Hur kunde det ens gå så långt?

Ni vet när man ska göra något men får tusentals undanflykter istället? Ska man kasta soporna så kom man på att man skulle dammsuga istället, eller dedär brevet som skulle postas det kunde man ju skjuta fram och börja vika toalettpapper istället.. allt för att slippa. Sån är jag, när det gäller att köpa skor. ”Äsch, de är ju sköna och inte sönder så det kan jag göra en annan dag”. För att köpa skor (enligt mig) är lika roligt som att räkna makaroner i en makaron-förpackning.. Men i lördags upptäckte tillochmed jag att nu har det gått för långt… jag äger ett enda par ballerinaskor som dessutom är de enda sommarskorna jag har (tunna sneakers räknas väl inte?) så detta med ”slit de med hälsan” är något jag tagit på blodigt allvar.

I lördags var jag på Emporia i Malmö, ett stort shoppingcenter alltså. Helt plötsligt kände jag hur mina tår började svalkas och för en kort stund hann jag njuta av det, tills jag kom på att det var något som inte stod rätt till. Mina tår nuddade alltså det kalla (och sköna!!) golvet…. Nu är min fråga, hur kan man låta det gå SÅHÄR långt? Really? 82E7086B-935B-4044-B12D-9D0EEB7D57A1

Jag var ju på rätt ställe för detta iallafall, plötsligt var det som en uppenbarelse och ett citat verkligen talade till mig. Bra att nåååågon sätter fötterna i första hand (första fot?) 15C1A1FC-9CF8-481F-A079-C6DBCEEAA88ANi vet klippet på filmen Titanic när Rose tvingas släppa taget om Jack’s hand när de ligger i vattnet? Typ så kände jag när jag skulle kasta mina älskade ballerinaskor som varit med mig såååå himla länge. Där snackar vi seperationsångest. 9DF923EE-59C0-45C1-8343-00D61A9312FBMEN till min förvåning så låg där redan ett par andra skor? Det kändes bra iallafall att mina skor ingen behövde vara ensamma. R.I.P, ha det bra uppe i sko-himlen. Btw, ser ni hur hemska dessa skor är? Skäms på mig säger jag bara, eeeuuww.

0B253A9E-ABAE-4A58-B67B-9CE715D379A2

TADAAAA! Helt vanliga svarta jävla ballerinaskor med lite spets dessutom. 1CC2A1A0-8F92-487B-88E4-DCFE71610FEFDock fick jag köpa en storlek större då mina fötter svullnar imellanåt, de är förbannat hårda bak vid hälen men så är det ju med nya skor. Alla kan ju inte vara sådär mjuka och ingångna som mina andra var, visst? Som sagt, skor är inte min starka sida och jag har en hel del sneakers men fortfarande bara ett par ballerina/sommarskor, vad gör det? Nu är det dax att slita ut dessa! (Älskar att jag först skrev ”skita ut dessa”.. nåväl så långt ska det bannemej inte gå haha) 😉

Full fart (på svenska, inte en full fis på engelska)

Tudeloooo! Bloggen låg nere ett tag men nu funkar allt igen! 

Sååå.. låt oss kika på vad jag haft för mig senaste dagarna, jag upptäckte nyss att jag hunnit med en himla massa på bara ett par dagar, närmare bestämt på mindre än en vecka och då har jag även jobbat också. Det är kul när det händer saker och man får ju passa på :)

Jag har varit i Köpenhamn och hälsat på en släkting. 77BFCBC2-98B2-4BB0-B930-2212DB0CF649Vi fick en sjukt god lunch, massa kall plock-mat. Jag älskar kall mat och nu på sommaren är det extra gott! AAC80944-CFD8-4A57-9DE1-C013660B092FKolla salladen…. blåbär, valnötter och avokado i! 5595FAE5-B953-4E54-8093-ABE934380446En bild från Öresundsbron, så fint när de är soligt ute! C085581C-5D1A-45D3-9CE7-052BDEB69A9FDagen efter var jag i Helsingborg på sjukhuset med Emma. Efteråt traskade vi omkring lite i stan, käkade och lät Sebbe leka på en stor lekplats. 1302E37D-5947-41B5-B7D6-E07B398A2C2E2B4EC74C-9ABC-4419-97F8-A99BBBEBA3AAJag har även hämtat hem min älskade fläkt. Nu känns livet värt att leva igen. Droppen var när vi hade beställt hem mat och skulle äta, det var så varmt härinne att det inte gick att ens fokusera på att få in gaffeln i truten. Nog för att värmen är jobbig just nu men när den förstör ens ätande så har det gått för långt *ilsken emoji*. Så, här gick jag i pyjamas, utan bh och med fläkten i högsta hugg. ”Det måste sett kul ut, en gravid frustrerad tjej i pyjamas går runt med en stor fläkt” kommenterade Johannes när jag kom hem. Pffffttt.. tror han ja. Jag tror mest att folk som såg var avundsjuka, ”wooow hon har en fläkt”, har ju hört rykten om att de är slutsålda typ överallt. 21036E3D-3C5F-4A8C-954C-85C853A1AB5BI lördags var jag i Malmö på Emporia, det kommer ett inlägg imorgon angående det haha.. men det var trevligt. Hade dock så ont i kroppen efteråt att jag övervägde att såga av mina fötter.

03DC0A45-9411-4912-B0C1-6F26C04BFB12Juste.. jag var där med Emma och ni vet ju vår traditionella bild? Exakt, samma position som alltid:78FC8805-FB72-4C31-89E9-D02FB8F61701Och igår blev det Ullared med min älskade moderkaka (mamma hette det i min förra telefon så det hänger kvar) (namnet hänger kvar alltså, inte moderkakan. Nu blev allt bara fel men ni hajjar). Först tog jag tåget till mamma för att sedan hoppa in i hennes bil. På tåget upptäckte jag att jag hade satt på mina byxor på fel håll, ja why not liksom. Tyckte de satt konstigt vid röven men antog att min röv hade fått en konstig form under natten bara, det händer ju mycket när man är gravid sägs det.. att byta om inne på ett skumpande tåg, dålig balans och med en mage ivägen är en sann utmaning. Men det gick, och jag spelade helt cool lugn när jag gick ut, ingen kunde ana att jag någon minut tidigare höll på att stå på huvudet.

