Vecka 38!

Untitled-1Jag är inne i vecka 38 nu (sedan i onsdags som alltid så jag är ju snart halvvägs in i vecka 39) och det är galet. Idag är det liksom 11 dagar kvar?! Om 11 dagar är vårt barn kommen till världen? Hur hände detta…… ja vi vet ju alla HUR, men liksom hur hamnade vi här? Bebisen är helt färdigbakad och min graviditet räknas som fullgången nu?!!

Detta blir en kortare version än vad jag brukar ha på graviditetsvecko-inläggen men jag har inte så himla mycket att skriva då vecka 37 gick så snabbt så att jag knappt hann blinka. I torsdags var jag och Johannes och skrev på papper hos socialförvaltningen (heter det så? Nånting med socialen iallafall. Har tappat ordet) angående föräldraskap samt att vi fastställde faderskapet. Nog för att det inte finns någon tvekan om att det är han som är pappan då vi vet när jag hade ägglossning men herregud vad papporna är maktlösa egentligen? Hade jag varit pappan hade jag BEGÄRT faderskapstest även fast jag hade litat på min partner men det är väl för att jag är ett riktigt kontrollfreak antar jag.. är det vanligt att man gör sånt generellt? Tänk hur många som faktiskt blir lurade och får veta flera år senare att det inte är deras unge? Jag har iallafall varnat Johannes och sagt att om det kommer ut en väldigt mörk bebis så är det för att jag solade så mycket i Grekland. Av någon konstig anledning så tror han mig inte 😉 haha.. skämt o sido.. 

Symtom senaste veckan? Jag har senaste veckan haft en del halsbränna, inte dagligen så jag ska egentligen inte gnälla för jag har ändå kommit undan med det väldigt lindrigt.. kroppen känns bra, jag har fortsatt gå upp o ner från tredje våningen 8-14 ggr per dag (tvättat, varit ute med hunden osv men nu har jag lämnat tillbaka henne igår till min pappa så nu behöver jag inte dejta trapporna så fasligt mycket nu sista tiden som är kvar av graviditeten). Jag sover bra (alltså att jag somnar snabbt, vaknar ju flera ggr per natt och behöver kissa eller bara vaknar utan orsak, men som sagt pga mina sömnproblem i alla år så tycker jag att jag sover asbra även fast jag sällan är utvilad haha). Det har börjat bli lite svårt att resa mig upp om jag tex legat i sängen, så när jag har tur så är Johannes bredvid och kan putta mig (måste se kul ut och det känns som uppskjutet, lovar) (ser antagligen ut så med).

I torsdags var jag hos min barnmorska och jag tror faktiskt att det är näst sista gången jag ska träffa henne (förutom efterkontrollen längre framåt). Imed jag har negativ blodgrupp och bebisen har positiv så tog vi blodprov för att se så att både jag och bebisen mår bra så nu hoppas jag på bra besked såklart! Jag har fortfarande bakterier i urinen, så vi gjorde en ny odling så jag väntar nu svar på även det :) 

Sammandragningarna fortsätter men de gör inte ont utan är mest lite obehagligt då magen blir extremt hård, förvärkarna hade lugnat sig under en period men igår kände jag av det igen. Visserligen är det ju inte ett dugg konstigt eftersom min livmoder förbereder sig inför förlossningen. 

Annars är det ingenting speciellt som känns jobbigt eller annorlunda och jag är verkligen så glad för det. Jag märker verkligen att hon därinne i magen blivit rätt så stor nu för när jag sitter ner så protesterar hon genom att sparka rejält under mina revben, men nu är det inte många dagar kvar så det gör ingenting. 

Bebis denna veckan: jag tycker att det står typ likadant hela tiden och överallt men det är ändå kul att läsa :) 

EC91402F-83F5-4F88-881B-3B80EEF066C4

Jag2B6ECE49-2B32-4BD3-AC8B-ABF96CCA86D9

40C70107-FCBF-4D34-87B0-DDBE03F9C455Det var lite läskigt att sitta och skriva på papper om att man nu är vårdnadshavare.. vi fick även ha två vittnen som skulle vittna om Johannes underskrift haha.E14D5A5E-B980-4068-BA17-4B6510465B90(Okej detta blev inte så jäkla kort inlägg som jag trodde) (men ni förlåter mig) (ellerhur?)

”Vänta bara…..”

När man står inför nya utmaningar, beslut eller annat så finns det människor som älskar att kommentera, ge råd och framförallt att varna en om grejer (det komiska är att det fanns folk som varnade mig om att det finns folk som varnar haha) och jag tycker att det är bra med tips och råd. Dock är det ett par gånger som folk faktiskt skrämt mig lite under graviditeten pga alla ”varningar”, jag har liksom gått och väntat på att saker ska ske pga det är så många som sagt exakt samma saker.
Som sagt är jag tacksam över att människor bryr sig, men samtidigt så har det varit många ”tips” som folk sagt som snarare låtit som påståenden. Istället för att säga att ”så var det för mig” så har de sagt det på sättet som att det verkligen kommer att bli så. Därför tänkte jag skriva upp en lista på dessa ”varningar” (påståenden) som inte stämt in alls på mig. Det är fortfarande 17 dagar kvar och det kan hända mycket fram tills dess givetvis.

Men ja, här är grejer som folk ”varnade mig” för när de fick veta att jag var gravid men som inte stämde n på mig:

