Vecka 30!

Untitled-1Jag har ju sagt från början sedan jag startade denna nya bloggen att jag kommer att vara 100% ärlig om saker. Jag varken vill eller kommer lägga på något ”allt-är-perfekt”-filter. Ibland känns kanske allting perfekt och då är det ju så det är, för jag tänker inte lägga på något ”inget-är-någonsin-bra”-filter heller.. 

Så, here we go:

Igår gick jag in i vecka 30. För det första känns det sjukt att det verkligen är vecka 30 (?!!!!!!) och för det andra så börjar jag redan sakna andra trimestern.

Nu känner jag verkligen hur graviditeten börjar påverka min kropp ordentligt och det värsta med detta är att det bara kommer att bli värre dessa sista veckorna som är kvar.

Jag vaknar på nätterna av att jag tycker det gör ont i magen, alltså typ som att bebisen ligger och trycker mot nerverna. Att försöka vända mig om utan att knipa ihop munnen samtidigt är ganska svårt oftast, för det stramar emot och det känns faktiskt ganska mycket. 

Senaste tiden har jag börjat få mer och mer ont i fötter och ryggen. När det gäller ryggen så är det främst vid svanken och ovanför, ut till höfterna. Ibland ner under och runt magen med. 

Denna värmen ska vi inte tala om.. jag har varit SÅ nära på att börja gråta på mitt jobb vissa gånger när det varit för extremt. Dock är det ju varmt för alla så det är ju inte som att det är ett undantag för mig, men det märks verkligen allt extra blod man har i kroppen och hur extra varm jag blir. Jag är världens soljägare i vanliga fall, denna sommaren har jag gömt mig för solen.

Idag skulle jag tillsammans med min kompis åka till Malmö, det har varit planerat i några dagar och vi båda slutade jobba vid 14-tiden idag så det passade perfekt. Hela dagen har jag levt på att vi ska dit liksom.. tills vid middagstid, då började det göra ont i min svank igen men jag bet ihop. Bara det att det gjorde ondare och ondare och spred sig runtomkring i ryggen och ut mot höfterna. Det var som mensvärk gånger tjugo, och jag kände hur det bara blev värre och värre. Jag valde att lyssna på min kropp (hade inget annat val för den smärtan var omöjlig att ignorera!) och avbokade Malmö-planerna och gick direkt hem istället efter jobbet. Det gjorde på riktigt så ont att jag kände hur tårarna kom när jag gick hem, och påvägen såg jag min pappa och syskon som satt och åt på en pizzeria. Snabbt som attan hälsade jag på dem och pappa frågade om jag var hungrig men jag fick knappt fram fler ord än att ”nej tack, jag måste hem för jag har fruktansvärt ont”, och då var det ändå min favoritsallad som finns på den pizzerian…… Då har man fan ont alltså, om man inte ens kan tacka ja till mat. Nu i efterhand minns jag knappt att jag ens gått hem från mitt jobb? Sedan dess har jag legat i min säng, rakt upp och ned som ett kolli. Ni som känner mig vet hur rastlös jag blir, och när jag ligger ner så känns inte smärtan lika mycket vilket gör att jag blir ännu mer rastlös. Dock blir det ju värre när jag sitter, står eller går, så det finns inget annat att göra.

Så jag har nu i 3 timmar legat och stirrat på telefonen, sovit en liten stund, och bara vilat. Javisst, det är ju skönt att även göra det men inte när man egentligen hade helt andra planer. 

En sak jag fasat över är när det kommer stunder då jag endast måste ligga och vila och inte kan göra något själv utan att någon annan måste göra det åt mig, de känns som en annan sak när man ligger i feber liksom för då känner man sig verkligen SJUK, men jag har ju endast ont och inget är fel på huvudet (mer än vanligt dådå) så mentalt är jag ju hur pigg som helst. Jag ville tex inom affären men det gick ju inte, så jag smsade Johannes som istället ska göra det, visst det är väl en självklarhet för de flesta att man hjälps åt men jag är en sån person som hatar att be om hjälp. Antar att jag får vänja mig vid detta och acceptera att det kommer att vara såhär nu i några veckor (tänk efter förlossningen, mitt kejsarsnitt, DÅ kommer jag vara tvungen att be om och ta emot all hjälp) men det känns som en annan grej för då har jag gjort en stor bukoperation, nu har jag ont i kroppen men det syns liksom inte utanpå. Varför känns det mindre ok att ha ont ifall det inte syns? Typ som med psykisk ohälsa, det har varit så tabubelagt att ens prata om eftersom det inte behöver synas utanpå att man är sjuk. Bryter man benet känns det mer ”okej” liksom. 

