Vecka 21!

Untitled-1

Jag går ju in i ny gravidvecka på tisdagar numera (bli inte förvirrade, det ÄR torsdag idag) men tiden att uppdatera har inte funnits då jag haft fullt upp och när jag väl varit hemma har jag varit så galet trött.
Well, bättre sent än aldrig! 😀

Vad har hänt senaste veckan? Vi var ju på RUL och allting såg bra ut, + att barnmorskan sa att hon med största sannolikhet tror att det är en flicka vilket vi trott sedan dag ett, och vi har ett flicknamn som varit aktuellt i flera månader nu men vi får se :) Vi ska på ett nytt ultraljud 24e juni, tillväxtkontroll pga min medicin jag äter. Mer om det senare i ett annat inlägg jag ska skriva angående uppdateringen sedan mitt besök på specialistmödravården som vi blev så illa bemötta på.. Detta inlägg ska ju endast handla om gravidveckorna vecka för vecka.
Förra onsdagen så kände Johannes första rörelsen från bebisen, han lade handen på min mage på kvällen och sedan gjorde hon high-five med honom (antar att det var hennes hand iallafall då jag tycker det ibland känns starkare på andra sidan som jag då misstänker är fötterna). Han har känt henne en gång till efter det men när någon annan försökt känna henne så har det inte gått men det brukar ju alltid vara så när man ska ”visa” nånting haha..

Symtom jag känner nu är väääääldig trötthet, foglossning som ibland gör fruktansvärt ont, täppt i näsan, mår illa ibland på morgonen ifall jag gått upp extra tidigt, oftare hungrig, jag blir andfådd enkelt och har svårt att andas imellanåt (mest om jag ska ta djupa andetag, känns som att lungorna inte samarbetar) och så blir jag sååå varm. Så att vara gravid under en sådan här varm sommar blir ju en utmaning och jag är lite irriterad på att jag just nu bor såhär ”mitt i Skåne” för det finns inget hav så långt ögat kan nå, det finns bara en sjö några km bort men den får man inte ens bada i..
Andra symtom är att jag fortfarande nästan äcklas av sötsaker, finns inte på kartan att jag skulle kunna köpa lösgodis eller choklad fastän jag äääälskat det innan. Skulle smaka en bit choklad häromdagen men det var inte speciellt gott. Detta är ju ett ganska positivt symtom ändå får man ju lov att säga :) Igår skrattade Johannes åt mig för att min humor blivit heeelt vrickad sedan jag blev gravid tydligen (det märker jag inte själv, för jag tycker att jag alltid är sjukt rolig ändå osv….) minns inte exakt vad det var för ”skämt” jag drog igår, men jag tyckte det var askul när jag hade fyllt en cola zero-flaska med citronvatten och så frågade jag J när vi hade släckt lampan ”vill du ha cola?” varpå han svarade nej och då skrattade jag och bara ”hahahaha skooooooja det var vatten”. Roligt? Kan ju säga som så att när han blev rädd för en geting i helgen så skrattade jag så mycket att bebisen vaknade av det. Tårarna sprutade. Men det är ju kul att ha kul.. Haha.

Men alltså, nu har mer än halva tiden gått. Och det är nu tiden kommer att upplevas som mer och mer långsam framöver tills hon är här har jag hört.. Sommaren kommer att gå snabbt iallafall då jag inte ska ha någon semester, jag ska jobba till sista augusti är min tanke iallafall (inom mitt yrke rekommenderas det att man går 2 månader innan man beräknar att föda, sista augusti är bara 1.5 månad innan men vi får se helt enkelt) och de dagarna jag väl kommer att vara ledig så kommer jag väl hitta på saker eftersom det som sagt är sommar. Jag ser framemot tiden framöver men då man inte kan styra en graviditet så får jag ta det som det kommer helt enkelt. Sålänge graviditeten fortsätter att gå bra så är jag mer än nöjd.

Jag ska träffa min barnmorska om en stund, så när jag pratat med henne så kommer jag att berätta mer som sagt angående allt med att byta sjukhus osv men för att det inte ska bli för rörigt så tänker jag att jag tar allt det i ett inlägg senare när jag pratat med henne. Här är iallafall vad som förväntas denna veckan :)

Bebis:
ALLTSÅ TA FRAM ETT MÅTTBAND OCH KOLLA PÅ 24 CM, JA FICK EN CHOCK IGÅR NÄR JAG GJORDE DET. Hon är ju bara hälften av sin längd som hon kommer ha när hon föds, but still.. Hon var ju nyss 1 cm lång.

3BA4487F-1410-4FD3-B189-653DA66678A1

Jag:

ACC323BC-1059-4310-B0DB-0B2F8DCE354CJag köpte förresten ett gravid-paket på apoteket som de sålde, perfekta produkter då jag har torr hud just nu. Och där är även en olja att smörja in magen med, så förutom oljan så är de ju vanliga produkter som vemsomhelst kan använda :)

67790EE7-49E4-49E6-886A-2B6179148E9F

39E33DB0-C156-4977-B631-4BBE7CC8F7F4

Sommarkväll i parken!