  • Vänta bara till sista månaden, då kommer det gå så sakta så att det kommer att kännas som att du upplever alla 9 månaderna igen.
    -Sista månaden är den som gått snabbast tycker jag, tiden bokstavligt talat rusar förbi.
  • Vänta bara tills du varken kan nysa eller skratta utan att kissa på dig.
    -Det var en gång för 4 månader sedan som jag skulle nysa och skratta samtidigt, då var det nära, men eftersom jag har väldigt bra muskler down there så har det aldrig hänt. Än. Det gäller ju att träna annars blir musklerna slappa, precis som alla andra muskler i kroppen…
  • Sista tiden kommer att vara fruktansvärd så passa på att göra saker innan dess.
    -Under hela graviditeten så har det varit nu sista tiden som jag både har orkat och haft lust att göra grejer. Min kropp mår bra trots alla extra kilon, sen att vissa saker tar lite längre tid att göra är ju inte hela världen, att behöva ta lite pauser gör inte heller något. Man måste lyssna på vad kroppen behöver. Behöver jag vila en hel dag så gör jag det.
  • Vänta bara tills du inte kan ta på dig skorna längre, det är inte kul.
    Jag väntar fortfarande på den dagen, det är nästan så att jag sett framemot det på ett konstigt sätt. Ibland kan jag få lite ”mensvärk” om jag tex ätit precis innan jag ska ta på mig byxor, strumpor eller skor för då trycks alla organ ihop ännu mera men det går ändå hur bra som helst.
  • Sista tiden kommer du inte kunna sova för då är det så svårt att hitta en skön sovställning.
    -Jag har normalt sätt haft sömnproblem under 11 års tid och även behövt sömntabletter, men från ca fjärde månaden så har jag sovit hur bra som helst och det gör jag ännu. Jag har aldrig haft så lätt för att sova som jag haft nu under denna graviditet och även om jag går upp ett par gånger på natten för att kissa så kan jag ändå somna om. 
  • Vänta bara tills mitten av graviditeten är över, då är det bara att säga hejdå till sexlivet i minst 1.5 år framåt. Då är allt bara bökigt och jobbigt, och sedan kommer ett barn och då är det kört.
    -Tack som fan för varningen…………? Visserligen ligger man kanske inte lika ofta eller lika smidigt, men att det skulle vara över? Nej. Nu kan jag inte svara på hur det blir när barnet kommer givetvis för det har jag inga erfarenheter av. Men återigen, sålänge man lyssnar på sin kropp.
  • Vänta bara tills du inte kan ha på dina vanliga skor eller ha ringar på fingrarna, sista 2-3 månaderna är inte roliga.
    -Svullnad har jag inte märkt av mer än att delar av mina ben nu senaste veckan blivit svullna och vätskefyllda. Nu i 2 dagar så har jag börjat få lite stickningar i händerna på natten och morgonen men skulle det visa sig hålla i sig så eller bli lite värre den sista tiden nu så får det ju vara så. Dessutom kan man förebygga det genom att dricka MYCKET vatten (ja de låter rätt konstigt att vatten ska hjälpa om man är vätskefylld men vatten driver vatten).
  • Sista 2 månaderna kommer dina bröst läcka som en fontän.
    -Mina bröst har inte läckt en endaste gång. Och det beror inte på att brösten är opererade.

Sen finns det även saker som jag (numera) vet är vanligt men som ingen sa, men som jag önskar att någon hade sagt som också KUNDE hända utan att det var något ”konstigt”:

  • Graviditetsdepression
    -Detta drabbades jag av de första 13 veckorna, de var fruktansvärda. Dessutom blev ingenting bättre av att jag trodde att det var något fel på mig som inte kunde vara glad över att jag var gravid under den perioden. 
  • Ichiasnerven
    -Från att knappt veta vad det är, till att bli väldigt bekant med den jävla nerven. Satan i gatan (ursäkta språket) vad jobbigt det var under den perioden som den nerven jävlades. 
  • Förvärkar och sammandragningar
    -Det är inte alltid jag upplevt att de känns eller ”gör ont”, men att få plötslig mensvärk (både framtill och långt ner i ryggen) visste jag inte riktigt berodde på det. Ingen har liksom förklarat hur det känns eller att det är väldigt vanligt. 
  • Tröttheten
    -Någon enstaka nämnde att tröttheten de första veckorna är fruktansvärda, men ingen nämnde att det kunde komma tillbaka senare eller hur extrem den faktiskt kunde vara, eller att den kan komma som en blixt från klar himmel.
  • Introvert
    -Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sedan om att jag hade (har fortfarande ibland) en period då jag fick panik bara av att min telefon ringde och jag klarade inte ens av att gå till affären eller träffa människor. Detta hade jag INGEN aning om att det är MYCKET vanligt under sista tiden. 

Som sagt, ALLA fungerar olika. Det finns saker som ändrats totalt, jag har inte kunnat träna eller gå promenader som jag älskar för då har jag fått sammandragningar och lite ont i kroppen, MEN det finns dem som kan träna sig igenom hela graviditeten, och det finns de som drabbas av tex så stark foglossning att de knappt kan röra sig alls. Det finns dem som är lyckliga i hela graviditet, men också dem som inte tror att dem ska klara mer. Vissa går upp mycket i vikt, andra knappt någonting, jag har gått upp en hel del kan jag säga men det är inget jag har panik över numera för jag vet att jag snart har makten över min kropp igen och jag känner mig fortfarande väldigt smidig faktiskt. Sen är det ju svårt för andra att veta vad man vill höra och inte höra givetvis, men att enbart bli inmatad med hur jobbigt allting ska vara gör det knappast bättre. Däremot är jag glad över de som faktiskt sagt positiva saker också, och en sak som många poängterat är att oavsett vad så är det ju värt det i slutändan, och ja de får man ju hoppas eftersom folk skaffar fler än ett barn.

Ingen människa är den andra lik och imorgon kanske jag vaknar upp och knappt kan röra mig för att kroppen värker. Vissa nätter vaknar jag när jag ska vända mig för att livmodern börjar strama, ibland får jag sätta mig och halvt kvida ner för att jag får ”mensvärk”. Ibland orkar jag knappt gå upp från sängen och andra dagar storstädar jag hela lägenheten. Ibland känner jag mig så lycklig men i andra stunden så kan jag börja gråta för att i nästa stund istället skratta så att tårarna börjar rinna ännu mer. 