78DEB5D6-72DB-465F-839C-1D81C7B69A0BVi stannade för att kissa, alltså hörreni…….. vad tänker ni när ni ser denna bilden? Jag ville på riktigt lyfta toalettstolen och flytta in den mot väggen. Det var bara så… fel.. att den stod där med världens mellanrum innan väggen? Man.kan.inte.göra.så. Det hade ju varit snyggt om jag hade börjat skruva bort den och lekt rörmokare osv, jovisst tjena…4D009EA5-A215-446A-A699-3BA949C8D7E1

Älskar att Ullared har så att man kan kolla köer, samt en vinkruta som man kan se på internet. Hejhej på oss! A8B537FE-1A2B-447F-BA51-45EF0087E063Det var verkligen så himla mysigt och kul att få vara iväg med mamma, bara hon och jag. Vi åt frukost, gick runt och shoppade, och avslutade med kinabuffé. Jag kunde inte haft en bättre söndag. Nu är typ allt färdigt inför bebis ankomst, så skönt. Bebis fick även fina saker av sin mormor, blandannat denna fina jackan, jag vill bo i den! För även fast det just nu känns lika ofattbart som att Leif Gw Persson skulle flyga förbi mitt fönster, så kommer det bli kallt även i detta landet.
B7A5C383-E11A-4940-B571-3E906F9FC4A3Som om inte detta vore nog så fick jag besöka förlossningen idag.. men allt var lugnt!

Vecka 29!

Untitled-1Igår gick jag in i vecka 29, vilket betyder att det var hejdå trimester två och HEJ till den tredje och sista trimestern.

Det är sjukt ändå att den tredje redan är här, jag minns när jag precis hade gått in i den andra trimestern och kollade upp när den tredje skulle börja och jag tänkte ”oj, det är ju hundra år kvar” men de hundra åren gick ju fort tydligen :) 

Pga att bloggen legat nere så har jag inte kunnat uppdatera den så som jag velat, har haft en del graviditets-relaterade inlägg jag velat skriva och publicera men det får bli senare helt enkelt.. dessa inläggen om gravidveckorna ska ju handla om enbart de aktuella veckorna och nuläget har ju min tanke varit, så jag håller kvar vid det (okej ni ser själva, jag pratar ju redan om något helt annat? Alltsåå.. haha).

Hur mår jag just nu? Ja just nu i skrivande stund så mår jag väldigt bra. Jag känner mig pigg, glad och pepp på livet. Det varierar otroligt såklart men det är så det känns nu, och förutom det så är de enda symtomen: 

Smärta i ben, nedre delen av ryggen och nedre delen av magen som kommer ibland. Häromkvällen kom jag inte upp från sängen när jag skulle resa mig upp för det var som om hela svanken krampade eller något. Benen känns ok för tillfället, har inte haft någon extrem smärta på några dagar (detta kommer jag få käka upp att jag nyss skrev känner jag haha..) magen får jag ont i ifall jag är stressad eller går för snabbt (oftast då hela kroppen gör mer ont också) så jag har börjat acceptera det och stressat ner ordentligt. Börjat gå tidigare till jobbet eller tåget/bussen om jag ska nånstans för att slippa stressa, tar mindre steg när jag går osv. Jag lyssnar helt enkelt på min kropp! 

Trötthet. Jag börjar känna av tröttheten som fanns under första trimestern, men ärligt talat har jag slarvat lite med mina järntabletter senaste tiden och inte ätit med någon reda (alltså ostabil kost, mycket pga värmen) så jag måste se till att få i mig bra energi nu framöver. 

Folk som känner mig vet att jag är en person som hatar att vara stilla och tex vila, MEEEEEN, denna kvinnan bakom skärmen här har faktiskt börjat ta vilopauser!! Hör och häpna, men när jag känner mig trött så vilar jag (låter kanske logiskt för vissa men för mig har det aldrig varit så.. alltid fått dåligt samvete och känt mig lat, men hallå jag bär på en människa så de är klart jag måste få vila). Så det är väl så jag kommer hantera allting framöver, att lyssna på kroppen. Jag har vågat börja be mer om hjälp om det är något vilket är ett framsteg för att vara jag! Snart slutar jag jobba också vilket ska bli otroligt skönt för det börjar bli jobbigt nu.

Värmen… jag vet att den är fruktansvärd för.. alla? Men jag måste ändå få klaga. Allt detta extra blod som pumpas i min kropp märks väldigt tydligt kan man lugnt säga. Och under tredje trimestern blir man ännu varmare och svettas ännu mer tydligen. Märker hur fötter och händer blir lite svullna redan pga värmen. Detta blir.. spännande.. haha jösses, tur man inte är gravid föralltid. 

Inte lika smidig. Jag har lite svårare att komma upp när jag sitter ner, speciellt på golvet eller liknande. Jag glömmer ju bort det också, så varje gång jag ska resa mig så får jag typ en överraskning när jag ska försöka ta mig upp. Skulle nästan tippa på att jag ser ut som en sköldpadda ibland.

Yrsel. Det känns som att det har med mitt blodtryck att göra, men jag vet inte.. ibland känns det som att jag ska tuppa av och att kroppen domnar av? 

Illamåendet kommer och går, i vanliga fall är jag åksjuk men jag blir det ännu lättare nu ju så numera har jag alltid en plastpåse med mig när jag åker nånstans, det var ju inte alltför längesen som jag spydde som en gris i bilen….

Igår var jag även på sjukhuset, på specialistmödravården (jag bytte ju sjukhuset pga jag blev så illa bemött, så det var första gången på detta nya stället med en ny läkare) och jag fick tillochmed ett datum nu på när bebis kommer att komma ut, snacka om att allt blev så verkligt och nervöst nu.. ååååhh!!)

Well, kom igen nu tredje och sista trimestern: LET’S DO THIS! 

Bebis denna veckan:B8B2ED81-B2A5-492C-AFF5-78E0B15A0035

Jag: BCB30F95-6D95-4321-AC16-54FD9DA90F3974D3C7AF-0AFD-4545-893F-8363550B52EF

Helsingör

Förra lördagen var vi på en utflykt till Helsingör i Danmark. Min mormor fyllde 75 så några i släkten drog med henne dit och firade. Jag och Johannes bestämde oss för att ta bussen tillsammans med några i sällskapet, allt var frid och fröjd.