Hej på er! :) Hur är det med er såhär efter att halva veckan gått redan? Själv mår jag bra och har läget under kontroll, det är en väldig röra nu angående att jag har så mycket läkarbesök, telefonmöten med läkare, osv denna veckan men det är ju bäst att ta allt på samma gång så har man det överstökat sen.

Alltså sommaren i Sverige må vara kvavt i luften, men herregud vad underbart det är ändå. Igårkväll mötte jag upp min bästa vän och så stack vi och käkade, snackade om allt och inget och sedan drog vi till en park där vi satt och snackade ännu mera, en mycket bra kväll med andra ord. Jag hade en väldigt tunn kjol på mig så jag har myggbett på både skinkor och lår men vad gör det liksom, förhoppningsvis dog myggorna som stack mig i skinkorna när jag satte mig på dem, karma is a bitch. Jag ska strax kila in till stan och möta upp en vän och i eftermiddag har jag två olika besök på sjukhuset idag så det är lika bra att jag rappar på nu, slänger upp bilder från gårdagen sålänge så hörs vi senare! (nu menar jag inte att jag ska börja rappa som Petter, tänk vad chockade ni hade blivit haha) (.. eller inte chockade alls).

C1DFA93C-AAC4-4546-8474-75CDD8DA58C5

DBF0DC94-6453-4D0F-A85E-51065FBF1333

AAF13AD8-150E-4B10-AA70-708F0E483900

3777110C-910D-44BE-91E4-B46DB7CEF1EF

Ni vet när man får en feeling och ska ta bilder med sin BFF men båda börjar automatiskt att göra grimaser istället..

D97CAB51-2D0C-4A2C-8F19-8168272A310E D7074772-4FD8-4A82-B83F-7FE112E61F6C

CCFF2E2E-EB29-4C5C-8C28-ECCAEAA7C68B

E6EF8758-AD43-4D52-A76C-C8B9050442B0

Morsdag är ju även min dag nu!

Imorse när jag vaknade så scrollade jag runt bland snapchat och instagram, och 90% av allting bestod av bilder på mammor, blommor, frukost på sängen hos en hel del, frukost vid bord med frallor och annat gott. Så himla fint att se. Bland scrollandet fann jag verkligen allt från vackra buketter, nyblivna mammor med bebisar, gravida som firades, vissa som förlorat sina mammor men som köpt blommor eller skrivit en fin text, pappor som skrivit fina texter för att hedra sina flickvänner som gör ett bra jobb som mamma osv.

Morsdag och farsdag är verkligen stora dagar världen runt och jag tycker det är så fint att se när de firas. För vad vore vi utan våra föräldrar? Ens föräldrar behöver man inte ha blodsband med, utan de är dem man vuxit upp med och som funnits där. Jag säger fortfarande grattis till min låtsasmamma tex (kallar henne det ännu trots att hon och min pappa skiljt sig) för hon varit som en extramamma. Ingen kan ta min mammas plats för hon och jag har ett sådant speciellt band. Vi har gått igenom både himmel och helvete ihop och utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort, om ni bara visste vilket tålamod hon haft med mig. Tack mamma för att du är du, och för att du är världens bästa mamma!❤️ Inte bara idag, utan alla dagar året om.

En annan tanke som slog mig för någon vecka sedan är ju att JAG ska bli mamma.. eller ja missförstå mig rätt, det har jag ju vetat längre såklart men det blev så.. konkret? När jag insåg att morsdag även kommer att vara min dag. Egentligen tycker jag att det är det idag också, för jag har ju en halvbakad bebis i min mage, jag är ju mamma till min dotter. Därför tog jag tillfället i akt och såg till att fira denna dagen lite ändå :) Imorse var jag ute på en powerwalk i skogen (jag har sådan ormfobi så jag vågar inte gå där egentligen men idag trotsade jag rädslan för första gången på år), sedan handlade jag frallor (blev ju avis på dem som fick det imorse) som jag tyvärr stressade i mig men den var god ändå. Jag skulle hem till min mamma vid 14-tiden så jag passade tillochmed på att fixa i ordning här hemma så jag skulle slippa det ikväll eftersom man aldrig vet när min trötthet blixtrar till.

.. men jag blev så besviken. Jag har i en vecka tänkt att idag, så ska jag bannemej köpa blommor till mig själv. Typ som en belöning för att jag kämpar på med graviditeten och klarar det bra (man får låta självgod, men folk som är gravida är superwoman seriöst. Och såklart är man det om man inte är gravid också, men tror ni förstår hur jag menar, har man inte varit gravid förstår man inte det men det är verkligen allt både psykiskt och fysiskt som förändras och de som aldrig varit gravida/eller killar som sagt kan inte riktigt förstå det…) så jag ville ge mig en belöning för att jag själv tycker att jag är bra helt enkelt, en klapp på min egen axel. Meeeeen så var alla blommor slut när jag var inom affären nyss… Fast sen kom jag på att jag iförsig är lika grym imorgon också så då kan jag lika gärna köpa blommor då istället! Vill även tillägga att jag absolut inte klagar på att vara gravid, för även fast det är påfrestande och ändrar hela mig (har ont i kroppen, psyket blir ostabilt, kläderna passar inte) så älskar jag känslan att få bära på mitt eget barn, inget klår den känslan och jag skulle aldrig vilja få det ogjort ❤️

Jag fick iallafall ett jättefint ljus av min mamma, kände lite att det blev ombytta roller men hon sa ju att det ”snart är min tur”. Gulligt iallafall! Jag blir så glad över det minsta lilla, så detta värmde mitt hjärta verkligen. Att ta människor eller saker för givet är något jag inte kan göra så därför blir jag så tacksam över allting ❤️

8F08EDE1-17F2-47BC-9565-5017CB26886A

Hon fick blommor och jag och mormor fick en god tårta som mamma hade gjort, kolla vad fin!

