Vi blev inlagda på sjukhuset

I mitt senaste inlägg så skrev jag ju från akuten när vi var där men när vi åkte hem och trodde att allting var iallafall hyfsat frid och fröjd så visade det sig att allting bara hade börjat.. Hon fick diarré (under torsdagen och fram till söndagen så bytte vi blöjor allt mellan 15-20 gånger PER DAG). Stackaren fick inte behålla någon mat eller vätska alls och som plus på allt detta så fortsatte hon även kräka. Vi försökte att få i henne vätskeersättning men hon vägrade vilket gjorde att vi fick använda en sådan plast-spruta för att spruta in det i hennes mun och det var ju långt ifrån kul varken för henne eller för oss.

På lördagen kände jag att det inte alls kändes bra så efter ett samtal med 1177 så åkte vi in till akuten igen och blev därmed inlagda. Vi skulle ge henne 5 ml vätskeersättning en gång i minuten i 20 minuter (och varje gång gjorde hon motstånd som fan och började skrika), efter det skulle vi ge 10 ml vätskeersättning var femte minut men då sa hennes kropp ifrån och hon spydde en fontän över mig och henne. Hon fick då medicin mot illamående och när den medicinen började värka då blev allting ett rent helvete. Hennes hunger kom ju maxat då eftersom illamåendet försvann och utan att jag ens överdriver en enda minut så gallskrek ungen i 40 minuter av hunger, det gick inte att lugna henne överhuvudtaget och läkarna sa att vi absolut inte fick ge henne någon mat. Efter de 40 minutrarna så fick hon medicin som skulle hjälpa mot diarrén och efter det så deckade hon. Då kom läkarna in och sa att vi skulle börja ge 5 ml vätskeersättning igen en gång i minuten i 20 minuter och när vi gjorde det så fick Milly panik över att hon inte fick ännu mer av den, hon var ju vrålhungrig. Alltså hennes blick till mig var i princip ”varför hjälper du mig inte mamma, jag är hungrig, vad är fel” och det värkte ordentligt i mitt hjärta att inte få mata min egen bebis.. ville bara ta henne och springa därifrån som om det var någon slags instinkt. Vi fortsatte att ge henne 5 ml en gång i minuten vilket alltså betydde att vi en gång i minuten väckte henne för att ge henne så lite vätska, som en riktig aptitretare. Tänk dessutom att vara så trött att du somnar men en gång i minuten så vaknar du..

12DFE862-5981-4CCA-B46C-95774FBD9B7B

Efter de 20 minutrarna så kom läkaren in igen och sa att vi skulle ge Milly 10 ml var femte minut och när jag frågade hur länge vi skulle göra det och hon svarade ”två timmar” så kände jag bara att nej, FÖR HELVETE TITTA PÅ HENNE?! Så jag sa till att Milly har varit vaken sen kl 07 (klockan var då ca 16) och hon är dödstrött och dessutom vrålhungrig efter att inte ha ätit ett skvatt på hela dagen, så att väcka henne var femte minut i två timmar fanns inte på kartan. Jag sa till läkaren att Milly behöver en paus så att hon kunde få sova och det fick hon. Det kom in en helt underbar sköterska som blev helt kär i Milly så hon gick runt och vaggade henne tills hon slocknade helt, sen sa hon att hon ville avsluta sitt jobbpass för dagen och vara med Milly istället haha.. När vi sedan skulle byta avdelning så kramade jag om henne och sa att hon var helt underbar och kändes ämnad för det jobbet. Att hon verkligen befann sig på rätt plats. Jag tycker det är viktigt att berömma människor som är bra och inte enbart hacka när det är någon som är dålig. Hon pratade så mycket med oss och hennes utstrålning skrek verkligen trygghet, kärlek och omtanke! 

Nåväl, eftersom Milly på riktigt led av dendär förbaskade vätskeersättningen (jag vet att den är för en bra grej men jag avskydde den, helt seriöst!) och att hon inte fick behålla nånting utan det kom ut igen så bestämde de att lägga in henne över natten och koppla på dropp på henne. När de gjorde det så höll Johannes henne för just sånt med nålar tycker jag är obehagligt och när det då dessutom gäller mitt barn så.. ja, nej usch, jag bad om att få lämna rummet en stund men allting gick bra.

Vi blev förflyttade och lades in på barnavdelningen och eftersom bara en förälder fick stanna så bestämde vi att Johannes stannade kvar och jag åkte hem. Det skedde saker där på kvällen angående blodprov som jag tackar gudarna för att jag inte var kvar där när det hände för jag hade inte klarat av det och jag hade nog skällt ut en sköterska där.  Hursomhelst, jag åkte tillbaka till dem morgonen efter och jag trodde jag skulle mötas av ett nervvrak till Johannes men nejdå han hade sovit som en kung och Milly som en prinsessa, haha. Själv städade jag lägenheten och fixade massa tvätt fram tills på natten pga jag var så orolig i hela kroppen. Dock blev jag väldigt glad av att de hade sovit bra eftersom det verkligen hade varit sån kaos. Vi skrevs ut lite senare och de sa att det var någon form av magsjuka.

20AD0E3B-18E4-4300-870C-8A3A456A2E1F

Det höll i sig fram tills i tisdags/onsdags ungefär och vi försökte verkligen med vätskeersättningen flera gånger i timmen när hon var vaken, och en medicin hon skulle ta 3 gånger dagligen men herregud vilket motstånd hon gjorde… det var som att plåga henne. Hon fick äta sin ersättning men bara små portioner så hon var hungrig konstant. Tillslut började hon skrika bara hon såg att vi kom med sprutan och vid ett par tillfälle ville hon inte ens äta ur sin flaska. Påtal om motstånd så sa flera stycken på sjukhuset att Milly är en väldigt stark bebis, där vi lades in över natten så hade de sagt att de inte varit med om någon som varit så stark som hon var i sitt skick. Dessutom så virade de förband runt nålen där slangen satt i på handen och så sa de att ”nu sitter den ordentligt så nu kan hon inte dra bort något hur mycket hon än försöker”. Jovisst, sagt och gjort va.. Hon försökte äta på slangen, rycka av den osv och på något konstigt vis så lyckades hon dra upp en del av förbandet, vi vaktade henne men eftersom hon är så sjukt snabb och envis så lyckades hon ändå. Tur som fan att hon inte drog av hela nålen från handen..

Slutet gott, allting gott. Hon mår bra nu även fast hon är lite medtagen. Vi har slutat med medicinen mot diarré och även med vätskeersättningen, och även fast man vet att det är för en bra grej så kändes det förjävligt rent ut sagt att behöva tvinga henne till någonting. Det som gjorde mest ont i mig var att hon inte förstod någonting alls av vad som hände eller varför. Vi har flyttat in spjälsängen till vårt sovrum för tillfället för vi trodde att det kanske skulle hjälpa henne att sova bättre men nej, hon vaknar flera gånger varje natt och skriker. Visserligen var det så ett par nätter innan hon blev sjuk också så jag antar att det är en fas. Dock får hon fortsätta sova inne hos oss då det underlättar att slippa gå till hennes rum flera gånger varje natt. Hennes aptit är tillbaka så nu är det bara sömnen som helst ska bli lika bra som förut, vi får väl se :-) 

B2A476AD-0506-4A54-81AE-10FFF4828F84

20896614-28BA-4CA1-AE73-48F4043C601D

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>