Tipp, tipp, taaaaapp!

Julen har alltid varit min favorithögtid som sagt, och när man längtar efter något man tycker om så vet vi ju alla den tråkiga sanningen – DÅ GÅR TIDEN FÖR SNABBT! Varför kan inte tiden under julen (eller helst hela december) gå lika långsamt som personen som står före en i kön på Ica? Vi alla vet ju vilken jäkla tid det kan ta, speciellt när man har bråttom..

Nåväl! Julstämningen har väl infunnit sig lite iallafall och det blev ännu mer denna veckan som varit! I tisdags var jag och tittade på när min yngsta lillasyster hade julshow med sin skola och med Sonja Aldén som gästartist. De var en riktigt bra show och eftersom min syster bara går första året på gymnasiet så betyder det att det kommer att komma två julshower till (ifall hon inte går om någon klass eller två, jag föreslog det men det verkade inte vara så populärt att gå om gymnasiet för att JAG vill se fler julshower med min syster). Påtal om det, hur i h*lvete kan hon gå i GYMNASIET när jag NYSS VÄRMDE VÄLLING TILL HENNE?! Det skiljer 10 år mellan oss och enligt mina beräkningar och känslor så är det bara 5 år sen jag började gymnasiet? Men för all del, tänk inte på mina känslor eller beräkningar nej.

Vart var jag nu? Juste, julshowen! Som sagt var Sonja Aldén också med och jag älskar hennes julalbum så att få höra blandannat Holy night/stilla natt med henne live det höjde min julkänsla till rymden (okej där överdrev jag, men den höjde iallafall julkänslan till höjden av min julgran).

133EA9EC-DDAC-4F9E-9893-90BECA400B1F

Igår var det ju även lucia! Jag och Emma åkte till min mamma och på Ica där så kommer det ett luciatåg varje år så vi passade på att titta på det. Inte varje dag man handlar toapapper och lyssnar på lucia i samma veva :) 
BC87FD3A-A419-4F8B-9D9D-00C9CDDF1384

4F8CCD9E-9342-4F4C-9776-F54C8138CB1C Den här lilla tärnan sov hela resan till mamma och även under halva luciatåget. Jag har kommit på att vara bebis är som att vara jävligt full – man somnar på ett ställe och vaknar på ett annat men man har då ingen aning om hur man kommit dit?

DEC66B8F-B1B1-4000-8654-CAB99EE59C1DEfteråt åt vi lussekatter som också hör till! (Eller ja, lussekatter har jag ju ”råkat” baka oavsett om det varit jul eller inte men blir man sugen på lussekatter i september så why not? Sålänge inte lussekatts-polisen kommer så är det väl fritt fram antar jag?)

35194759-87DF-43D1-B599-A0E1E6A4A39F

Första advent!

Igår var det ju första advent och eftersom jag älskar julen så vill jag ta tillvara på alla extra juliga stunder men för att göra det så behöver jag ju umgås med andra som känner samma sak, därför drog jag och två kompisar hem till Petra. Vi pratade ihjäl oss, skrattade, kollade skolkataloger (vi har alla gått i samma skola och i vissa årskurser gick vi i samma klass), bakade pepparkakor, kollade på gamla videoklipp och lyssnade på julmusik. Petra bestämde sig även för att bygga ihop sitt söndriga pepparkakshus och jag ger henne allt beröm för att hon inte fick utbrott och kastade det. Jag hade på riktigt möjligtvis försökt att laga skorstenen och sen kastat det, för med såna saker har jag ett tålamod som är lika stabilt som en gammal ljusstake jag gjorde i träslöjden (och det finns liksom en orsak till varför den aldrig användes hemma).. Jag gillar att pynta pepparkakshus och att sätta ihop det – sålänge det fastnar som det ska och inte går sönder :-)

Vi hade jättemysigt och vi ska försöka ses iallafall 2 gånger till innan jul om vi får ihop det. Alla har ju sitt eget liv och schema så för att det ska klaffa behövs lite planering bara.

Petra hade gjort det sååå mysigt hemma hos sig!

125EE4B3-05A2-441F-B0AE-78C35A9A018EBA6A86D3-E056-45C6-B821-723ED3D97778922316C9-990D-4988-A7F7-BB5B4E372980Vi började med att dricka glögg och äta lussekatter. Jag bara älskar att jag och Skalis hatar glögg men vi dricker det varje år för att det är juligt, haha. 

D5DF980C-4C6A-4E59-9AB0-9A99567D1AF2F8977B94-5CAE-470C-8136-02F5142DE4BCGamla skolkataloger, här gick vi i nian och jag minns verkligen hur vuxen man kände sig? Eller kanske inte vuxen, men iallafall tillräckligt stor för att tycka att man skulle få göra precis vad man ville och fick man inte det så gjorde man det ändå.

53518A14-7D5C-42D1-9963-4903F33FE726

Nu – 11 år senare

0012F4B8-E627-49BC-A807-2F08C8525D60När jag kom hem på kvällen blev det ännu mera mys, men då blev det med en tandlös liten människa som varken kan prata eller gå :-)

8154B5DB-8977-4ECA-91B9-88F69E5BF638

9EDC7E6C-0BD4-4DB8-8436-A21F21FA224AIdag är det 1 december! Hur hände det liksom??