92A0C00C-24C4-4E20-A1BE-260ADDD980BD

Superchillaren

002FB1E8-E1FE-4007-9A91-A4A30DD9FF49

Alltsååå nu i efterhand undrar jag ifall jag var i nån psykos imorse, var jag ute i skogen? Ensam? Bland ormar? så atteeee..

B3FC6016-6D02-4C97-B781-0D6BA534B4D5 7F20A66F-17F2-499F-A237-0D93F02C272F 247B062A-CD35-4365-8BE4-A818126324A6Nu är jag iallafall hemma och ska kolla på en serie, imorgon väntar en ny vecka och de kommande 7 dagarna kommer bli ganska mycket men det gäller att ha rätt inställning så det ska jag jobba på tills imorgon :)

Hoppas er helg varit bra och grattis till alla mammor, ni som är mammor, valt att bli mammor, valt att inte bli mammor, är påväg att bli mammor, har en mamma i himlen, har mammor på jorden, alla mammor i universum helt enkelt ❤️

E031FF0A-F94A-4DBE-B958-C564D875692D

 

Det blir en….

FLICKA!!

Igår var vi alltså på RUL och allting såg bra ut, hon gick igenom alla organ noggrant och förklarade bra. Jag var på det sjukhuset som jag kallar för helvetet på jorden (ni vet ju det jag berättade om mina erfarenheter från det stället, samt vad som hände sist på specialistmödravården med den manliga läkaren), jag kommer som sagt aldrig sätta min fot hos den läkaren igen eller på det stället. Däremot så har barnmorskorna som jag gjort de senaste två ultraljuden hos varit underbara verkligen, varav därför jag valde att gå till det sjukhuset denna gången också. När det gäller specialistmödravården så är allt under process och jag uppdaterar mer om det när jag vet mer.

Iallafall, alla organ såg bra och vår lilla bebis var duktig och visade sig från alla möjliga vinklar. ”Den gillar verkligen att visa upp sig” sa barnmorskan och skrattade. Så med andra ord var detta ultraljudet enklare att göra än det första då bebisen bara ville stå på huvudet den gången och jag fick dansa och hoppa runt inne i rummet för att den skulle vända på sig haha.. Vi hade ju förresten aldrig varit på ett rutinultraljud innan så vi trodde ju att det var som på film, att barnmorskan skulle fråga om vi ville veta könet, så vi väntade på det men sedan var allt klart och hon reste sig. Då frågade jag ifall man kunde se könet och då gick hon tillbaka till mig och så gjorde vi ett nytt ultraljud och hon sa att med största sannolikhet är det en flicka för hon kunde inte se varken en pung eller en snopp så isåfall var den minimal enligt henne. Såklart kan man aldrig veta helt säkert förrän bebisen kommer ut, men hon kunde inte tänka sig nåt annat än att det ligger en liten flicka i min mage. Igår var det även lite extra magiskt på ultraljudet pga jag kan känna hennes rörelser nu, så varje gång vi såg att hon sparkade till så fladdrade det till i magen. Det var så svårt att inse att detdär var vårt barn, vår dotter? Hon vände sig mot oss men så var det som att hon kände på sig att vi såg henne för då tog hon händerna för ansiktet och vände sig om istället.

Som sagt så är det en liten flicka som kommer till oss i höst, precis som vi anat från första stund (nej jag försöker inte leka spågumma, jag skrev ju faktiskt det i inlägget igår innan vi åkte dit, så deeeet så!) vår magkänsla stämde så när barnmorskan sa att hon trodde det var en flicka så var det liksom knappt några reaktioner utan det föll sig så himla naturligt bara. Jag höll andan varje gång barnmorskan förflyttade sin apparat till ett nytt organ på bebisen för jag var/är så rädd att hon inte ska må bra ju, så att allt såg bra ut gjorde mig så lycklig.

Juste, vi blev förresten flyttade en dag. Så istället för BF 16 oktober så blir det 15 oktober, alltså går jag inte längre in i en ny gravidvecka på onsdagar utan på tisdagar. Jag som redan tycker allt går snabbt, går alltså in i vecka 21 och sjätte månaden om bara 3 dagar!

Bilderna från de tre ultraljud vi varit på. Det första var ett tidigt vaginalt ultraljud i vecka 8, sedan vecka 13, och det sista från igår vecka 20❤️

2373F5F6-E50E-4481-9A75-14CFA751E49C

Idag får vi veta könet!

