Ny lägenhet!

Då var det måndag igen, men ingen måndagsångest här inte för idag började min helg, jag är ledig fram till torsdag nu eftersom jag jobbade denna helgen som var. Jag har kommit på en sak, vad gäller just ångest. Om man ska se en enda sak som är lite positiv med att ha ångestproblematik så är det just detta med måndagsångest.. den blir inte så påtaglig eftersom ångesten känns till och från hela tiden ändå mer eller mindre så då slipper man chocken av hur måndagsångest känns (jaaa jag ska alltid vara optimist men det är okej haha).

Idag är det långt ifrån måndagsångest, jag ligger fortfarande i sängen och klockan är snart 14. Till mitt försvar så var jag uppe med tuppen även idag, för vet ni vad? (Okej jag tror ni förstår det med tanke på rubriken) men vi har skrivit på ett kontrakt för en ny lägenhet!! Det var egentligen av en ren slump som detta blev aktuellt för vi hade inte tänkt att börja leta en ny lägenhet förrän bebis är något år gammalt. Vi bor i en tvåa nu men vi hade och kommer få plats här då planlösningen faktiskt funkar bra. Men så dök denna lägenheten upp.. eller egentligen projektet då lägenheten inte är byggd ännu. Vi kommer alltså inte att flytta ännu på ett vääääldigt bra tag då lägenheten beräknas vara klar för inflyttning 1 maj nästa år. Det passar oss perfekt eftersom vi då varken har någon stress eller har en nyfödd bebis samtidigt, hon kommer att vara 7 månader när vi flyttar och känner jag min mamma rätt så är barnvakten redan fixad.

Iallafall, den nya lägenheten kommer att vara en trea. Den ligger på femte våningen med både hiss, tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Det ska bli en riktig befrielse eftersom det kommer underlätta vardagen med ett barn, för där vi bor nu så har man tur ifall man får tvättid var tionde dag. Den nya lägenheten ligger bara lite mer än en kilometer bort från där vi bor nu så det är ju ändå nära och bra, fortfarande nära till mitt jobb och med en förskola någon minuts gångavstånd bort. Det jag även gillar är att där finns grönområde vilket är roligt när man har barn, och eftersom jag bott i området tidigare så längtar jag efter en speciell slinga i skogen som jag brukade gå på den tiden. Jag har lovat mig själv att inte börja planera för mycket eller kolla inredning osv ännu, för det är så pass lång tid kvar och det är inte lönt att längta. Jag vill ju att tiden ska gå sakta så att jag hinner njuta av graviditeten och de första månaderna med vårt barn.

Det var även i det området som jag och Johannes hängde för första gången tillsammans för 8-9 år sedan, dock var det en massa andra människor där för det var en festival på den platsen då så vi var ju inte ensamma och dessutom hade vi båda förhållande då, men ändå rätt roligt att det är i just det området tycker jag :) 

Om några minuter börjar Sveriges första match i VM! Jag kommer att få se den ensam vilket suger ordentligt men jag kan ju inte svika vårt avlånga land liksom 😉
BDCCF4B8-2DA8-4481-8A08-AAC715EEF110

Efter vi skrivit på kontraktet så släppte J av mig hemma, och vi hade inget bröd hemma så då passade jag på att baka frallor! De var både sockerfria, glutenfria och laktosfria, jag hade aldrig gjort de innan men resultatet blev supergott :)
EF17B608-5317-4CF1-8072-6781F719115F

Jag har även försökt att börja dricka mer vatten, generellt är jag riktigt kass på det. Minst 2 liter om dagen är mitt mål, det är extra bra nu under graviditeten (såklart annars också!) men nu bannemej ska jag ha det som läxa. Varje dag. Dock inte vara så osmart som jag var häromdagen….. då drack jag en liter ca en timme innan jag skulle sova.. behöver nog inte säga mer än så va. EE12767F-001B-4F95-9D28-AC4111B9D2E2

Sagan om vegetarianen

En av de bästa sakerna med sommaren måste ju helt klart vara att grilla, och jag tror verkligen inte att jag är ensam om den saken. Häromkvällen gjorde vi en riktigt god måltid som jag just nu dreglar av att tänka på (tur mobilen är vattentät!). Vi gjorde egna vitlöksbröd (inspiration från när vi var i Grekland), en somrig sallad med blandannat vattenmelon och fetaost, nypotatis och grillat. J åt kött (såklart köpte jag det köttet som han minst tycker om.. jag skyller på att jag är vegetarian och har noll koll på sånt numera) och jag åt vegetariska hamburgare. Många vegetarianer vägrar att köpa ut kött till andra (haha köpa ut var de ja..) och jag ska erkänna att det tar emot att göra det och jag gör det helst så sällan jag kan. Dock känner jag lite att de som vill äta kött ska få göra det, på samma sätt som vegetarianer ska få äta som de vill, alla har ju ett eget val liksom. Att grilla min mat på samma grill som där ligger kött bekommer mig inte sålänge köttet inte rör min mat, jag hade tex inte kunnat steka min mat i samma smör eller olja som köttet nyss stekts i. Det är många som tror att det blir dyrt att äta vegetariskt och ännu dyrare om man bor med någon där ena personen äter kött och inte den andra, men sanningen är att det faktiskt inte är så. Vi äter samma maträtter bara det att istället för att äta köttbullar så äter jag vegetariska ”köttbullar”, vegetarisk färs till tacos osv. Dessutom blir det ju mer mat över ifall man gör två rätter, så då blir det mat till matlådor med vilket enligt mig är bra iallafall :) Den enda som inte vegetarisk mat kan ersätta är en flintastek men det kan jag överleva.

