Så jävla stolt

Minns ni känslan när man tappade sin första tand?

Eller när man första gången var kär och ens hjärta stod i brand?

Minns ni när man vann över sina föräldrar i något spel?

Eller när man svarade rätt på matteprovet när andra i klassen svarade fel?

Minns ni känslan, ni vet? Känslan av stolthet? Okej nu ska jag sluta leka poet… 

MEN…. *trumvirvel* JAG HAR LYCKATS!! Alltså ni som känner mig vet om att jag knappt klarar av att hålla mina kaktusar vid liv, tex dendär köttätande blomman jag köpte för en månad sedan, den dog efter fem dagar, kom igen? Fem dagar? Det sjuka är att det aaaaalltid blir så trots att jag tar hand om dem exakt som det står att man ska göra. Jag och pappa köpte varsina frön förra året, han skickade videoklipp på när han vattnade (hur mycket osv) för att jag skulle göra samma. Och jag lovar, jag svär på mina tånaglar att jag gjorde exakt likadant. Efter nån vecka växte hans basilika och gräslök upp, och mina möglade?

Sååååååå…. jag tänkte här förleden att jag skulle testa odla jordgubbar (Johannes skulle odla rädisor och jag ville inte vara sämre..) (kallas det att man odlar jordgubbar? Eller så? Jaja ni fattar, och ni som är kunniga i detta och har gröna fingrar skrattar säkert). OCH IGÅR HADE DET KOMMIT TVÅ STYCKEN!! Jag verkligen ropade och skuttade in stolt som en tupp och visade Johannes, typ lika stolt som en katt som fångat en mus. Den ena var helt mogen så den åt jag. Har inte känt den stoltheten sedan jag var liten och vi var på kinarestaurang med släkten och jag var den enda som kunde äta med pinnarna och alla andra fick använda kniv och gaffel..

Jag skulle ta en ”fin” bild men var så exalterad så det slutade såhär:

088773B0-A15A-4276-856C-8D157A3D7E00 03C96EB0-0AEF-49F4-8548-B8B4E5192A8D 3851F45D-A0B8-4F71-B809-36B1E930D3E9

0518022D-844C-404B-ADA7-7CB5949A0F30Kolla på den, har ni nånsin skådat något så vackert? Man blir ju tårögd.

7B8205D9-AF1F-4F69-9568-A31E9FD93027

Skulle ni ha nån fråga så kan ni ju fråga mig, även kallad experten. Mvh / självutnämnd världsmästare i Sverige på odling

A Quiet Place

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag ville se den nya skräckisen ”A Quiet Place” på bio, sagt och gjort så såg jag den i torsdagskväll tillsammans med Petra. Den var faktiskt bra även fast man blev lite besviken på slutet.. det var även en väldigt märklig känsla eftersom filmen var väldigt tyst av sig (det kunde man iförsig ana med tanke på titeln och på beskrivningen av filmen).

Såhär står det i beskrivningen: ”En familj måste leva sitt liv i tystnad för att inte bli upptäckta av mystiska varelser som jagar efter ljud och som hotar deras överlevnad. Om de kan höra dig, kan de jaga dig”.

Det finns en annan recension för er som vill läsa, (klicka här) ,jag antar att jag är rätt härdad av just skräckisar då jag sett så många och jag älskar den skräck-genre men i en scen av filmen satt jag och Petra och knep varandra i händerna/armarna, haha. Filmen får iallafall 3/5 popcornkärnor av mig.

1F9489E4-021F-4682-B3DE-9CF5906CB59B

E22AFEC0-13BE-4413-91C6-65229F3AF20B

20DA25DC-E536-49B9-949F-66CD5A37CC6D

Bebis första bio!
FEC07435-0CB4-4F1A-80CE-FF693F4D375C

Att ta med sig en filt på bio är de bästa

D63C2954-6FD4-4A6A-A866-31DC5BC0FEC3

Helsingör!

Igår var jag i Helsingör tillsammans med Emma, och jag överdriver inte när jag säger vilken energikick det var. Solen lyste, det var perfekt värme, människor var glada runtomkring, det doftade mat överallt och vart vi än gick hördes musik från olika håll. Det var verkligen en underbar dag, så skulle jag störta med flygplanet på söndag påväg till Grekland så ska jag tänka på att jag fick ett bra avslut dagarna innan iallafall. Okej, nu blir det förhoppningsvis inte så, men ändå..

Well. Bilder säger mer än ord (även fast jag är bra på att babbla så jag tvekar på att en bild säger mer än vad min trut hade gjort..) så jag slänger upp lite bilder från gårdagen!

I Helsingborg käkade vi frukost, men vi var så jävla hånga och hungriga att jag kom på NU att jag inte fotade det, jag förstår att ni som läser detta kommer att bli väldigt besvikna på mig.. hehh.. (vem försöker jag lura, bara för att jag älskar matbilder så betyder det inte att resterande av människorna gör det).

2A038FBD-3886-463C-BF86-7D9D236AFD7C

Sen skulle vi ta en bild på oss, det blåste och var en utmaning men så kom en fram och bara ”ska jag ta en bild på er?” Och såg jättenöjd ut.. så jag kunde inte säga nej utan jag och Emma ställde oss framför och så tog hon en bild. Jättesnällt av henne men ni vet ju själva hur det är när någon ska fota när man bara står där. Rakt upp och ned. Sjukt obekvämt (fast vi stod såklart inte bokstavligt talat upp och ned). Bilden blev jättesuddig och jag hade hår i hela ansiktet och Emma halvt blundade som om hon hade gått på droger (och det gör hon inte, hon går ju på golvet). Vi gick till andra sidan av färjan och tog bilder istället, själva. Man vill ju inte verka otacksam och göra det när hon stod där.