 

Bildresultat för pojke eller flicka
Godmorgon!
Just nu sitter jag och äter frulle, lyssnar på en podd och bloggar. Jag är ledig idag men kunde inte sova längre än till klockan 08 trots att jag är sviiiintrött. Anledningen är att jag är så jävla nervös, för idag ska vi på RUL (rutinultraljud) klockan 14.20. Jag är mer nervös nu än vad jag var inför KUB-testet då jag gjorde ultraljud och blodprov för att kolla bebisen utförligt och då var jag ändå sjukt nervös.. Antar att det är för att vi verkligen kommer att gå igenom alla organ ännu mer noggrant och den största önskan är ju att bebisen ska må bra ju, det är det absolut viktigaste liksom.
En annan sak som också är så spännande, är att vi idag kommer att få chansen att få veta ifall det bor en flicka eller en pojke i min mage. Ibland vill inte bebisarna samarbeta så bra och vilja visa könet på ultraljudet så det är inte alls säkert att vi kommer att få veta men jag hoppas verkligen det för det är ju de man tänkt på sedan man fick se på teststickan att man var gravid i princip och idag är den dagen här!

Jag har märkt att just denna frågan ifall man vill ta reda på könet eller ej är en känslig fråga för vissa. Jag personligen tycker att det är kul att man kan få välja att ta reda på det i de flesta fallen men vissa som jag pratat med om det har blivit upprörda och tycker att det är korkat att man ens ska ta reda på det eftersom det inte ska spela någon roll ifall man får en pojke eller flicka och det håller jag med om till 100%, helt och hållet. Däremot har vi valt att vi vill ta reda på det av två olika anledningar och för det första är det för att vi båda är så jävla nyfikna när det gäller det mesta och kan man då ta reda på en sådan här grej så finns det inte på vår karta att inte göra det, men även för att det känns som att man kan knyta an lite lättare till själva bebisen. Nu är det liksom ”den”, men om vi istället kommer kunna säga och tänka ”han” eller ”hon” så blir det mer verkligt. Detta är ju bara våra åsikter så alla har ju rätt att tycka vad de vill såklart, men det som irriterar mig är att om det finns ett val där man kan välja antingen det ena eller det andra så ska folk ge fan i att försöka trycka ner vad jag/vi vill välja att göra. Man har rätt till sin åsikt men man har inte rätt till att förnedra vad vissa väljer att göra. Jag skulle ju aldrig trycka ner de som väljer att inte ta reda på könet liksom. Egentligen kan man ta det med en nypa salt och inte på blodigt allvar, för det är ett kön och det spelar liksom ingen roll om det är en pojke eller flicka? Som sagt är det enda som räknas hur bebben mår. Det är mest för skojs skull.

Vi har från dag ett känt att det är en flicka som ligger i min mage, och av alla vi pratat med så är det verkligen 90% som säger samma sak men de som sagt att det är en pojke säger verkligen att det är det och att de är så säkra, så nu är jag väldigt osäker haha. Min magkänsla brukar oftast stämma och jag har hela tiden trott och tänk att det är en flicka. Som sagt, om 3 timmar får vi veta. Vi får väl se om eller när jag väljer att skriva ut det här :) Jag har ju gjort massa tester här hemma för ett tag sedan och 9/10 av alla de testerna visade att det skulle bli en flicka. Alltså detta är SÅÅ spännande!!
Bildresultat för pojke eller flicka
Bildresultat för pojke eller flickaBildresultat för pojke eller flicka

Så jävla stolt

Minns ni känslan när man tappade sin första tand?

Eller när man första gången var kär och ens hjärta stod i brand?

Minns ni när man vann över sina föräldrar i något spel?

Eller när man svarade rätt på matteprovet när andra i klassen svarade fel?

Minns ni känslan, ni vet? Känslan av stolthet? Okej nu ska jag sluta leka poet… 

MEN…. *trumvirvel* JAG HAR LYCKATS!! Alltså ni som känner mig vet om att jag knappt klarar av att hålla mina kaktusar vid liv, tex dendär köttätande blomman jag köpte för en månad sedan, den dog efter fem dagar, kom igen? Fem dagar? Det sjuka är att det aaaaalltid blir så trots att jag tar hand om dem exakt som det står att man ska göra. Jag och pappa köpte varsina frön förra året, han skickade videoklipp på när han vattnade (hur mycket osv) för att jag skulle göra samma. Och jag lovar, jag svär på mina tånaglar att jag gjorde exakt likadant. Efter nån vecka växte hans basilika och gräslök upp, och mina möglade?

Sååååååå…. jag tänkte här förleden att jag skulle testa odla jordgubbar (Johannes skulle odla rädisor och jag ville inte vara sämre..) (kallas det att man odlar jordgubbar? Eller så? Jaja ni fattar, och ni som är kunniga i detta och har gröna fingrar skrattar säkert). OCH IGÅR HADE DET KOMMIT TVÅ STYCKEN!! Jag verkligen ropade och skuttade in stolt som en tupp och visade Johannes, typ lika stolt som en katt som fångat en mus. Den ena var helt mogen så den åt jag. Har inte känt den stoltheten sedan jag var liten och vi var på kinarestaurang med släkten och jag var den enda som kunde äta med pinnarna och alla andra fick använda kniv och gaffel..

