Min gamla blogg..

Hej!!

Nu har det gått flera veckor sedan jag uppdaterade min blogg, känns nästan som att det var så länge sedan att jag snart borde börja kolla efter en rullator, har hört att blocket har en hel del? 😉

Nej men bloggen har ekat tomt här ett par veckor och det finns en förklaring till det för livet har verkligen inte varit på min sida utan det har tyvärr varit fruktansvärt rent psykiskt.

Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg som handlar om min förra blogg, den var väldigt stor i Sverige på den tiden då bloggvärlden var som störst och jag är tacksam ändå att jag fick uppleva den tiden, jag drev den under ca… 5-6 år tror jag? Innan den stora bloggen så hade jag en mindre blogg och då var jag verkligen inte så gammal, då hade jag mest attityd och lekte kaxig, cool och provocerade haha! 

Som jag sagt några gånger tidigare så var inte tanken med denna bloggen att blogga för att fånga en massa läsare eller att blogga för att tjäna pengar eller för att bli sponsrad, för med erfarenheter så vet jag att jag endast vill skriva i denna när jag vill, kan och har lust. Jag hade ju en stor blogg för ett par år sen med tiotusentals läsare, jag tjänade pengar och fick sponsrade saker hela tiden. Tillslut kände jag verkligen ingen motivation till det, det började mer kännas som ett ”måste” och då är det svårt att publicera flera inlägg per dag. Det var ju inte bara till att skriva och lägga upp en vanlig bild utan det skulle ju gärna finnas något att skriva om och bilder där det faktiskt hände någonting.. Vilket i sin tur gjorde att jag var ”tvungen” till att göra grejer för att senare kunna blogga om det. Events, åka på grejer, göra saker, tycka saker osv. Jag reste väldigt mycket under en längre period och det älskade jag. Dels för att… ja vem gillar inte att resa liksom? Haha. Men även för att det var perfekt att fiska material till att blogga om. Dock var det väldigt tråkigt för min dåvarande kompis som jag gjorde alla resor med hon fick ju sitta och vänta en hel del när jag tog fram datorn och bloggade på kvällarna och jag fick panik om inte internet fungerade som det skulle, men för att hon skulle slippa ”lida” för mycket så brukade jag sortera och fixa med bilder på kvällarna när hon hade somnat eller på morgonen innan hon hade vaknat. Nackdelen var ju att på de flesta hotell så fungerar internet som bäst i lobbyn så det blev ju en del hängande där på kvällarna (jag snackar alltså inte om flera timmar men iallafall en timme varje kväll). Det var väldigt massa jobb kring att ha en blogg och det tog flera timmar varje dag, jag blev så frustrerad och provocerad varje gång jag hörde någon säga ”ja de är väl enkelt, de är ju bara att skriva lite och fota lite”. Svar: nej! Som sagt är ju innehållet det viktigaste och att folk verkligen vill läsa det man skriver om annars dör den ut och hur mycket pengar hade jag då tjänat på den? Till skillnad från andra jobb så kunde jag inte ta semester från mitt jobb för om jag inte jobbade så fick jag inga pengar. Tillslut insåg jag att jag inte kunde förändra andra människor om de redan bestämt sig för vad de tyckte, jag kunde försöka förklara men vissa människor är stängda för saker de redan har en åsikt om så jag lät dem tro det. 7D4D7DD4-9304-45FB-84F6-128591CFF919

Sen var det såklart kul också att blogga! Jag älskade ju (och gör fortfarande) både att skriva och att fotografera plus att jag är väldigt kreativ som person med många idéer. Hade det inte varit kul så hade jag ju inte fortsatt så länge som jag gjorde. Ibland var det bra att jag ”tvingade” mig själv till att göra grejer för att ha något att blogga om för ifall jag mådde sämre en period så tvingade jag ju mig ut ändå (jag tillät ju mig såklart att vara hemma och må dåligt också men ofta mår man bra av att komma ut och inte gräva ner sig för mycket). 

Det var kul att få saker sponsrade (vem hade inte tyckt att det var kul att få saker hemskickade flera gånger i veckan liksom?) och jag gav bort en hel del till tex vänner vilket i sin tur gjorde dem glada. Jag hade samarbete med alla möjliga företag, allt från kläder, löshår, hotell, läppförstoringar, de köpte reklam i mina inlägg, ziperall (Sveriges motsvarighet av onepiece ifall någon minns vad det var?) varav jag blev ambassadör för dem och flög upp till Stockholm för att fira alltihop i det företaget med grundaren och andra som jobbade för dem, kan ju säga som så att det kändes rätt udda att sitta med en ziperall och dricka champagne på en nattklubb mitt inne i Stockholm som sedan öppnade för allmänheten och folk kom in med festkläder, (men det hade nog känts konstigt på vilken klubb som helst haha!)3171448B-3660-46CA-9E9E-BB7464C90416DAB85441-3D9D-4B6E-BA52-1A8952F0B82A490763E2-8181-4925-BEEA-87A78FC2B904

Att jag tjänade pengar på att göra något jag brann för var också helt underbart, och även fast jag hade en såkallad manager och hade ett kontrakt på en portal så kände jag ändå att jag själv styrde över min blogg vilket var otroligt skönt att jag fick vara min egen chef.