På bussen halvvägs till Helsingborg (vi skulle ta färjan från Helsingborg till Helsingör) så kom Johannes på att han hade glömt sin plånbok i bilen som vi parkerade vid bussen. Eftersom de oftast kollar pass/id/körkort när man ska HEM från Danmark så ville vi inte riktigt riskera att inte få komma in i Sverige igen (det hade inte gjort mig nånting om vi inte fått komma in hit igen men det hade ju varit drygt med böter). Skitsamma, det var ingen big deal så vi hoppade av och inväntade nästa buss för att åka tillbaka igen i 50 minuter, vilket var ganska kul ändå för då hann vi även äta frukost :) Det ligger inte överdrivet många busshållsplatser längs E4:an så därför åkte vi till Helsingborg och väntade där. Johannes ville åka ensam först för att inte förstöra för mig men jag vägrade, jag ville åka med honom såklart. Som en hemorrojder i röven typ.

Väl tillbaka på busshållsplatsen så hämtade vi hans plånbok, och köpte färdkost.084FCC9F-D989-42C6-B2A2-D453B69D6C81Sedan tog vi bussen tillbaka till Helsingborg och jag bara älskar när bussar har toaletter. Som gjorda för mig. Ser ni njutningen? Ser mer ut som att jag har sällskap därinne men nepp. Jag njöt åt min urinblåsa. E4DA9082-3062-4B58-AFC3-9145E8352EE2

Efter 50 minuter var vi framme i Helsingborg och då tog vi färjan över till Danmark där halva släkten väntade. Det var mysigt att åka färja tillsammans med bara honom ändå :)
F883EB5C-2449-495F-84E1-284D508EE278 59810DD9-1A7B-406A-A7EA-25FFE7B19778 E35889B1-2E36-4D35-A582-D7467440E2C2 Väl framme så strosade vi omkring på gatorna i Helsingör, och sedan skulle alla äta. Min syster fick syn på en ”snygg kille” som hon skulle fota till sin kompis. Såklart ställde jag upp, big sis liksom. Så min syster och kusin låtsades posa för mig så att jag ”diskret” kunde fota han där bak. Smart knep ändå, tänk vad många pinsamma stunder jag kunde ha undvikit i mina dagar om jag hade gjort samma sak.. istället har man försökt diskret att fota någon men haft blixt eller ljud igång (eller i värsta fall.. både och..) F0740EFF-42B0-4587-8E6F-CD54380D43F4Sen kom maten. Min mat, men som inte var min mat. De gav mig den, jag fotade, och så hämtade de den igen och sa att det var till någon annan…. snällt. Aptitretare.
25FF0DB2-B553-47CE-AF7D-E155FAE13827 Tänk att man ska behöva åka till ett annat land för att få detta bekräftat:5FE1778C-CF6A-425D-919C-DE8A7D7016B3Vi fortsatte att gå omkring, denna bilden tog Johannes. Hans syfte var att få till en sex and the city-style på fotot, tycker väl att mormor till vänster har en släng av Samantha 😉
321BDD80-FB0C-42DF-B7DE-E62A8CB0527ESedan blev det gruppfoto, resten av sällskapet hade redan vandrat vidare. Ni vet när man ska låta någon fota, och personen bara tar EN bild?…. och den blir såhär?…B4B89CBD-C08C-4A67-B2E2-782C79140C52

Lyckligt lottad att jag har en pojkvän som fattat poängen dådå och tog en till.
AAE953AD-0FD9-455B-9CE2-68913EB32034Utflykten avslutades med en till toalettselfie (vad är det för grej jag fått för mig? Ta bilder på toaletter? Kan snart göra en fotobok). Fick ett sms samtidigt som jag satt där av min syster frågade ”var är du?” Jaaaa jag satt bara och kissade och såg såhär nöjd ut:

6F786738-6EFC-4B7D-9640-CB6238904371

Det var en väldigt bra dag iallafall, det som var absolut roligast var denna höjdpunkten när min syster skulle fota mig och Johannes. Som jag nämnt tidigare finns de knappt några bilder på oss, så jag blev taggad när jag tog fotona på färjan och tänkte att nu minsann skulle min syster knäppa ett foto. Vilket resulterade i detta:

2F026A98-2083-41E0-8BDD-89E15640E71BNåväl.. slutet gott, allting gott. Förresten, de kollade inte ens passet när vi åkte hem, passkontrollen var avstängd just då….. men att åka buss några timmar extra gjorde ingen skada :)

Gjorde graviditetstest igår…

Igår så var min mage i princip helt borta…. först tänkte jag ”omg hon har rymt” eller ploppat ut utan att jag märkt det. Sedan började jag bli rädd att jag hade fått en psykos och inbillat mig att jag var gravid, sista tanken var ”okej jag är gravid men jag är inte i vecka 28 för det har jag drömt”.

Det gick så långt i min paranoida hjärna att jag gjorde ett graviditetstest:

6C8840AF-4FAB-4289-B0B7-1F56F6810F36

Puhhh! Jag var gravid iallafall. Men magen då? Jag är i graviditetsmånad 8 nästa vecka (dock sjunde månaden i kalendermånad nästa vecka) (I know, rörigt..) visserligen är min midja och höfter puts väck som de varit senaste månaderna men fortfarande: WHERE IS MY BELLY?! 

Inte härBEE8C549-BDB6-4CD5-91D5-77A707D3C98B

Inte här 3FEB1BB7-ACE6-4DBB-9741-6BBABA08576A

Inte här heller67E7E89A-0B18-47EA-A8F6-B63CD70CE301

.. och inte här..1A2D1AA4-AEC6-494D-90E5-F4EF061D617C

Meeeen.. jag väckte henne och hon rörde sig. Dock gjorde det ont bak i ryggen så jag antar att hon låg långt bak, och efter några timmar var hon synlig igen (ok inte HON, men magen. Fyfan vad rädd jag hade blivit om hela hon syntes..) Inte lika stor som i vanliga fall, men ryggvärken släppte lite också så min teori stämde nog. 4C201454-B9BE-46CD-986C-F7ED90AAA482

Pannkaksladan!