Jag skulle ta en ”fin” bild men var så exalterad så det slutade såhär:

088773B0-A15A-4276-856C-8D157A3D7E00 03C96EB0-0AEF-49F4-8548-B8B4E5192A8D 3851F45D-A0B8-4F71-B809-36B1E930D3E9

0518022D-844C-404B-ADA7-7CB5949A0F30Kolla på den, har ni nånsin skådat något så vackert? Man blir ju tårögd.

7B8205D9-AF1F-4F69-9568-A31E9FD93027

Skulle ni ha nån fråga så kan ni ju fråga mig, även kallad experten. Mvh / självutnämnd världsmästare i Sverige på odling

Vecka 20!

Untitled-1
Hej på er hörreni!

Alltså jag har sååå blandade känslor angående detta med graviditeten och hur jag upplever tiden. Samtidigt som det känns som en evighet tills bebisen kommer, så känns det som att jag går in i en ny vecka typ varannan dag och att jag uppdaterar flera gånger i veckan. Jag trivs iallafall med att tiden går i den takt som den gör, men å andra sidan hade jag ändå inte kunnat göra något åt saken 😉 Johannes tycker att tiden går för sakta och att jag varit gravid i ett år redan och har ett år kvar, men det är inte så konstigt att han upplever det så eftersom det är i min kropp allting händer, han går ju bara och väntar liksom.

Idag går jag in i gravidvecka 20, hur sjukt ändå? Om några dagar har halva tiden gått och nästa månad går jag in i sjätte månaden?!! Iallafall.. nu tycker jag att jag upplever lite fler symtom igen. Jag har till och från börjat få halsbränna, börjat drömma mer än vanligt på nätterna och så har tröttheten fanimej börjat komma igen. Jag läste nyss att det är vanligt att den kommer tillbaka nu, har liksom gått och undrat vad som är felet.. jag har tagit järntabletter i ett par månader men kanske får åka doseringen då man mest får i sig järn genom att äta kött och eftersom jag är vegetarian är det ju lite svårt :) Mina hormoner känns lite extra nu psykiskt, jag är mer känslig och reagerar på saker jag i normala fall inte skulle och jag är inne i en ångestperiod som är svår att veta ifall det beror på hormoner eller om det beror på min diagnos jag har sedan innan. Jag försöker iallafall att fokusera på bra saker och att jag faktiskt bär på mitt barn vilket känns så otroligt fint, häftigt, spännande och läskigt på samma gång.

Bebisens rörelser kommer mer och mer, igår hade h*n hicka och jag bara höll handen på magen och log som ett fån.. att känna bebis gör min tillvaro så magisk och det känns så fint att få känna att det faktiskt bor någon därinne. Jag längtar tills de riktiga sparkarna kommer, jag lär ju stå som förstenad varje gång i början haha. Ännu har inte Johannes lyckats känna rörelserna utanpå magen men det kan dröja ett tag till, jag är överlycklig bara jag själv får känna det (ja man får vara egoist lite).

Juste.. Min andfåddhet (finns det ett ord som heter så?) och att jag har svårt för att andas. Detta sitter lite ihop med min ångest, för just nu så känner jag att jag imellanåt har svårt att andas, lite som att jag ska kvävas typ. Det är tydligen normalt (eller ja alltså inte normalt ifall man väl skulle kvävas men det är normalt att känna en tyngd i andningen) men automatiskt kopplar min kropp det till att det är ångest vilket gör att kroppen reagerar negativt på det. Ni som själva lider av/lidit av ångest känner säkert igen trycket i bröstet och att andetagen känns tunga, så automatiskt tror min kropp att det är mer ångest på gång. Samma sak om jag är ute och går, antingen en powerwalk eller bara en promenad på stan eller upp för trapporna här hemma så blir jag andfådd och får nästan andnöd och måste stanna.. skrattar lite åt mig själv varje gång eftersom det ibland kan bli efter 10 meter att jag måste stanna för att andas haha, som om konditionen är på noll. Iallafall beror bland annat på att det pumpar mer blod i kroppen, men det måste verkligen se kul ut eftersom jag ibland blir andfådd av att prata (och ni som känner mig vet att jag är ganska pratglad……) ett samtal med mig kan bli som ett maraton 😉

Annars då? VI SKA PÅ RUL (rutin-ultraljud) PÅ FREDAG!! OM TVÅ DAGAR!! I ÖVERMORGON! OM BARA TWO DAYS (okej jag tror ni fattar..) och det ska bli såååå kul att få se lilla pyret igen. Det är ju lite mer än 6 veckor sedan vi senast fick se h****. Automatiskt tänker jag att ”VI SKA FÅ VETA KÖNET NU!!!” men det kan ju faktiskt vara så att h*n vägrar visa könet. Detta ultraljud är ju främst till för att kolla alla organen noggrant och den tanken gör mig så nervös. Vi vill ju att bebis ska må bra, det är allt som räknas. Men åh, om två dagar..

Bebis vecka 20. ”Ett vanligt råd är att sjunga för sitt ofödda barn”, stackars lilla människa som ska lyssna på mig haha.. men jag brukar prata med h**** och lyssna på barnsånger på Spotify tillsammans. Jag får väl börja ta ton snart i rösten också antar jag..

541DB9B1-E21C-4FCF-8AFF-A690069D3F01

Mamman vecka 20:

A3A994AF-5A23-4ED7-BBA9-49F57E891557

Jag har även köpt ett bälte nu som jag ska använda så ofta det går, som ska hjälpa då jag har börjat få mer och mer ont ner mot svanken, skinkorna och låren. Håller tummarna att det hjälper!

