F122651E-2170-4BA8-A54D-CA4EA2FE6903På parkeringen häromdagen: 

9D898229-11B9-439B-9BD1-EA5FD2A34CF8

.. och det är fasiken inte lätt när det är svårt alltså:

217AC390-65DD-4661-99A4-D74F744EF8D5

blogstats trackingpixel

Shake your belly – IT’S FRIDAY!

EB119C69-C741-4401-9640-6EAB10E3C0BDDet spelar ingen roll att jag varit ledig varenda dag sedan den 13e augusti, för när man vet att det är fredag så är det alltid en speciell känsla ändå! :) 

Idag har jag en himla massa planer.. not! Jag har inte mått helt 100% bra under senaste dagarna, det började i onsdags då jag kände mig helt konstig. Jag skrev ju ett inlägg om det i onsdags men det blev värre mot kvällen för jag började bli illamående och kände mig bara allmänt.. konstig som sagt. Det är svårt att förklara hur jag menar men typ som att allt inte står rätt till. Väldigt disträ osv. Dock misstänker jag lite att det var som att kroppen skrek efter att få vila, för oavsett om jag inte jobbar så måste jag tänka på att jag är jävligt höggravid och inte kan hålla samma tempo som jag annars är van vid. För andra låter det kanske som en enkel grej att bara ta det lugnt men pga min adhd så finner jag sällan ro till att bara ta det lugnt hela tiden, som jag nämnt innan så gör jag saker hela tiden i princip. Jag hoppas iallafall att vila är det som behövs så idag tänkte jag bara ta det helt lugnt, kolla på en serie och så.

Kolla förresten vad fina färger det är här utanför fönstret!! Man blir så glad av det.

C2D55381-94EB-447A-9381-4916BAB25FBC

Nu är helgen här och det är sista helgen som jag och Johannes har bara han och jag innan vi blir föräldrar.. nästa helg lär ju bli helt annorlunda misstänker jag, haha. Våra planer är iallafall att storstäda lägenheten, handla hem ”enkel” mat som vi kan ha dagarna efter vi kommit hem från BB, köpa snacks till BB-väskan, äta gott tillsammans, och sen ska jag avsluta helgen med en ta-hand-om-mig-själv-kväll på söndag. Ansiktsmask, raka benen, hårinpackning, fixa ögonbrynen och sånt, för vem vet när jag gör det nästa gång? Denna helgen ligger iallafall fokusen på oss själva och på varandra.

Hörrni, fyfan vad det pirrar i kroppen nu. Jag ska bara sova 5 nätter till och sen får jag träffa min bebis! (Jag är väl inte den enda som gör som när man var liten och tänker hur många nätter till man ska sova innan det roliga händer?) Hoppas att ni får en bra fredag allesammans ❤️
6C3CA678-3BE0-49EF-B4E5-3B93B2A8E3E1

blogstats trackingpixel

Livrädd för att dö på BB

Det är normalt att oroa sig. Det betyder inte att man är varken en bitterfitta eller en löjlig person. 

De första veckorna i min graviditet så oroade jag mig hela tiden, det blev tillslut som att jag intalade mig själv att jag skulle få missfall eller att något annat skulle gå åt helvete. Med saker i bagaget var det verkligen inte konstigt att jag oroade mig på det sättet, men att oroa sig gör egentligen ingen som helst nytta. Det enda som händer är att man ödslar onödig energi som går åt, för visst är det energikrävande att behöva oroa sig.

Jag är en person som brukar vara bra på att vända negativa tankar till positiva (har tänkt att skriva ett inlägg om detta för det hjälper verkligen att tänka på vissa sätt!) men när det gäller vissa orosmoment så känner jag att jag behöver jobba mer med att vrida och vända på mina tankesätt. Eller rättare sagt.. jag vet hur jag ska tänka och jag vet hur jag borde tänka, det är bara det att det blir lite svårare att faktiskt göra det vid vissa tillfällen och situationer.

Tex nu inför min kommande förlossning. Jag ska föda via kejsarsnitt som sagt, och precis som vid en vaginal förlossning är det mycket som kan gå snett. Vid ett kejsarsnitt kan de råka skära fel, skära sönder moderkakan, skära i urinblåsan osv. Vid en vaginal förlossning finns lika många risker även om det är andra typer av risker som är större som blandannat framfall, att man spricker hela vägen till Haparanda och massa annat (det finns många argument om allt, många risker om båda sätten det vet jag så jag behöver inte att någon upplyser mig, tro mig, jag har väldigt bra koll på statistiker osv efter alla möten och samtal). Det finns risker med precis allt, bara genom gå till affären finns det en risk för att bli påkörd, eller när jag sitter och skriver detta så finns det en risk för att få en.. propp.

Där har vi det. Exakt det ordet. Propp. Jag har senaste dagarna oroat mig mer och mer för det (blodpropp alltså, inte en öronpropp, tänk om det vore så väl att jag hade oroat mig över vart jag lagt mina öronproppar..). Risken för blodpropp är större när man är gravid överlag, man kan få en propp när man föder vaginalt och även under en operation som kejsarsnitt (operationer ger ökad risk för propp). I vissa landsting får man en spruta med blodförtunnande för att förebygga blodproppar men inte där jag ska föda. Såklart. Jag har ingen i min familj som fått en propp (det brukar ju vara ärftligt sägs det men man kan såklart få det ändå) men jag önskar ändå att jag kunde få såna sprutor för på många ställen runtom i landet så får man det för att som sagt förebygga (oavsett om du har en nära familjemedlem som haft en propp eller ej). 