Anledningen till att jag ens blev vegetarian för 1.5 år sedan var för att jag hade såna fördomar mot de som var vegetarianer, jag tänkte liksom att man inte kan leva på bönor och sallad. Därför tänkte jag och kom fram till att innan jag kunde yttra mig så skulle jag testa i en månad, och det blev i en månad. Förutom att jag aldrig slutade, för efter den månaden hade jag verkligen insett hur mycket alternativ det finns och bönor har jag fortfarande inte ätit mycket av. Egentligen är jag inte 100% vegetarian då jag äter fisk och skaldjur, då kallas det för något annat men det ordet används knappt och det är svårt att både uttala och stava till. De flesta tänker dessutom att vegetarianer äter fisk och skaldjur, det trodde jag med. Iallafall så tänkte jag att jag skulle äta fisk och kyckling efter att jag hade testat vegetarisk kost men utesluta annat kött. Jag har smakat kyckling en gång efter det och jag kommer nog troligtvis aldrig mer göra det för det var på riktigt bland det vidrigaste jag smakat. Rätt sjukt ändå eftersom kyckling var bland det bästa jag visste förut, tur att det finns ”vegetarisk kyckling” istället. Jag har blivit mer insatt i hela köttindustrin och tycker det ofta går hemskt till för djuren, detta är ett väldigt känsligt och provocerande ämne för många där man delar olika åsikter och som sagt är det helt okej.. men efter allt jag läst och sett så klarar jag inte av att tex äta en gris, jag blir upprörd och ledsen på samma gång av tanken. Ja de får ett skott i pannan för att inte de ska lida, men de är fruktansvärt hur man lurar in dem i en bur eller liknande genom att vinna deras förtroende och locka med goda saker, för att sedan när de känner tillit så ska man skjuta dem, ofta framför andra grisar som ser det dessutom. Jag går i försvarsposition direkt och skulle kunna skriva inlägg som var lika lång som Vasaloppet men jag lämnar det här eftersom jag står fast vid att man gör som man vill, självklart är det bra att vissa väljer att äta kött men jag klarar inte av det bara. Lite talar jag emot mig själv eftersom jag äter fisk och skaldjur men så är det iallafall.. jag älskade att fiska för det är avkopplande och harmoniskt men att sedan slå ihjäl den? Nej :(

Nu halkade jag in på det vegetariska spåret här, egentligen skulle jag bara visa denna goda mat vi åt. Jag stod för salladen och att göra och sedan vakta vitlöksbröden i ugnen, för sedan blev jag fruktansvärt yr och fick sätta mig ner helt enkelt. Det har börjar bli så oftare nu i graviditeten, och först tyckte jag att det var tråkigt att sitta där och glo:

DB92B4DF-670D-4FB2-9807-79DC2EF0EAE8

Men sen kom jag på att det var ju jävligt skönt ändå att sitta och slappa under tiden J grillade. Dock låtsades jag vara sjukt inne i att checka vitlöksbröden men egentligen passade jag på att fota. 286F28B3-2FB8-4C3B-A4EF-4690A22CB36E

Maten blev god iallafall och potatisen pratade inte med mig (ni som läste mitt förra inlägg vet vad jag menar) EA92A36E-5C7F-42A5-BA4E-E3CAE85D48AC8D6F4D4D-DE63-4535-82FB-45E191F60F6BDB25CE38-DBBC-4F7D-8CFF-7556799E5763D0CE08A7-228B-4F02-B293-B1A8D2E5A19EC6C8B619-A07A-4A68-BE2D-49495FD40618

Vecka 22 och 23!

Untitled-1Alltså jag vet att jag nästan tjatar om detta: MEN HUR SNABBT GÅR TIDEN? Jag tänkte att jag skulle uppdatera er om min graviditet och tänkte att jag bara hade missat en vecka, men det är ju två?! Jag gick in i vecka 23 i tisdags, och sist jag skrev var när jag gick in i vecka 21? Om jag nu är i vecka 23, visst har jag då missat vecka 22 plus i tisdags när vecka 23 kom? Ellerhur? Sjukt, tiden springer iväg (förlåt ifall några av er blev blinda och halvt förvirrade nu av mina veckor jag nyss skrev om haha..)