Jag tänkte köra en uppdatering på vad jag haft för mig senaste veckan när jag inte bloggat. Jag har jobbat, varit i Danmark med halva släkten för att fira min mormors 75-årsdag och varit på utflykt med pappa och två av mina syskon. Låt oss titta på den lilla utflykten igår. Vi hade bara bestämt en sak: vi skulle äntligen ses alltihopa, för vi lyckades pricka in en ledig dag då alla kunde. Dock hade även regnet prickat en enda dagen med regn, just igår. Men jag klagade inte för det var riktigt skönt.

Sååå.. vi åkte till Pannkaksladan, det ligger i Höganäs i Skåne på ena kusten och det är lite som superman.. jag har hört talas om det men aldrig sett det. Ingen av oss hade ätit där så vi åkte dit. Det var verkligen en lada, med pannkakor. Buffé! Alltså nu snackar vi inte bara vanliga pannkakor (även fast även det fanns) det var bananpannkakor, chokladpannkakor, mintpannkakor, blåbärspannkakor, amerikanska pannkakor, äppelpannkakor, hallonpannkakor, jordgubbspannkakor, pannkakor med strössel i, friterade pannkakor.. och ändå har jag väl glömt minst 5 sorter. Det fanns tillbehör i alla former, allt från lösgodis till chokladpudding, sirap i olika smaker, strössel, chokladsåser och andra såser. I buffén ingick även vanlig mat så som pasta, kyckling, chili con carne, crepés, sallad, olika såser (bearnesåsen var asgod), osv. Deras citat var ”allt mellan himmel och pannkaka” och ja, det levde dem ju upp till om man säger så.

2F3A918F-1B81-44DA-8344-0210A56668C6Utomhus fanns det även djur och en fin natur. Helt ärligt brydde man sig inte så mycket om den, för när man kom dit var man så taggad och hungrig att man inte hade tid att stanna, och påväg därifrån var man så mätt att hade man stannat hade man inte kunnat ta sig därifrån pga matkoma. Såklart var ju detta för mindre barn men i vanliga fall hade jag gärna kikat på getter, kaniner, hästar och allt vad där var.2E075176-7ADA-4077-BE6A-726E35B07B3EMåste ju dock medge att de var vitsiga toaletter. Precis min humor. 7DF11ED4-4BC9-4818-9AD0-CEB09B6DC523Efter detta satte vi oss o bilen igen och återigen hade ingen någon aning om vart vi skulle, men pappa kom på att det fanns ett fint ställe vi åkte till. Det blev Kullaberg, som låg ute på en udde. Påvägen dit ploppade en kyrka upp från ingenstans, mitt ute i ingenstans.8BEE155B-CF9E-4A39-999F-8E724C2A43E8Sedan körde vi uppför en lååååång backe, jag blev svettig av att bara se folk gå i den. Aldrig varit så glad över att sitta i en bil som då. Vi parkerade högst upp för att bege oss på upptäcksfärd.
73E1CDDD-BEA4-408C-804E-CF97D19D45AD 9537A547-B09B-4823-B7C1-986BDD3CB9C6 065FEEDB-303F-4C6F-872D-532BAE9B1793B940D8DE-5B69-486F-9DE4-1BE6D4699549 73181ECD-B128-4390-8EF1-130A5A594ECDÅrets selfie då ju BA043220-B431-47E0-BCE9-D2FEC28B75CB

Vi vandrade och vandrade, backe upp och backe ner. Det blev som sagt små och långsamma steg för min del, jag ville varken ramla eller att min kropp skulle börja strejka och göra ont. Det var en bra dag att slippa ha smärtan i ryggen och benet :) Jag kan ju dock säga att utan att överdriva så svettades jag floder ur ansiktet. Solen sken inte men det var sååå kvavt och att bara gravid och väga ett antal kilo mer än vad jag är van vid var en utmaning. Jag älskar dock utmaningar och det var skönt efteråt, plus att kroppen hade fyllt på en hel del med bränsle från pannkaksladan kan man ju lugnt säga. Förresten min telefon tyckte att vi var lite väl nära Danmark.595A4838-4FEB-4CD1-B352-B49131813C7EMen i själva verket var vi här: 756F9CBB-E089-422A-A67C-4BE52AB03FD1

Sedan körde vi hem, kolla detta mysiga samhället! Jag kollade förresten på världens bästa film påvägen hem, ”insidan av ögonlocken”. Har ni inte sett den så måste ni kolla. ZzzzZzzZz.
ECFFE45B-20B1-49F0-BC87-7BD2C91B1343

Vecka 28!

Untitled-1

Igår gick jag in i vecka 28, vilket betyder att om en vecka så lämnar jag även andra trimestern och börjar på den tredje också sista trimestern. Alltså hur sjukt ändå? Nu är vi även nere på under 90-strecket för idag är det 89 dagar kvar tills bf (beräknat förlossningsdatum). 

Denna veckan tänkte jag faktiskt skriva mina symtom i punktform istället för att bara babbla på (fast jag lär babbla lika mycket ändå, men ja). Here we go:

Värk i kroppen. Jag har börjat få ont nedre delen av ryggen, det kommer ärligt talat varje dag men de dagarna som det känns mindre så är jag sååå tacksam! Igår var jag på utflykt där vi gick en hel del dag och det var en ”bra dag” kroppsligt för dagen innan dess hade jag så ont att jag fick pausa i trapporna påvägen upp till min lägenhet.. vi bor som sagt på tredje våningen utan hiss och snart slår jag upp ett tält på varje våning. Det strålar även ner i mitt högra ben och vaden, ända ner mot foten. Sjukt irriterande. Jag har lärt mig att jag ska göra allt tvärtemot än vad jag är van vid: tex ska jag inte gå i snabba takter med långa steg, jag ska istället ta korta steg och gå långsammare. Känner jag att det börjar göra ont så ska jag pausa. Punkt slut!