Det som är så synd är att det är så få som sagt att det är en härlig tid att vara gravid. Jag förstår att de som inte upplevt det så kan ju inte säga att det är det, såklart! Däremot är det tråkigt att ingen sagt att ”så var det för mig, det behöver inte vara så för dig”, för även fast jag vet innerst inne och hela tiden har vetat att alla är olika så har jag känt mig väldigt osäker som gravid då jag aldrig varit i denna situationen tidigare. Jag vet i början och i mitten av graviditet så sa jag att jag mådde rätt bra men att jag hade ont i ichiasnerven osv, det var INGEN som sa att ”det blir kanske bättre sen” utan max på sin höjd att folk sa ”man kan ju hoppas att det går över” för det folk sa var att vänta bara.. vänta bara tills du är ännu längre gången för det blir bara värre och värre. Just dedär orden ”vänta bara” satte sig på min skalle och ärligt talat så väntar jag fortfarande…
Det som är konstigt är att nu när min graviditet nästan är slut och några har frågat mig hur jag upplevt den, så har jag sagt som det är – att det mest varit påfrestande psykiskt än fysiskt – och då helt plötsligt så får man svar (från samma personer som varnat mig) att deras graviditet var hur enkel som helst? Då kan jag inte låta bli att undra ifall de endast sagt alla dessa sakerna till mig för att skrämmas eller vad som är grejen?
Till nästa graviditet så vet jag iallafall att jag inte ska ta allt på blodigt allvar som folk säger, att få och ge råd och tips är en helt annan grej men varför måla upp något som om ett rent helvete väntar? Om någon i min närhet blir gravid så kommer jag att säga att alla graviditeter och människor är olika, ingen dag är den andra lik, och att man får ta dagen som den kommer och lyssna på sin egen kropp. Inget är mer normalt än det andra liksom, och även OM det skulle bli 9 månader av ett rent helvete så kommer vi att klara det, för vi kvinnor är starka, oftast starkare än vi själva tror. För det, det är vad jag hade velat höra! Jag hade hellre velat bli peppad än varnad (såvida det inte är något man själv undrar, som tex det med graviddepression osv, plus att det kan vara bra att veta hur det KAN vara så att man inte känner sig helt ensam om det för bara det är jobbigt i sig..) 

Sedan finns det ju mååånga saker som folk varnat mig för nu inför förlossningen samt hur första tiden med en bebis är. Så vi får se ifall vi aldrig någonsin kommer att få sova på ett år, ifall jag kommer leva i celibat, ifall jag inte kommer att ha tid att duscha mer än någon enstaka gång i veckan, ifall dagarna enbart kommer att bestå av bajs och att tvätta kläder, hur jobbigt det kommer att vara att gå i affären med en bebis som bara skriker HELA TIDEN. Kanske får vår dotter kolik, kanske kommer vi inte få sova alls. Eller så får hon inte kolik och vi iallafall får sova ett par timmar under natten? Ingen vet! Men en sak vet jag, och det är att ingenting blir bättre av att tänka det absolut värsta om allting. Man ska inte måla upp allting som en dans på moln heller, såklart, för då får man väl en chock sen, men vad blir bättre av att tänka det absolut värsta tänkbara? Nej, jag laddar hellre upp med positiva tankar och pushar på. Får hon kolik så tar vi tag i det då, vänder hon på dygnet så gör vi det bästa av den situationen då, för inget av detta blir bättre av att oroa sig över redan innan hon ens är här. Det förändrar inte situationen, det förändrar bara hur man blir som person – orolig, bitter och negativ. Jag är medveten om att det kan bli riktigt jobbigt, men jag är också medveten om att man KLARAR det! Sen vet man aldrig hur nästa graviditet eller nästa barn blir (om man ens kan/vill få fler barn sen?) men som sagt, helt allvarligt talat.. Vad fan hjälper det att tänka på NU?gg

Lördagslista!

Veckans roligaste: När jag var på bio med tjejerna i måndags. Först åt vi på subway och sedan såg vi ”the nun” och den var faktiskt väldigt bra, jag älskar ju skräckisar men blir sällan rädd på riktigt (inte för att skryta) (eller okej lite kanske). Dock hoppade tillochmed JAG till vid ett tillfälle..

F5542E2A-60BB-46E1-A6C4-C58FD603050BE1EF257F-B955-4013-8F94-CFDFEEB2823E

Veckans tråkigaste: Att jag legat sjuk hela veckan. Dagarna har endast bestått av att glo på serier och gosat med Zelma. Johannes har också varit sjuk så det har varit en sjukstuga här.. Jag har väldigt dåligt immunförsvar i normala fall, men alltså kan vi bara skänka en liten tanke på hur dåligt immunförsvar man har när man är gravid? All fokus går ju åt att skydda barnet i magen så mamman får ta allt skit istället. Dock hade jag gjort det, alla dar i veckan. Anledningen till att immunförsvaret blir sämre än sämst är som sagt för att hålla barnet friskt, för ifall inte kroppen hade skyddat barnet så hade min kropp tänkt att ”aha!! Härinne har vi något som inte ska vara här”, velat återställa kroppen till sitt ”normala tillstånd” och istället stött ut barnet från kroppen.. rätt sjukt va? Kroppen är rätt fantastisk ändå som fungerar så :) 7CBB252B-12C2-42EC-AE79-D27AF6205DC5

Veckans godaste: Ehm, i drickväg var det nog den is-chailatten igår, i matväg måste det varit subway i måndags eller tacosen igår.

9E3ED995-2065-44CB-9EBB-0D848BBC3E34

Veckans värsta: Alla sjuka brott på ”Efterlyst”…. Och att de verkar ha slutat sälja nektariner nu och jag har under nästan hela min graviditet (iallafall från tredje månaden) ätit nektariner i princip dagligen så detta känns FRUKTansvärt (hehe).

D8E3DD27-9D26-471A-B9D8-6F01DBD6C080

Helgen: Jag invigde helgen igår med att känna mig lite bättre och därmed tog en is-chailatte på stan med en kompis som jag inte träffat på evigheternas evigheter. Resterande av helgen kommer bara vara lugn, greja lite här hemma och så. Ingenting har kunnat planeras eftersom jag varit sjuk så vi tar det som det kommer :) Har framkallat foton som jag klistrat in i min Babyshower-bok men även massa bilder från hela graviditeten som jag ska klistra in och pyssla med i en stor bok som jag kommer att ge vår bebis när hon blir äldre. Får se om jag känner för att fixa det i helgen :) Här är alla bilder från babyshowern iallafall!

B9E1FC0B-92D7-48FA-AC72-08C8D0CDFB96

Jag borde: Sluta att tänka framåt hela tiden, för jag går runt och oroar mig och får ångest av saker som inte kommer att ske förrän om ett år och som jag egentligen inte ens kan påverka nu.
3F6D42C6-6C13-4354-AB51-F5F662C83EA5Nästa vecka ser jag framemot: Jag ska göra fransförlängning, åka hem till min mormor, utekväll med tjejerna (mitt i veckan och utan alkohol för min del såklart), och så ska jag till barnmorskan. Så nästa vecka är en hel del grejer inplanerade iallafall vilket är kul för då går dagarna fort :) Men som sagt så vet man aldrig när bebis får för sig att komma vilket är sjukt spännande faktiskt. Jag har hela tiden haft känslan att hon kommer att komma tidigare än 10 oktober, typ i vecka 38.. men nu börjar jag tänka att hon trivs bra därinne och kommer att stanna där.