Julen närmar sig lika snabbt som min pappa kan äta en hamburgare, alltså väldigt fort 😄 I vanliga fall brukar jag börja julpynta i början på november (okej jag ska inte neka till att jag vissa år även har börjat i oktober och ett år i slutet av september……….) men denna gången så har jag knappt hunnit reagera att hösten ens kommit och är förbi så jag har inte riktigt förstått att det faktiskt snart är jul! Jag julpyntade lägenheten förra helgen men det känns på riktigt skitkonstigt att se en julgran här när min hjärna fortfarande är inställd på att det är augusti (nästan iallafall). 

En sak som jag tycker hör till julen är att ta fina julfoton. Om man har något att fota så att säga, det känns ju lite väl egenkärt att ta jul-selfies och skicka till folk haha.. När jag hade Zelma (min hund som numera bor hos pappa) så fick jag fota henne, hon tjatade som fan så jag kände att jag var tvungen att offra mig annars hade hon väl bajsat på min tandborste eller något, för det var ju inte aaaalls tvärtom (att jag tvingade henne att vara med på foton alltså, inte att jag tänkte bajsa på hennes tandborste). Detta året har jag ju min lilla bebis så det var inte svårt att hitta ett offer, det som däremot var lite svårare var att faktiskt få läge till att ta bilderna.. Ett spädbarn som dessutom inte klarar av att jag sätter ner henne för när hon vet att jag är i närheten så vill hon vara hos mig hela tiden. Man kan jämföra det med att baka pepparkakor utan en kavel – det går, med lite tålamod och kreativitet.. Förresten så måste jag skryta om hur snabbt jag kunde fota, jag hade inte många sekunder på mig eftersom hon inte tyckte att det var lika kul som jag tyckte, jag hade verkligen passat att jobba som pressfotograf utan tvekan!

MEEEEEN.. skam den som ger sig! Här är ett litet kollage med några av alla foton från igår, jag lovar att det garanterat finns minst dubbelt så många till men jag samlade några iallafall :-)

Är det bara jag som tycker att det på vissa bilder ser ut som att tomtemor fått liiite väl mycket av det goda att dricka? Vad är det i dagens mjölkersättning egentligen nu för tiden..? 
0748CDD6-7F74-40B8-A633-E5B083BC93BCSen organiserade jag om lite (men de ser likadant ut på bilderna haha..) Inte trodde jag någonsin att någon som ser påverkad ut skulle få mitt hjärta att smälta.

E3129722-1634-4457-9D1C-E7D1724B4708

Låt oss hålla en tyst minut för när hon nyste och ramlade rakt in i granen:

ED10A870-F829-43D8-90E0-85C2B394022D

Det gick ju rätt bra ändå, inga tårar eller skrik liksom, så då fick jag en annan idé.. Visst såg hon förväntansfull ut? Så atteee…26396E52-0FD2-45AD-9E4B-12F12B4E9B67

Den idéen var inte lika uppskattad för jag råkade ju vara en hel meter bort, men jag gjorde henne glad igen..

Jag kände slutligen att vi borde ha en mysig stund istället. Det resulterade i detta:682B0C7E-500E-4C23-8A7F-7886884B71D8Nu har jag sammanlagt 78 bilder att gå igenom, rensa, och slutligen redigera. Det blir ju en hel del julkort ifall jag ska använda alla bilderna…… då får bannemej Postnord mycket att göra! Jag har dock hört att dem är lika slarviga som jag kan vara när jag rensar min garderob, men vad vet jag? Kanske lika bra att skicka alla 78 kort trots allt :-)

Min gamla blogg..

Hej!!

Nu har det gått flera veckor sedan jag uppdaterade min blogg, känns nästan som att det var så länge sedan att jag snart borde börja kolla efter en rullator, har hört att blocket har en hel del? 😉

Nej men bloggen har ekat tomt här ett par veckor och det finns en förklaring till det för livet har verkligen inte varit på min sida utan det har tyvärr varit fruktansvärt rent psykiskt.

Jag tänkte faktiskt skriva ett inlägg som handlar om min förra blogg, den var väldigt stor i Sverige på den tiden då bloggvärlden var som störst och jag är tacksam ändå att jag fick uppleva den tiden, jag drev den under ca… 5-6 år tror jag? Innan den stora bloggen så hade jag en mindre blogg och då var jag verkligen inte så gammal, då hade jag mest attityd och lekte kaxig, cool och provocerade haha! 