6A64FA53-BF2F-4341-9B2B-C2F4435B6EE4

Låt oss tala om seperationsångest

Godkväll!

Nu är vi äntligen hemma.. eller ja jag skulle ljuga om jag sa ”äntligen” för jag hade gärna stannat i Grekland ännu längre men så är det ju när man trivs på ett ställe. Jag lider tyvärr av extrem separationsångest och har gjort sedan jag var väldigt liten av olika orsaker så att lämna platser, säga hejdå till människor, tänka att ”detta gör jag för sista gången” (tex igår när vi badade en sista gång i havet, poolen, satt i poolbaren osv) men just det med att tänka att det är ”sista gången” eller ”aldrig mer” har jag blivit bättre på att inte tänka. Det är såklart inte alltid min separationsångest kommer men det kan vara om någon i min familj har hälsat på mig i några timmar eller om jag varit och hälsat på dem (även fast vi bara bor en halvtimme från varandra), ibland om jag varit med någon vän eller om jag som sagt varit på ett ställe. Jag känner mig då ensammast i världen och mitt hjärta bokstavligt talat värker och skaver för det känns som att jag blir övergiven, ångesten växer och det gör bara så ont. Rätt sjukt ändå va? Bara för att säga hejdå till någon man umgåtts med en dag eller när man varit på ett ställe. Låter det inte överdrivet? Jag menar.. Rhodos är ju kvar så man kan ju åka dig igen, människor jag säger hejdå till träffar jag igen (förhoppningsvis. Man ska inte ta det för givet såklart). Så snacka om att det har varit påfrestande varje gång jag tyckt om en person, som tex Johannes. Innan vi bodde med varandra så var det såååååå jobbigt, för om vi skulle vara med varandra en hel helg så började jag må dåligt redan på lördagen för att vi skulle säga hejdå på söndagen, istället för att njuta av nuet. Jag kan dock uppleva riktig seperationsångest när han ska åka till jobbet på morgonen, låter det inte bara helt stört? Jag har iallafall blivit bättre på den punkten när det gäller att leva i nuet för jag känner att jag kan njuta mer av nuet, och det är det som är det fantastiska med att lära känna sina egna svagheter för då kan man jobba på dem och sedan när man märker resultat så är känslan så härlig. Ibland är det endast små steg i taget men sålänge det är i rätt riktning och att man inte ger upp! För som det gamla ordspråket säger så ligger det nånting i det : Rom byggdes ju inte på en dag. Just seperationer i alla dess former har som sagt suttit i mig sedan barnsben och även fast det finns naturliga förklaringar till det så är det ändå ganska jobbigt att känna sig övergiven och lämnad även fast det bara är sådana småsaker det kan handla om. Men det är ju när vi är barn som vi byggs upp och den grunden är den vi står på idag så när man ska ändra något i det så tar det tid och kan vara komplicerat. Detsamma gäller ju för alla som har jobbiga saker sedan barndomen och som tar tag i det, för oftast hamnar man i jobbiga steg däremellan innan man nått grunden för att bygga upp den på nytt. Det gäller även att pusha sig själv och ge sig själv beröm och kunna se sina framsteg även fast kliven som sagt kanske kan vara små.

När det gäller seperationsångest så kan jag även bli tvärtom.. tex om jag träffat någon jag dejtat eller så, och varit med den personen några dagar, då stänger mitt psyke av helt och hållet och sedan vill jag endast vara ensam istället. Jag har väldigt svårt för det där med balansen däremellan och är en ”allt eller inget”-person men även det är en sak jag arbetat hårt med och fortsätter att göra, för fyfan vilka problem det kan bli på det privata planet när det inte finns något mellanting.

En sak som är betydligt mildare men som jag tror att vi alla upplevt angående seperationsångest är nog när man ska skiljas från sängen på morgonen, därför ligger jag här redan nu. Väldigt skönt att packa upp väskan med de sista krafterna för idag, och sedan byta om till sköna plagg och plocka fram lite gott :) Vi landade ju inatt/imorse och kom inte i säng förrän vid 04, och eftersom vi sov i Köpenhamn så blev det ju ytterligare en resa hem idag. Den ikke-gravida Malin hade klarat det galant att vara utan tillräcklig sömn men den nuvarande är lite mer känslig på den punkten haha. Vi hörs imorgon!

Undra hur separationsångesten kommer bli när bebis kommer ut från magen? Nu är h*n ju med mig hela tiden.

2C0198FB-8862-42E3-979E-C0AD30FD6A61

E346C1C5-FCAD-4C01-A799-1A16CE873D6A

5F159F33-BB9F-4931-B929-A8A3AEA4B2D6

Hejdå Grekland!

Hej på er! Hoppas att ni haft en bra helg även fast den redan är slut. En annan sak som redan är slut är vår resa, för vi åker hem om ett par timmar bara. Det är sjukligt vad tiden går fort.. det brukar ju vara att den endast går fort när man gör något roligt eller nånting man längtat efter, men helt ärligt talat tycker jag att tiden går lika fort ändå.