2B479A80-2A7D-4778-8AE1-5814A75F0CD2

Det gick sådär.. jag fick ett hårstrå i ögat så det såg ut som att jag hade spasma-ryck, men vad gör det? Vi var ju påväg till Danmark! Ett spasma-öga mer eller mindre spelar ingen roll då.

DB63303D-4301-468D-AE24-C3861D752EFA

Direkt när vi kom fram så hände det klassiska, jag behövde kissa. ”Varför gjorde du inte det på färjan då?” Nej för då behövde jag inte… men vi hade inga lösa pengar så jag fick syn på ett tåg inne på stationen i Danmark, kollade avgångstiden och såg att jag hade 6 min på mig att ta mig in, kissa, och gå ut igen. Jag hann med god marginal, nästan lite synd.. en roadtrip i Danmark hade inte varit fel. Böterna hade nog inte varit lika roliga däremot, och stackars Emma som stod kvar på perrongen

F006BAC3-CBC6-4A37-9719-A60194EA654D

Sen gick vi och strosade runt och njöt

5D5684BF-EE9A-4F86-965D-7A77396B24A0

9F8196B6-1C64-4AD8-B5BB-BAA1B086FEA6 0AA86CA8-6FD1-4859-85FE-002BEDDAFBD0

7587EB61-EEF8-4E11-9487-D945C4FE4D5D

Vi hittade en kyrka med massa gångar, både jag och Emma är helt begeistrade av gamla byggnader, kyrkor, slott, kloster osv så vi hade på riktigt gåshud över hela kroppen när vi fann detta vackra ställe

FD335A21-5732-47EB-AE28-8EF038F06B2D 7850C86A-AD64-4A97-A7B6-A7A392615748 3EC98335-A398-4DAB-8B06-5371C6E5E850 60BBFFC0-6FE9-451F-BE50-AE081B94C55EMen jag säger bara en sak.. är man inte beredd på att yolo:a så ska man inte gå med mig på vissa platser.. för ser jag gångar, trappor och dörrar där det inte står något eller där det faktiskt står att man inte får gå så måste jag ändå bara checka läget lite ändå. Det är ingen bra egenskap utåt kanske.. men tänk vad mycket extra man får se om man bara ”råkar titta lite”.. inget jag ska lära mitt barn dock.. jag menar detta stället var ju som gjort för mig. Och dessutom, ser man märkliga och spännande gångar, trappor eller dörrar där det inte står att det är förbjudet att vara så får man ju iallafall titta, för hur ska man annars få veta eller få se saker? Hellre att råka få en liten tillsägelse än att spricka av nyfikenhet (men såklart finns det gränser  och det gäller att vara diskret så att ingen ser mig och gör samma sak).

8600598E-4DA2-409B-A8DB-16BC91758771

C8BFE913-A5C8-4191-B703-AA0484AFC811

F8DD5D1A-F5D5-4D4D-A9AD-5D5E17CDD427

78B85EC2-2142-4E88-8276-476599C142E5Sen vart vi nöjda efter dagen och åkte hem. Jag hann dock bara byta om snabbt för sedan skulle jag möta upp en annan vän och dra på bio men mer om det i ett annat inlägg (låt er inte luras förresten.. vi åt även en glass, trots att bildbevis saknas. Stor risk att jag inte skulle äta en kulglass va? Vad tror ni om mig hallå..)

5BECA39B-50E7-4410-9757-57292B37F5232CE410D0-7DFC-4072-9364-52BFABD31A62

Godmorgon godmorgon!

Hoppas att ni har sovit gott inatt, antar att många av er är lediga idag eftersom det är en röd dag? Jag jobbar ju även röda dagar men idag har jag turen att vara ledig eftersom jag ska jobba fredag och lördag sen :)

Igår gick jag in i gravidvecka 18, men jag tänkte samla både det och lite uppdatering kring det som skedde på sjukhuset i ett senare inlägg. Detta inlägget ska handla om en helt annan sak, nämligen vad jag hade för mig igår! Jag och en kompis var nämligen på stranden och jag vet inte huuuur många gånger jag sa ”detta är det bästa som finns” när jag gick barfota på stranden bland den härliga vita och varma sanden. Att vara på en strand i värmen är det bästa som finns, DÅ känner jag mig levande och att det är så värt att halvt frysa ihjäl typ de resterande 10 månaderna innan värmen kommer igen. Vi solade, gick runt lite, lyssnade på musik och avslutade med en stor fet glass. Jag är inte så begeistrad i glass egentligen men nu under graviditeten så är det en grej som kommit smygandes som jag bara älskar. Tur att det är sommar då 😀 (nu tänker kanske många att ”nej Malin det är inte sommar, det är vår!”) men jag anser att det är sommar när det är såhär varmt iallafall.
Nu ska jag fixa mig i ordning, för idag ska jag till Danmark med Emma. Vi ska ta tåget till Helsingborg och sedan färjan över till Helsingör och hänga där en stund (och äta glass hoppas jag). Vi hörs senare!