Som jag sagt några gånger tidigare så var inte tanken med denna bloggen att blogga för att fånga en massa läsare eller att blogga för att tjäna pengar eller för att bli sponsrad, för med erfarenheter så vet jag att jag endast vill skriva i denna när jag vill, kan och har lust. Jag hade ju en stor blogg för ett par år sen med tiotusentals läsare, jag tjänade pengar och fick sponsrade saker hela tiden. Tillslut kände jag verkligen ingen motivation till det, det började mer kännas som ett ”måste” och då är det svårt att publicera flera inlägg per dag. Det var ju inte bara till att skriva och lägga upp en vanlig bild utan det skulle ju gärna finnas något att skriva om och bilder där det faktiskt hände någonting.. Vilket i sin tur gjorde att jag var ”tvungen” till att göra grejer för att senare kunna blogga om det. Events, åka på grejer, göra saker, tycka saker osv. Jag reste väldigt mycket under en längre period och det älskade jag. Dels för att… ja vem gillar inte att resa liksom? Haha. Men även för att det var perfekt att fiska material till att blogga om. Dock var det väldigt tråkigt för min dåvarande kompis som jag gjorde alla resor med hon fick ju sitta och vänta en hel del när jag tog fram datorn och bloggade på kvällarna och jag fick panik om inte internet fungerade som det skulle, men för att hon skulle slippa ”lida” för mycket så brukade jag sortera och fixa med bilder på kvällarna när hon hade somnat eller på morgonen innan hon hade vaknat. Nackdelen var ju att på de flesta hotell så fungerar internet som bäst i lobbyn så det blev ju en del hängande där på kvällarna (jag snackar alltså inte om flera timmar men iallafall en timme varje kväll). Det var väldigt massa jobb kring att ha en blogg och det tog flera timmar varje dag, jag blev så frustrerad och provocerad varje gång jag hörde någon säga ”ja de är väl enkelt, de är ju bara att skriva lite och fota lite”. Svar: nej! Som sagt är ju innehållet det viktigaste och att folk verkligen vill läsa det man skriver om annars dör den ut och hur mycket pengar hade jag då tjänat på den? Till skillnad från andra jobb så kunde jag inte ta semester från mitt jobb för om jag inte jobbade så fick jag inga pengar. Tillslut insåg jag att jag inte kunde förändra andra människor om de redan bestämt sig för vad de tyckte, jag kunde försöka förklara men vissa människor är stängda för saker de redan har en åsikt om så jag lät dem tro det. 7D4D7DD4-9304-45FB-84F6-128591CFF919

Sen var det såklart kul också att blogga! Jag älskade ju (och gör fortfarande) både att skriva och att fotografera plus att jag är väldigt kreativ som person med många idéer. Hade det inte varit kul så hade jag ju inte fortsatt så länge som jag gjorde. Ibland var det bra att jag ”tvingade” mig själv till att göra grejer för att ha något att blogga om för ifall jag mådde sämre en period så tvingade jag ju mig ut ändå (jag tillät ju mig såklart att vara hemma och må dåligt också men ofta mår man bra av att komma ut och inte gräva ner sig för mycket). 

Det var kul att få saker sponsrade (vem hade inte tyckt att det var kul att få saker hemskickade flera gånger i veckan liksom?) och jag gav bort en hel del till tex vänner vilket i sin tur gjorde dem glada. Jag hade samarbete med alla möjliga företag, allt från kläder, löshår, hotell, läppförstoringar, de köpte reklam i mina inlägg, ziperall (Sveriges motsvarighet av onepiece ifall någon minns vad det var?) varav jag blev ambassadör för dem och flög upp till Stockholm för att fira alltihop i det företaget med grundaren och andra som jobbade för dem, kan ju säga som så att det kändes rätt udda att sitta med en ziperall och dricka champagne på en nattklubb mitt inne i Stockholm som sedan öppnade för allmänheten och folk kom in med festkläder, (men det hade nog känts konstigt på vilken klubb som helst haha!)3171448B-3660-46CA-9E9E-BB7464C90416DAB85441-3D9D-4B6E-BA52-1A8952F0B82A490763E2-8181-4925-BEEA-87A78FC2B904

Att jag tjänade pengar på att göra något jag brann för var också helt underbart, och även fast jag hade en såkallad manager och hade ett kontrakt på en portal så kände jag ändå att jag själv styrde över min blogg vilket var otroligt skönt att jag fick vara min egen chef.

Det som var roligast var nog ändå att träffa så mycket bloggläsare var jag än var (det låter kanske överdrivet men jag lovar att det var så) de kom fram på stan, på tåget, i affärer, på uteställen och i olika städer som jag var i. Oftast tog vi bilder ihop och det låter ofattbart just nu när jag ens skriver allt detta men jag har även fått skriva en hel del autografer. Detta var ju verkligen under ”bloggarnas tid” och jag tror att det kan jämföras med dagens youtubers. Skvallerbloggar skrev om mig, jag var med i tidningen ett par gånger och jag hade en mobiltelefon med kontantkort som de kunde ringa mig på (vilket inte fungerade i längden kan jag tillägga, jag blev bokstavligt talat nedringd och för den som inte tror mig så kan jag hänvisa till ett av mina ex och även hans kusin för hon fick lite utav en chock när vi var på kalas en gång och min telefon aldrig slutade ringa). Bloggläsare skickade fina brev/teckningar och jag har kvar en hel av allt detta. E4237E38-6DD9-4989-BF90-AE1FFEE09853

6A720A0A-50E9-45F8-8D5F-6A14A6807C7AFör er som undrar och inte alls har en aning om vad jag ens bloggade om så var det allt mellan himmel och jord men eftersom jag alltid brytt mig om andra och även velat hjälpa andra så hade jag ”krossa idealen” vilket var att läsarna kunde skicka mail till mig och skriva och skicka bilder på vad de var stolta över eller mådde dåligt över på sig själva och så ville jag hjälpa dem att må bättre. Jag publicerade alltså deras bilder och deras texter i blogginlägg och skrev en text som svar, peppade dem osv. För tyvärr var det mestadels tjejer som mådde dåligt över något på sig själva som skickade in, och än idag flera år senare så hör vissa av sig och berättar att jag verkligen förändrade deras liv. Det är inte många eller speciellt ofta någon skriver nu, men när det väl kommer ett meddelande lite då och då så blir jag så varm i kroppen både över att de mår bättre nu men även för att jag verkligen gjorde detta med hela mitt hjärta och jag höll på med detta väldigt länge. 