Btw, sjukt synd om dessa lössen faktiskt. Hade inte velat vara dem. D5F10830-8086-474A-98A1-66221710DFA9

Vecka 37!

Untitled-1Detta känns sååå konstigt, men efter detta inlägget så har jag bara 2 inlägg kvar att skriva här (gravidvecka-inlägg alltså, inte resterande inlägg för så enkelt slipper ni inte mig..) för den onsdagen jag egentligen skulle skrivit tredje och sista inlägget så är jag på BB med vår dotter så jag får se ifall jag skriver sista utvärderingen någon dag innan dess eftersom jag den onsdagen på BB kommer att ha lämnat gravidvecka 39 :) låter detta rörigt? Well, ni får ursäkta men min hjärna är väldigt rörig just nu. Jag ligger i feber här hemma och har inte varit mig själv på ett par dagar..

Förra veckan skrev jag gravidvecka-inlägget på fredagen istället för onsdagen, och idag är det torsdag. Jag är lite dålig på att hålla på onsdagarna  men jag känner att i vilket fall som så är det kul att kunna kolla tillbaka på min graviditet och då gör det inget om jag inte följt dagarna till punkt och pricka (det heter väl så?).

Nu är vecka 36 över och jag är inne i vecka 37 vilket känns helt galet. Om några dagar räknar bebisen som ”färdigbakad”, men vafan hon var ju nyss 5 cm lång? Och jag minns verkligen när jag tog fram ett litet sesamfrö här hemma och visade för Johannes och sa ”kolla såhär liten är hon nu!” (vi visste från början att det var en flicka) och nu är hon så gott som en färdig bebis? Jag känner hur jag börjar få seperationsångest från graviditeten, visserligen längtar jag ju efter vår dotter och att få lära känna henne men jag har så svårt för avslut och tänk vilken resa denna graviditeten varit! Jag har i princip varit gravid hela 2018 (hade ägglossning 25e januari), men i vilket fall som så börjar graviditeten glida mot sitt slut men det betyder att det är en helt ny början på något annat, nämligen början på ett nytt kapitel som kommer att vara det största kapitlet i mitt liv! Att skapa en egen liten familj.

Hur var vecka 36? Min barnmorska ringde mig, tydligen var min urinvägsinfektion så kraftig att antibiotikan inte tog bort all infektion, så om en vecka ska jag återigen göra ett nytt test och då blir det antagligen en ny antibiotika-kur). Hormonerna blev mer stabila, kroppen har inte gjort speciellt ont men det har varit påfrestande att ha varit sjuk så det kanske är därför som jag inte känt av graviditeten mer än att jag blir så andfådd av saker (blandning av feber och att vara höggravid är inget kul alls men det är ju feber aldrig iförsig). Det känns fantastiskt ändå hur kroppen ändrat riktning nu när jag varit/är sjuk för den fokuserar på det sjuka och tar det lugnt med andra symtom eller så är det bara jag som inbillar mig? Imed jag har vilat så mycket nu så har sammandragningarna och förvärkarna minskat extremt mycket.

Jag har inga läckande bröst, halsbränna väldigt sällan, hormonerna känns okej, ryggen gör inte lika ont, inte sammandragningar eller förvärkar, inte sugen på något speciellt utan jag känner mest bara ökad hunger vilket gör att jag äter det jag kommer åt haha.. jag sover som en stock, drömmer väldigt skumma drömmar (drömde igår att min kompis pojkvän skulle bli prostituerad på en ungdomsmottagning i Norrland? Vi bor i Skåne men tvekar på att någon mottagning i landet hade accepterat det haha?) Men som jag sagt innan så ska man egentligen aldrig skriva sånthär för då brukar allting förändras till det negativa men det är ju en utvärdering av veckan så då ska jag ju vara ärlig :)

Idag är det bara 20 dagar kvar, och tänk nästa gång jag skriver? Då är det fucking 14 dagar kvar?!?! Jösses. Jag vet att de flesta upplever sista månaden som långsam och den klassiska meningen som jag fått höra av många är att den sista månaden är som att uppleva alla månaderna igen för att tiden går så långsamt men jag tycker verkligen tvärtom. Jag njuter varje dag, försöker iallafall :)

Bebis denna veckan: B6E1AA82-D9DB-4C25-8098-12792DE871A8

Jag denna veckan: (datumet stämmer inte för hon ska ju ”plockas ut” den 10e, varav därför det är 20 dagar kvar)

E8179E03-AEA7-43AB-8F5A-486D221FA5A2

Såhär har mitt febriga liv sett ut senaste dagarna förutom när jag varit ute med Zelma. EDB687CA-5CC6-46DD-8ECD-401BCF37C229Jag beställde hem hallonbladste för någon vecka sen, för jag har hört att det ska hjälpa kroppen att återhämta sig bättre och snabbare efter förlossningen, men jag måste bli bättre på att dricka det för det kaaaan ju vara en fördel. Antar att det inte hjälper att stirra på paketet eller tänka på det :) 44D42659-18D9-438E-A75A-9533A5B88120

Vecka 36!

Untitled-1Visserligen var det i onsdags som jag gick in i en ny vecka men bättre sent än aldrig 😉 Nu är jag alltså i vecka 36, så hur var då vecka 35? 

Förra veckan så skrev jag ju att mina hormoner började rubbas helt och hållet, att jag började känna mig deprimerad. Denna veckan har varit nästan tvärtom, 30% har varit psykiskt påfrestande men de resterande 70% har jag mått väldigt bra psykiskt. Man vet aldrig hur det blir sen så därför försöker jag suga upp så mycket av den positiva energin som det bara går.