Utmattad. Jag blir utmattad av ingenting känns det som, och såfort jag är nånstans så längtar jag efter att få lägga mig och vila. Första trimestern var ju fruktansvärd vad gällde tröttheten men då hade jag ju även grov brist på järn, men skillnaden mellan nu och då är att nu accepterar jag att jag behöver vila lite oftare. Då vägrade jag ens acceptera det och ville inte lyssna på min egen kropp alls, men som sagt så gör jag det nu och jag skäms inte över att behöva ”känna mig lat eller tråkig” längre. Jag bär på en växande människa och de sista tre månaderna kommer att vara mer och mer utmattande och det är faktiskt OKEJ! För det är bara man själv som lider av att leka någon powerkvinna när man egentligen inte orkar.

Andfådd lättare men det är inte konstigt med tanke på allt extra blod jag har i kroppen.

Svårare att hitta sovställningar som är sköna, MEEEEEN, när jag väl gör det så känns det som att jag befinner mig i himmelriket. Iallafall tills jag måste springa upp och kissa igen. 

Bebisens rörelser. Nu känner jag inte bara svagt fladder med handen, utan nu känner jag hur det ibland är ett huvud eller en rumpa som trycker utåt, eller hur en fot/hand boxar och sparkar. Det som är extra kul nu är att man kan se på min mage när hon rör sig.. man ser att det är någon därinne på riktigt, och att hon blir starkare och starkare. Min moderkaka ligger i framvägg så därför blir allt lite mer dämpat, så även fast jag kan känna henne i princip närsomhelst och vartsomhelst så känns det mest när jag sitter eller ligger ner. På kvällarna när jag ska försöka sova så känns det som en hund i min mage som ska försöka lägga sig till rätta därinne haha.. men det är mysigt (för att vara helt ärlig är det även läskigt!!)

Magen växer. Åfan, det är ju ingen överraskning kan man tycka. Men jo lite, speciellt när jag inte tänker på att jag kanske inte får plats på samma sätt som innan på vissa ytor.. Då blir jag överraskad i princip varje gång. Det är mysigt att se den växa men ni som varit eller är gravida, vänjer man sig nånsin vid att man har en stor mage ifall man inte brukar ha det annars? Jag har lite mindre än tre månader kvar så därför kommer jag ju växa mer givetvis, men som sagt, vänjer man sig? För jag blir fortfarande lite chockad när jag inte kan ha vissa kläder haha?

Hormoner. Alltså hörreni.. låt oss prata om hormoner. Tredje trimestern är tydligen den perioden då hormonerna går bananas på riktigt och jaaa det kan ju vara som så att jag inte är något direkt undantag på det då va. Vad sägs om att jag skrattat så jag gråtit åt ett salladsblad och inte fått luft? Eller varit så arg så jag skakat, blev ledsen o grät för jag kände mig ensam och sedan någon minut skrattade igen? Detta måste få ett eget inlägg alltså haha. Tur man kan skratta åt sig själv i efterhand. 

Gravidhjärna. Haha alltså jag har gjort väldigt konstiga (roliga i efterhand) saker sista tiden. Dedär med gravidhjärna har jag trott bara är påhitt men nepp, det tar jag tillbaka haha… igår gick jag tex in och satte mig i fel bil.

Jag känner mer och mer längtan nu efter henne, vår älskade bebis. Samtidigt som jag vet att jag kommer att sakna denna tiden som gravid och att jag verkligen måste ta vara på denna tiden. Men så är det väl alltid, man längtar vidare och sen när nånting väl är över så längtar man tillbaka istället. Det gäller att fokusera på nuet för tiden just nu är liksom det enda man har egentligen 😊

CF42C366-4565-4FF4-BFA2-283E0F1037AD

Jag denna veckan:

65BFF481-DDF9-4C99-BCEB-FA0B5D8E7524 Bebis denna veckan:ADE9C085-4360-4EE6-9897-7ABF087ED2DA

Sura M

Hormon-monstret talar.

Jag är arg. Men mest sur. För att förklara, vilket egentligen är omöjligt om man inte själv varit gravid.. Det känns som att jag har den största graden av pms blandat med min adhd just nu. Detta har kommit smygandes senaste veckan och jag kan ju säga som så att det märks att tredje trimestern i graviditeten bara är bakom hörnet. För er som inte vet vad det innebär så är en graviditet indelad i tre olika trimestrar (vet inte om det heter så i plural men det bryr jag mig lika mycket om som om Göran Persson satt och sket just nu). Första trimestern är ”känd” som de trötta veckorna med illamående, trötthet och ostabilt helt enkelt. Andra trimestern ska vara den som är mest lugn och harmonisk, stabil typ. Tredje har jag bara hört talas om men vägrat att ens tro på eftersom det kan vara individuellt men det är tydligen då de flesta krämporna kommer. Till det fysiska tillhör det mesta som är jobbigt, allt från halsbränna, man orkar knappt något, magen är stor och man blir klumpig – till det psykiska som tex då alla hormoner lever lattjo lajban (massa fler saker men jag orka inte ens tänka på det). Ärligt talat har jag inte ens reflekterat över detta utan tänkt att jag tar det som det kommer, som sagt är ju en graviditet så olik från person till person.. Hade jag inte vetat att detta beror på hormoner så hade jag nog låst in mig frivilligt någonstans.

Men ja, senaste veckan har jag känt mig som en vilsen nybliven tonåring. Trotsig med humörsvägningar och jag är sååå känslig. Pallar inte försköna graviditeten och säga att allt är som en dans på rosor en fin och glittrig sommardag. Fuck no.
I lördags så hände en grej här hemma och det ledde till att jag blev så triggad och känslosam att jag först grät och kände mig så ensam och oförstådd. En minut senare så for jag ut i köket och stod och skrek (detta var sent på kvällen, förlåt grannar) och så började jag kastade ner allt som stod på bordet. Johannes kom efter och han reagerade genom att bli förbannad på mig vilket egentligen är förståligt kanske, tror han glömmer ibland att jag är gravid plus har adhd och det krockar totalt ibland (skyller inte på detta, man har alltid ett val men i vissa situationer är det en demon i mig känns det som) så han började kasta en tidning på golvet…. Sedan samlade han sig och jag antar att det gick upp för honom att detta egentligen inte är mitt rätta jag att göra såhär utan att det som sagt finns lite känsliga hormoner som spökar så han lugnade sig och började krama mig. Jag försökte ta mig loss och jag skrek att han skulle låta mig vara och att jag absolut inte ens tyckte om honom mer. Alltså, så mycket drama haha. Jag skrattar faktiskt nu i efterhand men det är fruktansvärt i de situationerna.
Jag är sällan den personen som höjer rösten, bara när det verkligen behövs. Men senaste dagarna har jag inte kunnat svara på ett normalt sätt ifall jag blivit irriterad utan jag har varit som Malin 14 år och trotsig – börjat ryta ifrån eller skrika tillbaka allt från ”LÅT MIG VA” till ”SLUUUTAAA” när Johannes sagt nånting som jag utan orsak kan ha stört mig på. Detta låter ju fruktansvärt att det är han som får ta skiten men det är med honom jag bor med och dessutom är det minst lika jobbigt för mig som för honom. Han kan ju iallafall dra härifrån ifall det blir för jobbigt, jag kan inte gärna dra ifrån mig själv. Tro mig, annars hade jag gjort det illa kvickt några gånger senaste veckan..