En annan grej var att jag även skrev om min vardag, men inte på ett stelt sätt tex ”idag såg jag en kommentar som gjorde mig så chockerad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till” utan istället kunde jag skriva ”jag såg en kommentar idag, jag blev så chockad att jag höll på att sätta kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade. Då är det illa..” Nu var ju detta bara ett exempel och kanske inget bra sådant men jag skrev på sättet som jag var, och fortfarande är. Jag kan vara lite oseriös och dra till med vissa roliga kommentarer med glimten i ögat och ta ganska lätt på saker och ting och jag ville ju vara mig själv, en sådan lättsam och skämtsam person som inte alltid är så seriös utan har lätt att bjuda på sig själv. Jag ville liksom att det skulle framgå hur jag faktiskt var och inte låtsas vara någon annan.. seriös i stunder jag behövde vara det, och lite ironisk, galen och skämtsam i typ alla andra stunder.844D9C05-C5B4-4AED-82BD-AA967D2B148FKolla vad liten, rund och söt jag var o ansiktet när jag började blogga!DD03115F-FC3A-459D-BC2D-88D7EC0B4B395-6 år senare:4C8EDFCF-5BB3-4BF8-9D51-5320EE1C4353

Men (alltid dedär ”men”) jag hade ju en seriös sida också. Tex som med ”krossa idealen” eller om jag ville bli mer personlig och skriva lite mer om djupare saker såklart, för som sagt så ville jag vara mig själv och jag hade även den seriösa och lite mer allvarliga sidan såklart, och ibland kunde jag få en skarpare attityd vilket var på både gott och ont då jag ibland skrev saker jag såhär i efterhand kanske borde tänkt på en extra gång innan jag tryckte på ”publicera” (för även fast jag raderade det dagen efter så hade ju skvallerbloggarna redan printat och publicerat). Jag visade mycket känslor vilket jag tror att folk uppskattade. Vare sig det kunde vara roliga historier eller vitsar som var min humor, eller hur jag faktiskt tog åt mig utav vissa kommentarer och mådde dåligt av de. För visst fanns den baksidan också, jag fick en väldigt massa elaka kommentarer om att jag var så fet att jag borde ta livet av mig för då hade jag gjort alla en tjänst, folk ville våldta min trut så att jag kunde lära mig att hålla käften, jag var den fulaste de sett och att jag borde skämmas över min spegelbild, de skulle kolla upp min adress för att hemsöka mig, jag var missbildad osv osv. Efter en tid lärde jag mig att fokusera på de positiva kommentarerna som faktiskt GAV mig något men ni vet ju själva hur det är, det är så enkelt att fastna på det negativa men efter ett tag så rörde det inte mig i ryggen längre för jag visste ju att sådana kommentarer oftast handlar om avundsjuka för helt seriöst, om man verkligen tycker att någon är skamligt ful då brukar man inte säga det.. 

En annan sak var om min vänstra hand, ni som känner mig vet ju att den ser lite annorlunda ut. Jag föddes utan fingrar på min vänstra hand och trots 6-7 operationer när jag var liten så ser den ju inte ut som en vanlig hand men jag har typ halva fingrar och min tumme är ”hel” så jag kan ju hålla i saker och jag tycker att min hand fungerar som vilken som.. iallafall, jag visste ju att detta bara var en tidsfråga innan någon skulle dra upp detta bland kommentarsfältet och jag hade så rätt. En dag ploppade det upp en kommentar från ”anonym” där det stod ”vad fint du döljer din cp-hand på alla dina bilder”. Först frös jag till is och hjärtat började banka hårt som fan, men sen tänkte jag att jag skulle göra det enda rätta och det var ju att polisanmäla men precis som jag misstänkte även då så skulle polisen lägga ner det fallet och det visade sig att jag återigen hade rätt. Jag tog tag i det själv och kollade IP-nummer och jag fick en chock när jag såg vem det var (så att jag satte kaffet i halsen, kaffet som jag inte ens hade.. som sagt, haha). Det var en bästa kompis jag hade haft när jag var yngre, hon var ganska osmart för hon hade skrivit en kommentar i min blogg tidigare så när jag spårade IP-nummer så kom ju hennes kommentarer upp. Smart hon var va? 😉 jag tänker inte gå in mer på det men ja..A4B881C3-404A-424E-9781-5A2EC4104316

Efter detta så kände jag att jag kunde vara öppen om min hand, why not liksom? Även fast jag inte förstod grejen med en hand så var det ju ändå lika bra att ge den uppmärksamhet för personen som kommenterade trodde ju att jag skämdes vilket jag verkligen inte gjorde. Jag förstod bara inte varför jag skulle börja skriva om mina kroppsdelar men det gjorde jag iallafall. Jag började även skoja om detta och på min header så hade jag även texten ”miixx- hon utan fingrar men med massa glädje”. Detta ledde till att jag inspirerade andra ännu mer till att vara sig själva och att ingen ska behöva skämmas över något på sig själva. Så min förra kompis fick ut hennes mogna tankar som anonym samtidigt som mina andra bloggläsare mådde bättre, win-win! Här skrev jag att jag behövde en hjälpande hand eftersom min ena hand tydligen inte fungerade.. 4A6DF0CF-B08A-4B12-96D6-DA1DA7D9E2B4

Jag förstod nog aldrig själv hur stor min blogg faktiskt var eller hur mycket jag faktiskt inspirerade och hjälpte andra för jag var ju fortfarande… jag? Jag blev nominerad till en gala i Stockholm som ”årets nykomling i bloggvärlden”, jag vann inte men det kändes kul att få känns mig uppskattad över att en ha blivit nominerad, och att jag fick träffa andra bloggare eftersom det inte finns så många i Skåne.AA5C5A2E-E42F-4E42-A515-7510E2420F7C

Mina vänner runtomkring mig kan fortfarande dra upp detta ibland, hur många foton de fått ta när folk kommit fram, hur många gånger som saker tagit längre tid än planerat för att vi fått stanna överallt när bloggläsare stannat oss. För mig blev det ju en vardag men det blev det även för de som jag umgicks med väldigt ofta. Det som var jobbigt var en gång när min ena lillasyster var med och det kom fram några som hon gick i samma skola som, de började sedan att komma fram till henne i skolan och prata om mig vilket hon inte mådde bra av alls då hon var väldigt blyg på den tiden.