Jag tycker det är ganska kul hur min mage just nu visar sig, sittandes framifrån syns den knappt inte alls. Men när jag står upp så syns den rakt framifrån, samt ifall jag står på sidan. Hokos pokos!
26 9
10115122

Så fruktansvärt arg, besviken och ledsen på samma gång

sjuuksssj

Jag har nog aldrig suttit och stirrat på ett tomt blogginlägg såhär länge. Jag är så arg så att jag känner min egen puls när jag sitter här och jag måste skaka på benen imellanåt för att jag darrar till i händerna av ren frustration.

Som jag sagt tidigare är detta min blogg, en slags dagbok för mig och av mig. När jag känner att jag behöver få ur mig vissa grejer så kommer det att hamna här. Dock ser jag till att inte vara för impulsiv och skriva något jag sedan ångrar eller inte kan stå för när jag lugnat ner mig då jag vet vad det kan ge för konsekvenser. Denna ilska har däremot blivit större sedan kl 13.15 idag då jag satt inne och pratade med en läkare, och ju mer som ploppar upp ur mitt huvud av vad som faktiskt skedde så känner jag att för att min pojkvän inte ska få mer skit av mig här hemma nu än vad han redan fått (tänk er min adhd + graviditetshormoner + extrem besvikelse och ilska..) och för att jag även ska ha kvar detta i ord så att det inte blir att hälften förträngs, så är det lika bra att skriva av mig. Jag tackar dock gudarna att Johannes var med idag på besöket för annars hade det lätt kunnat tolkats som att jag överreagerade därinne, nu är han dock av exakt samma åsikt som mig tack och lov.. Jag jobbar själv inom vården och har både sett och hört mycket men skulle aldrig någonsin kunna behandla en annan människa såhär, och det tror jag inte ens att man behöver ha ett arbete inom vården för att kunna förstå…

Jag ska iallafall berätta nu, adrenalinet pumpar på och jag har fått radera en hel del rader efter hand som jag skrivit dem pga de varit lite väl diffusa, provokativa och jag har varit väldigt invektiv vilket jag ska försöka låta bli att vara.
Så.. Som jag skrivit om innan så har jag ju epilepsi samt lite psykisk problematik i mitt bagage så att när jag skrevs in hos MVC, mödravårdcentralen, så sa min barnmorska att hon skulle skicka en remiss till specialistmödravården i en annan stad vilket ändå kändes väldigt tryggt att de skulle ha mig på extra observation som hon kallade det. Vi väntade 5 veckor på att få komma dit, och det var förra veckan vi hade den tiden men jag låg ju sjuk då så jag hade ingen möjlighet att kunna komma dit, därför fick vi en ny tid idag och jag var tvungen att söka om en akut semesterdag från jobbet. Sjukhuset jag skulle till är ett ställe som jag tyvärr aldrig haft en enda bra erfarenhet ifrån och jag har verkligen varit i valet och kvalet ifall det verkligen är där jag kommer att välja att förlösa mitt barn (om jag redan var 95% säker på att inte göra det där, så är jag 19820973907409709209100000% säker nu), jag känner bara inget förtroende eller trygghet för det stället och jag har nästan varit en stammis på det stället om man tänker på alla besök och gånger jag varit inlagd där. Eller okej förlåt, sist jag låg därinne och jag inte fick något alls att äta efter min ”fastande tid” när jag hade legat inlagd i 10 timmar så köpte jag en fralla ur en automat innan jag skulle få åka hem och den var riktigt god (så fortsätt att ha kvar de automaterna men använd hårnät nästa gång så att man slipper ett hårstrå på köpet). Jag är en öppen människa och är inte otrevlig mot nya människor, utan försöker att komma överens och kunna kommunicera som vuxna människor.

Jag mötte upp J och vi satte oss i väntrummet, jag kände ändå en förhoppning eftersom jag aldrig hade varit just där och man ska inte måla fan på väggen eller ha en negativ inställning för då behöver man inte ens gå dit. När en kvinna kom och ropade upp mitt namn så blev jag både glad och lättad för hon var en sådan man fick en riktigt good-feeling för och jag kände verkligen att det kändes bra. Men säg den glädjen som varar förevigt va? Hon skulle tyvärr bara visa oss in i ”rätt rum” och där satt en läkare som sedan reste sig upp och tog oss i hand. Min magkänsla om människor stämmer alltid men jag tänkte, som alltid när man träffar en ny läkare, att de jobbar på sjukhus och har just titeln ”läkare” och därmed ska det ändå kännas bra, men jag anade ugglor i mossen redan vid handslaget. Han läste upp min remiss och jag svarade att det som stod där stämde. Det plingade ca 2 gånger i minuten på hans mobiltelefon, alltså att han fick sms. Tillslut tog han och stängde av ljudet, tack för det. Han började fråga rutinfrågor och sedan pratade han om min psykiska ohälsa, men han frågade bara ”vad är det du har?” och ingenting om vad det är för typ av problematik. Jag menar, jag kan komma till en läkare och säga att jag har ont i magen, men ska de inte fråga lite mer ingående om det då? Det kan ju vara myyyyycket olika saker då det ämnet är ganska brett och har olika betydelser av olika roller. Han ville liksom inte lyssna när jag skulle förklara, men jag var ju där pga det psykiska plus min epilepsi, så han började prata om epilepsin istället.
Inkompetenta idiotjävlen Läkaren: När man har en epilepsi-diagnos så brukar man göra ett extra ultraljud i vecka 24, jag lade en förfrågan om det men det blir nog ett nej på det. Men annars är det ett extra ultraljud. 
(Här sade han hela denna meningen som om det var en fråga riktad till mig, jag begrep inte alls vad jag skulle svara men jag frågade ifall det hade med tillväxten att göra eller vad de annars var för något de skulle kolla, jag har liksom aldrig varit i denna situationen innan?)
Han: Haha nej… tillväxt gör man inte förrän efter vecka 30. Det är missbildningar man kollar efter, eftersom epileptika läkemedel kan orsaka det. Men den medicinen du tar är inte så farlig.
(”inte så farlig” känns ju verkligen tryggt att höra, som om man inte redan är maktlös som gravid? här började jag känna mig väldigt okunnig och dum, men nu i efterhand så förstår jag ju att det inte är så konstigt eftersom jag inte har en aning om hur sådant går till?) Sedan visade han mig lite information på sin dator där det stod att det inte fanns mycket information om den medicinen jag tar vad gäller graviditet då det inte finns tillräckligt mycket forskning på det. Återigen, fan vad tryggt att höra! Om det inte finns tillräckligt med forskning kanske man ska göra extra kontroller, eller?