Det har börjat bli lite tungt imellanåt i kroppen, speciellt när jag ska komma upp efter att ha suttit eller legat ner. Jag rakade benen och klippte och målade tånaglarna häromkvällen utan problem men när jag ibland ska ta på skorna eller strumporna så får jag lite dov mensvärk efteråt så vi får väl se hur de sista 3.5 veckorna kommer att bli. Jag är glad att jag klarar så mycket som jag gör och att jag inte är så himla begränsad, tex dessa jävla trapporna jag tjatat om (alltså att jag bor på tredje våningen utan hiss) är inte speciellt jobbiga längre. Jag går ju upp och ner minst 10 gånger varje dag då jag går ut med hunden, och nu när hon mått dåligt har jag ju burit henne också (då känns det jävligt tungt även fast hon inte väger många kilo..). Det som jag blir begränsad av är ju hur mycket och hur snabbt jag kan gå. När jag inte är gravid går jag in till stan på 10 minuter, nu tar det nästan den dubbla tiden imed att jag måste gå så sakta och ibland stanna haha.. Oftast är det pga sammandragningarna så det blir ju bättre efter en stund igen. 

Påtal om sammandragningar, förra veckan fick jag ju veta att jag hade urinvägsinfektion och fick gå på en antibiotikakur. Jag har gjort ett nytt test och väntar på svar, hoppas att infektionen är borta! Dock så kommer jag att få ha ett dropp med antibiotika under min förlossning (kejsarsnittet) pga jag haft en kraftig urinvägsinfektion, jag vet inte varför men det känns ju skönt att de verkar ha koll på läget? Skitsamma, de får stoppa in vad de vill i mig (det lät ju något……. haha) sålänge jag och bebis kommer att må bra. Egentligen är jag en sådan person som vill ha kontrollen, och jag litar inte speciellt mycket på sjukvården men när det gäller en förlossning så känner jag att jag inte har något annat val än att lägga mitt och mitt barns liv i deras händer och hoppas på det bästa. Vad finns det för val liksom?

I måndags var jag och Johannes på en föräldrautbildning vilket kändes jättebra att min barnmorska kunde ordna så att det bara var hon, jag och Johannes där. Vi gick igenom rutiner, BB, saker att tänka på med en bebis som kanske inte är så självklara, lite knep osv. Vi fick med oss en massa papper hem om det vi hade gått igenom så det kändes toppenbra! Det är nu den senaste veckan som Johannes verkligen har börjat inse att vilken dag som helst så kan vårt barn komma.. han sa själv att han har ju vetat om det, men nu har han verkligen börjar förstå det också.

Det måste verkligen vara helt annorlunda som partner och bara vara ”bredvid” liksom, vi som är gravida blir ju påminda hela tiden och precis allt kretsar kring barnet i magen iallafall nu sista tiden känns det som. Vi är ju mer förbereda och medvetna och det är ju inte konstigt eftersom det är inuti vår kropp som allt händer. För partnern är det ju det mentala samt att finnas med under hela resan som ett stöd..

Igår tex så var Johannes inne på toaletten när jag duschade för han skulle leta efter något efter han hade duschat. Efter en stund så fick jag riktigt extrem mensvärk och ni vet hur mycket man kan störa sig på minsta lilla sak då, så att höra honom prata och lyssna på musik och ens veta att han var därinne gjorde det värre, så fick jag be honom att skynda sig ut ”Johannes du måste ut. Nu. För jag har så satans ont att jag kommer att bli otrevlig och det vill jag inte”. Jag försöker verkligen så ofta som jag kan att varna honom när jag får ont för att det känns så elakt att från ingenstans börja halvt skrika och vara otrevlig när han inte gjort något.. Sen att alla människor, därav även han och jag, ibland kan bli otrevliga ändå utan att ha ont det är ju mänskligt men då förtjänar den andra personen kanske det, haha, för visst kan man få utbrott ändå liksom (och då kommer det inte alltid en varning först, man är ju bara människa) (förresten smärtan var antagligen bara en förvärk).

Man kan omöjligt förstå varandra i alla lägen och till 100% för det vore bara creepy och konstigt. Ibland kanske jag har ont någonstans, tex om det börjar göra ordentligt ont i svanken och jag ber honom att trycka med handen där för att det hjälper. Då kan han svara ”ja, sen, jag ska bara läsa klart” och då kan det bli att jag höjer rösten ”jag kan väl förfan inte pausa min smärta för att du ska läsa?!?!” Då tycker jag att han är riktigt dum i huvudet, jag bär hans barn, har ont, och han ska fucking sitta och läsa? Bara det att jag kanske missade detaljen att säga att jag faktiskt hade ont också, för honom lät det kanske som att jag bara ville ha lite massage haha.. 

Idag har jag haft ett konstigt tryck ner mot min urinblåsa, det garn känts som att den ska åka ut på riktigt alltså. Speciellt när jag står upp eller går. När jag var hos min barnmorska i veckan (var ju där två gånger denna veckan imed föräldrautbildningen en gång) så gjorde hon ett ultraljud för att se vart bebisens huvudet var och sedan klämde hon och kände (AJ SOM FAN NÄR HON FICK TAG I HUVUDET OCH SKULLE RÖRA RUNT) för att hon skulle se hur bebisen låg. Nu ligger hon med huvudet nedåt och är fixerad. Anledningen till varför barnmorskan skulle ”röra runt” huvudet var för att se om bebisens huvud var ruckbart (rörligt) eller inte, hennes var i princip inte ruckbart längre vilket betyder att hon kommer att ligga kvar i den positionen med huvudet. Resten av kroppen är däremot livad kan jag säga.. och det som känns konstigt vid urinblåsan är alltså för att livmodern och hennes huvud trycks neråt mitt bäcken ännu mer. Nu är det 25 dagar kvar bara och tiden går snabbare än nånsin!

Bebisen denna veckan: 4F02C453-7497-4A58-89F2-F409B1025808

Jag denna veckan: (dock fixade jag bilden igår så det är alltså 25 dagar kvar idag)62923A1E-7000-4F63-8C35-65F2ACFFCE4C

79167224-7032-449E-A2F5-D7647229E936

Tar vara på tiden!