Jag pratade med min barnmorska om denna oron, för jag är verkligen livrädd för att få en blodpropp i tex hjärnan eller hjärtat och därmed dö, eller få en propp så att man blir lidande av det efteråt (om man får det i hjärnan eller så). Hon sa att är man på ett sjukhus när man får en propp så är man tryggare än om man får det hemma, det är ju värre om man får en blödning.. Dock är det ju riktigt illa om man får en propp i huvudet eller hjärtat, varav därför många sjukhus förebygger det med den sprutan, jävligt logiskt och tryggt. Mindre logiskt och tryggt att de inte har samma riktlinjer i hela landet..

Min mardröm är verkligen att få en blodpropp och dö eller att aldrig mer bli mig själv igen. Jag är riktigt rädd för detta och det går på repeat i mitt huvud, som en tjatig låt på radion som man inte kan stänga av.. att vara uppe och gå efter operationen (inte direkt såklart, men när bedövningen har släppt och så) det ska ju underlätta en del men grejen är att jag inte kan släppa denna oron ändå.

Häromkvällen sa jag till Johannes att ”allting är ju fixat här hemma, så skulle jag inte vara med tillbaka från BB så är det ju inget du behöver oroa dig för, allt är ju klart”. Han tittade på mig som om han precis hade sett en flygande kamel eller Lasse Åberg göra helikoptern framför honom naken.

Det låter kanske löjligt, och det låter kanske som att det är så enkelt att bara släppa men det är det inte. Jag kan inte se framför mig att jag, Johannes och vår bebis kommer hem från BB allihopa. Jag kan inte riktigt se det framför mig och då tänker jag automatiskt att det är för att min magkänsla säger att det inte kommer att vara så heller. Jag kommer antingen bli förlamad, förståndshandikappat eller dö. 

Häromdagen tänkte jag även att jag skulle skriva ett brev till vår bebis och lägga här hemma ifall någonting skulle hända mig, som hon kan ha och läsa när hon blir äldre. För helt seriöst, varför skulle jag ha sådan tur att få barn med någon jag älskar och sedan få börja ett familjeliv i lycka? Jag kan väl inte vara en av dem som har den turen? 

Detta låter väldigt deprimerande och det gör att jag känner mig riktigt fucked up för det är ju nu jag borde känna enbart lycka väl? Om några dagar får jag träffa mitt barn? Tro mig, jag är lycklig och glad över det. Min längtan är brutal och det känns i hela kroppen. MEN (såklart, ”men”) jag är så orolig över att jag inte kommer att följa med Johannes och bebisen hem. Han kommer att hitta någon annan och vårt barn kommer att få en annan mamma. 

Någonstans inom mig, även fast det ligger lika långt inom mig som bananen gör som jag åt tidigare, så vet jag ju att det kommer att gå bra. Det är ju klart att jag kommer att komma hem med min familj och det är klart att jag inte får en propp.. eller? Nej? Jo? Va? Usch jag är så kluven och det värsta av allt är att man är så maktlös! För som jag sa innan så finns det risker med precis allting hela tiden. Alla val vi ställs inför är risker, risker, risker och risker. Det komiska är att även om vi inte tar någon risk så är det också en risk. 

Jag funderar på att skriva ett inlägg här också som kommer att publiceras en vecka efter min förlossning ifall jag inte raderar det (raderas det så har ju allting gått bra..) isåfall borde kanske rubriken vara ”vad var det jag sa?”

Är jag hemsk som skriver såhär ”negativt”? Eller är jag bara mänsklig? Jag övertänker och oroar mig på samma gång.

Nej nu ska jag försöka tänka mer positivt, dör jag så dör jag, då lär jag ändå inte märka det. Blir jag förståndshandikappad eller förlamad, ja då blir jag ju det. Såklart är jag livrädd över att mitt barn inte ska klara sig, bli sjuk eller inte må bra, men den oron kan inte passera i min hjärna för jag får på riktigt andnöd och börjar gråta då. Den tanken får inte finnas. Börjar jag tänka på det så kommer jag att gå under innan jag ens har fått träffa henne..Det hjälper inte att jag oroar mig, jag ska försöka peppa mig själv och tänka i bättre banor. Jag vet. Det är bara det att.. de är så svårt att förstå att just JAG ska förtjäna en sådan lycka att få klara förlossningen och få ett friskt barn. 