Vi fortsatte prata om detta i några minuter och sedan började han fråga om jag mått illa nånting varav jag svarade att jag gjorde det de första veckorna men nu händer det inte så ofta. Jag berättade även att jag börjat få ont i nedre delen av ryggen, svanken, ner mot skinkorna och framsida/baksida av lår.. Jag hann inte ens säga denna meningen färdigt:
Han avbröt: Det är inte foglossning.
Jag: Nej jag vet inte vad det är.. men det gör ont och jag undrar bara ifall du vet nåt som kan hjälpa eller så. Jag har köpt ett bälte som ska vara bra om man börjar få ont i ryggen.
Han: Nej inget bälte i detta tidiga stadie.
(Jag vet inte vad han anser som tidigt stadie men jag är i princip halvvägs in i graviditeten och jag har både läst och hört att sådana bälten kan man använda om man börjar få ont, närsom)
Jag: Okej men det enda jag undrar är om DU VET något som kan hjälpa?
Han: Njaee. Foglossning sitter längre ner.
(jag visade vart det gjorde ont, och nu började jag bli irriterad för jag hade ju fortfarande förfan inte sagt nånting om foglossning??? Jag var nära på att säga att ”nej jag har inte skoskav, nageltrång, fittskav, hängpattar eller ont i armhålan heller, nåt mer vi ska prata om som jag INTE har?)
Jag: Finns det någon kräm man kan använda? Man får ju inte använda Voltaren när man är gravid.
Han: Man får inte använda Voltaren när man är gravid.
(WTF, jag sa ju det nyss? Papegoja?)
Jag: Men finns det nånting annat?
Så namngav han en kräm, minns inte namnet nu men har det uppskrivet i telefonen.
Jag: Okej, vart kan man köpa det? På apoteket?
Han: Njaaa det tror jag inte
Jag: Ne..hee..?
(Så kom den trevliga kvinnan in i rummet så han frågade henne och hon sa att barnmorskan kan hjälpa mig med det).

Efter detta så frågade han ifall jag eller J hade några funderingar eller annat vi ville ta upp. Jag förklarade att jag känner stark oro inför förlossningen, att jag vill föda vaginalt men det som oroar mig är att jag får epilepsianfall när min kropp utsätts för press, stress, oro, sömnbrist mm. Då sa han att kejsarsnitt är inget alternativ, utan skulle det vara så att jag får för ont och det blir en utdragen förlossning där de skickar hem mig igen så kan de ge mig morfin så att kroppen inte känner den smärtan och att jag även kan få sova isåfall, en igångsättning är inte så optimalt pga det kan ta längre tid, men de skulle se till att ge mig tabletter och annat smärtstillande. MEN HALLÅ DET ÄR INTE DET SOM MIN HJÄRNA ÄR KÄNSLIG FÖR, den är känslig för själva pressen och jag vet mycket väl vad sviter kan vara av epilepsi vid en förlossning.. Han frågade hur mina anfall ser ut (som om det inte är en sak han skulle frågat redan från början och inte precis innan vi skulle gå?) och jag berättade att jag blir stel som en pinne, ställer mig som i en båge, krampar, biter mig i tungan, ögonen rullar bakåt och efteråt är jag inte kontaktbar på flera timmar och sover i ett dygn. Det tar 2-3 dygn innan jag känner mig hyfsat OK igen. Ska jag ens behöva genomgå det, och börja mitt liv som mamma med att inte kunna ta hand om eller få träffa mitt barn? Dessutom är det oklart om jag ens tål lustgas och vissa läkemedel pga min epilepsi uppkommer tex även vid vanliga åksjuketabletter eller vissa vanliga smärtstillande tabletter. Jag känner en större trygghet i just kejsarsnitt för jag är livrädd för min epilepsi. Även fast jag såklart hade velat föda vaginalt och få uppleva det! Dessutom berättade läkaren från ingenstans att han haft patienter som fått epilepsianfall när de varit gravida och det har slutat riktigt illa, så får man inte ens säga till en patient som nyss suttit och berättat om sin rädsla angående att hon är gravid och har epilepsi.
När han återigen frågade om vi hade några frågor så frågade Johannes:
Johannes: Jag tänker på detta med kejsarsnitt.. Är det helt uteslutet? För ger det en större trygghet och dessutom finns som en valmöjlighet så kanske man kan ta och fundera kring det?
Läkaren: Nej vi måste följa våra riktlinjer.
Johannes: Okej och vad är det då? Jag kan ju inget om era riktlinjer.
Och detta är det mest märkliga jag var med om under detta besöket.. Läkaren satt HEEELT TYST, i säkert 30-40 sekunder (som kändes som en halvtimme..) och bara tittade rakt fram på golvet.
Läkaren: Njae