Igår var jag också på ett jävla humör, jag bara kände hur det strömmade i mig av frustration hela dagen till och från så det var ju tur att jag var ensam, men sen skulle jag och Johannes dra och handla efter hans jobb och jag försökte att inte vara sån bitterfitta (jag känner mig ju så, och det är såååå långt ifrån vad jag egentligen är) och sen helt plötsligt när vi skulle laga mat så tappade han ett salladsblad som hamnade i en låda. Vad gör jag då? Jo, då börjar jag skratta, och inte så lite heller. Jag skrattade så att tårarna började rinna, och bara stod och pekade på salladsbladet? Ehh..

Och denna dagen idag ska vi knappt prata om men låt oss göra det ändå. Det kan ju vara kul för mig att kolla tillbaka på senare liksom. Hela denna dagen sket sig. Tanken var att jag skulle gå in till stan med Emma och sen skulle jag ta tåget hem till min mamma för att vattna hennes blommor och ta in posten. Men 40 minuter innan vi skulle till stan så hörde Emma av sig och det blev att vi inte längre kunde dra in där. Fine, tänkte jag. Jag kan gå själv, för jag hade bara lite små ärenden jag skulle ordna ändå, men nej då får jag myrkrypningar av tanken på att gå in där själv. Jag vägde fram och tillbaka men kom fram till att jag skulle dra in där ändå, så stack jag inom tvättstugan för att boka tvättid och så ser jag att någon i sista sekund har avbokat sin tvättid exakt när jag är där nere. Hos oss är det lika lätt att få tvättid som det är att skridskor i Sahara-öknen så det var bara att återigen strunta i stan och istället börja tvätta. Behöver jag ens nämna att det är en utmaning att bo på tredje våningen UTAN HISSJÄVEL och att vara gravid när man ska tvätta? Jag får ju för fan andnöd och vill nästan pausa hos varje granne innan jag är nere. Well, jag tänkte att när maskinerna var klara så kunde jag slänga in de i torktumlaren och sen ta bussen in till stan för jag orkade bannemej inte gå in där trots att det tar 12-15 minuter. Sagt och gjort, jag gick till stadsbussen och satte mig i busskuren och pillade på telefonen. Helt plötsligt ser jag att bussen stannat bredvid mig men då skämdes jag över att jag satt kvar inne i busskuren så jag kunde inte gå på. SÅÅÅ TROTSIG (!!!) så den körde vidare. Jag kände hur sur jag blev så jag gick in i affären bredvid istället och köpte islatte, sjukt sur var jag, men då såg jag plötsligt någon som liknade mig på hyllan, alltså det var som att kolla på min egen spegelbild verkligen. Sura S. Så jag köpte en sån påse med, jag kunde ju omöjligen bli surare än vad jag redan var…..
a1 a2Och nu, nu sitter jag här och bloggar för att få ur mig att frustration, eller rättare sagt så är det tagenterna som får ta stryk. Gissa vad jag lyssnar på just nu på Spotify? Christer Sjögren, ”pärleporten” och sjunger med. Förstår ni hur kul detta måste se ut? Världens suraste tjej sitter och trycker på tagenterna som om det inte fanns någon morgondag, mungiporna är som smala streck och ögonen med, och så sjunger jag med på ”haaaan har öppnat päärlepooorten sååå att jag kan komma iiiin, genom blodet har han frälst mig och bevaaarat mig som siiin”. Jösses säger jag bara! Och förresten, ni ska bara höra när jag kollar på tv ibland, då stör jag ihjäl mig på varenda jävel och man kan tro jag lider av Tourettes syndrom.
________________________________

För att avsluta detta inlägget så att jag kan laga mat och plocka undan innan Johannes kommer hem, så tänkte jag att jag ska skriva en lista på 5 saker jag stör ihjäl mig på just nu:

När nån ringer mig. Alltså jag får hjärtklappning av ren ilska och känner mig omåttligt provocerad. Speciellt när det är mamma som ringer för jag vet att hon ringer för att kolla läget och bara vill väl, och mamma jag älskar dig men jag klarar inte av att ens kolla på telefonen när den ringer för jag svär för mig själv och vill kasta telefonen långt till Haparanda.. Så är det något så snälla smsa istället för annars får nån i Haparanda som sagt snart nåt hårt i huvudet. Har redan dåligt samvete över att jag skriver detta. När telefonen ringer är det som att den säger ”TITTA PÅ MIIIG, JAG RINGER, WOOO-OOOOH, JAG STÖÖÖR DIG!!”

När man har tvättid till kl 17.00 och man går ner 16.30 för att ta tvätten med GOD MARGINAL, men så kommer en fucking jävla blåst granne klockan 16.41 och står och väntar? URSÄKTA MIG DITT JÄVLA TVÄTTMONSTER MEN DU KAN GÅ UT IGEN FÖR DET ÄR 21 MINUTER KVAR, DETTA ÄR INGEN JÄVLA FLYGPLATS DÄR DU MÅSTE VARA TIDIG FÖR ATT CHECKA IN SÅ BYEBYE!!!!!!!!!!!

När jag sätter upp håret i en toffs och håret lägger sig så slickat som det bara kan bli, NEJ jag har inte fastnat i en slaffsig mangel, det är bara mitt hår som jävlas!!!