Jösses, nu när jag tänker tillbaka och ens skriver allt detta så känns det som att jag skriver om någon helt annan person från ett helt annat liv? Lilla jag från en sketen stad i Skåne liksom.. Det känns som att jag sitter och både överdriver och skryter över allt detta men jag antar att det är så för de flesta när man gjort något man är stolt över eller något som är utöver det ”vanliga”, man tycker att man skryter..

Sen det där med ”krossa idealen” tyckte vissa var dubbelmoral då jag själv ändrat på mitt utseende (bröst och läppar varav läppförstoringen försvann för flera år sen men jag står ju för att alla får göra som de vill sålänge man gör det för sin egen skull, att man ska försöka tycka om sig själv som man är men om man mår väldigt dåligt över något i flera år och inte kan släppa det så visst kan man ändra på något men huvudsaken är att man gör som MAN SJÄLV vill och inte för någon annans skull. Att pumpa mina läppar gjorde jag mest för att testa då jag visste att det skulle försvinna efter ett tag ändå).

Hursomhelst, denna bloggen som jag skriver på just nu den skaffade jag nu flera år efter att jag hade beslutat min gamla, för denna skaffade jag för att jag saknar att skriva och fotografera, att få skriva av mig, tex nu under graviditeten så var det guld värt att få skriva av sig här. Jag skriver vad jag vill och när jag vill helt enkelt 😊

Som sagt så har saker varit förjävliga senaste veckorna och jag tror att jag kommer att skriva av mig om detta för att jag är säker på att det kommer att hjälpa andra (återigen att hjälpa andra, men jag brinner ju för det som sagt) men även för att det kommer vara skönt för mig att få skriva av mig då jag alltid haft lättare för att förklara känslor i text än i tal.. vi får se hur det blir helt enkelt, ifall jag kommer att skriva om det eller inte. Tanken är iallafall att börja blogga mer nu för som sagt är det kul att dela med mig både av mina känslor, tankar, vardagen och även dela med mig av Milly 😊

Det är verkligen kul att titta tillbaka, man förändrades ju en hel del under de åren haha.. Typ som denna bilden, det känns verkligen som att jag förändrats sen dess? Vet inte varför men det är kanske något med håret? 07C683E2-9EB3-4B05-89EF-F21AFFC9E4ED

Några bloggläsare, täckte deras ansikte imed detta var några år sen. Jag hade inte velat att någon publicerade bilder på mig utan att fråga.. F928E74B-8CE4-4FEA-8B67-11356A4EC148

Igår var dagen med stort D

Igår var den fruktade dagen kommen. Dagen med stort D! Det var läskigt, spännande och utmanande. Jag kände hur folket stod och hejade och framme vid målet kastade de guldmedaljer på oss!

.. Huh? 

Nej men redan innan Milly föddes så har jag tyckt det känts obehagligt att man ska gå in i en affär med henne. Tänk om hon börjar skrika och inte slutar? Jag vet ärligt talat inte varför jag varit rädd för det för att nu känner jag mest att bebisar skriker och det är ingen nyhet för varken oss eller för folket inne i affären. Jag tror lite att jag målat upp det som en större deal än vad det faktiskt är. Johannes däremot är likadan och det visste jag faktiskt inte, men imed att BVC och BB rekommenderade oss att ingen ta med en bebis in i en affär förrän den är iallafall ett par veckor gammal, och Johannes börjar jobba nästa vecka så kände vi att igår var dagen då vi skulle trotsa detta ”katastroftänkandet”.

Det blev även min första riktiga promenad sedan förlossningen och det kändes verkligen väldigt bra. Vi gick inte med någon turbo i röven (möjligtvis en söndrig turbo) men det blev iallafall 4 km och när vi gick tillbaka så passade vi på att gå inom två affärer, visserligen var vi inte därinne i mer än 10 minuter men ändå en bra start! Det var inte speciellt läskigt eftersom hon sov hela tiden, and so what ifall hon hade vaknat och börjat skrika? Det hade ju varken varit den första eller sista bebisen som folk hörde. (Ok när hon vaknade upp och kikade lite med ena ögat så bad jag upp till högre makter att hon skulle somna om och det gjorde hon). Dock känns det ju lite synd ändå att hon inte vaknade och började skrika för då hade vi ju varit i den situationen tillsammans. Wellwell, det var skönt att ha provat iallafall eftersom jag känt liten oro över att behöva gå till affären, gå på stan och sen så småningom åka tåg ensam med henne. I really want som meat on my legs som vi säger i Sverige. Det kommer nog ta några gånger innan jag känner mig helt bekväm med det så det är ju skönt att Emma (som jag bor 40 sekunder ifrån) brukar handla så att vi kan gå tillsammans.