Jag skrev ju ett inlägg för ett tag sedan angående att jag blivit så himla introvert nu senaste tiden i graviditeten, att jag helst bara vill låsa in mig och inte träffa någon alls. Vissa dagar är det fortfarande så, men senaste veckan har det funnits glimtar av det motsatta vilket jag passat på att ta vara på. Jag och Johannes åt lunch med hans pappa och hans pappas fru, jag träffade min mamma och syster, jag har pratat i telefon dagligen och iförgår mötte jag upp tre av mina tjejer inne i stan för att äta brunch med dem. Idag kommer även Simone (skalis) hit och ska sova här tills imorgon, på måndag ska jag möta upp tjejerna igen men för att se på bio. Det känns superbra att det har gått så bra och känts så bra att umgås med folk i princip dagligen denna veckan. För många är det ju kanske inget konstigt alls men ni som läste mitt lite mer personliga inlägg förstår vad jag pratar om..

Nackdelen är ju när jag får perioder/dagar då jag absolut inte vill prata i telefon eller ens tänka tanken på att träffa någon är ju att det blir lite snurrigt för människorna omkring mig när jag pendlar så mycket fram och tillbaka, men de som står mig nära vet jag förstår och inte dömer. Jag är iallafall väldigt glad över att denna veckan har varit så pass uppåt som den varit, man vet aldrig hur morgondagen blir eller hur nästa vecka blir så därför är det lika bra att njuta fullt ut.

Som sagt, iförgår träffades jag, Emma, Simone och Petra för att äta brunch. Jag älskar ju creme cheese-bageln på Espresso House och deras over-night-oat. Denna gången blev det med en is-chailatte till annars brukar jag köra på endast islatte/iskaffe utan någon annan smaksättning (vilket är konstigt då jag hatar smaken av varmt kaffe, men ISKALLT går bra). Jag ska börja göra dendär gröten här hemma så att jag kan överleva första tiden som mamma då jag inte kommer att hänga på Espresso House lika ofta som nu :) Hursomhelst så var det väldigt trevligt och kul att alla kunde ses, vi pratade om allt möjligt, skrattade och njöt av vår brunch haha. Jag älskar verkligen att passa på att göra sånahär saker nu innan bebisen kommer, även fast det såklart inte betyder att man sitter i fängelse bara för att man har en bebis men just denna egentiden som är så självklar just nu den gillar jag att ta vara på :)

Bästa tipset om man har dålig syn men inte har varken linser eller glasögon på sig: fota menyn och sen stå och läsa på telefonen. Jag vet. Sjukt smart.E88CEAAB-571B-4244-AB3B-B3A4E2ED10D764E9C2F4-0357-4B84-9F0C-805020F76B0CD5D9A224-EEC3-4470-9231-1028427A125B

Sjuk vovve, sjuk fågel och sjuk-i-huvudet-god mat & sällskap

Jag tänkte att vi skulle kika på vad jag gjort i veckan! I måndags var jag och Johannes på föräldrautbildning, vi kunde inte gå på den sist så min barnmorska höll i en egen liten utbildning för bara oss två. Det finns en del man inte hade en aning om så det var skönt att gå igenom det och så fick vi en massa papper med oss hem med informationen vi hade gått igenom tillsammans.

Annars då? Jag har fortfarande Zelma här, egentligen ska hon tillbaka till min pappa på måndag men hallå… jag känner ju att det finns tusentals anledningar till att hon kan få stanna här lite extra, jag är ju ensam så mycket om dagarna så hennes sällskap är väldigt värdefullt. Dock har hon varit sjuk denna veckan så det känns som att jag haft en bebis och tagit hand om dygnet runt (även på nätterna), fan vad man känner sig hjälplös, jag önskar sååå att hon kunde prata och berätta hur hon mådde. Hade hon gjort det så hade jag nog fått en hjärtattack förresten, tänk vad chockad man hade blivit om ens husdjur började prata..

Hon är betydligt piggare iallafall! Och att ta selfies med en hund som är på gos-och-bus-humör är inte det lättaste.

71CDCFCE-9261-492F-AB60-DFA3E6C1677BEE9C4D8E-58BF-4B3C-8D49-FBA8A36CAD924134A4D9-CFB6-4C06-BFAE-D21D86701905

Så vi begav oss ut för att kasta boll istället. Jag kan inte låta bli att tänka på det som jag en gång läste, att tänk ifall det är hunden som tror att den leker med oss? Att det är VI människor som vill leka enligt dem? Att de är hundarna som rastar oss.. haha.CD6F2199-33C3-4E35-973E-76803E16FE09Jag och Johannes hade en tacos-kväll och kollade klart säsong 3 av American Horror Story. Alltså fyfan vilken tråkig och dålig säsong? Vi övervägde flera gånger att byta till säsong 4 istället och hoppa över skiten, men ni vet hur det är… ”det kan ju bli bättre”… Jaja, maten och sällskapet var bra iallafall. Man kan inte få allt! D0A11019-18DB-45AF-BA33-BCF5BEEB4327I veckan träffade jag även mamma och min syster. Vi stack och åt och jag åt min favoritsallad. En sån himla mysig dag, det är inte ofta man får ihop det så att alla 3 kan ses. ED285C23-7287-43EF-9A1D-30C4A6D64A3AMamma myste även med en livad bebis i magen (lät som om mamma också var inne i min mage… haha)DE07F91B-AAFE-4111-952C-1014E3731273

Jag har även varit i stan med där Skalis visade en skadad fågel. Efter några samtal till djursjukhus så fixade det sig tillslut. Fina lilla fågel som inte kunde flyga. B591F8EB-0FAA-473E-BA59-1F2ED1DF6F341DCE3F6D-4189-4B31-BF00-A819882BEE4EÄnnu är inte veckan slut, men än sålänge har den varit väldigt bra! Utöver detta har jag varit hos barnmorskan igen och lite annat :)

Jag slog i huvudet och blev någon annan..

… ja det måste ha varit så? För just nu känner jag inte igen mig själv på vissa plan, och det ena planet som jag inte känner igen mig på är att jag börjat baka. Varför är det så konstigt? Baka kan väl alla? Ja jo KAN kan man ju, men ha lust? Jag har aldrig gillat att baka, och enda gångerna jag har bakat så har det varit kladdkaka, chokladbollar eller något annat som varit busenkelt. Förra julen bakade jag mycket lussekatter och en gång bakade jag donuts med min syster, plus en och en annan cupcake någon gång, scones och någon gång bakade jag bröd. Men att jag ens minns dessa tillfällena är väl ändå ett bevis på att jag sällan bakar i ”normala” fall? Jag tror egentligen att det beror på kaoset efteråt med all disk, för bara tanken ger mig någon slags längtan efter en kakfabrik som sköter sig själv (eller gå och köpa färdiga kakor som andra normala folk, varför ska jag överdriva med en hel kakfabrik?).