Det som var roligast var nog ändå att träffa så mycket bloggläsare var jag än var (det låter kanske överdrivet men jag lovar att det var så) de kom fram på stan, på tåget, i affärer, på uteställen och i olika städer som jag var i. Oftast tog vi bilder ihop och det låter ofattbart just nu när jag ens skriver allt detta men jag har även fått skriva en hel del autografer. Detta var ju verkligen under ”bloggarnas tid” och jag tror att det kan jämföras med dagens youtubers. Skvallerbloggar skrev om mig, jag var med i tidningen ett par gånger och jag hade en mobiltelefon med kontantkort som de kunde ringa mig på (vilket inte fungerade i längden kan jag tillägga, jag blev bokstavligt talat nedringd och för den som inte tror mig så kan jag hänvisa till ett av mina ex och även hans kusin för hon fick lite utav en chock när vi var på kalas en gång och min telefon aldrig slutade ringa). Bloggläsare skickade fina brev/teckningar och jag har kvar en hel av allt detta. E4237E38-6DD9-4989-BF90-AE1FFEE09853

6A720A0A-50E9-45F8-8D5F-6A14A6807C7AFör er som undrar och inte alls har en aning om vad jag ens bloggade om så var det allt mellan himmel och jord men eftersom jag alltid brytt mig om andra och även velat hjälpa andra så hade jag ”krossa idealen” vilket var att läsarna kunde skicka mail till mig och skriva och skicka bilder på vad de var stolta över eller mådde dåligt över på sig själva och så ville jag hjälpa dem att må bättre. Jag publicerade alltså deras bilder och deras texter i blogginlägg och skrev en text som svar, peppade dem osv. För tyvärr var det mestadels tjejer som mådde dåligt över något på sig själva som skickade in, och än idag flera år senare så hör vissa av sig och berättar att jag verkligen förändrade deras liv. Det är inte många eller speciellt ofta någon skriver nu, men när det väl kommer ett meddelande lite då och då så blir jag så varm i kroppen både över att de mår bättre nu men även för att jag verkligen gjorde detta med hela mitt hjärta och jag höll på med detta väldigt länge. 

En annan grej var att jag även skrev om min vardag, men inte på ett stelt sätt tex ”idag såg jag en kommentar som gjorde mig så chockerad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till” utan istället kunde jag skriva ”jag såg en kommentar idag, jag blev så chockad att jag höll på att sätta kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade. Då är det illa..” Nu var ju detta bara ett exempel och kanske inget bra sådant men jag skrev på sättet som jag var, och fortfarande är. Jag kan vara lite oseriös och dra till med vissa roliga kommentarer med glimten i ögat och ta ganska lätt på saker och ting och jag ville ju vara mig själv, en sådan lättsam och skämtsam person som inte alltid är så seriös utan har lätt att bjuda på sig själv. Jag ville liksom att det skulle framgå hur jag faktiskt var och inte låtsas vara någon annan.. seriös i stunder jag behövde vara det, och lite ironisk, galen och skämtsam i typ alla andra stunder.844D9C05-C5B4-4AED-82BD-AA967D2B148FKolla vad liten, rund och söt jag var o ansiktet när jag började blogga!DD03115F-FC3A-459D-BC2D-88D7EC0B4B395-6 år senare:4C8EDFCF-5BB3-4BF8-9D51-5320EE1C4353