Detta låter kanske som ett konstigt, omoget, sjukt eller allmänt efterblivet i-landsproblem men då är det ju förjävla skönt att det är löst nu iallafall 😊
AA096566-001C-4FF3-A039-DF235D65E360 49CB58C2-B96D-48D9-8B39-2AA246FAA8E1

Första dagen ensamma

Idag var första gången som jag varit helt ensam med Milly en hel dag. Johannes börjar inte jobba förrän nästa torsdag men de frågade om han kunde hoppa in idag och det kändes ärligt talat ganska skönt med en mjukstart för jag tycker att det varit lite läskigt med tanken på att vara ensam nu när man varit två med henne. Inte för att jag tror att något ska hända, men ja jag tror ni förstår. Det mesta är läskigt/nervöst när man ska göra något för första gången :)

Milly har VARJE dag sovit på morgonen och förmiddagen men idag har hon varit vaken sen 08. Det var iförsig bara bra för då fick jag ju lite sällskap. Hon ville iallafall välja kläder själv idag och då blev det denna något för stora bodyn, sen snodde hon min telefon också:

0796B448-83E0-4671-BA9B-350CFDE1604ADet var alltså dessa två bilder som hon skickade:

2B6F5CE4-E229-4A20-A60C-192D6E1BB566AB08F631-EB3B-4E6E-9A7F-865615B1D86B Dagen har gått typ som när man ska åka en karusell, man är så nervös men så var det inte så läskigt som man trodde.. När hon blev lite kinkig så var det bara att ta från bärsjalen (jag kallar den för ”the life-mother” min svengelska för livmoder, för hon blir så harmonisk av den och jag tror att hon kopplar den med tiden i livmodern för det var ju med varmt och trångt..)
84AA1E4B-F783-4776-8376-D1F20436C336

Sen har hon hängt i min vänstra arm/famn halva dagen och sett till att jag städat undan ordentligt.. lika bra att göra det noggrant för man vet ju hur bebisars temperament kan vara..44AC825F-79D2-4143-A00A-3F0D71087723… och det kan ju råka vara så att jag tagit fram jul-kudden också.. men den smälter ju verkligen in så jag tror på riktigt inte att Johannes kommer att märka den.
DAAE6956-2634-4A29-9497-C64031F34D3EImorgon är han ledig igen men denna dagen gick ju galant. Jag och min lilla bebis är ett bra team det känner jag på mig. Och jag vet att det jag berättar för henne stannar mellan oss. Det hade ju inte varit kul om det hade gått riktigt dåligt idag, nu ska hon och jag liksom umgås i ett år när jag är mammaledig… :)

Låt oss kika:

Låt oss kika på vad jag haft för mig de senaste dagarna, det har ju till 95% såklart varit att vara med Milly men jag tänkte på de andra 5%.

Alltså Emma ger fasiken aldrig upp hoppet på mig när det gäller vissa saker. Fastän jag mestadels går fel och skyller på att GPS-Siri är dum i huvudet så låter hon mig ändå visa vägen nästa gång. Typ som när vi skulle till Helsingborg till Tropikariet en gång, då tog vi bussen och helt plötsligt mitt ute i ingenstans så säger jag: ”Jahapp nu ska vi av!” Och Emma traskar ut med mig från bussen varpå jag säger tyst ”okej, få inte panik nu men vi är lite fel…. så vi måste typ ta en annan buss tillbaka” och då sa hon att hon aldrig mer ska låta mig kolla vägen när vi ska någonstans. Om detta hänt igen? Åh ja, många gånger. Därför blev jag lite chockad när hon bad mig om hjälp att sätta i hennes löshår när jag har berättat att jag en gång satte fast min lillasysters löshår med superlim (ett helt träns… ni kan ju gissa vad de satt) och hur jag hjälpte min lillasyster en annan gång med dreads. Iallafall, klart jag ställde upp.. man är ju inte den som är den. Dock försäkrade jag mig genom att säga säkert 10 gånger att blir det fel så är det inte mitt fel.
3081F996-D209-4407-A01B-A23CD427FC59
0F55F4C6-E714-44D9-A37B-00FC7A747C9CJa det ser fejk ut men det var inte stylat här, ok?0B4A7F40-7A73-40A1-863A-204CEB156112Under de veckorna jag gick hemma (graviditetspenning som man kan få i slutet av sin graviditet om man jobbar med tunga grejer som kan påverka graviditeten) så var jag på Espresso House så många gånger, därför var jag tvungen att gå dit nu igen och eftersom Milly var hemma med sin pappa så kändes det som tiden innan henne (för tre veckor sen bara haha..) dock brukade jag alltid ta min älskade cream cheese-bagel och overnight-oats men jag glömde att jag inte är gravid längre och min hunger är som bortblåst så jag orkade knappt äta upp det (pannkakorna och chokladbollen tillhörde inte mig alltså, såååå hungrig hade jag nog inte känt mig ens under graviditeten).
DE421B78-30FE-484D-A6EC-1D499D93D3FB 0FDDB319-E140-400F-95CA-F71EBBB241FB9D146590-BE2D-4BAF-9C2B-67B947E33978 Jag (och min lilla familj) var hemma hos min mamma igårkväll och jag höll mig till denna brasan halva kvällen. Fyfan vad jag älskar den.3DF99899-0BB4-4551-9E8A-8734B0ADC5A0 .. men som sagt, mestadels har jag umgåtts med denna sömntutan.B6179A91-1158-48B9-B48A-C57F3752085A.. och slutligen! Ifall ni glömt hur jag ser ut:EAF9780A-BF71-470E-9F4F-0736D835231APS. Till er som fortfarande undrar vad Tropikariet i Helsingborg är för något så är det ett ställe med en massa djur. Allt från stora spindlar, apor, anakonda (jag ryser när jag skriver detta och behöver inte ens förklara hur snabbt jag går förbi ormarna där) och massa fler djur. 