Hör och häpna! Senaste dagarna har jag bakat som om det inte fanns någon morgondag (vilket det funnits och tur är väl det). Jag har frågat Johannes vad han är sugen på och han är lika chockad som jag för det är ju himmelriket att komma hem till nybakat.. Jag känner som så att även om jag så ska rensa alla ingredienser till bakning på alla hyllorna i affärerna, baka sönder kaveln eller svimma av att äta deg (finns inget godare just nu) så ska jag minsann passa på att baka när det suget väl kommer för helt plötsligt försvinner det lika snabbt som Gunde Svan på skidor :) (egentligen har jag kommit på att det mest är degen jag vill komma åt, för jag har fått cravings på det).

Detta är min mammas underbara recept på frallor, de blev supergoda men när man vet hur originalet smakar så är det svårt att klå.. 04269BC7-B47C-42F5-8944-B4BD37EC1896Johannes satt och spelade och bad sina kompisar om råd på vad jag skulle baka (tänk vilken kontrast, heeeelt inne i ett spel och få den frågan? hans kompisar måste tyckt att det var ett konstigt avbrott) och det blev förslaget: kladdkakemuffins! Dock failade jag och det blev istället saftiga chokladmuffins, men jag ville ju inte vara den som är den, det gäller ju att impa på hans kompisar.. så jag gjorde om den enligt ett annat recept och de blev verkligen sådär kladdiga i mitten och lite krispiga på kanten. Så vi kan ju låtsas att det var meningen att jag skulle göra vanliga muffins också.. jag menar, så var det ju.

04260462-3FBD-4C02-AEB5-8D7AE4813A14

Det var valvaka i söndags, och av någon okänd anledning så förknippade min hjärna det med att det var lussevaka så varje gång jag hörde ordet ”valvaka” så blev jag sugen på lussekatter. Och vad gör man då? Jo, bakar lussekaaaatz såklart. (ok detta hade inte varit ett ”såklart” i vanliga fall, jag hade hellre suttit och dreglat än att börja baka).

9C343AF5-E044-4AC4-96A3-9784118D51E8

Igår ville jag göra kanelbullar (okej, i ärlighetens namn så var det väl mest degen jag ville åt men jag passade på att göra kanelbullar också) de blev lite väl stora och tjocka för att bordet inte räckte till när jag kavlade ut degen, haha. Men vadå jag är nybörjare, det är inte som att jag har så stora skills på bakbord…..

38496C46-391A-462A-BFC2-AE710442080E

/ Ska plugga på att mäta ut bord innan jag kavlar.

Vecka 35!

Untitled-1WOHOOO IGÅR GICK JAG IN I VECKA 35!!!!! Jag är lyckligare än nånsin!!!!

….

……

… önskar jag att jag kunde säga. Eller ja, att jag gick in i vecka 35 är ju sant iallafall. 

Förra veckan skrev jag ju att jag mått ganska bra hittills både fysiskt och psykiskt (alltså nu i andra och tredje trimestern), och jag är väldigt tacksam att jag gjort det fram tills förra veckan för nu börjar det bli betydligt sämre. Inte kroppsligt direkt, utan mer psykiskt. Hormonerna leker mer rövare än vad Ronja Rövardotters pappa gör kan jag säga. Ena stunden så är jag pepp och glad för att i andra stunden inte vilja något alls utan bara vilja blunda och inte behöva vakna förrän allting känns bättre. Jag har ju hela tiden vetat om att tredje trimestern inte brukar vara en dans på röda rosor utan även kan likna första trimestern angående hormonerna, jag är ju mer proppfull av hormoner än nånsin just nu, så det kommer ju inte som en överraskning att jag nu inte mår så bra speciellt ofta. Jag skulle vilja påstå att jag mår 70% dåligt och 30% bra, men när de 30% väl yttrar sig så tar jag vara på det, men de andra 70% gör att jag känner mig så sjukt nere och deprimerad. Det som gör det lättare är ju att jag vet att bättre tider väntar, snart har jag ju en bebis här istället. Det som peppade mig under första trimestern (det är alltså fram till&med vecka 13) var att andra trimestern visste jag att den tydligen brukade vara bättre och därför stod jag ut (okej vad hade jag för val liksom..), men nu är iallafall som sagt tröttheten och ett ostabilt mående tillbaka. 

Jag har tänkt på en sak och det är att det finns ju de människor som sällan mår dåligt (nu pratar jag om de som inte är gravida) utan hela livet är liksom lugnt och mestadels toppen och mestadels utan motgångar, det måste vara väldigt jobbigt när de väl blir gravida? Sådan sjuk omställning liksom.. ja det är ju en omställning för alla givetvis men förstå mig rätt. Jag minns att jag såg ett program för ett tag sedan om just detta och att vissa blev helt ”galna” (man kan inte hjälpa hur hormoner påverkar en) och kastade ett mjölkpaket i huvudet på sin man i affären när han tyckte att det var onödigt att köpa flera olika sorter. Hon var en sådan kvinna som aldrig hade höjt rösten åt sin man innan utan hon var en lugn person 24 timmar om dygnet liksom. Googlar man så finns det även väldigt sjuka saker som gravida kvinnor gjort i en graviditet, så att hormoner inte påverkar en så mycket är verkligen skitsnack (blir galen när jag hör hur vissa män tror att kvinnor blir ”psyko” utan orsaker?!!!!!) Men det är tyvärr inte heller ovanligt att förhållanden tar slut när kvinnan är gravid pga mannen inte känner igen henne eller klarar av förändringen. Min åsikt kring detta ska jag inte spinna vidare på för jag märker hur jag redan börjar trycka hårdare och mer aggressivt på tangenterna.