Iallafall, som ni kanske läste i inlägget nedanför så hade jag ju ett litet breakdown i förrgår, jag går inte in mer på detaljer än så för huvudsaken är att det känns bättre nu. Nu är det snarare lite ångest inför att man ska hem härifrån, men grejen är den att vi kommer att åka hem oavsett vad, så vad hjälper det att känna ångest över det när det ändå inte går att göra något som helst åt den saken? (Förutom att stanna ännu längre, hade lätt gjort det om det inte vore för jobbet där hemma).

Igår tog vi en heldag och bara slappade helt och hållet vid poolen, det kändes verkligen som semester då. Vi har ju hittat på grejer de andra dagarna så det var rätt skönt att bara ligga där som två utslagna sälar. Det var så skönt att vi idag har kört en repris av att göra absolut-ingenting-alls mer än att sola och bada. Vi blev väckta vid 08 imorse av ett meddelande från receptionen, för imed vi inte ska åka hem förrän ikväll så valde vi att ha kvar rummet denna dagen också men tydligen skulle vi byta rum senast klockan 12, så vi stack ner och åt frukost, slängde ihop våra saker och slängde in väskorna vi det andra rummet för att sedan bar det ner mot stranden vid 10-tiden. Idag har det varit väldigt molnigt fram till klockan 14-tiden men eftersom det är varmt ändå så gjorde det inte överdrivet mycket, stor risk att några moln-jävlar skulle få hindra mig från att bada liksom.. NO NOO!!

Här kommer iallafall lite bilder från igår och idag. 
C767EC7A-D5C3-4D2A-A619-E81B2A1F1853 E812E405-C2F2-4735-B6C2-A8D43994D3ED

Damen som låg bredvid mig hade en sjukt fin väska, jag kände liksom hur min hand grävde sig efter min telefon och var tvungen att ta en bild, för visst var den somrig och fin? Min hand hade bra smak osv.59BE1104-4CE5-460D-BC1D-8A75C54E69A3

6B5D7BFD-B66E-491F-BD20-B6AD528BB823

Alltså nog för att barn är barn.. men igår satte sig denna varelse bredvid mig och jag kände direkt att ”nu-jävlar-kommer-jag-att-kunna-ta-årets-bild”-känsla. Men jag såg hur ett barn i 6 års åldern kom springandes och jagade den, så jag fick nöja mig med den snabbaste bild jag nånsin tagit. Ingen tid för närbild där inte.. (Edit: haha insåg nyss att när jag skrev ”denna varelse” lät de nog som att jag menade ungen va?)
C0E794B1-BACA-4016-852E-FA01CAE60880Sedan spelade vi kort. Jag vann. Såklart. Kaxig, cool och skrytsam som ett barn som nyss tappat sin första tand..
B0153B51-EAAB-41EC-9497-73A7653CC344.. MEN den attityden fick jag sopa för senare, för vet ni vad som hände när var vi ute och åt på en mysig restaurang senare på kvällen? (Ok hade ni vetat det hade ni skrämt mig). Jodå, för all del, jag tappar mitt glas och slår sönder det. Min första reaktion (sjukt snabb reaktionsförmåga förresten, snabbare än superman..) var att rädda glaset vilket ledde till att jag skar mig i handen. Men jag fick sjukt gulliga plåster så det var typ värt det. Rekomenderar dock inte detta, de har ju säkert inte sådana här coola plåster överallt.. man kan ju inte alltid ha tur i oturen så att säga.

CD75FFA1-0D5B-4477-8E06-CA74A371BEFA

771B433C-9990-4C54-8C68-AAB548040597Brukar ni vara såna som tar med er saker från hotell? Typ schampoo osv? Jag funderar på att göra det, lite diskret. Men jag struntar i schampoo, tänkte satsa på denna ballen istället. Är den inte sjukt fin och stor? (Jag snackar om balkongen alltså, bara så att vi är överens om den saken och inga missförstånd). Det är nog ingen som märker ifall jag snor den?08FA2385-40F6-4ADD-AC36-9131C17AF732Just nu har vi sagt hejdå till solen för denna gången, nån måtta får det ju vara. Känner att vi är lika pressade som en pressad apelsin i en juice nu, så vi vilar lite härinne i sängen innan vi ska dra och käka (vilar.. för vi har ju verkligen gjort såååå ansträngande saker idag att vi måste det? Not. Men man blir faktiskt slö av att inte göra nånting alls, visst? Visst håller ni med mig?)

Lilla bebben har knappt gjort en enda signal på att den är därinne på 2 dagar, men så ÄNTLIGEN reagerade den när jag buffade på magen och försökte väcka. Antar att den också tagit semester.

10D01AFF-DAA5-4B28-B8CD-95E70F6565EC

Någon som frivilligt hade velat reda upp mitt hår när jag kommer hem förresten?……..

137E6D64-AE1D-462F-85BF-80C8F4DB1DEB FF007D1D-B411-4B2A-836C-E07C6CE6AD80

Jag kan för fan inte ens le

32A07C3C-B8D9-4310-8334-9C1A77BC6C2B

DETTA ÄR FRUKTANSVÄRT!!!!! 