WHAAAAAT THAAAA??? Här kände jag hur läkaren tappade även Johannes förtroende. Iallafall så skulle denna läkaren leka duktig och sända mig på ett blodprov så att vi kunde kolla koncentrationen av min medicin i blodet då det ligger lite väl lågt.. Vi sa hejdå och traskade bort dit. Kvinnan i luckan som skulle ta emot mina papper om vad det var för blodprov suckade irriterat och sa att det inte stod vad det var för prover som skulle tas, för det hade läkaren inte skrivit. Jag förklarade att det var för koncentrationen i blodet men hon var tvungen att dubbelkolla det vilket jag förstår såklart. Iallafall, till slut så var även blodproven färdiga och vid detta tillfälle hade jag redan hört av mig till ett helt annat sjukhus och specialistmödravård via ett meddelande från 1177 (älskar den appen och att man kan kontakta sjukhus därigenom) och förklarat att jag väldigt gärna vill byta sjukhus till dem istället.
Vet ni vad pricken över i:et är? Nu ikväll kom jag på att dessa blodprov var helt i onödan.. MAN FÅR INTE TA BLODPROV OM MAN TAGIT LÄKEMEDEL ELLER ENS TILLSKOTT INNAN!!! Jag råkade göra det en gång men då skickade de hem mig igen.. Nu kände jag mig dum som inte tänkte på det men det är väl då fan inte PATIENTENS ansvar? Han satt ju själv och pratade om både mina läkemedel, doserna och mina tillskott? Och så skickar det kukhuvudet läkaren mig till en provtagning? Klart som fan att de proverna kommer ge bra resultat när jag hade tagit min medicin innan som hunnit ut i blodet?! Har han snott sin läkarlegitimation eller vad är grejen? Men en sak ska jag ge honom cred för och det var att när han märkte att jag ville säga nånting så tystnade han oftast, men sen att han varken lyssnade eller knappt ens svarade på det jag sa var ju en annan femma. Men som sagt, liten halv guldstjärna till honom, man ska ju kunna säga till när de gör nånting bra med…

Som sagt är jag såååå tacksam över att J var med mig, för hur hade jag kunnat återberätta detta utan att det hade låtit som att jag överdrev? Jag pratade med en tjej som varit på samma ställe och när hon berättade att där finns en manlig läkare som är väldigt nonchalant så kände jag att jag inte är ensam om att känna så. Vilket satans stolpskott. Vad fick jag ut av detta besök?
Större oro och rädsla för att få ett krampanfall under graviditeten eftersom det tydligen kan vara riktigt illa
Jag har ont i svanken, skinkorna och benen men han rekommenderade en kräm han inte visste vart man kunde köpa
Onödiga blodprov, och jag som är livrädd för just blodprov eftersom jag är svårstucken. Det kunde dock inte han veta.
Totalt nekade mig kejsarsnitt
Lyssnade inte på min psykiska problematik vilket halva orsaken till att jag faktiskt var där..
Han berättade att det inte finns mycket forskning om användande av min medicin under en graviditet men att jag antagligen kommer att nekas till extra kontroller
Jag hör fortfarande hans jävla plingande sms-signal i skallen.
Istället för att förklara vad man kanske brukar kolla efter när man gör extra ultraljud så skrattade han till nonchalant och sa att det jag nämnde gör man inte förrän senare ändå.
Vad händer nu? Ska vi ses igen? Hur ofta ska jag komma hit?

Nej hörreni... Jag hade lika gärna kunnat svälja detta och tagit emot ”hjälpen” och varit glad ändå va? NEJ, för det var inte en enda hjälp detta, snarare tvärtom. Som jag skrev högre upp så kontaktade jag ett annat sjukhus och deras specialistmödravård i en annan stad och de svarade mig, blev nästan tårögd av att de skrev att jag kan ringa dem imorgon så ska de förklara mer hur det fungerar hos dem. Jag känner just nu att jag säkert inte kommer bli ”godkänd” eller att de inte tar emot mig där heller, men som jag sagt.. Man ska inte måla fan på väggen. Så imorgon ska jag ringa dit och hoppas på det bästa. Sedan ska jag även ringa medicinmottagningen och berätta för dem att de inte kan räkna med mitt blodprov, utan att de kan ta de provet och köra upp det där pepparn inte växer hos den lksnlsnlonöannalobslib läkaren istället. Och så ska jag få be om att komma tillbaka senare i veckan och ta ett nytt prov innan jag tar min medicin så att värdet blir rätt! Med andra ord ska jag göra min läkares jobb. Undra om jag kan söka bidrag för det? Att ha tagit på mig ett extrajobb? Så kan dendär läkaren ta upp sin telefon och svara på sms istället.