Jag vet att när man oroar sig för något längre fram så hjälper det (iallafall för mig) att tänka små steg i taget. Ibland tar man en dag i taget, men ibland även en timme i taget beroende på vad det är eller hur det känns. Jag ska försöka ta en dag i taget nu och fokusera på varje dag i nuet. Synd att man inte kan slå sig själv i skallen (jo de kan man ju men är ytterst tveksam till att det skulle hjälpa..) Det är så himla skönt att ha denna bloggen och kunna skriva av sig och lätta på hjärnan och hjärtat (bara jag skrev orden ”hjärna och hjärta” så tänkte jag direkt på proppar igen..) Det kommer att bli bra.. för det bara måste det❤️

E550F5CC-07AE-4D6C-ABA4-E91FD53BB975

blogstats trackingpixel

Mysisarnas mysare (om jag får säga det själv, och det får jag)

FF9BD379-00D5-4216-AB49-49DF5A6EFF6BÄNTLIGEN! ÄÄÄÄNTLIGEN. ÄNTLIGEEEEEEEEEN. ÄÄÄÄÄNTLII... okej, jag tror ni fattar. Äntligen är hösten här!! Hösten är min absoluta favorit bland alla årstider och jag tror bland annat att det beror på att jag är en mysig person som älskar allting som är mysigt. Tända ljus, filtar, mysiga tröjor, och att det är mörkt när det ska vara mörkt. Att vakna klockan 02.30 av att fåglarna kvittrar och det börjar ljusna ger mig bara ångest på somrarna, jag vill ha det mörkt när jag ska sova. Alla äckliga småkryp och ormar försvinner, man kan bo i sin mössa och slippa tänka på frillan, alla mysiga halsdukar man har.. Det är visserligen tråkigt då det ofta regnar och är grått men jag lever ändå på dendär visionen om hur vacker hösten är med alla fina färger och den friska luften :)

Dessutom blir ju denna hösten ännu mer speciell eftersom det kommer bli en bebis att mysa med (förstör nu inte detta mysiga med att hånskratta och säga att det bara blir massa barnskrik, mat och bajs….). Nästa vecka kommer vi att befinna oss på BB men tänk vad mysigt att få komma hem till en mysig och höstlig lägenhet sen när vi åker därifrån. Vi lär ju även få en hel del besök kommande tiden och då passar det ju ännu mer utmärkt med att ha det lite sådär höstligt och mysigt här hemma också så jag tog saken i egna händer och fixade lite. Det är såna småsaker som ger hemmet det lite mer personliga :)

Nu vet jag inte om det finns något som heter ljus-missbrukare, men om det finns så är jag garanterat en sådan. Utan tvekan. Ni skulle sett förra hösten/vintern, oh my lord. Men visst blev det mysigt?

C6D80C35-E35B-403B-97A3-D9886FFC4D8C7A39848E-8BB6-4049-B247-8FE45EA86B05D2B52C1F-14B3-4E85-988D-6986019AF3D31CA2EEE9-90F7-438B-8666-04558BCC8DDEE37E6022-9249-4E34-80CF-820EC0498321

Jag dör lite av babygymmet jag fick av min mamma och låtsaspappa.. tänk när lilla pyret ligger där? 

7EC76DDB-8143-4A0C-B8C9-633C91F3012F48441EB4-DF85-4B5C-A87C-ADB931D4821AÄven denna är från mamma, som hon har pysslat ihop helt själv, hur fin?! 

blogstats trackingpixel

Vecka 39!

Untitled-1Nu är det en vecka kvar. Prick en vecka.

Okej, i samma stund som jag skrev rubriken till detta inlägget så blev jag nervös. Jag har inte känt mig nervös på detta viset förut när jag tänkt på förlossningen och att träffa vår lilla bebis men nu när jag inser att detta är SISTA gravidveckan så blev jag nervös.. ni vet som när man står i kö till en karusell (inte sagoslottet utan mer typ fritt fall eller en bergochdalbana), dagen innan julafton när man var liten och liknande situationer. Fast gånger tio. Typ. 

Jag har inte varit nervös inför operationen innan, utan då har jag mest varit nervös inför när man ska träffa henne första gången, när man kommer hem första gången och så. Nu börjar dock nervositeten för själva operationen också komma och allt därtill.. allt från när man kommer dit och ska byta om, sprutan i ryggen och till att jag för första gången ska få se den lilla människan som under nio månader legat i min mage. Detta är en sådan sjuk känsla!! 

Nu är det som sagt vecka 39 och om vi ska se tillbaka på vecka 38 så har jag mått bra. Jag har haft en del förvärkar och värst var det i söndags.. normalt sätt kan Johannes ibland fråga mig när jag haft ganska kraftig ”mensvärk” ifall jag tror det är något på G och jag brukar alltid säga att det absolut inte är det. Så i söndags när jag flämtade fram ett ”kanske” när han frågade ifall jag trodde att det var på G så fick han lite panik eftersom han säkert trodde att jag skulle svara att det absolut inte var så. Det ska MYCKET till innan jag vill åka till ett sjukhus eller ens ringa efter råd dit, så när den dagen kommer då jag tycker att vi nog behöver åka in så vet man att det är allvar..