Nu kommer jag väl låta som någon konstig människa som inte kan njuta av tillvaron men jag måste få detta ur mig. Imorse när vi vaknade så kändes allt som vanligt, vi gick ner och åt frukost, tillbaka till rummet och bytte om till badkläder, smörjde in oss med 50 liter solkräm och traskade ner till poolen. Då jag som sagt bränt hela min framsida så bestämde jag mig för att ligga på magen istället. Det var frid och fröjd i en timme och sedan började bebis att vända på sig/slå volter eller nånting så då kändes det inte längre optimalt att ligga på magen (de är ingen fara såklart men kändes inte bra bara). Jag lade mig helt i skuggan istället bara och sedan blev det dax för att äta nåt litet lätt. Så som sagt, allt var frid och fröjd. Tills vi kom tillbaka och skulle lägga oss i solstolarna vid poolen igen……….. världens sämsta humör slängdes över mig, kände mig trotsig och som om världens vrede bara växte. Helt utan orsak. Jag var jättevarm och så ville jag bada så Johannes följde med och vi satte oss på poolkanten. Helt plötsligt kände jag att nej jag tänker då fan inte bada för det är för djupt i just den delen av poolen, och när J hoppade i så simmade han bort till delen som var lite grundare men nej då surade jag över det och totalvägrade att ens bada så jag gick och satte mig istället. Då var det som att allting började explodera i mig, verkligen världens vrede och ångest på samma gång. Så jag kände bara att jag ville lägga mig på hotellrummet och sova bort hela denna ”jävla helvetesdagen” istället… kul att känna så på sin semester? Som man dessutom har två dagar (efter idag) kvar av? Jag sa till J att jag skulle gå upp på rummet men att han gärna kunde vara kvar för jag vill inte förstöra hans dag och jag sprider långt ifrån den positiva energin just nu som jag vill kunna göra.

Så nu ligger jag alltså här, ensam på hotellrummet och lyssnar på fågelkvittret utanför. Klockan är snart 16 här (15 i Sverige) och känner att livet suger. Min pojkvän ligger nere vid poolen och var det gött, och häruppe ligger jag och känner mig så jävla olycklig, trotsig, arg och patetisk. Ångesten är inte nådig eftersom jag vet att jag går miste om en dag av de få dagarna vi har kvar..

Jag kan få dåliga stunder i vanliga fall utan att vara gravid, stunder då jag bara vill sova och inte vakna förrän allt känns bättre, men nu under de senaste veckorna har graviditeten gjort mig mer stabil och saker har känts bra. Livet har lekt typ. 

Det är verkligen jättejobbigt för samtidigt känner jag mig otacksam som inte kan ta vara på vår semester tillsammans. Semestern vi längtat efter i flera månader som vi skulle spendera tillsammans innan vi ska ta nästa steg och bli föräldrar. Just nu känns det som en mardröm att jag ligger härinne och mår såhär dåligt och det värsta är ju att det inte finns någon orsak (jo hormonerna såklart men ingen direkt händelse). Nu tänker kanske någon att ”men för helvete gå ner till poolen bara” men det går inte för det är som om någon demon eller något i mig säger åt mig att jag ska stanna här. Exakt som när man var trotsig och tonåring typ.

En annan känsla som egentligen är jobbigare än denna är att jag känner mig så otillräcklig och oduglig, den känslan kommer till och från men igår och idag har bara eskalerat. Jag känner mig fulare än stryk, tjock (magen gillar jag ju att den växer såklart) men mina kinder, armar, ben.. det känns som att jag är jättestor, äcklig och ful. Som att J egentligen borde vara med någon annan och inte med mig eftersom jag inte är tillräckligt bra.. jag har sedan igår inte ens velat kolla o min egen spegelbild. Det spelar ingen roll att han berättar för mig varje dag att jag är fin osv för jag tänker att han ändå ljuger. Att han hellre hade velat vara med någon annan och att han är med mig fastän han tänker på någon annan/några andra. Tänk hans maktlöshet, att vad han än gör för att visa det motsatta så tror jag honom inte, jag tror att han ljuger och att han döljer saker tex. Jag skäms så mycket över att ens skriva ett inlägg om detta då det troligtvis försvinner snart…. men detta är min dagbok, och dessa känslor tär på mig som fan även om jag vet att det bara håller i sig någon dag med just detta. Detta är mina känslor och man äger sina egna känslor och har rätt till att känna som man gör. 

.. och återigen, fyfan vad otacksam jag är som inte njuter denna dagen utan istället är så olycklig så det finns inte, utan att det hänt nånting specifikt. Jag har varit med om fruktansvärda saker i livet och detta är ju ingenting egentligen? Ändå är det som att hela min värld gått under av den ångest, vrede och det misslyckande jag känner som människa. För er som inte varit gravida eller haft problem med hormoner så låter väl detta otänkbart, men det är så det känns för mig idag och det känns åt helvete!!! Egentligen är jag ju tacksam över att jag ens är gravid för det ska man inte ta för givet! Jag ska iallafall försöka göra det bästa av resterande av dagen senare, måste bara försöka fokusera lite. Nu kom Johannes hit till rummet och jag känner mig som en plåga som inte ens kan försöka att le, vilken jävla bitter negativitet-bomb jag är. 

492CA753-D9B4-4F88-87E9-5ABB9F3F372E