När jag går ut på balkongen och det är grannar ute på sina balkonger och de ska börja glo. NEJ DETTA ÄR INGEN SHOW, DU HAR VÄL INTE ENS NÅGON BILJETT SÅ SLUTA GLO, HEJ OCH HEJDÅ.

Att Johannes behöver fucking raka sig men han har väl ätit upp rakapparaten eller nånting, det gör ONT att pussas med nån som sticks, speciellt när han ska kommentera det ”varför vill du inte pussa mig?” fastän jag säkerligen svarat saaamma sak i flera dagar, att det sticks. VAD TROR DU, TESTA SJÄLV ATT PUSSA OCH GNUGGA DIG MOT EN IGELKOTT MED KARDBORRBAND!!!!! Nejdå, fortsätt tortera mig, baah göre.
________________________________

Jag antar att jag inte kommer att ha kvar någon i min umgängeskrets efter detta inlägget. Mamma avsäger sig moderskapet, jag blir singel, ingen jävel vågar ringa mig och alla läsare försvinner haha.. De enda som kommer finnas kvar är väl de förbannade satans tvättmonsterna till grannar.

PS. Om nån undrar angående mammas post och blommor så ska jag dit ikväll med min personliga kaktus (min kära pojkvän).

Story time – hur gick det till?

DEF5B77A-CDB3-4C30-BAE6-79164134331AJag tänkte att jag skulle berätta om tiden då jag blev gravid, hur jag och min pojkvän reagerade och hur det egentligen gick till (inte själva verkstaden men ni hajar). Det kan vara kul att läsa, och att ha sparat så att jag senare kan bläddra tillbaka och kolla :) 

Jag skulle sluta med mina p-piller pga jag tar medicin som inte riktigt kunde få rätt stabilisering just för att jag åt p-piller. Mina p-piller stötte liksom bort medicinen, så jag bestämde mig för att sluta med dem. Barnlängtan var väldigt stor hos min pojkvän och fastän vi inte varit tillsammans överdrivet länge så kände jag att om jag ska ha barn i livet så är det med honom, och varför vänta? Vi var 25 år gamla (båda har nu fyllt 26) och kände att ”vi tar det som det kommer”, det var välkommet när det än skulle ske men tanken satt i mitt huvud att det skulle ta låååång tid innan det skulle ske. För det skulle ju ta lång tid innan min kropp repade sig och blev återställd efter mina p-piller, när jag haft stopp innan med dem så har de tagit minst 4 månader. 

Jag började med ägglossningstester, inte för att försöka bli gravid, utan för att jag ville veta om och när min kropp blev återställd. I slutet av december slutade jag med mina p-piller och jag hade då den blödningen man får när man när man får en såkallad fejkad mens när man inte tar p-piller. Efter det hann jag ha en mens, och sedan testade jag med ägglossningstesterna. Det visade ingen ägglossning på två-tre veckor så jag struntade i det, den 25 januari var jag på cellprov och av en ren slump så tänkte jag att jag skulle göra ett test just den dagen. And guess what? B4128FB4-012E-4262-833F-31871E8353F8

Jag hade ägglossning.. och antagligen ett sjätte sinne. Jaha tänkte jag, vi hade sex dagen innan så det kan ju ha tagit sig. Men nej, jag hade slutat med p-piller en enda månad innan så sådan tur skulle jag ju inte ha. Jag var sååå inställd på att det skulle ta minst 4-6 månader eller ännu längre, och i värsta fall – inte alls, aldrig någonsin. Varför skulle JAG ha sådan tur att lyckas bli gravid med en kille som jag älskar så pass mycket och som verkligen VILL ha ett barn med mig? (För att klargöra en sak så har jag väldigt mycket i det förflutna som rör sig lite om detta, dock är det inget jag kommer gå in på detaljerat men därav min ”negativa inställning” som i själva verket är försvarsmekanismer i min hjärna).

Tiden gick, och vi med den såklart. Jag ska inte sticka under stol med att jag gjorde graviditetstest redan några dagar efter ägglossning vilket man egentligen inte ens ska göra då det inte brukar visa sig förrän då man egentligen ska ha sin mens, men jag blev lite besatt. Fastän jag var sååå säker på att jag inte var det. Dock märkte Johannes det, för jag kunde inte äta vanlig mat utan blev besatt av surt godis (?) och humöret blev värre än nånsin. Observera att detta endast var en vecka efter min ägglossning, så jag idiotförklarade Johannes när han sa att han visste att jag var gravid.. ”FÖR HELVETE JAG SLUTADE NYSS MED MINA P-PILLER DET ÄR MINA HORMONER SOM FUCKAR UR!!!!” Svarade jag honom varenda gång.. 

Här är några tester jag gjorde den kommande veckan efter ägglossningen. Alltså jag är nog fortfarande den enda som skymtar ett svaaaaagt streck typ en skugga på första bilden, för där var det Johannes tur att idiotförklara mig när jag bad honom titta ”Malin.. jag JOBBAR med färg och jag ser att där inte är något..” Jovisst baby, vem hade rätt? 😉 jag är väldigt känslig mot hormoner, varav därför min kropp tidigt kunde märka av HCG-halten1861BF41-C9DA-4F45-A3F0-B53BC49DCDB7

Ni som kan detta med graviditetstest, ni vet ju också att ett test som visar negativt (ej gravid) kan vara positivt bara det att HCG-halten är låg, MEN om det visar positivt (att man är gravid) så ljuger aldrig testet (förutom om man gjort gravid, fått missfall eller nyss fött barn då hormonerna inte hunnit lämna kroppen helt). Så okej, jag var alltså gravid, SAY WHAT? Hur hände detta? (Eller jo det vet man ju, men hur kunde de gå så fort?) Jag hade alltså haft en ägglossning och det tog sig, skottet rakt in i min äggalåda som vi säger nere i Skåne. Vill även påpeka att det gäller inte samma med ägglossningstester, då måste båda strecken vara lika starka till 100%.