900A0E9F-9D97-4E44-B6BE-7CD64CB04BEFJag fick detta meddelandet på instagram av en tjej (jag har svarat henne privat men kände att det är ett ganska ”hett ämne” bland folk så därför vill jag även göra ett inlägg här).

9565A422-6B69-4105-8ABA-6144992BE444

Ärligt talat så tänkte jag inte ens tanken på att någon skulle reagera så men ju mer jag tänker på det desto mer vet jag ju att det är så mycket sanning i det hon skrev. Jag vet flera stycken som har barn och som får rejäl skit kastat på sig när de ”lämnar iväg” sitt/sina barn för att göra någonting annat.

Personligen så tycker jag absolut inte att det är något fel att ha barnvakt någon gång då och då, man behöver faktiskt det. I tisdags var jag och Johannes ute och åt och sedan kollade vi på bio (halloween-filmen, bästa skräckisen jag sett ärligt talat!! Blev rädd på riktigt, men nu ska jag inte tappa tråden här så jag skriver om filmen i ett annat inlägg). Min mamma och syster har träffat Milly flera gånger sen hon föddes (hon är bara 16 dagar gammal men det har hunnit bli en hel del gånger ändå) och vi skulle aldrig någonsin lämna henne till någon som vi inte känner oss trygga med. Tex så frågade min syster mig ifall hennes pojkvän fick följa med och vara barnvakt men jag sa faktiskt nej. Inte för att jag tror att han skulle missköta sig eller så, utan för att jag inte känner honom och då känns det inte bra alls. När vi kom utanför porten så kände vi hur vi redan ville vända och gå tillbaka till vår bebis men med tanke på hur mycket min mamma och syster hade längtat efter att få ha Milly i några timmar så fick det bli en liten spark i röven för att vi inte skulle vända innan vi ens hade satt oss i bilen. Som tjejen skriver så är det faktiskt viktigt att barn lär sig att vara med andra också, även fast vi som föräldrar såklart har största ansvaret för att hon ska känna trygghet.

Det är oerhört viktigt (!!!) att man inte glömmer bort varandra vilket jag förstått är väldigt vanligt att man gör. Man fastnar liksom i bebis-livet där allt går på repeat. Sova-vakna några gånger på natten och göra bebis nöjd för att sedan somna om-mata-byta blöja-hålla hemmet fint osv. En sån vardag är enkel att fastna i och det är som sagt fullt förståligt och fullt normalt såhär i början men för att det inte ska fortsätta så och man bara ”finns” och är i ett förhållande utan att egentligen vara närvarande så är det otroligt viktigt att tillägna tid tillsammans också. Detta gäller även andra perioder i livet, som när man jobbar extra mycket tex och förhållandet blir lidande.. 

Jag och Johannes har haft period då tiden varit ett problem, speciellt när han jobbade i en annan stad och det blev en hel del timmars pendlande. Det som är viktigt då ifall man kanske inte har tiden att hitta på någonting med varandra är det där lilla extra man kan göra. Dendär lilla beröringen på ryggen när man lagar mat, en spontan kram, allmän närhet när man ska sova, ett gulligt sms, en liten puss från ingenstans osv. Tro mig, det är sånt som gör att man håller förhållandet vid liv även vid svårare tider, och att man faktiskt vet att det kommer bättre perioder så småningom.

Nu har vi bara hunnit vara föräldrar i 16 dagar som sagt, så när det gäller just det så känns det kanske inte så rättvist eller optimalt att jag redan ska yttra mig om det men hittills har det fungerat bra. Visst har det kunnat bli lite halvtaskig stämning när vi vaknat för femte gången av en bebis som skriker men det är helt normalt och det kommer att komma stunder som är jobbigare men även stunder som är lättare. Ingen av oss har erfarenheter av detta livet med ett barn. 

Hursomhelst, det är skillnad om man bara slänger iväg sitt barn till vemsomhelst, men gör man det till någon man verkligen känner och som dessutom träffat sitt barn många gånger så vad är det för fel med det? Man måste ha lite egentid också för ifall det skulle vara så att man inte har det och man istället glömmer bort varandra så känner ett barn av att det inte är så kärleksfullt mellan föräldrarna och så vill man inte heller att det ska vara. Sen ska man absolut lära ett barn att allt inte är 100% bra alltid, men en viktig och trygg grund är verkligen kärlek. Sen spelar det ingen roll om det är bio, äta ute, ett litet fint sms, dendär spontana kramen eller vad det nu kan vara. För den bekräftelsen/uppskattningen man får då stärker en verkligen som person men håller även ihop ett förhållande, men som sagt finns det alltid även perioder som är lite mindre bra i förhållanden och det är mänskligt. 