Det är ju så svårt att veta vad en ”riktig” värk är.. vissa har sagt att de känt som mensvärk som blivit starkare och starkare (att det blivit starkare efter några timmar alltså), och vissa har beskrivit det som att när man får värkar så känns det som att man bokstavligt talat ska dö redan från första värken. När Johannes frågade igen så sa jag ”men de gör ju inte så ont att jag tror att jag ska dö… jag vill ju inte överdriva”. Antingen kan det ju vara bra att vara sån som jag är, men det kan ju även vara helt det motsatta eftersom det kan leda till att jag väntar förlänge. Detdär med att man ska ha 3 värkar på 10 minuter innan man åker in till BB kan inte jag rätta mig efter eftersom vi för det första ska göra ett planerat snitt som sagt och då måste värkarna stoppas, men även för att vi har en timme till BB härifrån. Nånting säger mig att vi kommer att få ta ett BB som ligger närmre men jag vet inte hur det blir med snittet då? Jag ska iallafall inte vara envis men samtidigt så känns det som att man borde få en känsla när det verkligen är ”på riktigt-på riktigt”?

Juste… hur var vecka 38? Det var ju detta med förvärkarna, sammandragningar har jag börjat få igen men de gör inte ont utan spänner mest. Jag har lärt mig att ta det lite lugnt och lyssna mer på min kropp. I helgen ska vi storhandla och storstäda men istället för att ta det på en och samma dag som vi annars hade gjort så ska vi ta en sak på lördag och en sak på söndag. Det är så INTE JAG att göra så, min adhd gör ju att jag helst gör allt på samma gång för det känns som att jag presterar bäst med många bollar i luften. Nu behöver man ju inte prestera speciellt bra med att varken handla eller städa dock haha..

Jag har börjat bli utmattad lättare och tycker saker känns mer jobbiga. Men jag är fortfarande smidig och knyter skorna, plockar upp saker utan problem från golvet, jag glömmer liksom att jag är gravid ofta då magen inte är ”ivägen”. Att vara i Ullared höggravid trodde jag ju inte ens var möjligt i början när jag var gravid men det gick ju bra även fast jag fick ta det lite extra lugnt bara.

Det är dock ganska kul när Johannes eller min mamma tex gått emot min mage (inte med flit såklart) för då märker man verkligen att den är ivägen och eftersom den oftast är stenhård så känns det som en studsboll. Sen är det komiskt att jag glömmer bort att jag är gravid ibland, så jag försöker ganska ofta att hålla in magen när jag ska förbi någonstans och jag glömmer även bort att jag inte får plats på samma vis som innan så ibland har jag fått gå tillbaka för att jag inte kommit imellan. Det måste se kul ut, inte konstigt att Johannes kallar mig för Nalle Puh..

Jag drömmer mycket märkliga drömmar, starka drömmar, jobbiga drömmar.. känner mig liksom aldrig någonsin utvilad när jag vaknar för jag vaknar så många gånger under nätterna. Jag har även börjat få halsbränna imellanåt. OCH ÄNTLIGEN har jag haft en och samma craving i några dagar nu, nämligen mars-choklad. Anledningen till att jag känner mig hypad över det är för att jag i princip inte haft några cravings. Det har varit lite med lakrits, ost, sura saker osv men inget annat (men när jag varit sugen på något har jag typ varit tvungen att ha det direkt haha). Eftersom det är mars-choklad som just nu är min passion i livet så är jag glad över att det inte är lång tid kvar av graviditeten för annars hade jag nog ökat MYCKET mer i vikt. Jag har ökat ganska mycket men det är inte så konstigt eftersom jag knappt åt något mer än ananas och knäckebröd innan jag blev gravid, jag har liksom chockat kroppen för nu under största delen av graviditeten har jag ätit en bra och balanserad kost plus att jag inte bara suttit stilla, det är väl nu senaste 2 veckorna som varit lite sämre för då har jag varit sugen på mer av det onyttiga men det är okej det också för nu är det inte lång tid kvar! 

7 dagar kvar, fattar ni att om en vecka (troligtvis vid denna tiden) så har jag för första gången fått träffa min älskade dotter. Jag längtar så otroligt mycket trots att jag börjar få seperationsångest inför att graviditeten är slut. Första trimestern var en av de värsta tiderna i mitt liv, eller förresten så var det nog den värsta tiden i mitt liv psykiskt, men jag har förträngt det så pass mycket att jag kommer att se tillbaka på denna graviditeten på ett fint sätt ❤️ (Tills ett syskon kommer att komma senare antar jag…) Alla graviditeter är ju såklart olika naturligtvis. 

Bebis denna veckan:

1528E14C-288B-4B29-B457-7B0DB4478BEF

Jag denna veckan:

F0653A16-95BE-499B-8650-8C19C8404017

Skalis har sagt hejdå till min mage nu, det var lite sorgligt tyckte vi båda.

E609315F-450F-4208-BA02-AD682AA7217D
79AA5C93-2996-42D9-A9CE-1731F5D5D4A2

blogstats trackingpixel

Ledsen och nedstämd

Idag är ingen bra dag alls. Jag känner mig nedstämd, allmänt konstig i huvudet, ledsen och allt känns bara ”jahapp”. Det är ingenting som hänt eller så, och jag vet att jag egentligen är glad. Jag har sovit riktigt dåligt, drömt mardrömmar, känt mig obekväm och iakttagen (?!) när jag vaknat (och nej det är inte Johannes som legat och stirrat på mig..) inatt drömde jag blandannat att jag befann mig i en grotta någonstans i ett annat land. I ett väldigt fattigt land. Där låg massa små barn och bebisar över heeeela marken, både levande, halvdöda och massa kroppsdelar från barn. De alla var undernärda och jättesmå och smala, som på reklamen man ser på tv när de svälter. Jag drömmer såhär sjuka drömmar i princip varenda natt, och flera gånger i veckan drömmer jag om att förlossningen startar så att när jag vaknar (vilket jag gör kanske 7-10 gånger per natt, hejdå sammanhängande sömn) så vet jag inte om jag haft värkar på riktigt eller inte.. 