Som sagt, nu har jag gått in i vecka 23 eller rättare sagt så gjorde jag det i tisdags. Det jag kan tycka är aktuellt just nu är att jag känner bebis röra sig regelbundet och det har blivit starkare. Det är främst på morgnarna och kvällarna som hon är vaken men antar att hon sover gott när jag är uppe och är i farten och rör mig, jag sitter liksom sällan stilla, så då vaggas hon ju därinne och dessutom sover ju bebisar väldigt mycket och den största delen av tiden. Häromkvällen när jag och Johannes kollade på film så höll jag handen på magen och helt plötsligt fick hon in en sån kick eller boxning så jag verkligen kände en liten fot (det måste varit en fot, för jag kände verkligen storleken på den och den kraften bara måste kommit från ena foten). Det kändes liksom som att jag kunde ta tag i den genom mitt skinn, det låter säkert jättekonstigt men det var så pass tydligt och starkt att det kändes som att foten stack ut från magen haha.

En annan sak är att jag märker mer och mer hur hon känner av beröring och hur hon lägger märke till ifall jag knuffar på henne och pratar med henne. Oftast får jag något litet svar tillbaka och det känns så häftigt för det känns som att vi kommunicerar haha, lilla bebisen. Eftersom det är bra att prata med henne då hon hör röster och ljud, så försöker jag göra det iallafall varje dag även fast det ibland bara blir en liten stund, samma med J även fast det kittlas som fan när han ska prata på magen, det är dock mysigt. Igår läste jag tillochmed för henne, nämligen när Pippi skulle börja skolan men att den enda anledningen till varför var för att hon ville ha jullov, så nu förväntar jag mig att hon kommer att komma ut och vara taggad till tusen för att börja skolan 😉

Symtom då? Cravings? Nope, inga cravings. Min lakrits-period är över, samma med osten. Just nu är det väl mest att blir jag sugen på något så är det endast det som gäller, har vi bestämt att äta tex potatis hemma men jag är sugen på ris så får de potatisarna vänta till en annan dag för då blir jag sjukt provocerad av att tänka på potatisen, på riktigt upprörd. Typ som att den hånar mig ”HAH! Du vill inte ha mig, men här är jag din lilla fucker!” (ok jag vet att potatisar inte kan prata men det känns som det ibland, låt oss aldrig mer prata om detta tack). Vad gäller symtomen så har det kommit lite vätska från mitt ena bröst, absolut inte mycket och inte så att det läckte, men när jag testade att trycka (jaa jag var ju tvungen när jag läste att det kunde komma råmjölk) så gjorde det minsann det. Det var så lite att inte ens en myra hade kunnat bada fötterna däri men jag blev så stolt så. Mitt humör svajjar men det är så svårt att avgöra då det gör det i vanliga fall, samma med när jag blir väldigt låg i perioder, det är så svårt att veta ifall det beror på graviditeten eller ej då jag tyvärr har det så i vanliga fall också, men jag intalar mig att det är pga alla hormoner för då känns det lättare att acceptera.
Jag blir yr och varm mycket lättare, får andnöd för det känns som att jag inte får någon luft ibland. Tex så kan jag bara sova på vänster sida och har gjort det i ganska många veckor, för det känns som att jag tappar andan annars. Illamåendet kommer ifall jag går upp tidigt eller är väldigt trött på morgonen, jag spydde på jobbet härom morgonen och det var fruktansvärt för jag kände hur pulsen steg och som om jag skulle tuppa av innan men det blev bättre efteråt vilket var skönt!
Annars så mår jag ändå bra just nu i min graviditet. Är det något jag oroar mig över som även gör ont så är det att jag har fått en djävulsk smärta i min ischiasnerv (stavas det så? orkar inte googla men ni förstår nog), jag hade ingen aning om vad det var först men ifall jag går mycket, lyfter eller anstränger mig för mycket så får jag väldigt ont vid svanken och det STRÅLAR ner över ena skinkan, låret och ner mot foten. Benet domnar även av ibland så det känns ju sådär, jag var dock glad över att det bara var ena benet men dagen efter jag tänkte den tanken för att försöka vara positivt inställd så började nästa ben, dock har det inte eskalerat lika mycket som det andra *peppar peppar!!*

Jag har förresten fått en tid nu till specialistmödravården på det nya stället som vi skickade en remiss till, jag ska dit 25 juli men jag är LIVRÄDD för att den läkaren ska neka mig till kejsarsnittet. Frågan är om han kan göra det, när min neurolog samt en överläkare beviljat det? Det är mitt orosmoment för tillfället men det är över en månad kvar och jag kan ändå inte göra något åt det just nu så jag försöker ändå tänka att jag kommer att få göra mitt planerade snitt för annars kommer min förlossningsrädsla och då kommer mina hjärnspöken dansa limbo av glädje för att tortera mig (räcker ju med att potatisen torterar mig, hjärnspökena kan ju låta bli liksom). Jag är förväntansfull inför mötet iallafall, dock är det till en manlig läkare och med tanke på vad som skedde sist så hade jag helst velat ha en kvinnlig för det känns som att dem har mer förståelse när det gäller graviditeter, dock kan det ju vara så att denna nya läkaren är sjukt bra och då kommer jag bli glad :)

En ny uppdatering kommer ju om fyra dagar, på tisdag, när jag går in i vecka 24, så har jag missat nånting nu så tar jag det då istället. Här är lite aktuellt om bebisen och mig:

Bebis: BF83D2BB-7A74-411D-BEC2-7962BF7C2114

Jag: FB963013-149F-4C56-9321-CF59628D51B3Jag bara älskar hur man ser exakt vart hon ligger här, och antagligen ihopkurad med rumpan uppåt.