Men (alltid dedär ”men”) jag hade ju en seriös sida också. Tex som med ”krossa idealen” eller om jag ville bli mer personlig och skriva lite mer om djupare saker såklart, för som sagt så ville jag vara mig själv och jag hade även den seriösa och lite mer allvarliga sidan såklart, och ibland kunde jag få en skarpare attityd vilket var på både gott och ont då jag ibland skrev saker jag såhär i efterhand kanske borde tänkt på en extra gång innan jag tryckte på ”publicera” (för även fast jag raderade det dagen efter så hade ju skvallerbloggarna redan printat och publicerat). Jag visade mycket känslor vilket jag tror att folk uppskattade. Vare sig det kunde vara roliga historier eller vitsar som var min humor, eller hur jag faktiskt tog åt mig utav vissa kommentarer och mådde dåligt av de. För visst fanns den baksidan också, jag fick en väldigt massa elaka kommentarer om att jag var så fet att jag borde ta livet av mig för då hade jag gjort alla en tjänst, folk ville våldta min trut så att jag kunde lära mig att hålla käften, jag var den fulaste de sett och att jag borde skämmas över min spegelbild, de skulle kolla upp min adress för att hemsöka mig, jag var missbildad osv osv. Efter en tid lärde jag mig att fokusera på de positiva kommentarerna som faktiskt GAV mig något men ni vet ju själva hur det är, det är så enkelt att fastna på det negativa men efter ett tag så rörde det inte mig i ryggen längre för jag visste ju att sådana kommentarer oftast handlar om avundsjuka för helt seriöst, om man verkligen tycker att någon är skamligt ful då brukar man inte säga det.. 

En annan sak var om min vänstra hand, ni som känner mig vet ju att den ser lite annorlunda ut. Jag föddes utan fingrar på min vänstra hand och trots 6-7 operationer när jag var liten så ser den ju inte ut som en vanlig hand men jag har typ halva fingrar och min tumme är ”hel” så jag kan ju hålla i saker och jag tycker att min hand fungerar som vilken som.. iallafall, jag visste ju att detta bara var en tidsfråga innan någon skulle dra upp detta bland kommentarsfältet och jag hade så rätt. En dag ploppade det upp en kommentar från ”anonym” där det stod ”vad fint du döljer din cp-hand på alla dina bilder”. Först frös jag till is och hjärtat började banka hårt som fan, men sen tänkte jag att jag skulle göra det enda rätta och det var ju att polisanmäla men precis som jag misstänkte även då så skulle polisen lägga ner det fallet och det visade sig att jag återigen hade rätt. Jag tog tag i det själv och kollade IP-nummer och jag fick en chock när jag såg vem det var (så att jag satte kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade.. som sagt, haha). Det var en bästa kompis jag hade haft när jag var yngre, hon var ganska osmart för hon hade skrivit en kommentar i min blogg tidigare så när jag spårade IP-nummer så kom ju hennes kommentarer upp. Smart hon var va? 😉 jag tänker inte gå in mer på det men ja..A4B881C3-404A-424E-9781-5A2EC4104316

Efter detta så kände jag att jag kunde vara öppen om min hand, why not liksom? Även fast jag inte förstod grejen med en hand så var det ju ändå lika bra att ge den uppmärksamhet för personen som kommenterade trodde ju att jag skämdes vilket jag verkligen inte gjorde. Jag förstod bara inte varför jag skulle börja skriva om mina kroppsdelar men det gjorde jag iallafall. Jag började även skoja om detta och på min header så hade jag även texten ”miixx- hon utan fingrar men med massa glädje”. Detta ledde till att jag inspirerade andra ännu mer till att vara sig själva och att ingen ska behöva skämmas över något på sig själva. Så min förra kompis fick ut hennes mogna tankar som anonym samtidigt som mina andra bloggläsare mådde bättre, win-win! Här skrev jag att jag behövde en hjälpande hand eftersom min ena hand tydligen inte fungerade.. 4A6DF0CF-B08A-4B12-96D6-DA1DA7D9E2B4

Jag förstod nog aldrig själv hur stor min blogg faktiskt var eller hur mycket jag faktiskt inspirerade och hjälpte andra för jag var ju fortfarande… jag? Jag blev nominerad till en gala i Stockholm som ”årets nykomling i bloggvärlden”, jag vann inte men det kändes kul att få känns mig uppskattad över att en ha blivit nominerad, och att jag fick träffa andra bloggare eftersom det inte finns så många i Skåne.AA5C5A2E-E42F-4E42-A515-7510E2420F7C

Mina vänner runtomkring mig kan fortfarande dra upp detta ibland, hur många foton de fått ta när folk kommit fram, hur många gånger som saker tagit längre tid än planerat för att vi fått stanna överallt när bloggläsare stannat oss. För mig blev det ju en vardag men det blev det även för de som jag umgicks med väldigt ofta. Det som var jobbigt var en gång när min ena lillasyster var med och det kom fram några som hon gick i samma skola som, de började sedan att komma fram till henne i skolan och prata om mig vilket hon inte mådde bra av alls då hon var väldigt blyg på den tiden.

Jösses, nu när jag tänker tillbaka och ens skriver allt detta så känns det som att jag skriver om någon helt annan person från ett helt annat liv? Lilla jag från en sketen stad i Skåne liksom.. Det känns som att jag sitter och både överdriver och skryter över allt detta men jag antar att det är så för de flesta när man gjort något man är stolt över eller något som är utöver det ”vanliga”, man tycker att man skryter..