Jag vet att det är vanligt att drömma mycket såhär i slutet men det jobbiga är att jag aldrig känner mig utvilad när jag sedan ska gå upp på morgonen. Ligger jag kvar i sängen för länge så får jag ångest över det trots att jag egentligen vet att jag behöver all vila jag kan få, men istället blir jag bara tröttare och tröttare.

Ja när bebisen kommer så blir det inte mycket sömn det vet jag, men då är där liksom någon som gör det ”värt” att vara vaken och ha sömnbrist om ni förstår hur jag menar? Tydligen är det även vanligt att sömnen innan förlossningen blir rubbad pga det är en instinkt för nyblivna mammor att man kommer att vara vaken många gånger varje natt sen när bebisen kommit. I don’t know… däremot vet jag att det är jobbigt just nu iallafall för det gör att jag känner mig nedstämd och hormonerna hjälper ju inte till direkt. De flesta dagarna har jag mått bra nu senare hälften av graviditeten så jag vill ju egentligen ingen bara klaga. Jag ska sätta mig ner och skriva ner en utvärdering om förra gravidveckan och den var faktiskt bra. 

Det gäller att komma ihåg de ljusa stunderna när de mörka kommer, för det är inte alltid mörkt. Ibland kanske det känns mörkt till 99% men då finns även dendär enda lilla procenten som ändå är ljus. Och som jag brukar säga både till andra och till mig själv.. – även de jävligaste dygnen har bara 24 timmar. Det positiva med att ha dåliga dagar är att man blir extra glad och uppskattar de bra dagarna extra mycket ❤️

7CFB176F-5890-4465-B6F3-E416961BD0C5

blogstats trackingpixel

Dendär Zelma..

Alltså att en sådan lite fyrbent krabat med päls kan göra en sådan stor skillnad om dagarna är nästan sjukt. Jag lånade ju pappas hund, Zelma, i 6 veckor nu under min gravidledighet (Zelma var min hund i 5 år men sedan 2 år tillbaka så är hon pappas) och att umgås med någon dygnet runt så länge för att sedan inte göra det, det blir sån stor skillnad! Eftersom jag som sagt inte jobbat så har jag ju inte varit utan henne speciellt mycket..

Vaaaarje morgon så har vi kramats och pussats och sagt godmorgon, oftast är det JAG som fått väcka HENNE för hon är då ta mig fan den mest morgontrötta hund jag någonsin träffat. Dessutom blir hon så glad när hon ser att man börjar klä på sig (det blir aldrig Johannes..) för då vet hon att nuuu är det dax att gå ut. Jag brukar säga till henne ”jag ska bara ta på min päls” (det måste ju se ut så för henne liksom..) detta snappade Johannes upp för en morgon hörde jag honom säga till Zelma ”vi ska gå ut men jag ska bara ta på mig min päls”, när han inte observerade att jag hörde. Jag kunde inte låta bli att skratta rakt ut.

A8CF193B-B939-449E-AC2A-EF876D28533B

Det känns som att det var MAX två veckor sedan som hon invigde gräset här denna morgonen efter första natten hos mig? EC58DF45-CF39-4259-A6EA-194C1AF8998E

Jag har inte ens behövt vara ensam på toaletten för hon har följt med mig in eller väntat utanför och stirrat på mig. Antar att hon vill gottgöra alla gånger jag hållit henne sällskap när hon uträtt sina behov.. 39A7D8D2-3B0D-435B-B76E-46352FF65302Vi har suttit utanför affären och pussats i väntan på Emma. F5ECFBBE-6351-4BC0-9BA9-C7708AACD375

Vi har lekt, kastat boll i parken, gått promenader, sprungit runt och jagat varandra i lägenheten och gömt oss för varandra.

51CAC7B0-BBD7-48BC-A741-0FF2ABF9E0A4 26617B97-AC5E-43FD-854B-D9C90B323C9A Jag bara älskar hur hon går all in ibland när jag ska fota henne…4107FA69-9A78-420F-9035-51E6E5862068och ibland vill hon inte alls.FF159C8B-D6D7-4D1C-ACCC-66498089EF99och juste… för att inte glömma alla pinnar som hon både pinkat på och haft i truten.