F9D39FFE-A299-4B71-A96F-443773B8DD74

Inget smisk här inte!

Hej på er! 

Nu är det ett tag sedan jag skrev, eller okej nu lät det som att jag varit borta i flera månader fastän det bara är drygt en vecka, men jag gillar ju egentligen att skriva varje dag helst. Det är bara det att det hänt en hel del och jag har bara inte alls känt för att gå in här, och eftersom ett av mina löften var att inte göra min nya blogg till ett stress/ångestmoment utan att det ska vara något som jag får ut något bra av så bestämde jag mig helt enkelt för att låta bli :) Eftersom min gamla blogg var ett extrajobb för mig så var det ett måste att blogga och allt som hörde till men tillslut var det inte ens roligt utan då vart det bara ett enda stress och ångestmoment så eftersom denna bloggen endast är till för att jag ska kunna skriva om vad jag vill och när jag vill på mina egna villkor så tänker jag hålla mig till det. Annars får jag väl smiska mig själv eller nåt och för att snabbt måla upp en bild i huvudet om hur det hade sett ut så trooooor jag att jag hoppar den biten vettja.

För att sammanfatta lite kort vad som hänt senaste tiden så är det två oväntade saker som skett varav den ena är positiv och den andra negativ. Den ena handlar om ett nytt boende, och den andra handlar om en nära vän som gick bort häromdagen då hon valde att ta sitt liv. Dessa två händelser är ju ganska stora och jag känner att jag behöver prata om båda delarna men i ett varsitt inlägg istället vilket kanske är förståeligt. Angående ett nytt boende så är jag ju taggad på det och vill kunna dela mina tankar kring det, men vad gäller min vän som gått bort så behöver jag bearbeta det på ett annat vis och det gör jag genom att skriva. Att skriva har alltid varit mitt sätt av bearbetning.
Jag har inte ens uppdaterat er om graviditeten så inlägg om den väntar också!
, det kommer att komma inlägg nu men för att det ska kunna göra det så måste jag avsluta detta. Som Pippi Långstrump säger: ”Om ni inte går hem nu så kan ni ju inte komma tillbaka och det vore ju synd”.

En skitkul sak vi gjort är att storstäda varje litet hörn här hemma, och tvättat upp femhundraelva kilo tvätt (överdrev inte alls, lovar..) men det var sjukt skönt, för det måste vara bland det skönaste som finns att få lägga sig i helt nytvättade sängkläder :)
Detta tänkte jag då alltså fota men någon hade på två snabba minuter hunnit lägga saker där, ”jag kan flytta mina saker om du ska fota” sa han. Bra att han är förstående berömde jag honom. För det är så sjukt viktigt att kunna fota sin säng osv. Världen går under, datorn sprängs och spökena under sängen goes bananas ifall man inte gör det. Så nu förhindrade jag en världskatastrof. Verkligen.
s1 s2 s3Slutet gott, allting gott! (Nästan lika gott som jag sov sen)

Man måste bromsa för att kunna tanka

En sak som jag är duktig på är att hålla föredrag för andra om att man ska lyssna på sig själv och på sin kropp, för hälsan är nummer ett. En sak jag dock är mindre bra på är ju att leva som jag lär. Varför är det ofta så? Att vi är så himla kloka när det gäller att hjälpa andra men inte oss själva, varför sätter man så lätt andra i första hand liksom? Jag och en pratade lite om det idag, att man alltid ska sätta sig själv först av allt för mår man själv bra så kan man även påverka omgivningen till det positiva. Men orkar man inte hjälpa sig själv, hur ska man då kunna hjälpa någon annan? Det går ju till man brakar loss.

Jag har inte helt lyssnat på mig själv den senaste tiden, eller jo till viss del, men jag har däremot inte gjort något åt det utan jag har kört på med gasen i botten och inte bromsat eller stannat för att fylla på tanken. När det gäller att sakta ner tempot så är jag inte bra på det, och speciellt inte nu när jag är gravid även fast det verkligen är superviktigt att faktiskt stanna upp ibland och tillåta sig att känna efter och fråga sig själv: hur mår jag? Och ännu viktigare: att kunna lyssna och ta in sitt svar för att kunna ta det på allvar och därmed göra något åt det.