Nu när Milly är såhär liten så skulle vi dock inte lämna iväg henne en hel natt, men jag dömer inte dem som gör det (tänker på de som har barn med kolik tex, de behöver verkligen avlastning). Sålänge man gör det som känns bra för sin familj så är det ingen annan som har någon som helst rätt att döma. Och vi lät inte min mamma och syster passa henne för att vi redan är trötta på livet som förändrar, snarare tvärtom! Men vi vet också att ju längre man väntar desto svårare blir det med egentid för då blir det bara jobbigare att ”lämna sitt barn” och tillslut skippar man det helt och hållet. Vi tvekade verkligen på ifall vi skulle iväg eller inte, men min mamma bokstavligt talat TVINGADE iväg oss för hon vet hur viktigt det är och nu är jag tacksam över det. Dock satt jag och Johannes och halvsov när vi åt. Jag betedde mig som om jag vore hög för jag kunde inte sluta småskratta åt precis ALLT och mina ögon var helt glansiga men detta var alltså pga trötthet haha. Tur som sagt att filmen var bra för annars hade jag somnat innan jag hade hunnit sätta näven i popcornen..

Sen att vi inte kunde släppa Milly är ju en helt annan femma…. kan ju vara så att jag råkade smsa mamma flera gånger och dessutom bad henne skicka bilder.. Ingen av dem såg ut att lida speciellt mycket om man säger så.❤️
C0D6F19A-3446-42D3-9B10-4727F1771634 928F0668-C4BF-463E-8553-01C370EDD1E2948F13F1-AE34-43D1-9E7C-3AD440956BE0

Snittet

VARNING! NI SOM ÄR KÄNSLIGA FÖR ”SÅR” KAN SCROLLA FÖRBI DETTA INLÄGG!

Nu har det gått 13 dagar sen mitt kejsarsnitt. Enligt läkarna gick operationen felfritt och jag förlorade väldigt lite blod. När jag frågade dem om de blödde mycket (när de höll på att sy ihop mig) så sa dem att det knappt blödde alls. Att blöda upp till 1 liter under en operation sa dem var normalt och jag förlorade 0.35 liter vilket inte var mycket alls för ett sådant ingrepp. Samma dag hade jag ont fastän jag låg stilla, andra dagen var det bättre men det kändes ju när jag var uppe och gick, tredje dagen kändes det inte när jag gick ens utan från tredje dagen och en vecka framåt så kändes det endast när jag gjorde vissa rörelser och magmusklerna fick jobba, tex när jag la mig ner eller skulle resa mig upp. Såg som sagt ut som en strandad säl ibland när jag skulle resa mig upp haha..

Jag har klarat mig på Ipren och alvedon sen jag kom hem två dagar efter operationen och nu snart två veckor senare så känner jag mig återställd och har gjort i ett par dagar. Jag får inte lyfta tungt eller anstränga mig på ytterligare några veckor vilket är väldigt tufft eftersom jag normalt sätt städar, bär grejer, tvättar osv, och nu när jag inte har ont så är det lätt att glömma bort det. Jag får ju bära min bebis men inte mer än så.. för även fast det inte gör ont och även fast snittet läkt bra på utsidan så är det insidan som tar tid och är väldigt ömtåligt vilket inte alls är konstigt.

Detta är dagen efter operationen, man ser ju knappt något men ändå: 

8416DB85-3925-4DDD-A01C-B226805F19FEDetta var dagen efter jag hade kommit hem, tre dagar efter operationen, och skulle duscha och sedan byta tejpen. Stripsen var kvar (tänker bara på mc Donalds när jag hör ”strips” så när Johannes skulle byta tejpen och han sa att där satt många strips kvar så fick jag en väldigt konstig syn framför mig haha..) 

64B4FB62-BD73-42F9-961E-0F331F2B62F9Detta var i torsdags, 8 dagar efter operationen. Johannes lekte doktor igen (och konstnär med min eyeliner?) Nu har alltså blåmärkena kommit och vissa svarta streck är kvar sen den förra tejpen men för att vara drygt en vecka efter operationen tycker jag ändå att det läkt bra.
5C6562BA-3766-4950-AE5A-64DD02CECBD5 7C9F9E02-CEF3-46D3-8D13-CA24394FE7B5 81A03523-1B41-4924-BC9A-F20634B50A17Nu har jag inga bilder på hur det ser ut nu men alla stripsen (haha där hade vi mc Donalds igen..) och jag tejpar snittet för att ärret ska läka bättre. Egentligen hade jag inte behövt ha någon tejp ens vilket verkligen visar hur bra det läkt. Dock tycker jag att det känns läskigt att vara utan tejpen ändå.

Tänk hur orolig jag var över operationen och så gick det så bra det bara kunde. Dock känner jag att min livmodertapp känns ”konstig” och livmodern också, men det är kanske normalt nu när allt ska dra ihop sig osv? Jag avvaktar och annars ringer jag såklart gyn (när jag skulle skriva gyn så blev det ”Gun”, kanske borde testa ringa någon Gun med?)

Slutet gott, allting gott!

För typ två månader sedan så beställde Johannes en jättesöt myspåse till lilla M. Såhär gullig är den: 
E06537E1-AC34-4EB4-B3C5-83460453A8FB1D0B91BB-A274-40E0-B26C-8E1DC61C669DDock finns det en ganska så rolig berättelse bakom. När paketet kom hem och jag öppnade det så fick jag se detta:
6ECE9422-53AC-485A-9ABA-E54C17A923D4

Han hade alltså beställt garn. Först tänkte jag att han hade en dold talang som han aldrig berättat om, men sen kom jag fram till att han antagligen inte kollat beskrivning tillräckligt.. tur att M’s farfars frus mamma kunde och framförallt VILLE virka den, för den är verkligen så underbar och dessutom omtyckt :) slutet gott, allting gott.