361C0BA4-4F60-4760-9C76-C747F4EFBF0E88164D7D-AA17-45D9-A7AB-AA8A73F83150Hon har fått nya leksaker, blandannat bollen men även denna färgglada sak. Ser hon inte bara allmänt nöjd ut?F3AA665B-1C63-4959-8416-101E641F5DF5 091D48C8-39B3-4855-A92B-C3D04B34B354Vi har tagit vilopauser tillsammans i soffan.685D939E-B8C6-4EBF-9C94-FF3DAE6796B3F65B82CF-02E3-4552-B64B-DC4857830E79

… och gäspat. 
8CB59EAB-E3A9-4F64-9F5A-C252229C13DB
Hon var med på min babyshower! F1DCEF0D-CE07-4ECA-B0B3-48D1442BB777

.. och alla gånger hon hållit mig sällskap när jag städat.. DD25254D-F1A2-4360-AC65-6B5DE6182B95

..och hon gav goda råd när vi packade bb-väskan.5F708A05-E6AB-47C7-9195-300D9C77EC40

Hon har fått Johannes på fall…….. eller rättare sagt, hon har i princip tagit över min pojkvän. Efter ett tag var inte jag prio ett att säga hej till när han kom hem från jobbet, och det var inte jag som fick ligga nära honom i soffan (jag testade att köra en ”Zelma” och titta med snälla ögon men det hjälpte ju lika mycket som att försöka öppna sin dörr med fel nyckel). 

362A72B4-C70E-4ABB-8532-4490F2997311.. hon har varit magsjuk, men efter ett par dagar var hon på banan igen och då rullade hon runt och tyckte att livet var allmänt härligt.CBE17173-3381-4A45-B2F8-FD1C6EBBB745.. ja, tiden med henne har förgyllt mina dagar under denna gravidledigheten dessa veckorna. Inte superduperkonstigt att jag bröt ihop när pappa skulle hämta henne.. jag må bo på tredje våningen utan hiss, och jag må vara höggravid, men denna förbaskade hunden har varit värd varenda trappsteg :) nästa gång vi ses så ska det bli spännande att se henne för då får hon träffa bebisen, vi får se hur hon reagerar. Jag har sagt till henne att min mage inte består av att jag tagit hennes hundgodis, utan att jag har en människovalp därinne.AAF9E822-7403-4E5A-BB69-0EBB93D408BCMin hjärna har inte riktigt ställt om sig ännu för på nätterna känner jag efter med handen ifall hon ligger nära mig, när jag varit på toaletten på natten så smyger jag försiktigt för att inte eventuellt trampa på henne (hon sov alltid i sängen, nedanför sängen på golvet på överkastet eller i sin korg) jag tänker att jag måste gå upp på morgonen för att ta ut henne, räknar på hur många timmar jag kan vara hemifrån osv. Lär väl ha vant mig lagom tills bebis är här, jävla tur det så att jag inte börjar koppla henne eller låta henne kissa och bajsa utomhus och hälla upp maten i en skål på golvet..

blogstats trackingpixel

Är vi redo? & vad händer om förlossningen startar tidigare än mitt planerade snitt?

Nu är det bara 9 dagar kvar tills vår bebis gör entré ifall (hon inte bestämmer sig för att komma ännu tidigare såklart!) och allting är fixat nu, så vi är verkligen redo. Eller rättare sagt så är det absolut viktigaste färdigt, jag tror aldrig man känner att ”nu jäklar är ALLT klart så nu kan du ploppa ut lilla du”. Nästa helg ska vi storstäda lägenheten, handla enkel mat att ha hemma och värma efter vi kommer hem från BB, handla snacks till BB-väskan och sådära. Dock är det såna grejer som man även kan fixa senare och inte är livsviktiga (det är inte speciellt skitigt här hemma ändå, hinner vi storstäda så är det bara ett plus). Skulle hon komma tidigare så får jag väl säga till henne att ”din mamma och pappa måste köpa snacks så håll dig kvar för fanken!” nejdå skämt o sido..

I veckan tänkte jag fixa i ordning på balkongen nu när sommaren helt är slut, sätta upp vår rullgardin, höst-dekorera lite hemma, tvätta, träffa vänner och så. Eller ja, det är ju mina planer iallafall, jag tar dagarna som de kommer. Igår hade jag massa förvärkar och skulle de komma när jag har tvättid så känns det inte speciellt lockande att börja springa upp och ner tre våningar med massa tung tvätt inte. Big no! 

Väskorna är packade, skötbordet och allt man behöver till det är inhandlat, spjälsängen klar, mjölkersättning inhandlat, nappar och flaskor är steraliserade, vagnen och tillbehören till den är klart, ISO-fix till babyskyddet (bilbarnstolen alltså) i bilen är inkopplat, amningsbh och höga trosor som inte skaver mot snittet är köpta, jag har organiserat i min garderob så att jag ska slippa böja mig för mycket, alla bebiskläder är tvättade och vikta i hennes garderob.. nu har jag kanske glömt att nämna något men summan av kardemumman är att vi egentligen är ready to go. Det enda är min nattskjorta som ska tvättas (den är så skön, vill gärna ha den med mig) men vafan ingen har väl dött av en fläck så jag får väl ta med den otvättad annars. Som om jorden skulle gå under va?