Jag har känt senaste tiden att jag är på gränsen till att falla neråt men istället för att sakta ner så har jag lagt i en extra växel, vilket har gjort till att jag nu nästan tappat hela växelspaken. Jag har inte fallit ner till botten men jag känner att jag är påväg åt det hållet.. det har varit otroligt mycket senaste veckorna och graviditetshormomerna på det samt att kroppen inte har samma ork det sätter sina spår. Jag kan på riktigt inte minnas sist jag hade en oplanerad dag att bara kunna koppla av på förutom när vi var på semester, och visst laddade jag upp batterierna då men jag har just nu extra batterier som måste laddas också. Såfort jag varit ledig eller haft en stund över så har jag gjort saker, konstant, sällan varit hemma. Det är en hel den privata saker i mitt liv just nu som är väldigt jobbiga och tar mycket av min energi och tid (jag är personlig på bloggen men vill inte vara för privat här för det ser jag ingen anledning till) men det är även alla processer med läkarna, tvisten med specialistmödravården, massa extra besök på sjukhus med blodprov pga fel dosering av min medicinering (ska liksom mer än dubbla dosen), tvisten med att få mig hörd angående kejsarsnittet, problem med försäkringskassan och alla papper, plus att saker runtomkring ska ordnas. Till råga på detta så planerar jag in saker såfort jag har en ledig stund över för att jag vill passa på att göra saker och ta vara på dagarna. Till vilken nytta? Jag har börjat få minnesluckor, värk i kroppen, huvudvärk, sömnrubbningar, trötthet som stigit och mitt humör och känslor svajar (mycket hormoner med) samtidigt som jag just nu bakar en bulle i ugnen. Jag önskar liksom att det kunde vara lite mer stabilt i livet generellt nu, och att när det väl dyker upp problem så löser man det då, för just nu känns det nästan som att såfort jag löst ett problem så kommer nästa, det liksom staplas på en hög och den högen minskar inte.

Jag gillar inte negativa människor, för de är riktiga energitjuvar och sådana människor ska man verkligen passa sig för. Märker jag att någon är väldigt negativ av sig så försöker jag vända det till något positivt istället för personen och ibland fungerar det, och ibland inte. Det är det som är skillnaden, att vissa människor är positiva men har dagar som är sämre och då blir negativa vilket är helt mänskligt och förståligt, men sedan finns det den farliga kategorin som jämt och ständigt är negativa. Och anledningen till att de är farliga är för att man oftast inte märker att man dras ner till deras negativa nivå eftersom man försöker hjälpa dem uppåt istället eller försöker intala sig att man inte ska bli påverkad. Just nu känner jag att jag till iallafall 60% är negativ sedan ett tag tillbaka och jag hatar det! Det är en sak att inte själv kunna se att man är det, men jag märker och ser det och även fast jag verkligen försöker omvända den energin så är det otroligt svårt faktiskt. För jag känner att när saker löser sig så dyker nästa problem upp.

Det komiska i detta är ju att jag verkligen försöker få andra att förstå att man ska lyssna på sig själv som sagt, att man ska ta en sak i taget och att vissa saker kan man inte påverka och då ska man inte heller lägga sin energi på det. Jag har faktiskt en massa sådana exempel och jag vet att det hjälpt många att kunna bli en mer positiv och bra människa, kanske borde jag skriva om det och läsa det själv? Jag ska försöka att inte känna press eller stress inför nånting just nu utan allt kan vänta till måndag (en egenskap som är både positiv och negativ hos mig är att ifall det är något som ska ordnas så vill jag göra direkt så att man har det fixat och kan släppa det.. för det är bland det värsta jag vet, att behöva vänta med att lösa saker för då drar det bara ut på det och jag kan inte släppa det).

Just nu är det grejer med försäkringskassan och jobbet som oroar mig och som jag måste lösa men det går ju ändå inte att göra förrän måndag då det är stängt nu, så i vanliga fall hade jag predikat för att ”släpp det, det drar onödig energi då du ändå inte kan göra något åt det nu på två dagar ändå” men det gååår inte för min hjärna och kropp är sönderstressade. Att tänka ”äsch det löser sig, det finns en dag imorgon med” det finns inte med på min karta på långa vägar, för jag vill ju bli av med problemen och inte dra på de. Jag vet att folk har det värre, det finns dem som har 8 barn och 5 jobb samtidigt men att jämföra sig med andra är det värsta jag vet för ingen ska få förminska ens känslor eller förlöjliga någon. Man har rätt till att känna för man äger sina egna känslor och det är utifrån sig själv man vet sina behov, ellerhur? Att någon inte får högsta betyg på ett prov kan vara världens grej för någon, fastän det är lika viktigt som en droppe i havet för andra.

Det var skönt att skriva av sig, det är ju därför jag har bloggen även fast jag inte kan dela med mig av precis allt. Jag är van vid att klara allting själv, för jag KAN själv. Min pojkvän försöker så gott han kan men även fast både han och jag jobbat en dag tex så får jag dåligt samvete om jag inte diskat eller handlat eftersom han jobbat en hel dag, sen att jag själv jobbat lika länge det räknar jag inte ens? Om han diskar så får jag dåligt samvete för att jag inte gör det, osv. Jag är sådan som person, att jag hatar att be andra om hjälp eller att ens ta emot hjälpen som erbjuds, så lite får jag skylla mig själv. Det ska bli en sak att jobba på iallafall, att sluta känna mig som en böld i röven på en cykelsemester hos folk som faktiskt tycker om mig, jag ska sluta be om ursäkt för mig själv hela tiden. Jag ska fan bli morsa, det är dax att sätta mig själv i första hand för annars kommer mitt barn att känna av att jag inte mår bra. Man måste sätta sig själv först, för att kunna få andra att må bra. Det gäller att ha ett mål att sträva efter och mitt mål är att sluta trycka plattan i mattan och gasa, mitt mål är att sakta ner och njuta av nuet – för ska man tänka på saker längre fram hela tiden så förlorar man nutiden och det man har just nu. För en sak vi inte kan förneka, det är att det enda vi har just nu vet ni vad det är? Jo, tiden. Vi människor är lite som bilar, när bensinen börjar ta slut så måste vi stanna för att tanka och fylla på bensin. Vi kan inte fortsätta att köra på för förr eller senare så tar det tvärstopp. Denna helgen är det fan ta mig körförbud på mig, och jag känner redan hur det kryper av tanken på att bara ta det lugnt, för det betyder ju att verkligheten kommer ikapp.