Jag visade Johannes testet och samtidigt som han blev tårögd och glad så sa han att han visste ju redan detta, det blev ingen chock men han blev så glad.. dock avbröt jag det hela genom att säga att han inte behövde bli glad för det skulle ändå bara bli missfall (som sagt.. mina försvarsmekanismer) jag hatar att jag förstörde den glädjen och det ångrar jag såhär i efterhand men det var ju så jag kände. Det var rädsla över att ta ut en lycka som kanske inte skulle hålla. Klockan var då 21.40 ungefär och jag började hojta ”KÖR OCH KÖP ETT DIGITALT TEST NUUUUU!!!” Varpå han svarade att apoteket på maxi stängde om 20 minuter, ”KÖÖÖÖR FÖR FAAAAN!!!!!” Och det gjorde han, kvar stod jag hemma som förstelnad. En chock blandad med rädsla, glädje, ”omg”-moment osv. Jag fotade testet igen för jag ville kunna ha det och kolla på för att fatta att det var på riktigt.

Jag tog 2 tester till den kvällen, och 2 dagen efter. Jag tog tester varenda dag i 10 dagar (stickor, annars hade jag blivit ruinerad haha) och så tog jag clearblue med veckoindikator (stavning?) för att se så att det steg varje vecka vilket det gjorde i tre veckor för sen kunde man inte se mer. Jag fotade alla dessa tester men tyvärr försvann alla bilder när jag bytte telefon. Här är iallafall två bilder: 26975317-61DE-426B-BAC6-67167B3E105F

Denna bilden lånade jag från internet: E43DE9C5-E145-4A9B-AE7F-19E518D8177C

Dagen efter vi hade plussat så skulle jag iväg, jag skulle på hotell med min mamma och mormor. Jag hade ju inte fattat detta själv ännu så jag var som vanligt tyckte jag, förutom dagen efter på hotellfrukosten. Då fick jag gå och lägga mig efter vi hade ätit för jag höll på att somna sittandes.. om jag då bara visste att den tröttheten skulle förfölja mig och bli mitt andranamn i flera veckor efteråt haha.. 

Här är min mamma och mormor den helgen på hotellet, ovetandes att de skulle vara kommande mormor och gammelmormor.. DB82AA04-6C29-4D67-BA3A-19310F35C1A4

Well.. tiden härefter och flera veckor framåt var bland de värsta i mitt liv. Det må hända att det låter dramatiskt och konstigt, men det kommer jag att berätta om i ett annat inlägg :) det var iallafall såhär det såg ut när vi fick veta att jag var gravid. Jag tänkte ta med i detta inlägget hur jag berättade för min mamma och pappa, men det förtjänar fan ta mig ett eget inlägg det också. 

Vecka 26!

Untitled-1

Nu har jag ändrat lite, rört om in the gryta så att säga… jag har ju fått lite olika ”besked” angående förlossningsdatum (bf), först den 16e oktober, sen 15e, helt plötsligt gick jag in i en ny vecka på tisdagar osv.. men på mitt moderskapsintyg så är det 16e oktober som gäller, alltså så går jag in i en ny gravidvecka på onsdagar igen istället :)

Hursomhelst. Igår gick jag in i vecka 26, och alltså nu är det 103 dagar kvar. 103 (!!) och eftersom det till 99% blir planerat kejsarsnitt så blir det ju några dagar/nån vecka tidigare. Det är alltså bara lite mer än 3 månader kvar.. jösses. Just nu känner jag mig inte speciellt gravid psykiskt utan det är mer fysiskt. Jag blir andfådd av ingenting, mår illa ibland (spydde idag i bilen……), blir lättare utmattad och får ont i ben och rygg. Sen fortsätter jag att drömma helt märkliga saker. Ibland drömmer jag positiva saker och då sitter den känslan kvar i kroppen hela dagen men om det tex är något jobbigt eller så, då sitter ju även den känslan kvar och fastän jag vet att de bara är en dröm så är de svårt att tänka bort.

Just nu upplever jag att tiden står stilla.. eller alltså dagarna går ändå hyfsat fort, men de känns som att det står stilla med mig och bebisen. Hennes utveckling var ju mer händelserik i början men de är ju inte så konstigt, för nu är de mest saker som ska ”förbättras och stärkas” på henne, alla organ osv.

En känsla som gör mig så innerligt trygg nu är att ifall hon hade kommit ut redan nu så hade hon haft stor chans att överleva! Tänk vad sjukt ändå (på ett bra sätt såklart) att nånting som var så litet från början och som endast hade en svans, nu är så pass stor och ”färdig” att hon kan överleva utanför min mage? Jag hoppas dock att hon stannar kvar tills hon är helt färdig, för det hade inte varit bra ifall hon kom än, pga komplikationer osv. Nej lilla bebis, du får allt ta och stanna inne i din mammas mage och lyssna på hennes gaser och hjärtslag lite till minsann! Dock har vi faktiskt köpt en hel del så det är inte supermycket kvar. Vagnen köpte vi faktiskt idag och jag är såååå kär i den!!! Jag ska skriva mer om den sen och visa bilder när alla ”delarna” kommit hem :)

Det är alltså 13-14 veckor kvar tills vår prinsessa är här och jag blir helt rörd av tanken. Det känns som att jag varit gravid i ett halvår och det har jag, MEN samtidigt känns det som att jag inte varit det alls eftersom jag inte vänjer mig vid att vara gravid, jag tänker ofta ”ja men de kan jag göra sen” (typ som att försöka ta en bild på mig och J tillsammans med magen..) men grejen är att ju längre tiden går desto mindre tid finns kvar. Förvånar mig inte om jag sitter här när hon är 15 år och jag bara ”vafan, jag skulle ju nyss ta en bild på när hon låg i magen” haha..

Helt ärligt finns det inte mer att skriva om nuläget, jag känner av hennes rörelser mer och mer för varje dag känns det som, och idag fick vi även hem en kallelse från sjukhuset att vi ska dit på ett nytt ultraljud nästa månad angående en ny tillväxtkontroll, som vanligt längtar jag ihjäl mig efter att få se henne igen och få veta att hon har det bra :) Från och med nu så känner hon även av alla mina känslor, så nu ska jag verkligen fokusera på att må bra och inte stressa!!

Bebis just nu:6F5F681C-A4EB-4C99-A252-B312E7DB391FJag just nu:C2D1AA74-85C3-4274-A5BE-450ABC228370

ABACAD5D-A6C0-4093-B46F-0BE926CAE777