Kan inte förstå att nästa vecka är jag en mamma till vår dotter?! Sjuk och overklig känsla detta.. Det blir extra overkligt och spännande eftersom man vet att hon kan komma NÄRSOMHELST. Förlossningen kanske startar en timme efter detta inlägget skrivs? (Isåfall är jag en häxa på riktigt)

Ps. Till er som undrar vad som händer ifall förlossningen startar tidigare än det datum då jag har mitt planerade kejsarsnitt så blir det som så att vi får snabbt åka till förlossningen och så får de försöka stoppa värkarna och helt enkelt snitta mig tidigare istället. I vissa fall har det dock gått så snabbt att en operation inte hunnit att göras och skulle det bli så, ja då får man göra det bästa av den situationen och föda vaginalt. Man är rätt maktlös där och då så det hjälper inte att oroa sig :)

B06A9935-47AC-4DAE-A5D3-1C640D605C12 Hämtade ut några gratispaket igår.. kändes som julafton på riktigt.

2F9016CC-3A31-49AD-8A14-D2D0F4F94754 2A80BDB8-CA53-4284-9A63-C9B0C0C713A5Jag har packat om all packning IGEN för att försöka få med så ”lite som möjligt” eller rättare sagt för att allt ska ta så lite plats som möjligt. Tex tyckte jag att schampoo och det tog för stor plats så jag köpte ett travel-kit istället och hällde över. Jag kände mig som en professor när jag satt där och hällde över..

A3B195C9-600A-4142-8954-CE514BAC963FDet är så svårt att veta om man tagit med sig för mycket/för lite.. ser dessa väskor för mycket ut? Packat för tre personer i minst tre dagar?

B1E7DBDE-DE1D-40EB-8EC1-532E21660254

blogstats trackingpixel

Men hejsan hoppsan!

Jag har varit otroligt dålig på att uppdatera bloggen, även fast det kommit minst ett nytt inlägg varje vecka så känner jag ändå att det är halvkasst av mig. Jag vet (!!) att jag inte har någon plikt att behöva blogga då jag endast skaffade en blogg att skriva i när jag kände för det och inte som ett tvång så som min förra blogg blev tillslut..

Däremot så gör jag inlägg mentalt i mitt huvud nästan varje dag, synd bara att det inte kan överföras direkt till bloggen bara.. För jag tar ju bilder och tänker att jag ska publicera, får idéer osv. Det är ofta därför det blir en summering av veckorna i ett enda inlägg istället för flera inlägg. Min tanke är att uppdatera oftare men inte lika långa i fortsättningen men vi får se. Förra veckan hände en otroligt jobbig sak, ingenting med bebisen eller så, men jag var med om en traumatisk upplevelse och har inte kunnat släppa det sedan dess. Nu är det lite bättre iallafall och jag har försökt prata om det istället för att hålla det inom mig, men det är även en av orsakerna till att jag inte orkat eller haft lust till att blogga.

Nåväl. Låt oss kika på vad jag gjorde förra veckan:

Jag har tänkt att jag velat fixa mina fransar, alltså en riktig fransförlängning. Jag använder ju annars lösögonfransar nästan varje dag men då är det hela rader som jag sätter på själv och sedan tar bort igen på kvällen (det är inte så jobbigt som det låter) men jag känner att nu när jag ska föda barn och börja livet som mamma så kommer jag inte att ha tid eller lust att fixa det varje morgon men ändå vill jag ju känna mig lite fin och fräsch (man vill ha de så bekvämt som möjligt ju) så Johannes gav mig detta som en present nu innan förlossningen. Jag nämnde bara att jag hade velat göra det nu innan för att känna mig lite fin (många klipper ju sig eller färgar håret i slutet av graviditeten med och jag unnar mig seriöst ingenting sånt) och så sa han att han ville betala det till mig, så himla fint av honom. I måndags gjorde jag dem iallafall och jag körde på en blandning av singel och volymfransar för att börja lite ”lugnt”, dock är jag van vid lite mer maffiga så jag ska börja fylla på dem med endast volym. Nästa måndag så är det påfyllnad iallafall, två dagar innan förlossningen, lite risky men jag är så jävla yolo osv….. 5ED79B0D-D062-468C-984B-73D00B3759C1Jag var ute och åt med mina två favoriter, himla mysigt!
7F431F7D-88D9-4244-97AC-8B643C0B00F145CE6C20-F9DB-4074-82BF-C27847D8579D 431EE45A-DEC7-47CD-B056-AD1B9B0BFDF925975C6C-686D-4905-89B2-E09F1C2C8282 Jag och Johannes skrev på papper angående att vi är vårdnadshavare till barnet och han skrev på faderskapet. Vissa väntar med det tills efter barnet är fött men vår barnmorska rekommenderade att göra det innan och det känns skönt att ha det gjort så att man slipper tänka på det sen (som sagt.. man vill göra det så bekvämt som möjligt).7505446A-04BC-4404-910E-9453B1211FB6Jag har nu lämnat tillbaka denna lilla pälsbollen till min pappa. Fyfan vad jag grät, passat henne i 6 veckor och eftersom jag inte jobbat då så har vi ju varit med varandra HELA tiden. Seperationsångest och hormoner deluxe va.. 