När jag inte är gravid så har jag perioder, korta som långa, att jag mår upp och ner så egentligen känns inte detta främmande under graviditeten men under andra trimestern så har jag blivit lite bortskämd och verkligen mått toppen, bättre än på hur många år som helst. Himla synd att man inte kunde vara i den fasen resten av livet 😉

Kroppen då? Ja den växer ju på ”som den ska” antar jag, jag går ut varje dag eftersom jag fortfarande har kidnappat (hundnappat) pappas hund, jag kan böja mig ner efter saker, sätta mig på golvet, ta på skorna (bett om hjälp en gång, samma som med att raka benen det KAN jag göra själv men det blir ett helt träningspass och det ger mig sammandragningar..), lyfta upp hunden, springa upp och ner för trapporna (tredje våningen..). Ok nu låter det som att jag gör allt detta för att prova hur mycket jag klarar av, typ utmanar mig själv haha, men nej så är inte fallet. Då hade jag avlidit för ibland blir jag så andfådd bara genom att sätta mig ner på huk och ska komma upp igen (det är alltså att komma upp igen som är lite mer problematiskt, ner kommer man ju alltid..)

Jag vågar knappt säga detta för jag kan nästan svära till 100% att det kommer bita tillbaka på mig inom en snar tid framöver, men jag har inte lagt på mig mycket vätska i händer och fötter. På nätterna när jag går upp och kissar så har jag senaste nätterna känt hur det sticker i ena handen och det förmodar jag är vätska, men för övrigt så märker jag inget vilket jag än sålänge är tacksam över.

Sammandragningarna och förvärkarna (som jag är ganska säker på att det är) kommer mer och mer. Jag nämnde det för min barnmorska och även att jag kissar väldigt ofta (det trodde jag var normalt?) men att blåsan aldrig töms (det trodde jag också var normalt eftersom jag har hört att bebisen kan ligga mot blåsan och därmed hindra den från att tömmas helt?) men vi tog iallafall en odling på mitt urin och igår fick jag svaret att jag har en kraftig urinvägsinfektion så nu går jag på antibiotika (höll på att skriva antidepressiva) (okej min urinblåsa hade nog behövt det också) och jag kan alltså ha haft detta länge, är glad att jag får behandling nu innan det hann gå ännu längre iallafall. 

Senaste veckan har flickan i min mage varit så livlig därinne att jag fått en chock av att se på min egen mage (ni som följer mig på snapchat och instagram har sett mystory), helt galet när allt möjligt sticker ut och rör sig innanför skinnet? Igår var hon dock inte alls lika livlig så jag var lite orolig, men efter att ha lyssnat på hjärtslagen så kändes det bättre. Jag känner att hon hickar och när jag pratar med henne samtidigt som jag buffar på henne så ”svarar hon” mig. Det finns även en rocklåt som jag brukar sätta igång nära magen och 9/10 gånger så börjar hon röra sig inom loppet av 10 sekunder (jag lyssnar alltså bara på den låten för den sakens skull haha..)

Däremot har jag haft ”mensvärk”, mer ont i nedre delen av ryggen, det känns som att nånting trycker neråt och det kan lite milt blixtra till mellan benen så jag TROR att hon börjat fixera sig på riktigt nu. Hon har ju legat med huvudet neråt i ett par veckor men nu känner jag även att hennes rygg ligger mer ”rakt” upp och ner, alltså att hon står på huvudet. Kanske är det därför jag känner lite mindre rörelser? För när huvudet börjar fixeras så blir det ju svårare för huvudet att röra sig? Jag har ingen aning men sålänge jag kan få kontakt med henne och dessutom hör hjärtslagen så borde det ju inte vara någon fara.

Idag är det 34 dagar kvar tills hon absolut senast är här, och här har vi bebis denna veckan:  12552D60-FF86-4122-83D1-34152D852090Jag denna veckan: 83E5AEC2-AAC6-4190-9DFE-C955E257705C

Vi sover med hennes snutte varje natt så att den ska lukta oss sen (gamla fisar och svett alltså) (hehe). Nej men kroppslukt ger ju en trygghet för bebisen då hon känner igen oss. Processed with VSCO with a5 preset

Jag fortsätter att fylla i min gravid-bok och tanken slog mig nu att tänk att jag inte har en aning om när den sista gången är kommen som jag faktiskt kan skriva i den? 8E61BE50-3FC4-4282-BA87-F2A4E3F8A3FD

Allt eller inget

Det som är spännande med att inte veta hur ens energi är dag för dag är att man aldrig vet hur dagarna blir. Jag går ju som sagt bara hemma nu och väntar på att tiden ska gå så att bebisen kommer och vissa dagar orkar jag knappt ens stiga ur sängen förutom när jag ska gå ut med Zelma, men andra dagar… ja då jävlar. Då är jag som en katt som fått senap i röven. Häromdagen var en sådan dag:

Jag plockar undan lite i lägenheten så det ser lite mer städat ut”, sagt och gjort. Jag storstädade hela lägenheten, tvättade golv, dammtorkade, låg på alla fyra och danmsög alla listerna längs väggarna, dammsög alla små hörn överallt, skurade och skrubbade toaletten, skrubbade skåpsluckor i köket osv. Dessutom hade jag ett vakande öga över mig..

Vad händer här?”74D8EDC3-13D0-42B0-8BE1-A2F4BB2EB332Har hon fått fnatt?? Hon har ju skrubbat rent hela köket?”69EA445A-4E11-4290-A9F6-D61698374E21Skojar du?” F35E56FF-C1BE-4BD2-8752-2CD9E9EBDBD5*synar alla golv*tjaaaa det ser ju bra ut!”06CBEED8-345A-4AF1-9E95-19FF9DA12E152EF38818-0BCE-4CD9-A0A5-5A8A62921A45Sedan försvann energin. Eller inte. Jag rensade ut hela vårt lilla ”rum” som är som en stor garderob, kastade grejer och organiserade.
40EBF6C7-2587-4C62-8E72-1AF58881B2FF … och sedan fortsatte jag med min låda i hallen där jag har alla viktiga papper. 5A55C969-4DD2-46E5-9150-A1C53F8ED8BDSedan kom Johannes hem och då fick jag för mig att jag ville baka (?!) jag hatar egentligen att baka men gott blev det.D340722F-E3EB-4434-B508-0B94800EB1D5

Hur jag mådde dagen efter? Och dagen efter det? Well, ingen energi och kände mig som en utslagen säl, men med en förbaskat ren lägenhet.

För er om inte kan släppa hur man ser ut om man är som en katt som fått senap i röven: YouTube Preview Image