Ska man inte iallafall få känna sig trygg? Speciellt i situationer då man verkligen behöver det.. Jag vänder mig till vården för en enda anledning och det är att kunna föda på bästa sätt för både mig och mitt barn. Jag vill ha en trygghet och en vård där jag känner att jag kan lita på att personalen vet och kan sin sak, att de är måna om mig och lyssnar på mig. Snälla snälla snälla, hoppas att det andra sjukhuset låter mig förklara imorgon, försöker förstå mig, samt kommer att kunna ta emot mig med öppna armar. För ska jag gå runt och oroa mig såhär och vara i ovisshet så kan jag lova att mina epilepsianfall kommer att utlösas av bara det. Att inte ens få prata till punkt, eller att bli lyssnad på. Jag känner mig så ensam i allt detta för vem ska kunna hjälpa mig om inte sjukhuset kan det? Är det inte ens rätt i samhället till en trygg vård? Varför heter det annars vård?
sjusssj

Hängde med Spider-Man hela dagen igår!

Hoppas att ni mår bra idag och är taggade inför en helt ny vecka! Denna veckan ska bli bra för det har jag bestämt.. det blir en blandad vecka med sjukhusbesök, jobb, Malmö, jag får besök, sova i Danmark och sedan på söndag flyger vi till Grekland äntligen! Även fast det även är saker som känns otroligt tunga denna veckan så måste man fokusera på det bra för att inte ångesten ska eskalera totalt.. tankarna styr allting.

Hörreni, igår var en riktigt mysigt söndag! Jag och J bestämde oss för att kidnappa min kompis unge som i själva verket är Spider-Man (oroa er inte, jag brukar umgås med dem och han har vuxit upp med mig då jag även bott med dem) så det var en bra kidnappning iallafall haha 😉 Så vi åkte på en liten utflykt, först stannade vi på nån fin plats ute i ingenstans och åt en macka för att ladda upp inför glassen, hoppade från stenar och plockade lite blommor

75DBB312-5630-4A2F-9234-BC72D3C63B71

 

A4460FD8-4B12-43FB-AC7E-426D543830A0Sen fortsatte vi färden, kollade på hästar och lyssnade på musik.. tills vi var framme för att köpa glass! (Jag är glad att det finns någon som är på samma nivå som mig när det gäller att längta och tagga efter glass haha.. min soulmate på snart 5 år)

9E823CCC-F817-4475-9060-57E496A5B87F

Jag ser riktigt sur ut. Men jag lovar det var jag inte. Övade på mitt poker face bara.

C31B96C0-ACF3-45B8-8521-0766A1E45D98

Och sedan bar det av hemåt.. dock hade hans blommor vissnat som han plockade så jag tog med honom på ett annat äventyr: skogen. Han började prata om ormar och det är min största fobi… ”neeeeejdåååå de är inte där vi är, de är rädda för oss.. de ligger och solar uppe på den backen där borta, ser du? De tycker att vi är tråkiga och att våra blommor är fula” det är ganska bra ändå att kunna säga så för jag tror på mig själv tillslut.

B33CA79A-774B-4B33-A5D6-EDB6F68A7A92 0D5659E0-2AB4-48A4-B746-2DAC26FEB82F B7AB85F0-C7E0-4F49-8751-C13FB8F9688DHan kom smygandes och sa att han hade hittat en nyckelpiga som var SÅHÄÄÄR stor:

0BFCEB51-DFFB-4804-90D5-43241F12612A

Sedan avslutade vi dagen/kvällen med att köra hem till min mamma (de avgudar varandra) och åt grillat ute på hennes tak-terass (men den maten hamnade snabbt i min mage och inte på bild..). Sedan åkte vi hem och lämnade tillbaka Spider-Man :)

Blommorna plockade han till min mamma haha

D61540F5-0E77-4118-B53B-5E670C4318B7

235460E8-E4DD-4ECB-A1AD-928B1D3BB346

90EB5DDE-FC55-42D7-B7A1-F4765656E579

Hej & hå, som de kan gå!

Idag mår jag bättre, tackar som frågar! Därför sitter jag just nu på tåget till Malmö, jag ska nämligen möta min kusin Sandra.

Men, mina damer och herrar.. om vi ska kolla på hur min lilla resa till stationen var idag så var den inte som alla andra gånger (det tar en kvart att gå från stationen från mig).

1. Tänkte att jag skulle vara lat och ta bussen till stationen. Jag var väldigt stressad och gick runt för mig själv och pratade samtidigt som jag virrade runt. Johannes skrattade åt mig pga min engelska. När jag har bråttom går jag runt och säger ”I will nooooot hinn”, I know.. sjukt bra svengelska. För mig är verkligen hinna= hinn. Och vill ni veta vad? Bussen var TIDIG så I didn’t hinn.. men vad gjorde det? Det var fint väder så en promenad satt som en smäck efter att ha suttit inne i en vecka. (Lät som fängelse, men de har känts så..)

763CFE9B-E5EB-4E3D-BC3B-9EDE5B9D8739

2. Jag tog med mig gröt i en take away-mugg. Helt perfekt om ni frågar mig. Sen tänkte jag att jag skulle gå inom affären och köpa en dricka, och jag vaktade muggen noga i väskan, hade varit mindre kul om den ramlade ut. De inne i affären trodde nog att jag hade ett djur eller nånting i väskan, måste sett misstänksamt ut.. när jag skulle fota den så kollade ett äldre par på mig. ”Åh vad stolt hon måste vara över sin mugg” tänkte dem kanske. Ja det är jag väl dååå.