55EE85DF-91F2-4E18-872E-A6D0D9044B0EI lördags var jag i Ullared, och ja där var jag återigen lite risky.. halvvägs in i vecka 39 och gick runt där i några timmar men det gick ju bra iallafall. Jag var där tillsammans med min mamma och låtsaspappa och vi hade superkul trots att det var löningshelg och det märktes ju med tanke på att vi var långt ifrån ensamma där…….. Jag tycker förresten att det är så kul med kameran de har som man kan kolla på internet. Kände mig som en superkändis.C0132AE3-FFC8-407C-90B9-A78FF30C6A27Vi åt kräftor på kvällen hos mamma och Johannes kom också dit.
E2DFCECE-BC2C-433A-B55D-EBDAE5258543 00BF3447-759C-4D37-B611-3A5CD192302953870E75-00E5-415D-A544-6AA4D9490832 Igår var vi och storhandlade och sen hade jag förvärkar i flera timmar efteråt. Mensvärk som kom och gick, sjukt obehagligt men det är ju iallafall ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig. Hjälp haha..

blogstats trackingpixel

Vecka 38!

Untitled-1Jag är inne i vecka 38 nu (sedan i onsdags som alltid så jag är ju snart halvvägs in i vecka 39) och det är galet. Idag är det liksom 11 dagar kvar?! Om 11 dagar är vårt barn kommen till världen? Hur hände detta…… ja vi vet ju alla HUR, men liksom hur hamnade vi här? Bebisen är helt färdigbakad och min graviditet räknas som fullgången nu?!!

Detta blir en kortare version än vad jag brukar ha på graviditetsvecko-inläggen men jag har inte så himla mycket att skriva då vecka 37 gick så snabbt så att jag knappt hann blinka. I torsdags var jag och Johannes och skrev på papper hos socialförvaltningen (heter det så? Nånting med socialen iallafall. Har tappat ordet) angående föräldraskap samt att vi fastställde faderskapet. Nog för att det inte finns någon tvekan om att det är han som är pappan då vi vet när jag hade ägglossning men herregud vad papporna är maktlösa egentligen? Hade jag varit pappan hade jag BEGÄRT faderskapstest även fast jag hade litat på min partner men det är väl för att jag är ett riktigt kontrollfreak antar jag.. är det vanligt att man gör sånt generellt? Tänk hur många som faktiskt blir lurade och får veta flera år senare att det inte är deras unge? Jag har iallafall varnat Johannes och sagt att om det kommer ut en väldigt mörk bebis så är det för att jag solade så mycket i Grekland. Av någon konstig anledning så tror han mig inte 😉 haha.. skämt o sido.. 

Symtom senaste veckan? Jag har senaste veckan haft en del halsbränna, inte dagligen så jag ska egentligen inte gnälla för jag har ändå kommit undan med det väldigt lindrigt.. kroppen känns bra, jag har fortsatt gå upp o ner från tredje våningen 8-14 ggr per dag (tvättat, varit ute med hunden osv men nu har jag lämnat tillbaka henne igår till min pappa så nu behöver jag inte dejta trapporna så fasligt mycket nu sista tiden som är kvar av graviditeten). Jag sover bra (alltså att jag somnar snabbt, vaknar ju flera ggr per natt och behöver kissa eller bara vaknar utan orsak, men som sagt pga mina sömnproblem i alla år så tycker jag att jag sover asbra även fast jag sällan är utvilad haha). Det har börjat bli lite svårt att resa mig upp om jag tex legat i sängen, så när jag har tur så är Johannes bredvid och kan putta mig (måste se kul ut och det känns som uppskjutet, lovar) (ser antagligen ut så med).

I torsdags var jag hos min barnmorska och jag tror faktiskt att det är näst sista gången jag ska träffa henne (förutom efterkontrollen längre framåt). Imed jag har negativ blodgrupp och bebisen har positiv så tog vi blodprov för att se så att både jag och bebisen mår bra så nu hoppas jag på bra besked såklart! Jag har fortfarande bakterier i urinen, så vi gjorde en ny odling så jag väntar nu svar på även det :) 

Sammandragningarna fortsätter men de gör inte ont utan är mest lite obehagligt då magen blir extremt hård, förvärkarna hade lugnat sig under en period men igår kände jag av det igen. Visserligen är det ju inte ett dugg konstigt eftersom min livmoder förbereder sig inför förlossningen. 

Annars är det ingenting speciellt som känns jobbigt eller annorlunda och jag är verkligen så glad för det. Jag märker verkligen att hon därinne i magen blivit rätt så stor nu för när jag sitter ner så protesterar hon genom att sparka rejält under mina revben, men nu är det inte många dagar kvar så det gör ingenting. 

Bebis denna veckan: jag tycker att det står typ likadant hela tiden och överallt men det är ändå kul att läsa :) 

EC91402F-83F5-4F88-881B-3B80EEF066C4

Jag2B6ECE49-2B32-4BD3-AC8B-ABF96CCA86D9

40C70107-FCBF-4D34-87B0-DDBE03F9C455Det var lite läskigt att sitta och skriva på papper om att man nu är vårdnadshavare.. vi fick även ha två vittnen som skulle vittna om Johannes underskrift haha.E14D5A5E-B980-4068-BA17-4B6510465B90(Okej detta blev inte så jäkla kort inlägg som jag trodde) (men ni förlåter mig) (ellerhur?)

blogstats trackingpixel