För att tillägga en sak så är jag väldigt smärttålig, jag tål mycket smärta och som en kollega sa idag så har hon aldrig hört mig säga att jag har ont någonstans. Så därför tar jag detta på ännu större allvar och vilar min kropp, eftersom den antagligen verkligen vill och behöver det. Det finns skillnad på att ha ont och ha ONT om man säger så. Det är inte att jag sträckt mig, utan det var/är som kraftig mensvärk och jag tror att bebisen kommer åt nerver eller någonting för det var lite likadant inatt, då vaknade jag av smärtan. 

Och ja, ni som varit gravida kanske tänker att om jag ”klagar” nu hur fan ska jag då klara av resten av graviditeten? Tjaaa det är en bra fråga men för det första kan jag inte göra något åt det nu och för det andra så kommer det ju vara värt det i slutändan.

Well, detta var då början på vecka 30 som sagt.

(Varning för folk som är känsliga för kroppsvätskor..)

I måndags så åkte jag in till förlossningen förresten. Jag hade känt att det liksom ”läckte vätska” från mig sista tiden men som blev mer och mer sista dagarna, och i måndags kom det ganska mycket faktiskt, det rann. Eftersom det inte alls var något jag kände igen eller hade haft innan så kontaktade jag en barnmorska (min barnmorska hade semester) och hon sa att jag skulle ringa förlossningen och prata med dem. Sagt och gjort, de ville att jag skulle komma in och kolla så att det lite var fostervatten som läckte. Vi har ju valt att föda i Helsingborg och det ligger en timme härifrån. Jag befann mig på jobbet och Johannes hade inte hunnit köra till sitt jobb ännu så jag fick tag på honom och vi stack dit. De gjorde en himla massa undersökningar men allting såg bra ut, dock sa de att de är bra att man åker in ändå om man känner sig orolig. Detta är ju första barnet och det är omöjligt att veta vad som är normalt och inte. Skönt att allt var bra som sagt, så att vi kunde andas ut! 

Idag är det 69 dagar kvar tills hon kommer (imed de ska plocka ut henne 6 dagar innan bf), jag längtar så mycket efter henne. Efter nästa söndag, 12e augusti, så går jag dessutom hem från jobbet vilket betyder att jag bara kommer behöva fokusera på mig själv och min kropp, så att bebis också mår bra och det ska bli så skönt :)

Bebis vecka 30:

016E24BA-8BA7-4420-8A39-1EFBF2427DA2

Jag:

240F2D1F-83AD-4303-BFB0-4FA4AB5ABA82Fick ligga och mäta bebisens hjärtslag i tjugo minuter inne på förlossningen, det var ganska mysigt att få höra (även fast jag trodde jag skulle bli lite galen i huvudet sista minuterna av det ljudet haha..)

A7D314BE-284B-40F6-BCDD-8C90F31DD4E9 Igår var jag hos barnmorskan för en massa olika kontroller. Blandannat för att kolla ifall jag hade diabetes och det hade jag inte, jag skulle då dricka denna berömda…. va de nu heter? drickan som tydligen skulle smaka förfärligt äckligt. Om den gjorde det? Svar ja. Det vanliga vattnet var ju dock gott.D9302401-87F5-4478-9AE6-BFC9E3074A64

Blodvärde och urinprovet såg bra ut. Och så fick jag även en spruta eftersom jag har negativ blodgrupp. Det enda som var sådär var mitt SF-mått (måttet på livmodern) som var lite litet.. som jag visste sedan innan så är ju bebis lite liten för sin ”ålder” så antar att det har med de att göra. Jag ska dit igen nästa vecka, plus tillväxtkontroll 20e augusti men det känns som en evighet. Är livrädd att något ska vara fel :( men som sagt, vissa föder små barn och vissa föder stora. Hoppas att det är av den orsaken och inte att hon inte mår bra därinne.
DA7A30F6-4759-4C1D-9A2F-2A127F76F9CE

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Vecka 30!

  1. Jag var rätt så stor när jag var gravid. Och hade endel fostervatten, inte för mycket men mer åt mer hållet
    Dock kom hon med ett urakut snitt 9 dagar innan bf och vägde 2885g och var 49cm lång, så hon räknades också som ”en lite mindre bebis”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>