CB864447-6D61-409C-8B79-380DF2E95C41

3. Sen tänkte jag att när jag ändå är i farten och sitter ner för att organisera med väskan så kunde jag ju ta några selfies dagen till ära. Det blev bara två seriösa..

CC574E34-45FD-4F94-A09B-A2B650466BE0

4… för att sedan tutade en bil och paranoid som jag är så tänkte jag att ifall de tutade på mig kunde jag låtsas leta efter något i min väska (bilden längst ner till höger) och sedan yolo:ade jag och tog roligare bilder. Så jävla gangster och modig jag är va? Erkänn att jag växte i era ögon..

69CC0CFA-C4B8-457C-9503-2A7A2C5CB083

5. Väl framme vid perongen så såg jag några gå med resväskor. Jag brukar alltid bli så avundsjuk men denna gången vet jag ju att jag ska utomlands om en vecka så jag var glad ändå.

3E6952DC-02C1-48DD-A163-AA69DA10A5A6

6. Nu sitter jag på tåget och äter gröt! Som en riktig tomtefar. Slutet gott, allting gott. Eller??

C9A3CC37-2859-45A2-BBBF-A6B7F4501D6E

8. .. såklart inte. Skulle öppna min dricka. Vatten med kolsyra. Och den har ju skumpat omkring i min väska. Behöver jag ens berätta vad som hände? Nej jag trodde väl det… och jag sitter dessutom i tysta kupén. Det sprutade hej vilt mest på sätet framför och eftersom jag trodde någon satt där så sa jag ”ursäkta”. Sen märkte jag att ingen alls satt där så nu tror hela vagnen här att jag bad om ursäkt till allihopa. Nåväl, det tyder ju på artighet att be om ursäkt ändå så ingen skada skedd. Skönt med en liten dusch för mig med.

F9A42F8B-054B-4CA8-8173-42FA077240CF(Hoppade över punkt 7 med flit. Hatar den siffran) (erkänn att ni inte märkte det?) (men att ni kollade nu..)

 

Uppståndelsen

Hej på er! 😀 Är ni också förvirrade nu med dagarna? Det var liksom söndag på en tisdag och imorgon är det fredag? Nåväl.. Hur mitt liv sett ut de senaste dagarna? Jodå det ska ni få se, det har varit riktigt fancy haha..

Jag var ju som sagt sjuk hela förra helgen, sen blev det bättre på måndagen under förmiddagen och dagen. På kvällen brakade helvetet loss och sedan dess har jag legat i feber som pendlat runt 39 grader. Idag ligger den på 37.4 så förhoppningsvis går det på rätt håll. Well, åter till mitt fancy liv.

Såhär har min utsikt varit sedan i måndags:

FD17C65C-8292-45D2-A3D7-371635EFC61DOch ordet ”vardagslyx” har fått en helt annan innebörd nu, för när min huvudvärk varit under kontroll har jag kunnat lyxa till det såhär:

4502E5BD-92DA-4937-A5A0-5DCC175D6D75

Då har jag kunnat kolla både på himlen, min lampa,  kaktusen, rosorna och ljusstaken. Har även fått en större skymt av mitt element och när jag har haft tur har även en och en annan fågel flugit förbi. Sedan har jag hittat en helt ny serie.. ”mysteriet på Greveholm” (haha.. för den har man inte aaaalls sett förut..) men det positiva med att se serier man redan sett 60 ggr förut är att det inte gör nånting ifall man somnar, man hänger ju med ändå :)

09BC548B-5A92-403D-BD44-1BEEB2D65E30

Frysta bär, smoothie och gröt = perfekt när man har ont i halsen. Passade på att frosta av frysen samtidigt (rättare sagt- slängde ut allt från frysen och tryckte på strömbrytaren) när jag ändå var i farten.

80A48F9B-AD1A-4FC4-BA01-F37EE4119C34Juste.. sen har jag skadat foten också.. Eller så råkade jag trampa på ett hallon utan att märka det, tänk min panik när jag såg hur det droppade ”blod” efter mig i hallen haha. Första reaktionen: ”stanna-upp-för-att-känna-efter-ifall-jag-håller-på-att-förblöda”. Nu går det dock inte bort från hälen, men vad gör det? Ingen som dött hallon-på-hälen-döden (vad jag vet?)

779C91F7-5E20-4E6C-AE29-B955061C0E55

 

 

 

Mår som om jag blivit påkörd!

Fy. Fan. Vad. Jag. Mår. Piss. 

Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att känna så idag, skillnaden är att jag blivit riktigt sjuk denna gången med hög feber och en svullen smärtsam hals, och de andra är nog mest bakis 😉 iallafall, det blir inget Malmö idag. Jag som skulle dit och shoppa lite saker inför resan.. wellwell. Inget att hänga läpp över, det är bara att ta det för vad det är.

Igår drog vi till min pappa och mina syskon för att kolla på majbrasan och grilla efteråt. Jag började känna att något inte stod rätt till, och uppe vid brasan började det bryta ut. Jag kände ”ok, antingen kastar jag mig själv in i brasan eller så måste jag härifrån” för benen orkade inte bära mig, och stenen jag satt på började bli kall. Sagt och gjort, jag och J drog hem till pappa och väntade tills han kom hem från brasan och sedan grillade vi. Eller ja.. ”vi” = pappa grillade och vi andra chillade i soffan så att jag kunde vila. Jag hatar att ta värktabletter speciellt nu under graviditeten och tar det mycket sällan, även fast jag vet att alvedon inte är någon fara.. igår blev ett undantag, jag tog sammanlagt 3 alvedon Novum på 500 mg, och även den starkaste alvedon på 665 mg (tog ju inte alla dessa samtidigt såklart!) men ingen av de fick mig att må bättre. Den på 665 mg gjorde att jag kunde äta iallafall utan att det kändes som att halsen skulle skäras sönder vilket jag är glad för så att jag kunde äta, för fyfan vad gott det var!