331A516C-D9B3-4145-BF06-EBFD8AEAF496

0B18F95A-D49C-4487-94E3-0F70125DDD16

Lite uppdatering

För mig är det söndag-söndag idag.. jag jobbade hela helgen så söndag blev som måndag, måndag som lördag, tisdag (igår) som söndag och idag känns det också som söndag eftersom jag ska jobba imorgon men är ledig även idag. Så från och med idag så har jag lagt in en ny veckodag, söndag-söndag. Då är det liksom söndag på riktigt, inga jävla om och men eller så. Nu finns söndag-söndag. Punkt slut.

Vad har jag gjort de senaste dagarna då? Låt oss titta. Vilken tur att vi lever 2018 så att man kan fota va. Annat var det förr på den tiden då jag växte upp, fotade man med sin mobilkamera då så blev allt som en gemensam gissningslek när man skulle visa fotona för någon. ”Hmmm är det en mjukglass eller en snögubbe?” ”Vilken fin selfie! Eller jag menar.. vilken fin häst du har, eller är det en hund?”

Minns en gång när jag hade varit på semester och min mamma och moster hade skickat ett vykort till min mormor via mobilen, både min mammas man och min mosters man satt på en bänk med ett troll i mitten, varpå vi sedan får ett sms av mormor där hon tackade för kortet och sa ”det är lite suddigt men jag kan se att det är ***** som sitter i mitten” hon trodde alltså att det var min kusin som satt där när det i själva verket var ett troll (gillar inte att skriva ut namn utan att fråga personen, så det fick bli stjärnor), och påtal om kvalité så ska man ju knappt prata om vilken kvalité det var på ens första bilder på Lunarstorm eller bilddagboken (ni som är födda på 90-talet eller tidigare vet vad jag snackar om).

Nåväl. I måndags var jag på stranden, jag skulle egentligen till mellbystrand men enligt väderappen så var det inget fint väder där så jag och Emma drog till Åhus istället. Nu är mitt första dopp i Sverige detta året avklarat, och hade det inte varit för att det är så långgrunt så hade det varit riktigt skönt. Nu hinner man ju tänka ut hela sitt testamente, gå igenom sin livshistoria samt plugga till fysiklärare innan man ens gått så pass långt ut att man fått vatten upp till naveln.. Nästan så att man kan skymta polackerna på andra sidan som står och tittar och undrar vad man sysslar med, ”hellooo I’m just going to take a kärringa-dopp now or maybe even dopp my hair också”.

6A115DB2-DB50-47D0-9CB6-FBB66D6AA06D

Igår drog vi till Ullared, vi har ju inte mycket i bebis-väg men jag kan säga som så att.. det har vi nu. Vi gick loss därinne. Påvägen dit plockade vi även upp våra sällskaps-kandidater (tur det för jag behövde låna toaletten i samma veva. Funderar på att investera i en sån toalettstol som Doktor Mugg har. Jag kissar ju lika ofta som jag andas känns det som).

Jag och bebis var redo för shopping

9C2F57AD-53C9-4810-A792-36F86DB0A826

D21ED3EE-40A9-4C0D-A81D-CC0B2A71A36D

Testade denna nya dricka. Alltså utan att ens överdriva så var det de mest fruktansvärda jag druckit detta året. Det smakade diskmedel med kolsyra.. det räckte med två klunkar och sen klöktes jag under några minuter så att jag gav Johannes panik och han ville tvärstanna. Den gick inte ens att bjuda bort, fatta illa det är då? Gratis är ju gott sägs det? Wellwell, nu har jag ju smakat den. Yolo osv.

02B4D81D-34A8-4244-A81F-25BC17B02E18

Vi gick runt därinne i 5-6 timmar med en liten fikapaus för att inte svimma. Jag hittade bara två klädesplagg till mig själv men det är typ de skönaste jag haft på mig på lääääänge, bara gravid-leggings som ligger på delad förstaplats.

41D8ADCE-51EC-419C-B755-B7E10DE789B2

0238A6D9-209C-4B48-A346-D51A437678D1

Det var svalt och inte mycket folk, men fyfan vad mina stackars svullna ben och fötter inte mådde bra sen. Det var det värt, för vi avslutade dagen med god mat.

D1EFD284-593F-46F1-B4FB-CB9BBE923246

Hade varit roligare om mottot var ”Bli kåtast på stan”.

