Låt oss tala om seperationsångest

Godkväll!

Nu är vi äntligen hemma.. eller ja jag skulle ljuga om jag sa ”äntligen” för jag hade gärna stannat i Grekland ännu längre men så är det ju när man trivs på ett ställe. Jag lider tyvärr av extrem separationsångest och har gjort sedan jag var väldigt liten av olika orsaker så att lämna platser, säga hejdå till människor, tänka att ”detta gör jag för sista gången” (tex igår när vi badade en sista gång i havet, poolen, satt i poolbaren osv) men just det med att tänka att det är ”sista gången” eller ”aldrig mer” har jag blivit bättre på att inte tänka. Det är såklart inte alltid min separationsångest kommer men det kan vara om någon i min familj har hälsat på mig i några timmar eller om jag varit och hälsat på dem (även fast vi bara bor en halvtimme från varandra), ibland om jag varit med någon vän eller om jag som sagt varit på ett ställe. Jag känner mig då ensammast i världen och mitt hjärta bokstavligt talat värker och skaver för det känns som att jag blir övergiven, ångesten växer och det gör bara så ont. Rätt sjukt ändå va? Bara för att säga hejdå till någon man umgåtts med en dag eller när man varit på ett ställe. Låter det inte överdrivet? Jag menar.. Rhodos är ju kvar så man kan ju åka dig igen, människor jag säger hejdå till träffar jag igen (förhoppningsvis. Man ska inte ta det för givet såklart). Så snacka om att det har varit påfrestande varje gång jag tyckt om en person, som tex Johannes. Innan vi bodde med varandra så var det såååååå jobbigt, för om vi skulle vara med varandra en hel helg så började jag må dåligt redan på lördagen för att vi skulle säga hejdå på söndagen, istället för att njuta av nuet. Jag kan dock uppleva riktig seperationsångest när han ska åka till jobbet på morgonen, låter det inte bara helt stört? Jag har iallafall blivit bättre på den punkten när det gäller att leva i nuet för jag känner att jag kan njuta mer av nuet, och det är det som är det fantastiska med att lära känna sina egna svagheter för då kan man jobba på dem och sedan när man märker resultat så är känslan så härlig. Ibland är det endast små steg i taget men sålänge det är i rätt riktning och att man inte ger upp! För som det gamla ordspråket säger så ligger det nånting i det : Rom byggdes ju inte på en dag. Just seperationer i alla dess former har som sagt suttit i mig sedan barnsben och även fast det finns naturliga förklaringar till det så är det ändå ganska jobbigt att känna sig övergiven och lämnad även fast det bara är sådana småsaker det kan handla om. Men det är ju när vi är barn som vi byggs upp och den grunden är den vi står på idag så när man ska ändra något i det så tar det tid och kan vara komplicerat. Detsamma gäller ju för alla som har jobbiga saker sedan barndomen och som tar tag i det, för oftast hamnar man i jobbiga steg däremellan innan man nått grunden för att bygga upp den på nytt. Det gäller även att pusha sig själv och ge sig själv beröm och kunna se sina framsteg även fast kliven som sagt kanske kan vara små.

När det gäller seperationsångest så kan jag även bli tvärtom.. tex om jag träffat någon jag dejtat eller så, och varit med den personen några dagar, då stänger mitt psyke av helt och hållet och sedan vill jag endast vara ensam istället. Jag har väldigt svårt för det där med balansen däremellan och är en ”allt eller inget”-person men även det är en sak jag arbetat hårt med och fortsätter att göra, för fyfan vilka problem det kan bli på det privata planet när det inte finns något mellanting.

En sak som är betydligt mildare men som jag tror att vi alla upplevt angående seperationsångest är nog när man ska skiljas från sängen på morgonen, därför ligger jag här redan nu. Väldigt skönt att packa upp väskan med de sista krafterna för idag, och sedan byta om till sköna plagg och plocka fram lite gott :) Vi landade ju inatt/imorse och kom inte i säng förrän vid 04, och eftersom vi sov i Köpenhamn så blev det ju ytterligare en resa hem idag. Den ikke-gravida Malin hade klarat det galant att vara utan tillräcklig sömn men den nuvarande är lite mer känslig på den punkten haha. Vi hörs imorgon!

Undra hur separationsångesten kommer bli när bebis kommer ut från magen? Nu är h*n ju med mig hela tiden.

2C0198FB-8862-42E3-979E-C0AD30FD6A61

E346C1C5-FCAD-4C01-A799-1A16CE873D6A

5F159F33-BB9F-4931-B929-A8A3AEA4B2D6

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>