Sen det där med ”krossa idealen” tyckte vissa var dubbelmoral då jag själv ändrat på mitt utseende (bröst och läppar varav läppförstoringen försvann för flera år sen men jag står ju för att alla får göra som de vill sålänge man gör det för sin egen skull, att man ska försöka tycka om sig själv som man är men om man mår väldigt dåligt över något i flera år och inte kan släppa det så visst kan man ändra på något men huvudsaken är att man gör som MAN SJÄLV vill och inte för någon annans skull. Att pumpa mina läppar gjorde jag mest för att testa då jag visste att det skulle försvinna efter ett tag ändå).

Hursomhelst, denna bloggen som jag skriver på just nu den skaffade jag nu flera år efter att jag hade beslutat min gamla, för denna skaffade jag för att jag saknar att skriva och fotografera, att få skriva av mig, tex nu under graviditeten så var det guld värt att få skriva av sig här. Jag skriver vad jag vill och när jag vill helt enkelt 😊

Som sagt så har saker varit förjävliga senaste veckorna och jag tror att jag kommer att skriva av mig om detta för att jag är säker på att det kommer att hjälpa andra (återigen att hjälpa andra, men jag brinner ju för det som sagt) men även för att det kommer vara skönt för mig att få skriva av mig då jag alltid haft lättare för att förklara känslor i text än i tal.. vi får se hur det blir helt enkelt, ifall jag kommer att skriva om det eller inte. Tanken är iallafall att börja blogga mer nu för som sagt är det kul att dela med mig både av mina känslor, tankar, vardagen och även dela med mig av Milly 😊

Det är verkligen kul att titta tillbaka, man förändrades ju en hel del under de åren haha.. Typ som denna bilden, det känns verkligen som att jag förändrats sen dess? Vet inte varför men det är kanske något med håret? 07C683E2-9EB3-4B05-89EF-F21AFFC9E4ED

Några bloggläsare, täckte deras ansikte imed detta var några år sen. Jag hade inte velat att någon publicerade bilder på mig utan att fråga.. F928E74B-8CE4-4FEA-8B67-11356A4EC148

Igår var dagen med stort D

Igår var den fruktade dagen kommen. Dagen med stort D! Det var läskigt, spännande och utmanande. Jag kände hur folket stod och hejade och framme vid målet kastade de guldmedaljer på oss!

.. Huh? 

Nej men redan innan Milly föddes så har jag tyckt det känts obehagligt att man ska gå in i en affär med henne. Tänk om hon börjar skrika och inte slutar? Jag vet ärligt talat inte varför jag varit rädd för det för att nu känner jag mest att bebisar skriker och det är ingen nyhet för varken oss eller för folket inne i affären. Jag tror lite att jag målat upp det som en större deal än vad det faktiskt är. Johannes däremot är likadan och det visste jag faktiskt inte, men imed att BVC och BB rekommenderade oss att ingen ta med en bebis in i en affär förrän den är iallafall ett par veckor gammal, och Johannes börjar jobba nästa vecka så kände vi att igår var dagen då vi skulle trotsa detta ”katastroftänkandet”.

Det blev även min första riktiga promenad sedan förlossningen och det kändes verkligen väldigt bra. Vi gick inte med någon turbo i röven (möjligtvis en söndrig turbo) men det blev iallafall 4 km och när vi gick tillbaka så passade vi på att gå inom två affärer, visserligen var vi inte därinne i mer än 10 minuter men ändå en bra start! Det var inte speciellt läskigt eftersom hon sov hela tiden, and so what ifall hon hade vaknat och börjat skrika? Det hade ju varken varit den första eller sista bebisen som folk hörde. (Ok när hon vaknade upp och kikade lite med ena ögat så bad jag upp till högre makter att hon skulle somna om och det gjorde hon). Dock känns det ju lite synd ändå att hon inte vaknade och började skrika för då hade vi ju varit i den situationen tillsammans. Wellwell, det var skönt att ha provat iallafall eftersom jag känt liten oro över att behöva gå till affären, gå på stan och sen så småningom åka tåg ensam med henne. I really want som meat on my legs som vi säger i Sverige. Det kommer nog ta några gånger innan jag känner mig helt bekväm med det så det är ju skönt att Emma (som jag bor 40 sekunder ifrån) brukar handla så att vi kan gå tillsammans.

Detta låter kanske som ett konstigt, omoget, sjukt eller allmänt efterblivet i-landsproblem men då är det ju förjävla skönt att det är löst nu iallafall 😊
AA096566-001C-4FF3-A039-DF235D65E360 49CB58C2-B96D-48D9-8B39-2AA246FAA8E1