8CAF480A-C0F6-45F2-90B4-71FCC94D3AB4

Vi kom hem ganska sent så vi plockade upp lite av allt, vi fyllde 5-6 stora kassar i Ullared och det var EN av de påsarna som inte var till bebisen. Jag vet att jag bara är i sjätte månaden men sommaren kommer att springa iväg och det är skönt att ha lite saker fixade. Det blev kläder i olika storlekar, grejer till spjälsängen och vagnen, babynest, nappflaskor, lite till hennes mysiga hörna med lampa osv, en vällingmaskin (alltså tänk er att ta med ett barn till en leksaksaffär och be barnet att peka på allt den vill ha, dubbla den lyckan med två så får ni hur lycklig Johannes varit i flera veckor av tanken att han skulle få köpa den..) Jag vill verkligen visa er allt vi köpte men då kommer ni få scrolla så mycket med era tummar och ögon så jag blir väl anmäld för psykiskt påfrestande eller nåt, därför kommer det ju grejer lite då och då med tiden :) denna snuttefilt och kanin var så mjuka och söta. Synd man inte kan överföra känsel via internet, men det kan man säkert så småningom de med.

EBBD07A6-9500-4449-9B47-5727F4A589BD

Och denna föll jag för direkt. En kruka med en aura, hoppas den håller min plastblomma vid liv.

91A78156-33D0-47B0-A4BA-A8248EEE4E5D

Skam den som ger sig..

Nu tänkte jag skriva och berätta kring det som skedde för 3 veckor sedan, nämligen då jag var på mitt första besök hos specialistmödravården (har du inte läst det så klicka HÄR för att läsa inlägget först så att du förstår vad jag pratar om).

Sist jag skrev så hade jag nyss kommit hem därifrån iallafall, och då visste jag att jag skulle ha en lång resa framför mig och eventuellt behöva kriga lite i denna smeten. Mitt mål var liksom att skriva ut mig från det sjukhuset jag var på, försöka få hjälp via en annan kommun och fixa en remiss till ett annat sjukhus för att få skrivas in hos deras specialistmödravård istället. Nästa grej var även att få igenom ett planerat kejsarsnitt då jag känner att det är de enda alternativet för mig (förklaring finns också i det förra inlägget). Jag blev ju nekad av den inkompetenta läkaren på spec. mödravården utan vidare förklaring. Så jag stod i valet och kvalet, jag visste vart jag ville ansöka om att få skrivas in, men hade ingen aning om hur jag skulle kunna få någon att lyssna och förstå mig kring kejsarsnittet, vem skulle jag ens prata om det med? Det är ju ingen situation man brukar vara i.. Så mitt första hopp var min psykiatri jag är inskriven på men den tillhör inte Skånes län så det kunde bli svårt då min psykolog är pappaledig, så mitt hopp där igenom var min kontaktperson eller läkare där. Imed detta med kejsarsnitt även är pga psykiska faktorer så kände jag att de kanske kunde hjälpa mig eftersom de känner mig sedan flera år tillbaka. De skulle ringa mig veckan efter men nu är det två veckor sedan, så de har väl glömt mig. Jag hade även pratat med min neurolog på telefon(en annan läkare jag har men som är min läkare pga min epilepsi) men det blev inget bra samtal för han sa att en vaginal förlossning inte medför ”så stor risk för ett epilepsianfall”. Jag var på ruta ett IGEN och kände mig helt jävla övergiven rent ut sagt.

Men… så bokades ett möte hos min neurolog pga uppföljning av min medicinering. Jag har nu ökat min dosering och det rekommenderas 200 mg dagligen men jag ska upp i 400 mg nu vilket oroar mig lite då det inte finns tillräckligt mycket forskning kring hur det kan skada barnet i magen men enligt den lilla forskningen som finns så ska det vara en ”snäll” medicin. Jag vill ju såklart kolla upp detta via en tillväxtkontroll runt vecka 24-26 som jag vet att många gör om de går på medicin när de är gravida men specialistmödravården nekade det och sa att jag kan göra det i vecka 31-32 istället. Så jag kommer att betala för en tillväxtkontroll på en privat ultraljudsklinik om några veckor istället men det är de värt, jag vill gärna veta hur min dotter mår och ifall hon på något vis blivit påverkad av min medicinering. Är det på något sätt konstigt att jag vill det? Man är ju orolig i sin graviditet vare sig man äter medicin eller inte, så då är det väl en självklarhet att jag blir extra orolig när det inte ens finns forskning? Det är möjligt att det nya sjukhuset där jag ska skrivas in på specialistmödravården säger något annat och tycker att jag ska göra tillväxtkontroll tidigare hos dem och då gör jag såklart det men annars betalar jag mer än gärna för det som sagt, huvudsaken är att jag få se att/om hon mår bra!

Hur som haver.. i onsdags var jag på besöket hos min neurolog och jag hade inställningen att det fick bära eller brista helt enkelt, jag var beredd på att få kriga för att få honom att förstå min oro och min önskan kring planerat kejsarsnitt. När vi satte oss så frågade han hur jag mådde i graviditeten, hur jag kände kring medicinen osv. Ganska snabbt kom vi in på samtalet kring min förlossningsrädsla vad gäller att föda vaginalt. Jag berättade om hur illa bemötta vi blev på specialistmödravården och att det inte finns någon läkare som lyssnar. Sedan förklarade jag att detta nu har börjat påverka mig ännu mer psykiskt nu kring vaginal förlossning då jag är LIVRÄDD att få ett krampanfall under förlossningen och att mitt psyke inte klarar av detta, att jag mår skit av dessa tankar. Han vet om en del av min psykiska ohälsa och historia kring det och då det finns risk för att vissa saker ska upprepas eller att jag ska falla ner på botten så blir det en extra fara för mig och barnet. Även detta kan trigga igång krampanfall hos mig.

