gatan vad bråttom jag hade, och än idag är jag en person med dåligt tålamod och vill att allt ska ske direkt haha.

Igår var jag hos min barnmorska, mitt SF-mått följer kurvan trots att den ligger under medel men som sagt så kommer jag att få en ”liten” bebis och det är inget konstigt enligt henne. Mitt blodtryck gav varningssignaler två gånger då det var för högt men tredje gången gillt så visade det bra och blev godkänt.

Däremot så blev hon lite orolig över mina sammandragningar för att de egentligen knappt ens ska kännas, och att jag får så ont i nedre delen av ryggen ibland också. Senaste tiden har jag även sprungit och kissat oftare än vanligt (så då är det superofta kan jag säga..) men aldrig känt att min blåsa blir tömd, men jag har kopplat det till att det är bebisen som är större och rör sig därnere vilket också är sant men när vi tog ett urinprov så visade det att jag har bakterier i urinen och det måste kollas upp så på måndag ska jag göra en urinodling för att kolla ifall det kan vara urinvägsinfektion (vilket inte är bra att ha som gravid) eller om det är njurbäckeninflammation eftersom jag även har ont i ryggen och andra symtom på det, och isåfall blir det antibiotika. Det är skönt att det kollas upp iallafall! 

Mina hormoner har börjat bli ostabila nu, det kommer fler och fler stunder då jag mår väldigt dåligt och känner mig nere. Blir ännu mer trött och tappar all ork, känner mig opepp på allting i livet och känner ingen glädje utan att allt är meningslöst och så får jag ångest. Sånthär får jag även som ogravid men nu blir det på ett annat sätt eftersom det är mina hormoner som håller på att bråka. Det är dock något jag står ut med eftersom jag vet vad det beror på, och första veckorna i graviditeten var ett helvete så att jag börjar känna igen mig i det är ju ändå ”tryggt” på något vis.

Man kan säga att mina känslor är stärkta, för när jag skrattar och är glad så är jag verkligen det, och när jag känner mig nere så känner jag mig verkligen nere. 

Jag är inte trött på att vara gravid för att jag känner mig klumpig, för det gör jag faktiskt inte. Jag kan raka benen (sist trodde jag inte att jag skulle kunna det fler gånger som gravid ju), plocka upp saker jag tappar, ta på strumpor och skor osv även fast det såklart tar emot lite ibland och är lite mer ansträngande. Ibland om jag ska sätta mig på huk så är det svårare att ta sig upp ibland så jag känner mig 50 år äldre haha. Eftersom jag fortfarande är hundvakt så går jag ju upp och ner från tredje våningen många gånger varje dag och ibland känner jag mig väldigt andfådd men det går ändå bra, *peppar peppar*. Sålänge jag tar saker i min egen takt och lyssnar på min kropp så funkar det mesta. Iförrgår när jag gick in till stan så fick jag sakta ner för jag fick sammandragningar tex, men när jag saktade ner tempot så blev det lite bättre. 

Det som känns mest påfrestande är det psykiska nu som sagt men jag försöker vara öppen om det, dels för att det blir värre att stänga in sig med det, men även för jag vet att jag under de första helvetes-veckorna inte ens visste att man kunde må så psykiskt dåligt eftersom jag trodde att ”alla andra” mådde bra och att det var fel på mig så därför förtjänade jag inte att ens få vara gravid. Nu vet jag att det inte är så, det är väldigt vanligt att känna så i perioder i en graviditet och med tanke på hur mycket med hormonerna som ändras och förstärks så är det ju – såhär i efterhand- inte speciellt konstigt. 

Hursomhelst! Bebis denna veckan: (dock stämmer inte dagarna då hon inte kommer att komma den 16e, utan den 10e. Det är alltså 40 dagar kvar och inte 46) EB732C9C-8435-4694-925A-2B1DA1159515

Jag: E6425D7A-54D7-40BC-9D4F-01F694CA7182

Vecka 15, & nu406191D0-728D-4AD7-AD73-D2D30F13227849E24CB2-1B1C-4D50-9CD1-623B23DBB6CB

blogstats trackingpixel