Pga graviditeten så springer jag ju upp på nätterna några ggr och kissar, inatt hade jag kunnat betala för att någon skulle bära mig till toaletten för de 5-6 gångerna jag varit uppe har känts som ett maraton. Och immunförsvaret hos en gravid sänks rejält, pga all fokus går åt att skydda barnet, annars hade kroppen sett barnet som nånting okänt och därmed stött ut barnet. Så får jag välja mellan det så ligger jag hellre så här sjuk såklart.. men det är lite segt att det är lättare att bli sjuk och svårare att bli frisk. Rätt fantastiskt ändå hur kroppen fungerar!

Här är lite bilder från igår, det var mysigt att få fira en hederlig traditionell valborg med brasa, fyrverkerier, personer som höll tal och körer som sjöng :) är liksom van vid att supa halva skallen av mig på valborg annars, så sa jag även att ”fan vad skönt att slippa må dåligt imorgon nu när jag inte festar”, jovisst tjena.. tjiiii fick jag på det ja. Idag blir det bara att försöka bli frisk hur man nu blir det, får väl vila och stirra upp i taket varvat med att kolla film och hoppas på de bästa.

A57FAE05-9204-4B77-AED6-0B557F90894B

27181BCE-67FC-4BD9-B2FC-DD87CBEA036F

Förlåt för riktigt dålig kvalité på denna bild men där var så mycket människor, det började regna och bli mörkt. Dock var det så mysigt när de sjöng så var ändå tvungen att fota!

C4C50698-BFE3-433C-A70B-2DBF18BD8A22

Till vissa av er som inte visste det men som minns min hund Zelma, så bor hon hos pappa numera sedan 2 år tillbaka av olika anledningar. Därför passar jag på att gosa sönder med henne när jag är där. Ibland tror jag att jag uppskattar det lite mer än vad hon gör 😀 Hon har det väldigt bra hos pappa och det glädjer mig att se, hon ser så lycklig ut och hon har en gräsmatta att springa omkring på plus att på dagarna när pappa jobbar så har hon en dagmamma som hon älskar – min farmor. Såklart ville jag behålla henne men det hände väldigt mycket för två år sen vilket gjorde att pappa fick ha henne sålänge, men vi märkte hur bra hon mådde där så kändes det inte rätt att ta tillbaka henne till en lägenhet när hon var van vid ett hus.

680CB2E5-4C67-4744-A337-8155B8D64A15

60A6D4E8-9FA9-4A6A-A038-0B80EB44EDA9

664B6892-C958-40FB-B322-1BA7D05AB9B8

2081C1F1-69E4-4767-9FB2-CDD970826924

En påle i röven

Godmorgon! Hoppas att er helg varit susen och att ni är taggade inför en ny vecka, idag är det ju valborgsmässoafton dessutom 😀

.. förresten.. tänk er en person som är stelopererad i heeeela kroppen och inte ens kan röra huvudet. Blandat med att ha fått en påle i röven. Så ser jag ut när jag åker bil nu för tiden, varför? Jo för att jag är i vanliga fall åksjuk ibland, MEN nu imed graviditeten så är jag äääännu lättare åksjuk. Jag vågar liksom inte röra mig för helt plötsligt så kan jag börja hulka. Det kan räcka med att jag ska byta kanal på radion eller att jag råkar kolla ner i telefonen mitt i en kurva.

Just nu åker jag bil men vi kör på en stor väg så då är det lugnt (just nu). Får väl se ifall jag hinner avsluta inlägget 😉 jag är med min pappa just nu iallafall för vi ska till Ikea och där tänkte jag passa på att köpa en grej som i mångas ögon är på tok för tidigt, men för det första kan jag inte hålla mig längre och för det andra så tänker både jag och Johannes att varför inte liksom.. Vi har studerat ut via Ikeas app vad det är vi vill ha, så jag ska köpa det idag. Han jobbar men det är ju inte helt fel att åka dit med pappsen inte. Jag har även en magkänsla som säger att vi ska äta brunch där! (Och det är bäst för den magkänslan att den stämmer, annars jävlar) är sjukt sugen på frukt och någon falla..

Jag mår iallafall bättre idag, min hals känns fortfarande inte helt bra men febern är iallafall borta! Okej nu börjar jag känna illamåendet komma men jag tänkte väl ändå avsluta inlägget här. SCORE! Vi hörs senare när jag kommit hem igen :)

Förresten.. fan vad jag älskar solbrillor, ingen stackare behöver se mitt fortfarande halvt jag-har-varit-sjuk-och-inte-ens-känt-friskluft-sedan-i-torsdags-ansikte. (Bilden på brunchen är lånad från Ikeas hemsida, såååå snabb är jag inte att jag hinner fota maten innan jag ens är framme..)

B1787D41-0687-41DA-B03F-345AB5515BB6

AADE666A-22FF-408B-80AE-4546ECEFD731