Och vet ni vad? För FÖRSTA gången så lyssnade en läkare på mig helt och hållet. Han låtsades inte lyssna och sedan pratade bort det eller så, utan han lyssnade. Han gick iväg för att prata med en kollega och sedan kom han tillbaka med ett papper. Han och hans kollega hade pratat och pga min epilepsi samt psykiska problem så tycker dem att de bästa för mig är ett planerat kejsarsnitt. De anser att det blir lugnast, och känns bäst för mig eftersom han såg på mig hur dåligt jag mådde av detta och hur påverkad jag var av det. Pappret han hade med sig skulle han skicka till min specialistmödravård men eftersom jag då inte visste ifall jag skulle få byta kommun eller ej så skulle jag höra av mig såfort jag visste det så att han kunde skicka iväg det. På pappret stod alltså hans utlåtande kring ett planerat snitt, och en neurologs utlåtande väger tungt. Alltså ni skulle sett mig, jag satt med tårar i ögonen och jag tackade honom för att han först och främst hade lyssnat på mig och kunnat förstå mig. Jag ville för nån sekund slänga mig i hans knä och famn men hejdade mig.

Då hade jag kommit en bra bit på vägen, då återstod det att få byta landsting och sjukhus för specialistmödravården. Det var passande att jag dagen efter mötet med min neurolog skulle träffa min barnmorska, alltså igår. När jag kom dit så gick vi igenom en massa grejer och sedan så berättade jag hela denna historian. Hon gick iväg och pratade med sin kollega och sedan kom hon tillbaka med ett papper och ett kuvert, så nu har hon alltså skickat ett brev till den ”nya” specialistmödravården som var mitt önskemål, så nu slipper jag helvetet på jorden – där jag var inskriven innan – och det känns så jävla skönt. Min barnmorska var skeptisk kring att de på specialistmödravården nekat kejsarsnitt men att min neurolog beviljat det, men jag antar att det är så det kan gå till eftersom han den inkompetenta läkaren på specialist varken kände mig eller ville lyssna på mig.

Jag vet inte exakt vad som ska ske nu men jag antar att dem kommer höra av sig från det nya stället och jag ber verkligen för att de ska ha en plats åt mig där. Jag ber även för att min neurolog kommer att skicka rätt papper dit och att han formulerar sig på ett bra sätt. Som jag skrev innan så väger en neurologs ord tungt, och eftersom han beviljat kejsarsnitt och ska skicka pappret till dem så hoppas jag inte att en läkare där kan neka det men man vet aldrig, jag har inte världens bästa tillit till vården som ni säkert förstår och har förståelse till varför.. Jag kommer inte våga slappna av förrän jag får det skriftligt eller utlåtandet från läkaren på det nya sjukhuset att det kommer att bli ett planerat kejsarsnitt, för tar jag ut all lycka nu så ger jag mig fan på att det kommer att förstöras sen. Men inte borde väl en neurologs utlåtande kunna bli förbisett? Jag måste ändå erkänna att det känns som att många stenar lättat från mitt bröst.

Så snälla, ni kan väl också hålla tummarna för att det sjukhuset jag ansökt att få bli flyttad till tar emot mig, och att min neurolog formulerar vårt samtal bra så att även den nya läkaren kommer att förstå. Jag kommer att hålla er uppdaterade kring detta och det är även skönt för mig att få skriva av mig.

Jag gav mig bannemej inte, och förhoppningsvis verkar det ha gett det positiva med sig. Som min neurolog sa så är jag väldigt påläst själv kring allt detta vilket han beundrade, men vad annars ska man göra? Hade jag inte varit det så vill jag inte ens tänka på hur jag hade blivit behandlad eller känt om jag bara hade tackat och tagit emot dåligt bemötande och noll förståelse.. det gäller att ha huvudet på skaft och vara sin egen läkare ibland. Vill även tillägga att den inkompetenta läkaren jag hade har fått klagomål och är ”välkänd” hos många barnmorskor att han behandlar sina patienter på ett dåligt sätt. Det är så frustrerande att han ens får vara kvar, för tänk hur många godhjärtade människor som hade kunnat göra allt för att få just hans plats inom det arbetet..

Igår firade jag och Johannes att jag fixat allt detta och ingen gett upp, och att det ser ljust ut just nu. Vi drack barn-champagne, grillade och avslutade kvällen med att kolla på en serie, mysigt :) Förhoppningsvis kan jag äntligen börja slappna av och fokusera på att njuta av graviditeten nu.

(uppdatering: har läst min journal nu och min neurolog har formulerat sig på ett bra sätt där vårt samtal framgick jättebra)

3088EE27-962F-44BA-881B-A2E882DB745EBästa citatet på min barnmorskmottagning!

FC2282CF-EF9C-419E-BEB9-09BAA3A12451